Kulturkrock om protokoll på internet

Därför trotsar Gällivare Datainspektionen

Kulturkrock om
protokoll på nätet

Numera slipper innevånarna i Gällivare åka många mil genom ödemarken till kommunalhuset. Istället kan de med datorns hjälp besöka kommunen via internet och läsa olika nämnders protokoll. Men det vill datainspektion och kammaråklagare stoppa. Anledningen: Lagen förbjuder spridning av personuppgifter på internet. Kulturkrocken är total mellan Gällivare och Stockholmsstiftade lagar.

AV CHRISTOPH ANDERSSON
Artikeln publicerad i Statstjänstemannen 3/98

Taxin kör mot Malmberget. Snön gnistrar i eftermiddagsskymningen och temperaturen är -28 grader. I bilens framsäte sitter en påpälsad man i 50-årsåldern. Hans namn: Lars Erik Johansson. Yrke: Kultur- och fritidschef i Gällivare kommun.

- Vi är på väg till den plats där Datainspektionen anser att olagligheterna äger rum, säger han på klingande skånska.

För drygt 30 år sedan var han nyutbildad tandläkare och flyttade från Malmö för att laga Gällivareungarnas tänder. På fritiden sålde han Folket i Bild och satt i fullmäktige för SKP, Sveriges kommunistiska parti. Idag är Lars Erik Johansson socialdemokrat och eldsjälen bakom kommunens internetsatsning.

- Vår kommun är tio mil bred och 30 mil lång, lika stor som Blekinge, Halland och Skåne - tillsammans, förklarar han. Den nya tekniken revolutionerar demokratin. Tack vare internet kan kommuninnevånarna både följa och påverka den kommunala beslutsprocessen.

Brottsplats: Biblioteket

Taxin bromsar in framför Malmbergets bibliotek. Två trappor upp ligger kommunens lilla internetredaktion. Här sitter datateknikern Stefan Vesterlund och lägger ut omdiskuterade nämndprotokoll på kommunens hemsida.

- Ifall de inte är justerade, så lägger vi ut korta nyhetsnotiser om vad som beslutats, förklarar han och hackar in senaste nytt på tangentbordet.

Några skrivbord längre bort sitter en kvinna som scannar in gamla fotografier på Gällivarebor. Kommunens elektroniska bildarkiv omfattar inte mindre än 4000 bilder. Alltsammans kan beskådas på internetadressen www.gellivare.se.

- Hittills har Datainspektionen och kammaråklagaren bara agerat mot namnuppgifterna i våra nämndprotokoll. Bildarkivet med tillhörande namnuppgifter har de ännu inte upptäckt. Men det är väl bara en tidsfråga, säger Lars Erik Johansson med en suck.

Striden började i augusti

Gällivares strid med stockholmsstiftade lagar och åklagarmyndigheten i residensstaden Luleå började förra året. Då beslutade kommunstyrelsen med kommunalrådet Märit Palo (s) i spetsen att samma offentlighetsprincip som råder i kommunalhuset också skulle gälla på internet. Därför skulle kommunen på sin internetsite offentliggöra såväl kommunstyrelsens och fullmäktiges protokoll som nämndernas protokoll och diarier, med tillhörande namn och personliga uppgifter.

Följden: I augusti gick larmet gick på Datainspektionen i Stockholm (Generaldirektör Anitha Bondestams honnörsord: "Time to bring back anonomity").

- Jag började omgående granska kommunens hemsidor på internet, förklarar Kristina Blomberg som är handläggare på Datainspektionen. Det är en sak att offentliggöra namn i tryckta protokoll, en helt annat sak att återge dem på ett datamedium som internet.

Mycket riktigt hittade Datainspektionen flera exempel på vad som ansågs vara brott mot datalagen och inspektionens förordningar. Hit hör namnen på alla som sökt kommunens kulturstipendium. Likaså namnet på den som slutgiltigt tilldelades stipendiet. På Gällivares internetsite återfanns även namn på kommunens egna tjänstemän och namn på kommuninvånare som inkommit med olika former av skrivelser till nämnderna. Exempelvis rektorer som äskat pengar till sina skolor. Eller en flicka som fick avslag på sin begäran om skolskjuts.

