Hem  Sök i Rixlex  Sökresultat   Föregående   Nästa	Post 2 av 4 i PROTARKIV

 Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna               Databas: PROTARKIV9798



 Reservation för eventuella missförstånd eller tryckfel.

 ===========================================================================



 Protokollets storlek: 11007 rader eller 611 skärmbildssidor





 Protokoll 1997/98:91



 Torsdagen den 16 april

 Kl. 10.00 - 18.00









 19.00 - 22.53



 Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor



 --------------------------------------------------------------------



 1 §  Meddelande om fördröjt svar på interpel-

 lation



 Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:



 Interpellation 1997/98:246



 Till riksdagen

 Interpellation 1997/98:246 av Lennart Rohdin (fp)

 om föreställningar om manliga egenskaper.

 Interpellationen kommer att besvaras fredagen den

 17 april 1998.

 Skälet till dröjsmålet är att riksdagen har påsklov.

 Stockholm den 6 april 1998

 Ulrica Messing



 2 §  Hänvisning av ärenden till utskott



 Föredrogs och hänvisades

 Motioner

 1997/98:So36-So40 till socialutskottet

 1997/98:Sk35-Sk38 till skatteutskottet



 3 §  Personuppgiftslag



 Föredrogs

 Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU18

 Personuppgiftslag (prop. 1997/98:44)



 Anf.  1  INGER RENÉ (m):

 Fru talman! I betänkandet KU18 föreslås att den

 nuvarande datalagen, som för övrigt är världens älds-

 ta, skall ersättas med en ny personuppgiftslag. Att en

 datalag som i år firar 25-årsjubileum inte längre bär

 sina år med heder utan måste moderniseras är uppen-

 bart. Härigenom genomförs också Europaparlamen-

 tets och rådets direktiv av den 24 oktober 1995 om

 skydd för enskilda personer med avseende på be-

 handling av personuppgifter och om det fria flödet av

 sådana uppgifter.

 Den nya lagen omfattar all automatiserad och ma-

 nuell behandling av personuppgifter och anger när

 behandling är tillåten. Det kan man kalla för hante-

 ringsmodellen. Rent privat användning av perso-

 nuppgifter omfattas inte, och det görs också undantag

 med hänvisning till den svenska offentlighetsprinci-

 pen.

 Regeringens förslag till ny personuppgiftslag byg-

 ger på den parlamentariskt tillsatta Datalagskommit-

 téns förslag. Betänkandet från kommittén var inte

 enigt. I en gemensam reservation från moderater,

 folkpartister och kristdemokrater framhölls bl.a. att

 den snabba tekniska utvecklingen på dataområdet

 förutsatte att den nya datalagstiftningen baserades på

 en missbruksmodell som reglerade missbruket av

 personuppgifter. Reservanterna ifrågasatte också

 starkt kommitténs bedömning av EG-direktivets för-

 enlighet med den svenska offentlighetsprincipen.

 Även flera av kommitténs experter, liksom nu senare

 Lagrådet, framförde kritiska synpunkter mot kommit-

 téns majoritetsförslag.

 I betänkandet föreslås att EG-direktivet införlivas

 med svensk rätt i enlighet med kommitténs majoritets-

 förslag. Moderata samlingspartiet ställer sig kritiskt

 till detta, eftersom förslaget i flera principiellt viktiga

 frågor bygger på felaktiga ställningstaganden om t.ex.

 direktivets förenlighet med den svenska offentlighets-

 principen och vilken konstruktion lagens uppbyggnad

 bör ha. I våra reservationer lägger vi fram förslag som

 till största delen bygger på förslagen från reservanter-

 na i Datalagskommittén, utredningsexperternas syn-

 punkter och Lagrådets yttrande i ärendet.

 Den snabba tekniska utvecklingen på dataområdet

 väcker ständigt nya frågor om hur den personliga

 integriteten skall värnas. Ett stort offentligt regelverk

 har krävt, och kräver alltjämt, omfattande insamlingar

 av uppgifter om enskilda. Genom ett stort antal regis-

 terförfattningar har staten i särskild ordning och för

 olika situationer reglerat avvägningen mellan allmä-

 nintresse och integritetsskydd på dataområdet.

 Det är ingen överdrift att påstå att kontrollintresset

 i nuvarande datalagstiftning från 1973 mer har varit

 inriktat på att tillgodose det allmännas behov av be-

 handling av personuppgifter än den enskildes behov

 av integritetsskydd. Det har inte varit opportunt att

 ens spekulera i om den enskilde har äganderätt till

 sina personuppgifter eller inte. Personuppgifter som

 en gång lämnats ut till den offentliga sektorn är kol-

 lektivets. I svensk tradition har det också blivit främ-

 mande att låta den enskildes uppfattning om intrång

 vara avgörande. Om någon anser att uppgifter om

 inkomst, förmögenhet, fast egendom eller bil, liksom

 uppgifter om längd, hårfärg, födelseort eller samman-

 boende, tillhör den privata sfären, är saken därmed

 inte avgjord. Det allmänna har en gång för alla be-

 stämt att dessa uppgifter, som är tillgängliga för en-

 var, inte kan vara integritetskränkande.

 Den svenska offentlighetsprincipen har således

 inte bara medfört demokratiska möjligheter till insyn i

 förvaltningen, utan den har dessutom bidragit till att

 svensk byråkrati och förvaltning i en internationell

 jämförelse har fått ett unikt övertag i förhållande till

 den personliga integriteten. Myndigheter har full rätt

 att tillgodogöra sig och förädla personinformation i en

 omfattning som är nära nog unik jämfört med andra

 länder.

 Genom folkrättsliga överenskommelser som Eu-

 roparådets konvention om skydd för enskilda vid

 automatisk databehandling av personuppgifter, som

 Sverige som första land ratificerade 1982, har vi för-

 bundit oss att säkerställa rätten till personlig integritet

 i samband med ADB-behandling av personuppgifter.

 Genom de EG-rättsliga principer som följer med vår

 anslutning till EU har Sverige anslutit sig till stadgar-

 na som säger att individen har vissa grundläggande

 rättigheter som inte får inskränkas genom nationell

 lagstiftning. Den personliga integriteten är en sådan

 grundläggande rättighet som ett medlemsland inte

 längre kan bortse från, vilket betyder att en viss nivå

 på skyddet för den personliga integriteten måste ga-

 ranteras även i nationell lagstiftning.

 Regeringens förslag till personuppgiftslag flyttar

 på ett i vårt tycke värdefullt sätt fokus från själva

 metoden för lagring och bearbetning av personuppgif-

 ter till bruket av uppgifterna. EG-direktivets utgångs-

 punkt att den enskilde själv förfogar över sina perso-

 nuppgifter har enligt vår uppfattning emellertid inte

 fått fullt genomslag i det föreliggande lagförslaget,

 eftersom den nationella offentlighetslagstiftningen ges

 absolut företräde. Av den anledningen framstår rege-

 ringens förslag som ett i och för sig välkommet men

 otillräckligt steg i riktning mot ökat skydd för den

 personliga integriteten vid hantering av personuppgif-

 ter. Det är mot den bakgrunden våra moderata ställ-

 ningstaganden skall ses.

 Fru talman! I enlighet med EG-direktivet och Da-

 talagskommitténs förslag föreslås i betänkandet att

 den nya personuppgiftslagen till skydd för den per-

 sonliga integriteten skall reglera själva hanteringen av

 personuppgifter. Reglerna skall bl.a. precisera god-

 tagbara ändamål med hanteringen, hindra hantering

 som inte stämmer överens med ändamålen, begränsa

 hanteringen så att den inte avser fler uppgifter än

 nödvändigt och utgöra en garanti såväl för att de

 hanterade uppgifterna är korrekta som för att de inte

 läcker ut från dem som hanterar dem och för att de

 registrerade får kännedom om vilka uppgifter som

 hanteras och av vem.