Grannfejd i Purnuvaara

- Vi hittade också ett protokoll från miljönämnden. Där redogjordes utförligt för en grannfejd om en avloppsanläggning i Purnuvaara. Alla inblandade namngavs, vilket allvarligt kan ifrågasättas ur integritetssynpunkt. Visserligen går det utmärkt i tryckta protokoll, men inte på internet, förklarar handläggare Blomberg vars namn och skriftväxling med kommunen också hamnade på Gällivares hemsida.

Eller som inspektionen uttrycker det i sin egen författningssamling DIFS 1996:3, paragraf sex:

"Innan protokollsregister som förs av annan nämnd än kommunstyrelse eller landstingsstyrelse lämnas ut till allmänheten via terminal eller via internet eller motsvarande öppna nät skall alla uppgifter som direkt pekar ut enskilda personer, t ex namn, personnummer och adresser tas bort". Enda undantaget är namnen på politikerna som fattat besluten.

Däremot är det fritt fram att lämna ut motsvarande uppgifter i protokoll från kommunstyrelsens eller kommunfullmäktiges möten, förutsatt att "den som uppgifterna avser samtyckt till registreringen och utlämnande via Internet" (DIFS 1997:7).

- Det är inte klokt, anser Lars Erik Johansson. Vi kan ju omöjligen låta någon censurera kommunala protokoll bara för att de ska läggas ut på internet. Än mer absurt är att Datainspektionen kan tillåta kommuninnevånarna att läsa mer eller mindre fullständiga kommunstyrelseprotokoll på internet. Men absolut inga fullständiga nämndprotokoll.

Datainspektionen anser att Gällivare måste anonymisera namnuppgifterna. I fallet med kulturstipendiaterna ska det sålunda stå; "följande personer sökte stipendiet: Namn 1, namn 2, namn 3, namn 4".

- Det här inte vettigt, protesterar Lars Erik Johansson. Här har vi äntligen ett nytt medium, som kan användas i demokratins tjänst. Men då säger myndigheterna i Stockholm stopp. Fast på en punkt kan jag ge kritikerna rätt. Av misstag lade vi också ut tekniska nämndens diarium. Där framgick vilka personer som skulle vräkas från sina bostäder. Det var ett brott mot sekretesslagen. Paradoxalt nog driver inte Datainspektionen den frågan, utan skjuter istället in sig på all namnpublicering, oavsett om uppgifterna är sekretessbelagda eller ej.

Kammaråklagaren reagerar

I november inledde kammaråklagare Mikael Lundquist i Luleå en förundersökning mot Märit Palo och hennes kollegor i kommunstyrelsens arbetsutskott. Alla misstänks for "brott mot datalagen". Straffet: dagsböter eller upp till ett års fängelse.

- Kriminalpolisen var till och med här och förhörde oss, berättar Märit Palo. Men vi anser oss vara oskyldiga. Vi anser att offentlighetsprincipen är en grundlag och rimligen måste väga tyngre än en föråldrad datalag och Datainspektionens lika föråldrade föreskrifter.

Kammaråklagare Lundquist är av annan uppfattning. Visst kan datalagen från 1973 anses vara föråldrad. Men likaväl gäller lagen och generaldirektören Bondestams föreskrifter. Dessutom får datalagrad information inte exporteras ur Sverige.

- Det stadgar även förslaget till ny personuppgiftslag, förklarar Michael Lundquist. Sverige får inte lämna ut personuppgifter till tredje land. Så kan dock vara fallet i Gällivare. Med hjälp av internet går det ju att koppla upp sig från andra världsdelar och läsa kommunala nämnders protokoll.

Tillfälligt andrum

Kammaråklagare Lundquist har dock gett Märit Palo och hennes kollegor ett tillfälligt andrum. Han avvaktar Riksdagens beslut om att anpassa hanteringen av personuppgifter till EUs omdiskuterade datadirektiv, som också förbjuder att datalagrade personuppgifter sprids till länder utanför EU.

Ovasett om lagändringen görs eller ej, så riskerar Märit Palo och hennes politikerkollegor någon form av straff. Visserligen ska spridandet av personuppgifter avkriminaliseras i framtiden. Men istället ska Datainspektionen få rätten att besluta om dryga viten.

- Naturligtvis kan vi hitta flera smarta sätt att kringgå både nuvarande och framtida lagstiftning, hävdar Lars Erik Johansson. Ett sätt är att ge ut en tryckt kommunal tidning, kompletterad med en internetupplaga. En annan är att avskaffa nämnderna och lägga olika utskott under kommunstyrelsen. Men frågan är varför vi ska behöva jaga kryphål. Istället borde rent förnuft få råda.