 Som flertalet remissinstanser påtalat framstår re-

 geringens val av modell för den nya personuppgiftsla-

 gens uppbyggnad som föråldrad och mindre väl an-

 passad till den snabba tekniska utvecklingen på områ-

 det. Också Datalagskommittén argumenterar på näs-

 tan två sidor för en missbrukslag och mot det förslag

 som nu föreligger.

 Det finns dock ingenting som säger att Sverige

 eller något annat medlemsland är bundet av den lag-

 tekniska modell som ett visst EG-direktiv bygger på.

 Det är inte direktivets form som är avgörande för om

 implementeringen skall anses korrekt eller inte. Där-

 emot har Sverige genom att anta direktivet förbundit

 sig att se till att den nationella lagstiftningen ges ett

 materiellt innehåll som överensstämmer med direkti-

 vets syfte.

 Vad gäller det nu aktuella direktivet är det kravet

 på godtagbar skyddsnivå för den personliga integrite-

 ten som skall få genomslag i den svenska lagstiftning-

 en. Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning

 skulle skyddsnivån bättre tillgodoses med en miss-

 bruksmodell. Det framgår också av en av våra reser-

 vationer.

 Vi moderater är angelägna om att den förstärkning

 av enskilda personers integritetsskydd som direktivet

 ändå innebär också får genomslag i svensk lagstift-

 ning. Av dessa skäl anser vi oss inte kunna avvisa

 regeringens förslag. Men vi anser att regeringen sna-

 rast bör föranstalta om en utredning med uppdrag att

 lämna förslag till en missbruksbaserad, modern och

 mer generell integritetslagstiftning i syfte att ersätta

 personuppgiftslagen. Inriktningen på utredningsarbe-

 tet bör vara att skapa en varaktig lagstiftning på in-

 tegritetsskyddsområdet.

 Regeringen bör i EU-arbetet också aktivt verka för

 ett reviderat EG-direktiv baserat på en svensk generell

 integritetslagstiftning när väl konturerna av en sådan

 börjar skönjas.

 Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

 Sverige har genom offentlighetsprincipen ett på

 vissa områden påtagligt lägre integritetsskydd än

 övriga Europa och USA. Rent allmänt är inte heller

 personrätten lika utvecklad i vårt land som i vår om-

 värld. Det innebär att de angrepp på den personliga

 integriteten som kan utlösa krav på skadestånd kan

 utföras med en betydligt mindre risk i Sverige.

 EG-direktiven som vi nu står i begrepp att införli-

 va har till syfte att för behandling av personuppgifter

 skapa en hög gemensam skyddsnivå för den personli-

 ga integriteten för att göra ett fritt flöde av perso-

 nuppgifter möjligt mellan medlemsländerna.

 Även enligt Europarådets dataskyddskommitté

 skall personuppgifter för automatisk databehandling

 lagras för särskilda ändamål, och inte användas på ett

 sätt som är oförenligt med deras ändamål.

 Eftersom direktivbestämmelserna syftar till att ge

 ett betydligt mer långtgående integritetsskydd har det

 ifrågasatts om direktiven kan införlivas med svensk

 rätt utan att någon ändring görs i den svenska offent-

 lighetsprincipen. Den som begär att få ta del av all-

 männa handlingar har i regel också rätt att vara ano-

 nym i Sverige och behöver normalt inte uppge syftet

 med sin begäran.

 Förbudet i direktivet mot att lämna ut personupp-

 gifter för annat ändamål än för vilket de samlats in

 skall här jämföras med offentlighetsprincipen. Den

 förutsätter att personuppgifter som samlats in för ett

 visst ändamål skall lämnas ut utan att myndigheterna

 har rätt att fråga av vem eller för vilket syfte uppgif-

 terna begärs ut.

 I sin ambition att till alla delar bevara den svenska

 offentlighetslagstiftningen intakt har regeringen, som

 bl.a. Lagrådet påpekar, gjort vissa mycket pressade

 tolkningar av direktiven. Det är i och för sig inte så

 konstigt eftersom regeringen har sett till att genom

 ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-

 hetsgrundlagen skapa erforderligt utrymme för att i

 den nya personuppgiftslagen implementera direktiv-

 bestämmelserna på ett riktigt sätt.

 I några fall framstår det emellertid som om rege-

 ringen har tolkat direktivbestämmelserna mot bättre

 vetande. Det tydligaste exemplet gäller just direkti-

 vets förbud mot att lämna ut personuppgifter för annat

 ändamål än för vilket uppgifterna insamlats.

 Enligt regeringens och Datalagskommitténs tolk-

 ning utgör offentlighetsprincipen ett sådant ändamål

 för vilket personuppgifterna har samlats in, varför

 direktivet korrekt kan implementeras med svensk rätt

 utan att någon ändring görs i svensk grundlag.

 Förutom att denna uppfattning från EG-rättslig

 synpunkt framstår som felaktig kan kritik riktas mot

 den underliggande värderingen. På den nyss nämnda

 punkten, och på flera andra, är det enligt Moderata

 samlingspartiets uppfattning inte alls givet att den

 traditionella avvägningen mellan det offentligas in-

 tresse och skyddet för den enskildes personliga in-

 tegritet såsom det avspeglas i regeringens förslag till

 personuppgiftslag är det mest lämpliga eller riktiga.

 Det faktum att Sverige är ensamt om att tillämpa

 en grundlagsfäst offentlighetsprincip på personuppgif-

 ter gör att tillämpningen av den föreslagna perso-

 nuppgiftslagen kan förväntas medföra en lägre

 skyddsnivå för den personliga integriteten i Sverige

 jämfört med vad som kommer att gälla i övriga med-

 lemsländer. Mot den bakgrunden är det inte sannolikt,

 vilket också Lagrådet påpekar, att EG-domstolen vid

 en prövning skulle godta regeringens tolkning av

 direktivet.

 I realiteten kommer direktivet som snart skall trä-

 da i kraft att bli styrande som norm för EU:s med-

 lemsstater under överskådlig tid. Sverige måste själv-

 fallet så snart som möjligt ha en nationell lagstiftning

 som överensstämmer med direktivets syfte på ett

 korrekt och lojalt sätt. Det är därför nödvändigt att

 skapa utrymme för en uppgradering av integritets-

 skyddet i bl.a. tryckfrihetsförordningen. Detta innebär

 att den nuvarande offentlighetslagstiftningen bör

 omprövas i riktning mot en begränsning av rätten att

 ta del av personuppgifter, men med oförändrade de-

 mokratiska möjligheter till insyn i förvaltningen.

 Regeringen bör snarast ta initiativ till en utredning

 med uppdrag att ta fram lagstiftning som bättre över-

 ensstämmer med EG-direktivets syfte att stärka skyd-

 det för den personliga integriteten.

 I syfte att i vissa fall kunna precisera EG-

 direktivets generella regler, som nu föreslås regleras i

 den nya personuppgiftslagen, t.ex. avseende intresse-

 avvägningar som behöver göras för att avgöra om en

 viss behandling av personuppgifter är tillåten, föreslår

 regeringen att 8 kap. 7 § första stycket, punkt 8 i

 regeringsformen "justeras". Ändringen skall göra det

 möjligt för riksdagen att delegera föreskriftsrätt i

 fråga om skydd för den personliga integriteten även

 vid manuell behandling av uppgifter. I dag avser

 föreskriftsrätten i punkt 8 skyddet av uppgifter som

 registreras med hjälp av automatisk databehandling.

 Det finns dock enligt vår uppfattning mycket som

 talar för att regeringens förslag till justering av före-

 skriftsrätten strider mot regeringsformens bestämmel-

 ser om normgivningsdelegation. Att regeringens för-

 slag är förenligt med regeringsformen har vi princi-

 piella invändningar mot. Enligt vår uppfattning bör

 inte föreskriftsrätt medges i frågor som rör skydd av

 den personliga integriteten, oavsett om det rör sig om

 automatisk databehandling av personuppgifter eller

 manuell behandling av sådana uppgifter. Det ligger i

 allmänhetens intresse att bestämmelser som rör vä-

 sentliga medborgarintressen, som integritetsskydd för

 personuppgifter, regleras av riksdagen genom lag-

 stiftning.

 Till slut skall jag prata litet om SPAR. Det torde

 inte finnas något annat land än Sverige som samlar in

 uppgifter om sina medborgare, sammanställer dem,

 säljer dem och gör sig en förtjänst. Den omfattande

 datoriseringen av svenska myndigheter, vår välutveck-

 lade byråkrati och användningen av personnnummer

 som sökbegrepp har gjort detta möjligt. Samman-

 ställningar av personuppgifter har sålunda blivit en

 affärsidé. I Sverige intar Statens person- och adress-

 registernämnd, SPAR, en särställning. Dess enda

 uppgift är att förvalta ett personregister utan särskilt

 ändamål. Den som får tillstånd att köpa uppgifter av

 SPAR kan skapa profiler om i princip alla bosatta i

 Sverige. Ju fler personuppgifter som finns tillgängli-

 ga, desto tydligare blir profilerna. Ett bevis på detta är

 de riktade direktreklamförsändelser som vi som med-

 borgare får.

 Kommersialiseringen av offentliga uppgifter, dvs.

 behandling för kommersiellt ändamål av personupp-

 gifter som man inte kan underlåta att lämna till myn-

 digheter, är ett allvarligt integritetsproblem. En sådan

 behandling strider också mot grundtanken i det EG-

 direktiv som säger att behandling av personuppgifter

 skall ske efter på förhand bestämda ändamål. Även

 om det rör sig om uppgifter som kan vara harmlösa i

 sig kan en behandling komma att ske på ett sätt som

 kränker den enskildes personliga integritet. Den en-

 skilde kan ha mycket svårt att värja sig, särskilt vid en

 behandling utanför Sveriges gränser.

 Mot bakgrund av EG-direktivets syfte och kravet

 på att behandling av personuppgifter skall ske efter på

 förhand bestämt ändamål är det enligt Moderata sam-

 lingspartiets uppfattning inte förenligt med direktivet

 att låta SPAR, som saknar motsvarighet både inom

 och utom EU, finnas kvar. Regeringen bör därför

 skyndsamt ta de initiativ som behövs för att avveckla

 SPAR.

 Jag står naturligtvis bakom alla de moderata re-

 servationerna men yrkar bifall endast till reservation

 nr 3.



 Anf.  2  MARGITTA EDGREN (fp):

 Fru talman! Eftersom vi när det gäller utredningen

 har en gemensam reservation mellan ett antal partier,

 bl.a. Inger Renés och mitt, menar jag att Inger René

 har sagt mycket av det jag hade tänkt säga. Jag skall

 därför be att få börja med att berätta om fröken Møl-

 lers betydelse. Det har jag gjort en gång förut. Det är

 en liten historia från Ny Teknik, 1986:7.

 Så här var det med fröken Møller. Trots ett resolut

 ingripande lyckades hon inte rädda alla åsiktsregistre-

 rade danskar undan nazisterna. Kontordame fröken

 Møller yrkade bestämt på morgonen den 9 april 1940

 i Köpenhamn att Sikkerhedspolitiets, SIPO:s, register

 över åsiktsfarliga danskar borde brännas. Trots stor

 tvekan hos kollegerna ledde hon bränningen av

 kortregistret i husets värmepanna. Efter några veckor

 försvann trots detta en hel rad danskar spårlöst. Det

 var sådana som hade kommunistsympatier. Men inte

 alla. Orsak: Köpenhamnspolisen som i alla år hade

 haft de bittraste fejder med Sikkerhedspolitiet hade ett

 eget register över suspekta danskar. Men de hade

 ingen fröken Møller.

 Av den här historien kan vi dra tre slutsatser. Re-

 gisteruppgifter i fel händer kan få katastrofala följder.

 Det är den första slutsatsen. Och det finns, som ni vet,

 tusentals sådana register. Den andra är att enskilda

 tjänstemän, forskare och myndigheter må vara aldrig

 så rättrådiga; klantskallar finns, fejder mellan myn-

 digheter och tillfälligheter finns som kommer att smy-

 ga in. Men alla har inte en fröken Møller. Den tredje

 slutsatsen är att vi behöver kvinnors sinnesnärvaro

 och initiativ.

 Min fråga till alla är: Vem trycker på ta-bort-

 knappen i framtiden? Jag tycker att det här är en liten

 fin historia om vad register kan användas till. Och det

 var ändå kortregister. I dag har vi register på en helt

 annan nivå.

 Detta betänkande är ju ett resultat av många års

 utredningar och av anpassning till ett EG-direktiv. De

 här anpassningarna har inte alltid varit så lätta att

 göra. Jag skulle för Folkpartiets räkning vilja lägga

 till i betänkandet att vi delar uppfattningen i reserva-

 tion 3 om generell integritetslagstiftning. Jag måste ha

 fått en kollaps eftersom jag inte såg det när vi justera-

 de i utskottet. Folkpartiet delar alltså uppfattningen

 som uttrycks i reservation 3. Jag kommer också att

 yrka bifall till den, men det är det enda jag yrkar bifall

 till. Självfallet står vi bakom allt som för övrigt sägs i

 betänkandet.

 Jag vill också säga några ord om SPAR. Vi delar

 inte Moderata samlingspartiets uppfattning om SPAR

 just nu. Vi har gjort det. Men som ledamot av SPAR-

 nämnden under en lång följd av år har jag ändå lärt

 mig att detta register, trots sina brister, på ett princi-

 piellt plan - och man kan kanske säga allt vad Inger

 René sade - ändå har medverkat till att det är det enda

 register som vi använder för kommersiellt ändamål.

 Det har under de 13 år som jag har suttit i SPAR-

 nämnden ändå bidragit till att andra register har för-

 svunnit. Den vildvuxna flora som en gång fanns är nu

 borta.

 För det första går det att avstå från att vara med i

 SPAR och bli, med Inger Renés språkbruk, såld. För

 det andra används uppgifterna för uppdatering av

 adresser och andra uppgifter hos myndigheter, företag

 och organisationer i stället för att var och en skall

 göra det. På ett principiellt plan, återigen, kan jag på

 ett sätt dela uppfattningen. Men jag tycker att för

 närvarande finns det ingen anledning att ta de initiativ

 som Moderata samlingspartiet har gjort när det gäller

 SPAR. I utredningen finns dock i bilaga nr 5 allmän-

 hetens uppfattning om SPAR, som är ytterst negativ,

 och det måste vi naturligtvis ta med oss när vi en gång

 framöver skall ta ställning till SPAR.

 I utredningen finns också en oerhört intressant bi-

 laga. Det är bilaga nr 3. Den heter Cyberspace, Real

 Life och juridiken och är skriven av Wettergren och

 Pehrson. Den skulle jag vilja ta upp för att ge litet

 framtidsvisioner om de sammanhang där denna nya

 lag som vi nu skall besluta om ändå skall fungera. I

 lagen utgår man från begreppet personuppgift. Detta

 begrepp utgår i sin tur från begreppet databas, där det

 finns registrerat fakta och uppgifter om människor.

 Det är övervakning och registrering i den fysiska

 verkligheten. Eftersom personuppgifter inte enbart

 förekommer i databaser har begreppet generaliserats

 till att omfatta alla sökbara personuppgifter. Kopp-

 lingen till den fysiska personen Margitta Edgren är

 oerhört stark, och det är logiskt med tanke på dagens

 situation.

 En annan typ av personuppgifter ser vi nu lång-

 samt växa fram. De uppgifterna har inte denna kopp-

 ling till den fysiska personen. Det är uppgifter som

 knyts till min elektroniska identitet, dvs. min identitet

 när det gäller min e-postadress. Av detta följer något

 helt annat. Det följer också att det sammanhang som

 den lag vi nu bestämmer om har skapats i och som

 den förutsätts verka i är oerhört mycket annorlunda

 under ett greppbart antal år.