Skakade kommuner

I väntan på klara besked om Gällivare ligger merparten av landets kommuner lågt. Bara ett fåtal vågar försiktigt följa Gällivares exempel, men aktar sig för att hamna i konflikt med Datainspektionen:

I Helsingborgs kommun gör tjänstemän och politiker en bedömning av vilka handlingar som anses vara lämpliga att offentliggöra elektroniskt. De placeras sedan i en särskild databas, som är sökbar via internet. Men många handlingar och protokoll saknas. Sökningarna blir oftast ofullständiga.
I Sundsvalls kommun funderar den ADB-ansvarige på att låta skicka ut handlingar och protokoll via e-post. Intresserade Sundsvallsbor ska kunna prenumerera gratis på handlingarna. Då behöver inga personuppgifter tas bort - och kommunen slipper bråket med Datainspektionen.
I Uppsala kommun vill informationsenheten inom kort lägga ut nämndprotokoll på internet. Men samtidigt uppmanas alla ansvariga att bestämma vad som ska vara "önskvärt" och mindre önskvärt att offentliggöra på nätet. Följden: Protokollen på internet och protokollen på kommunkontoret kommer inte vara identiska. Den som vill få en fullständig belysning av en fråga måste således ändå besöka kommunkontoret.

Strama upp protokollen

Trots kämparandan har också Gällivare börjat iaktta en viss försiktighet.

Dels har kommunen gjort det omöjligt för internets sökrobotar att hitta namn i kommunens protokoll (den som via exempelvis Altavista söker på namnet Märit Palo får inga träffar i protokollen och heller ingen vetskap om vilka kommunala beslut hon fattat).

Dels har den på hemsidan refererade striden med Datainspektionen fått till följd att inspektionens handläggare Katarina Blomberg döpts om till "Namn Namnsson", om än åtföljd med sitt direkta telefonnummer.

Dels vill kommunalrådet Märit Palo att skrivningar om personer och enskilda i protokollen ska tonas ned ("tyvärr med viss risk för att innehållet kanske blir lite urvattnat"). Och dels undersöker datateknikern Stefan Vesterlund möjligheten att helt stoppa hemsidans besökare från att söka på personnamn. Något som är möjligt genom att mata in alla svenska och utländska namn i databasen och beordra datorn att aldrig besvara frågor om just de namnen.

- Det spelar ingen roll hur Gällivare än gör, hävdar Kristina Blomberg på Datainspektionen. Det enda väsentliga är att namnen faktiskt finns i nämndprotokollen på internet. Då efterlevs inte datalagen.

Toppen på ett isberg

Striden mellan kommunen upp i norr och staten i söder är toppen på ett isberg. Blixtsnabbt sprider internets sökmotorer personuppgifter över hela världen. Sökningar på namnet Anitha Bondestam ger 29 träffar, sökningar på Kristina Blomberg ger 10 och på Michael Lundquist 29. Sökningar på Lars Erik Johansson och Märit Palo ger 33 respektive 11 träffar (i samtliga fall kan dock uppgifterna även avse andra personer med samma namn).

Dessutom namnger såväl företag och myndigheter som organisationer och fackförbund personer på sina hemsidor. Hit hör egna anställda och deras e-postadresser. Hit hör också namn på personer som exempelvis uttalat sig på fackliga kongresser och uttalat kritik mot såväl namngivna fackliga företrädare som namngivna arbetsgivarrepresentanter.

- Vi kräver i princip att alla som omnämns i såna referat eller sammanhang gett sitt medgivande, säger Kristina Blomberg. Annars är det inte tillåtet att publicera namnuppgifterna på internet. Men samtidigt måste jag erkänna att frågan är svår. Lagstiftningen ligger ohjälpligt efter den snabba tekniska utvecklingen. Därför avvaktar vi med spänning hur åklagaren väljer att hantera Gällivare kommun. Det kan bli ett pilotfall.

Läs om hur kommunerna fick Datainspektionen att backa

______________________________________

Denna sida ingår i projektet
"Personuppgiftslagen och yttrandefriheten",
producerat i juni 1998 av Christoph Andersson och Susanne Bertman
Examensarbete i "Global electronic journalism", 20 poäng,
Södertörns högskola i samarbete med JMK, Stockholms universitet
http://www.pul.nu