 Tidigare integritetsproblem som vi här har varit

 oerhört måna om att uppmärksamma och där vi har

 försökt värna integriteten kommer att blekna mot de

 problem vi ser framför oss. Jag tror att det är oerhört

 viktigt att vi löpande följer integritetsproblemen och

 också är beredda att ta initiativ till att stoppa avarter.

 Vi hade i samband med arbetet med personupp-

 giftslagen i utskottet en lång och intressant diskussion

 om s.k. cookies, som ju är en effekt av det nya sättet

 att inte ha en fysisk identitet utan en annan identitet.

 Det är också relaterat i texterna. Man skapar efter sig

 tekniska spår, ledtrådar, som i ett annat sammanhang

 kan ställas samman och bli något helt annat. Man kan

 tänka sig att man ställer samman min vecka, min

 månad, mitt år. De kan i detalj kartläggas utifrån de

 aktiviteter jag har varit inblandad i via t.ex. min dator,

 mina kort eller på annan elektronisk väg.

 Detta är de nya framtida integritetsproblemen,

 som vi än så länge inte ens har funderat över. Men

 denna lag kommer inte att skydda oss mot den typen

 av problem.



 Anf.  3  INGER RENÉ (m) replik:

 Fru talman! Just som Margitta Edgren resonerar

 när det gäller förekomsten av SPAR, resonerar vi var

 och en när vi tittar på enstaka register. Vi tycker att

 just det här som jag äger kännedom om är så bra för

 ditt och datt.

 Det är just det som urholkar den personliga in-

 tegriteten. Vi har i dag drygt 50 000 register med

 licens. Hur många register som i verkligheten finns

 vet ingen människa, men man talar om mycket höga

 tal. Varje nytt register som vi får, varje nytt register

 som vi inte säger nej till fortsätter att ta en skiva. Det

 är den liknelse som min man brukar göra. Han talar

 om "korvpolitik". Man skär skiva efter skiva och

 tycker att det är okej. Men till slut står man där med

 bara snöret i ena änden i handen och den personliga

 integriteten har försvunnit.

 Många människor tycker att det är plågsamt när de

 som nyblivna änkor får brev från alla möjliga männi-

 skor som vill sälja tjänster till dem i den situationen.

 Småbarnsföräldrar hinner inte hem från BB förrän

 brevlådan är full av reklam av olika slag. Man kan

 säga att det går att värja sig från detta. Men vi vet att

 väldigt många människor inte gör det. Man gör det

 när Expressen eller Aftonbladet har haft en kampanj.

 Då skickar man in lappen och säger: Jag vill inte ha

 den här reklamen. Många utsätts för det här trycket.

 Jag skulle önska att det var tvärtom. De som vill

 vara med i statens försäljning av personuppgifter

 skulle få anmäla sig och säga: Jag tycker att det vore

 roligt att vara med i SPAR.



 Anf.  4  MARGITTA EDGREN (fp) replik:

 Fru talman! Som jag sade minst två gånger under

 mitt anförande delar jag Inger Renés uppfattning på

 ett principiellt plan.

 Men jag är en av dem som är ansvariga för SPAR

 och har efter 13 års nära arbete med SPAR ändå lärt

 mig att detta har bidragit till att en oerhörd massa

 andra register, som man inte har haft någon kontroll

 över, har försvunnit.

 I Sverige har vi ändå ett behov av information från

 myndigheter. Studenter som är 19 år och kan tänkas

 gå på högskolan kanske behöver information från de

 olika högskolorna. Vi behöver också kommersiell

 reklam i vissa lägen. Det här är inget fult. Det behöver

 skickas ut. Hur skall alla 19-åringar hittas av högsko-

 lorna?

 Det är en del i det hela. Det är inte bara så att vi

 säljs ut som korvskivor.

 När det gäller det exempel som Inger René ger när

 det gäller dödsfall har SPAR-nämnden tagit initiativ

 till att det måste ha förflutit minst ett halvt år innan

 man får skicka ut reklam. Det är också accepterat av

 reklamsäljare och dem som säljer gravstenar och

 liknande.

 Vi hade nog varit ännu litet tuffare, men blev hej-

 dade, om jag inte minns fel, av regeringen inför ett

 beslut. Man sade att det inte låg inom vårt kompeten-

 sområde att sätta upp sådana gränser.

 När jag väl har sagt detta kan jag se att man inför

 framtiden kanske kan hitta någonting annat. Men jag

 delar inte Inger Renés uppfattning att det är fult med

 reklam. Hur skall den nå sina målgrupper om man inte

 någonstans får möjlighet att få tag i oss, och då på ett

 så kontrollerat sätt som statens person- och adressre-

 gister ändå är?





 Anf.  5  INGER RENÉ (m) replik:

 Fru talman! Jag tycker inte heller att det är fult

 med reklam. Men jag tycker att man som individ ändå

 själv skall få bestämma vilken reklam man vill ta

 emot, och inte på detta automatiska sätt registreras i

 ett register som använder sig av uppgifter som är

 insamlade för annat ändamål än försäljning.

 Det kan inte, när vi nu har antagit den här lagen

 och den har trätt i kraft, växa upp okontrollerade

 register litet här och var. Det är förbjudet, så det går

 inte.

 Margitta Edgren sade att man i SPAR-nämnden

 har beslutat att man inte får skicka ut reklam hur som

 helst, utan att man skall ha en tidsbegränsning när det

 gäller t.ex. dödsfall. I tidningar kan man var och va-

 rannan dag se att den här typen av överenskommelser

 inte hålls. Branschen har också gjort överenskommel-

 ser, men de hålls inte heller. Registret finns, och det

 används.

 Vi som är politiker och stiftar lagar brukar, om vi

 har principiella synpunkter, just använda de princi-

 piella synpunkterna till förnuftiga beslut. Jag skulle

 vara väldigt glad om Folkpartiet också hoppade på

 denna reservation.



 Anf.  6  MARGITTA EDGREN (fp) replik:

 Fru talman! Jag vet inte om Inger René hörde det,

 men det är möjligt att avstå. På allt material som går

 ut, där adressen kommer från SPAR, står det längst

 ned att det kommer från SPAR. Det är inget dolt. Det

 finns ett regelverk runt SPAR som politiker från den-

 na riksdag har satt samman - även en moderat leda-

 mot. Det gör detta, trots min i grunden principiella

 hållning, ändå acceptabelt. Jag vet ju att innan detta

 fungerade var det trots att det var förbjudet, en

 mycket vildvuxen flora av försäljning.

 Det var förbjudet redan före den här lagen, det vill

 jag betona.



 Anf.  7  PETER ERIKSSON (mp):

 Fru talman! Jag vill också säga några ord när det

 gäller frågan om personuppgiftslagen, som det är

 tänkt att vi skall anta.

 Det här är en fråga som har diskuterats i Sverige i

 ganska många år. Inför folkomröstningen om EU var

 precis den här frågan en av de verkligt stora frågorna.

 Det var under 1993 och 1994 när EG-direktivet om en

 persondatalag diskuterades som mest inom EU. Då

 var farhågorna bland bl.a. grävande journalister,

 bland folk som var intresserade av att kunna ta del av

 offentliga handlingar för att kunna föra ett offentligt

 samtal och bland dem som var motståndare till ett

 svenskt medlemskap i EU att det EG-direktiv som var

 på väg kunde påverka den svenska offentlighetsprin-

 cipen, och att den svenska offentlighetsprincipen

 kanske skulle få vika i viktiga avseenden om vi blev

 medlemmar i EU och om man antog ett datadirektiv.

 Det dröjde litet längre än vad många kanske hade

 trott innan det här EG-direktivet blev verklighet.

 Sverige kunde i slutet av förhandlingarna vara med på

 ett hörn. Justitieminister Laila Freivalds var upprymd

 och glad för att hon lyckades få in några förändringar

 i direktivet som, menade hon, kunde göra att man

 kände sig tryggare när det gällde att den svenska

 offentlighetsprincipen skulle hålla.

 Redan inför folkomröstningen om EU påstod man

 kategoriskt från den dåvarande regeringen att det inte

 fanns några problem. Sedan framkom litet tydligare

 att det fanns problem. Dem lyckades den senare rege-

 ringen undanröja, tyckte man.

 Detta skedde genom att man fick igenom några

 små ändringar. Den viktigaste ändringen kan man

 hitta i betänkandet. Det är, som regeringen påpekar,

 punkt 72 i ingressen. Där står att det skall vara möjligt

 att genomföra direktivet och ändå ta hänsyn till of-

 fentlighetsprincipen. Den punkten drar regeringen

 ganska stora växlar på. För min del är jag inte särskilt

 imponerad av just detta. Det finns ingenting som tyder

 på att just den här punkten kan ha någon särskild

 tyngd i en juridisk prövning om den svenska offent-

 lighetsprincipen kommer till doms i EG-domstolen.

 Regeringen var nöjd och lämnade fram en pro-

 position. I propositionen föreslår regeringen en rad

 undantag för att vi skall kunna genomföra direktivet

 och ändå behålla den svenska offentlighetsprincipen

 intakt.

 Undantagen handlar dels om generella undantag

 för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrund-

 lagen, dels ett undantag för arkivering. Det går alltså

 att ifrågasätta om myndigheter över huvud taget får

 arkivera uppgifter i enlighet med offentlighetsprinci-

 pen, särskilt om det gäller känsliga personuppgifter.

 Om det nu skulle vara så att de här undantagen

 inte håller, slår man ganska rejält undan benen för den

 svenska offentlighetsprincipen. Jag menar att det vore

 oerhört allvarligt. Den öppenhet som vi under ett par

 hundra år har haft genom offentlighetsprincipen är

 trots allt en av de största innovationer som Sverige

 har bidragit med i västvärldens historia.

 Man skulle väl kunna vara nöjd med att regering-

 en nu väljer en tolkning som är till förmån för offent-

 lighetsprincipen. Jag tycker att regeringen i det här

 skedet gör ett bra jobb när den tolkar direktiven så

 positivt som möjligt ur öppenhetssynpunkt. Regering-

 en vill inte som moderaterna gå in för en strängare

 tolkning, som skulle innebära att mycket av offentlig-

 hetsprincipen slås undan. Regeringen har dock själv

 tidigare gått med på direktiv som innebär att det här

 problemet har uppstått. Man skulle ha varit mycket

 tuffare tidigare och jobbat mycket mer för att få med

 sig några ytterligare när det gäller att undanröja de här

 problemen.

 Vi har nu till syvende och sist kommit i en situa-

 tion där Lagrådet säger att regeringens tolkningar

 framstår som ytterst pressade och att det inte är san-

 nolikt att EG-domstolen skulle godta en tolkning av

 direktivet i den riktning som regeringen valt. Enligt

 Lagrådet finns det en påtaglig risk för att domstolen

 skulle finna offentlighetsprincipen oförenlig med

 direktivet.

 Man kan då säga att Lagrådet bara är en samling

 gamla förstockade och konservativa gubbar, som inte

 vill att offentlighetsprincipen skall gälla, och att de

 antagligen allihop är moderater. Det är mycket möj-

 ligt att det är så, men Lagrådet är trots allt den mest

 kvalificerade juridiska församling som vi har i vårt

 land för att göra en juridisk bedömning av denna

 fråga. Jag tycker inte att man kan avfärda Lagrådets

 farhågor så enkelt som regeringen och även konstitu-

 tionsutskottets majoritet här har gjort. Det är att sticka

 huvudet i sanden och inte riktigt vilja se verkligheten.

 Verkligheten är besvärlig. Regeringen har gått

 med på ett direktiv som kanske bryter mot den svens-

 ka grundlagen. Enligt Lagrådet är det sannolikt så.

 Kanske tvingas vi ändra den svenska grundlagen, om

 EG-domstolen befaller oss att göra det. Det är ingen

 rolig situation, och i det läget hukar både regeringen

 och konstitutionsutskottet.

 Vi är i en väldigt svår situation. Vi kan inte bara

 säga att vi struntar i det här. Om Sverige i något avse-

 ende inte skulle införa det här direktivet, kommer det

 till slut ändå att bli gällande, och då antagligen med

 en sämre tolkning ur offentlighetsprincipens synpunkt

 än den som regeringen nu har gjort.

 Det går alltså inte heller att avslå förslaget, om

 man vill hävda den svenska offentlighetsprincipen.

 Vad man får göra är att tala om för regeringen att den

 nu har burit sig ganska illa åt och att den nu får göra

 det som är möjligt i dagsläget. Det är att gå tillbaka

 till de andra länderna och ministrarna i EU och försö-

 ka förhandla fram ett bättre direktiv. Det är den dystra

 sanningen.

 Ett bättre direktiv skulle utgå från missbruksmo-

 dellen, som är den svenska traditionella modellen, i

 stället för den hanteringsmodell som vi nu är tvungna

 att införa. Detta direktiv skulle också innebära att

 offentlighetsprincipen inte som nu kan ifrågasättas.

 Jag har väckt en motion om detta, och Miljöparti-

 ets hållning har i detta avseende fått stöd från Väns-

 tern och Folkpartiet. Jag yrkar bifall till reservatio-

 nerna 2 och 5, som handlar om att få till stånd sådana

 ändringar i direktiven som innebär att en missbruks-

 modell kan införas och som undanröjer eventuella

 konflikter mellan å ena sidan offentlighetsprincipen i

 svensk grundlag och å andra sidan personuppgiftsla-

 gen eller det datadirektiv som antagits i EU.



 Anf.  8  INGER RENÉ (m) replik:

 Fru talman! Verkligheten är besvärlig, säger Peter

 Eriksson, och därvidlag kan jag verkligen hålla med

 honom. Det är därför som vi inte har sagt nej till den

 svenska offentlighetsprincipen. Om Peter Eriksson

 läser vår reservation skall han finna att det där inte

 anges några begränsningar i den svenska offentlig-

 hetsprincipen. Däremot har vi både i utredningen och

 i andra sammanhang sagt att vi vill ha en djupare och

 bättre diskussion än vad utredningen var mäktig när

 det gäller problemet med den personliga integriteten

 och offentlighetsprincipen.

 Till dels är detta ett problem som regeringen för-

 orsakade utredningen, eftersom denna inte kom i gång

 förrän ett och ett halvt år efter det att regeringen hade

 tillträtt. Då skulle det helt enkelt inte ha funnits tid att

 ta tag i den här frågan. Jag menade att det fanns tid till

 det, men utredningens majoritet menade att tiden helt

 enkelt inte räckte till.

 Jag tycker vidare att det är litet blåögt att säga att

 alla EU:s länder skall rätta sig efter Sverige. Vi vet att

 traditionerna ute i Europa är väldigt olika den svens-

 ka. Jag har i min hand ett papper från 1766 om den

 svenska friheten, som man kan säga födde offentlig-

 hetsprincipen. Det innehåller bl.a. en dikt. Vi har på

 det här området en tradition som andra länder inte

 har. Jag menar därför att vi i Sverige först och främst

 måste ta upp en diskussion om avvägningen mellan

 offentlighetsprincipen och den personliga integriteten

 med avsikten att bibehålla det som är väsentligt i

 offentlighetsprincipen, nämligen möjligheten att

 granska makten.



 Anf.  9  PETER ERIKSSON (mp) replik:

 Fru talman! När man lyssnar till Inger René verkar

 det litet oklart om moderaterna vill begränsa offent-

 lighetsprincipen eller inte. Jag läste från betänkandet,

 där det står att moderaterna anser att det är nödvän-

 digt att skapa utrymme för en uppgradering av integri-

 tetsskyddet i bl.a. tryckfrihetsförordningen. Det räcker

 alltså inte med att förstärka integritetsskyddet. Det

 måste göras i tryckfrihetsförordningen, och motionä-

 rerna anför att detta innebär att den nuvarande offent-

 lighetslagstiftningen bör omprövas i riktning mot en

 begränsning av rätten att ta del av personuppgifter.

 Det är väl en begränsning av offentlighetsprincipen

 och offentlighetslagstiftningen.

 Jag tycker i och för sig att man kan hysa respekt

 för den hållningen. Jag tycker inte att man skall sticka

 under stol med att det finns en konflikt mellan de här

 sakerna. En majoritet i Sveriges riksdag och en ma-

 joritet av svenska folket tycker ändå att det är viktigt

 att värna offentlighetsprincipen, eftersom den haft så

 stora plusvärden för Sverige under en lång tid. Jag

 tycker att det är tråkigt att moderaterna nu börjat följa

 linjen att i stället försöka begränsa den.



 Anf.  10  INGER RENÉ (m) replik:

 Fru talman! Jag kan inte låta bli att läsa några ra-

 der ur glädjeodet över att man hade fått igenom of-

 fentlighetsprincipen. Diktens första strof börjar med

 orden "Så warde Ljus! Se Dagen börjar gry" och

 slutar med "Om Glädjen ej wårt djerfwa Hopp förfö-

 rer, Så dagas största Dag bland alla Nordens Dar".

 Jag menar att offentlighetsprincipen skall använ-

 das för att granska makten. I det samhälle som vi har i

 dag, med tusentals register av olika slag, granskas inte

 bara makten, utan också herr Svensson och fru Gus-

 tavsson granskas.

 Peter Eriksson och jag kan inte ha en utredning på

 stående fot här i kammaren. Jag menar att vi i det nya

 samhälle som vi i dag lever i måste titta på vad som

 har hänt med offentlighetsprincipen. Är det till alla

 delar bra, eller finns det sådant som - jag återvänder

 här igen till mitt resonemang om "korvpolitiken" -

 möjligen är till skada för den enskilda människan?

 Är det kanske t.o.m. så, som befaras i vissa sam-

 manhang, att staten förlorar i legitimitet gentemot

 enskilda medborgare? Då är vi ute på en farlig väg.

 Jag tycker att man skall titta på den här problemati-

 ken. Peter Eriksson och jag som lagstiftare i Sverige

 skall tåla granskning.



 Anf.  11  PETER ERIKSSON (mp) replik:

 Fru talman! Jag tror nog att Inger René och jag är

 överens om en hel del. Bl.a. tror jag att vi är överens

 om att EU har beslutat om ett direktiv som redan när

 det kom till var föråldrat, gammalt och som inte alls

 passar för modern teknik. Det tycker jag är ganska

 typiskt för EU, men det kanske inte Inger René tyck-

 er.

 Man behöver skärpa integritetslagstiftningen. Den

 datalag vi hade tidigare är inte bra. Offentlighets-

 principen som den är inskriven i våra grundlagar skall

 man vara väldigt rädd om, och man skall inte i onö-

 dan börja ge undantag för allehanda saker. Det kan

 riskera att begränsa möjligheterna att granska makten.

 Det finns stora risker för det om man går på den mo-

 derata linjen och hamnar på den inställningen.



 Anf.  12  BARBRO HIETALA

 NORDLUND (s):

 Fru talman! Inger René sade i sitt anförande först

 här på morgonen att den nu gällande datalagen är

 världens äldsta. Den är från 1973. Den anses också

 vara en av landets mest omskrivna lagar, och det i

 dubbel bemärkelse. Den är omskriven i medierna och

 uppmärksammad, men den är också omskriven i me-

 ningen omarbetad. Jag såg någonstans att den hade

 ändrats lika många gånger som den är år gammal, dvs.

 vid det här laget 24, 25 gånger i varje fall.

 Vi har av de tidigare inläggen i debatten hört att

 det råder stor samstämmighet om behovet av en ny

 lagstiftning på det här området. Det beror bl.a. på den

 snabba tekniska utvecklingen men också på sam-

 hällsutvecklingen i övrigt. När så regeringen år 1995

 tillsatte Datalagskommittén med uppgift att analysera

 på vilket sätt EG:s s.k. dataskyddsdirektiv om skydd

 för personuppgifter skall kunna införlivas i svensk

 lagstiftning och också med uppgift att lägga fram

 förslag till en ny datalag vållade det arbetet redan i

 inledningsskedet en hel del debatt.

 Vi har här hört att moderaterna och Inger René

 riktar kritik därför att utredningen inte kom i gång och

 att det hade behövts längre tid för en djupare och

 bättre diskussion. Det är klart att man kan undra var-

 för utredningen inte kom i gång. Den kom heller inte i

 gång under den borgerliga regeringsperioden. Inte ens

 den borgerliga regeringen, där Inger René hade sin

 sympati, gjorde någon anstiftan till en skrivning av

 direktiv till en ny datalag.

 Det var ett svårt och omfattande arbete. Någon an-

 såg att det var en omöjlig uppgift. EG-direktivets

 syfte var omtvistat. Det var redan inledningsvis kriti-

 serat, vilket också har angetts här i debatten, därför att

 det i många stycken ansågs omodernt. Det var än mer

 omtvistat huruvida de svenska grundlagsskyddade

 reglerna om offentlighet, tryckfrihet och yttrandefrihet

 kunde bevaras ograverade.

 När Datalagskommittén efter ett par år 1997 pre-

 senterade sitt betänkande var det på nära 900 sidor.

 Det visade sig att man ändå hade hittat en teknik för

 implementering av EG-direktivet och harmonisering-

 en. Samtidigt hade man kommit ganska långt i an-

 strängningarna för att åstadkomma en modern tekni-

 koberoende lagstiftning för skydd av den personliga

 integriteten vid behandling av personuppgifter. Med

 teknikoberoende menas att den nya lagen skall gälla

 såväl automatiserad som manuell behandling av per-

 sonuppgifter. Regeringen har sedan genomfört en

 remissbehandling av Datalagskommitténs förslag.

 Vidare har en ekonomisk konsekvensanalys genom-

 förts.

 Regeringens förslag till en ny personuppgiftslag

 bygger i stort på Datalagskommitténs arbete. Mycket

 av lagens innehåll har redan föredragits av de tidigare

 talarna, framför allt av Inger René. Jag kan i korthet

 nämna att det lagförslag som vi har att ta ställning till

 går ut på att personuppgifter bara får samlas in med

 den registrerades samtycke. Undantag görs, vilket

 också har nämnts tidigare i talarstolen, bl.a. för viss

 forskning, myndighetsutövning, journalistik och

 konstnärligt arbete.

 Den föreslagna lagen följer i huvudsak EG-

 direktivets text och disposition. Regeringen föreslår

 också att rent privat användning av personuppgifter

 skall vara undantagna från lagens tillämpningsområ-

 de. I lagen införs också bestämmelser som innebär att

 automatiserad behandling av personuppgifter i princip

 måste anmälas till en tillsynsmyndighet, i det här

 fallet Datainspektionen. Även på den punkten finns

 det möjligheter till undantag i och med att perso-

 nuppgiftsombudsfunktionen utvecklas. Det är ett nytt

 inslag i den svenska datavärlden.

 Ett syfte med lagen är givetvis att stärka rätten till

 privatliv för den enskilde samtidigt som offentlighets-

 principen, som gäller insyn i offentliga allmänna

 handlingar, inte hotas. Datalagskommittén hade t.o.m.

 förslag till en viss utvidgning av offentlighetsprinci-

 pen, t.ex. för utlämnande av uppgifter i elektronisk

 form. Regeringen utreder den möjligheten ytterligare

 och kommer att återkomma med ett genomarbetat

 förslag.

 Förslaget till personuppgiftslag föreslås träda i

 kraft i oktober i år. Ett omfattande arbete kommer att

 krävas för anpassning av regelverk, undantag och

 tillämpningsföreskrifter. Andra lagstiftningar kommer

 att beröras av konsekvensändringar. Det gäller brotts-

 balken och sekretesslagen. Regeringsformen kommer

 enligt regeringens förslag att få en förändring som

 skall träda i kraft i januari 1999.

 Enligt uppgift i dag på morgonen har regeringen

 beslutat om kommittédirektiv för en genomgripande

 översyn av sekretesslagen. Regeringens ambition är

 att arbetet skall vara i gång för sommaren. Konstitu-

 tionsutskottets ledamöter har med ökande förväntan,

 för att kanske inte säga otåliget, inväntat ett sådant

 besked. Det är ganska trevligt att i dag få lämna det

 litet mer officiellt.

 Kommittédirektivet, som jag hittills har uppfattat

 det, anger att uppdraget är att ta vid med de av Data-

 lagsutredningens förslag som kräver ytteligare genom-

 lysning. Det gäller t.ex. frågan om allmän handling

 och allmän uppgift. Lika viktigt och nödvändigt är att

 den allmänna genomgången av den gamla, lappade

 och lagade, och i många stycken oöverskådliga sekre-

 tesslagstiftningen kommer att ske. Fundament i mo-

 dern svensk sekretesslagstiftning är precis som i per-

 sonuppgiftslagen balansgången mellan intresset av

 offentlighet och insyn å ena sidan och integritets- och

 sekretesskyddsintressen å den andra.

 Fru talman! De föregående talarna har som före-

 trädare för oppositionen redogjort för såväl motioner-

 na som för sina reservationer i frågan. Därmed har de

 också sammanfattat såväl stora stycken av kritiken

 och oron och även en del av de missförstånd som

 förslaget till ny personuppgiftslag har väckt, inte

 minst i och genom mediedebatten. Fru talman! Jag

 skall mycket kort kommentera det här, med utgångs-

 punkt i ett par av reservationerna och det som har

 anförts här tidigare i dag.

 Valet av lagstiftningsmodell, hanteringsmodell

 eller missbruksmodell, är också utifrån remissutfallet

 en stor fråga. Den är emellertid inte så entydigt enkel

 som diskussionen tidigare i dag kanske har gett sken

 av. Det finns också en del risker och fallgropar.

 EU-direktivet är uppbyggt på en hanteringsmo-

 dell, och inget heltäckande, genomtänkt förslag av

 missbruksmodell finns i dag, även om en hel del av

 tillämpningen kan fungera så i praxis. Arbete pågår.

 Regeringen har redan i sin proposition aviserat att

 man i EU-sammanhang skall driva frågan. Jag tror att

 samtliga vi som är förespråkare för en missbruksmo-

 dell, såsom vi var i Datalagskommittén och också här

 i kammaren, är överens om målet, även om vi kan ha

 olika uppfattning om vägen dit. Jag tror att en modern

 lagstiftning i framtiden mer klart kommer att baseras

 på en missbruksmodell.

 Så till en annan av de punkter som jag vill kom-

 mentera. Regeringen och Datalagskommittén anser att

 EG-direktivet är förenligt med offentlighetsprincipen,

 och detta är också utskottsmajoritetens tolkning. Det

 har här framförts att Lagrådet, med instämmande av

 reservanterna, anser att den tolkningen är pressad och

 osäker. Man pekar på den risk som finns att EG-

 domstolen inte skulle godkänna tolkningen. På den

 här punkten finns det, utifrån litet olika utgångspunk-

 ter, vankelmod och osäkerhet hos oppositionen.

 För regeringen och utskottsmajoriteten är det

 självklart att slå fast att offentlighetsprincipen är av

 grundläggande betydelse för det svenska statsskicket.

 Noggranna analyser av varje enskild artikel i direkti-

 vet ligger till grund för den uppfattningen. Argumen-

 tationen finns också redogjord för i regeringens för-

 slag. I det nu gällande direktivet har flera förändringar

 gjorts i förhållande till det som diskuterades 1993 och

 som av dåvarande datalagsutredning bedömdes som

 helt oförenligt.

 Sverige driver med framgång frågan om öppenhet

 och insyn inom EU. Självfallet skall vi med stolthet

 utnyttja och driva den utvecklingen. Det är inte enbart

 en juridisk bedömning eller en domstolsbedömning

 som kommer att avgöra ett sådant eventuellt utslag.

 Vi måste, inte minst här i kammaren, vara på det klara

 med att den här frågan även har en djup politisk inne-

 börd, som också gör att tiden i den här frågan talar för

 oss.

 När det gäller debatten om SPAR vill jag bara sä-

 ga att utskottet på s. 51 har konstaterat att vi inte tar

 ställning och att en särskild lagreglering kommer att

 övervägas i det avseendet. Den diskussionen tänker

 jag alltså i dag inte fördjupa mig i.

 Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till re-

 geringens proposition och utskottets hemställan och

 avslag på samtliga motioner och reservationer.



 Anf.  13  INGER RENÉ (m) replik:

 Fru talman! Jag får börja med att bemöta Barbro

 Hietala Nordlunds besked om att den borgerliga re-

 geringen var saktfärdig med att tillsätta en utredning

 på det här området. Sanningen är att den borgerliga

 regeringen tillsatte en utredning som hette Datalagsut-

 redningen, till skillnad från den som Barbro Hietala

 Nordlund satt i. Problemet var att EG inte hade

 kommit med sina direktiv, och därför fick utredningen

 läggas på is. Men mycket av det som togs fram av den

 utredningen användes av Datalagskommitténs utred-

 ning.

 Det gör att det finns ännu större anledning att an-

 märka på den nuvarande regeringens saktfärdighet

 med att tillsätta utredningen. Om den hade tillsatts ett

 och ett halvt år tidigare än vad som blev fallet hade

 kanske Sverige kunnat bli världsmästare igen - inte

 bara det att vi hade världens första datalag 1973, utan

 vi hade också kunnat få världens bästa datalag 1998.

 Men på grund av regeringens saktfärdighet var detta

 inte möjligt.

 Jag skulle också vilja ställa en fråga till socialde-

 mokraterna. Tycker Barbro Hietala Nordlund att

 direktiven stämmer med SPAR, dess intentioner och

 verksamhet?



 Anf.  14  BARBRO HIETALA

 NORDLUND (s) replik:

 Fru talman! Jag får acceptera Inger Renés tillrätta-

 läggande om den borgerliga regeringens initiativ på

 det här området, men jag vill ändå konstatera att det

 inte ledde vidare. Det tidsutrymme som Inger René

 har efterlyst för diskussion i frågan har faktiskt fun-

 nits, om det var så att man ville föra frågan några steg

 framåt.

 Man kan undra vad det som moderaterna i dag sä-

 ger egentligen betyder. De konstaterar att den nuva-

 rande datalagen är för gammal. Jag kan konstatera att

 inte heller den borgerliga regeringen hade så stor

 framgång under sin regeringsperiod, och det finns väl

 skäl för det. Vad skulle konsekvensen bli om vi följde

 moderaternas förslag i dag om en ny utredning, dvs.

 ytterligare tidsutdräkt? Lagstiftning är ju en process,

 och vad gäller data och teknik finns det väl anledning

 att tro att den processen kommer att fortsätta. Hur vi

 än beter oss kan vi anklagas för att inte befinna oss

 främst i den tekniska utvecklingen. Det betyder att vi

 hela tiden måste hålla oss à jour och också anpassa

 lagstiftningen allteftersom.

 Inger Renés och moderaternas resonemang om en

 ny utredning, dvs. att vi i dag skulle göra på stället

 stopp, vore förödande. Det är självklart att vi skall gå

 vidare, och det är också självklart att processen i flera

 bemärkelser fortsätter.

 Frågan om huruvida SPAR är förenligt med di-

 rektivet vet jag inte om jag behöver ge något klart

 svar på. Jag har inte fördjupat mig i det utan konstate-

 rar bara att regeringen drar en del slutsatser som inne-

 bär att man behöver göra en genomlysning av SPAR.



 Anf.  15  INGER RENÉ (m) replik:

 Fru talman! Barbro Hietala Nordlund sade tidigare

 att de uppgifter som samlas in i ett register skall an-

 vändas till det som det är meningen att registret skall

 användas till. Så är inte fallet med SPAR. I det fallet

 tar man alltså uppgifter från andra register och lägger

 in dem i statens person- och adressregister. Uppgif-

 terna har samlats in av en massa andra skäl, men inte

 för försäljning. Det stämmer alltså inte med direkti-

 ven.

 I utredningen står det på en och en halv sida att

 missbruksmodellen är att föredra framför hanterings-

 modellen, men utredningen hade inte tidsutrymme

 nog att gå igenom den modellen på ett sätt som hade

 gjort det möjligt att presentera en lagstiftning enligt

 missbruksmodellen. Om man hade kommit i gång

 ordentligt och använt tiden ända fram till nu - utred-

 ningen avlämnades ju faktiskt för drygt ett år sedan -

 skulle vi kanske ha kunnat bli världsbäst också på

 detta område. Regeringens saktfärdighet gjorde dock

 att detta inte blev möjligt.

 Vi vill, precis som socialdemokraterna och de

 flesta andra, att diskussionen fortsätter. Vi tycker att

 det här förslaget är bättre än den gamla datalagen.

 Därför har vi, trots vår starka kritik, ändå sagt ja till

 förslaget.



 Anf.  16  BARBRO HIETALA

 NORDLUND (s) replik:

 Fru talman! Jag kan bara konstatera att lagstift-

 ningsprocessen tack och lov inte är någon mäster-

 skapstävling. Jag är glad att vi kan använda oss av

 den tid som krävs för att få ett genomarbetat förslag.



 Anf.  17  PETER ERIKSSON (mp) replik:

 Fru talman! Jag har bara en liten fundering. Bar-

 bro Hietala Nordlund sade i talarstolen att man har

 gjort en väldigt noggrann genomgång av farhågorna

 kring offentlighetsprincipen, yttrandefrihetsgrundla-

 gen och tryckfrihetsgrundlagen och kommit fram till

 att det inte finns några konflikter och problem här. Jag

 tycker att det är litet förvånande att man kan vara så

 väldigt säker. Är det inte i själva verket så att det

 redan i direktiven till den utredning som Barbro själv

 satt i, och som låg till grund för regeringens proposi-

 tion, sades att EG-direktivet var förenligt med grund-

 lagen? Ni hade alltså från början egentligen ingen

 möjlighet att göra en ordentlig utredning av de här

 frågorna, utan detta tog regeringen för givet redan i

 direktiven till utredningen. Var det inte så?



 Anf.  18  BARBRO HIETALA

 NORDLUND (s) replik:

 Fru talman! Jo, Peter Eriksson, det är riktigt. Vad

 jag menade - jag kanske blev missförstådd på den

 punkten - var att regeringen redan innan direktiven

 till Datalagskommittén skrevs hade gjort en ordentlig

 genomgång och analys. Datalagskommitténs uppgift

 blev att analysera på vilket sätt man implementerar en

 ny datalag och det här direktivet i svensk lagstiftning.

 Analysen var alltså gjord av regeringen. Datalags-

 kommittén utförde inte någon djupare sådan analys.



 Anf.  19  PETER ERIKSSON (mp) replik:

 Fru talman! Men verkligheten är ändå att det

 svenska utredningsväsendet aldrig har fått göra någon

 riktig koll av det här. I stället har regeringen gjort en

 egen liten utredning och påstår att det är förenligt med

 den svenska offentlighetsprincipen och de svenska

 grundlagarna. Lagrådet misstror det här och säger att

 tolkningarna är ytterst pressade. Men utredningen i

 fråga fick inte ens titta på det hela. Hur kan Barbro

 Hietala Nordlund känna sig så trygg när hon i utred-

 ningen inte ens fick göra en koll av huruvida det här

 stämmer?



 Anf.  20  BARBRO HIETALA

 NORDLUND (s) replik:

 Fru talman! I det här sammanhanget är det knap-

 past någon annan fråga som är så diskuterad, ventile-

 rad och analyserad. Också flera av våra experter titta-

 de noggrant på det här och kom fram till olika upp-

 fattningar. Ingen, inte ens Lagrådet, med all respekt,

 kunde när man uttryckte sin tveksamhet precisera

 närmare på vilket sätt det här skulle vara oförenligt

 med de svenska grundlagarna. Det var en rad anta-

 ganden - precis som från oppositionen: troligtvis inte,

 riskerar att, osäkert osv. Det är en rad antaganden och

 spekulationer.

 Att jag kan känna mig säker beror på att jag lik-

 som regeringen och den socialdemokratiska majorite-

 ten i utredningen satte ned foten och bestämde oss: Vi

 håller flaggan i topp. Vi kör det här. Tiden ligger för

 oss. Vi har någonting som är värt att värna och före-

 språka, och vi kommer att göra det.





 Anf.  21  MARGITTA EDGREN (fp) replik:

 Fru talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om

 hanteringslag kontra missbrukslag. Barbro Nordlund

 är övertygad om att det inte fanns utrymme för en

 bättre penetrering och utredning av varför man inte i

 stället skulle kunna utforma lagen som en missbruk-

 slag, dvs. ta upp det som är förbjudet. Jag tycker inte

 att det hon säger håller när det gäller att man inte

 skulle hinna. Nu har ju den här utredningen ändå

 beställts på initiativ av IT-kommissionen, där Ines

 Uusmann är ordförande. Den tid som utredaren, som

 för övrigt är Per Hammarstedt från Stockholms uni-

 versitet, har fått på sig är från december 1997 till maj

 1998. Så nog hade det inom Datalagskommitténs ram

 funnits tidsutrymme för att göra det här.

 Jag vill säga detta, eftersom min och reservanter-

 nas uppfattning är att det är så himla olämpligt med

 en hanteringslag just här, på ett område där den tek-

 niska utvecklingen går så snabbt. Redan nu är det ju

 för gammalt - det har vi varit överens om här under

 diskussionens lopp. Det Barbro Nordlund säger här

 håller alltså inte.

 Sedan har jag en direkt fråga: Varför kunde inte

 majoriteten och socialdemokraterna i utskottet gå med

 på en kortare övergångsperiod? Det finns ju inga

 sakliga skäl för att den skall vara tre år lång. När vi

 besökte Datainspektionen markerade man dessutom

 just att den här treårsperioden, då både den gamla

 datalagen och den nya skall gälla, är för lång. När

 man säger att den nya går i gång i oktober i år är det

 en sanning. Men den totala sanningen är att vi under

 tre år har två lagar. Jag tycker att det var litet småak-

 tigt och faktiskt också olämpligt att inte de sakliga

 skälen kunde få överväga till förmån för en kortare

 övergångstid.



 Anf.  22  BARBRO HIETALA

 NORDLUND (s) replik:

 Fru talman! Det var ju inte enbart av tidsskäl som

 Datalagskommittén inte valde att lägga fram förslag

 om en missbruksmodell. Utgångspunkten var också

 att direktivet utgick från en hanteringsmodell och att

 det så långt inte fanns utrymme för genomslag för en

 missbruksmodell. Samtidigt konstaterade många i det

 här sammanhanget att det inte är så okomplicerat och

 enkelt att applicera en missbruksmodell. Den innehål-

 ler en hel del bekymmer som man ytterligare måste

 penetrera.

 Att den nuvarande utredningen har kortare tid på

 sig beror på att Datalagskommittén ändå lyfte frågan

 på det sätt den gjorde. Också remissvändan lyfte frå-

 gan och förde den framåt så att den tog fart på riktigt.

 Det finns problem med en missbruksmodell, pre-

 cis som det finns problem med en hanteringsmodell.

 De som förordar en hanteringsmodell gör det därför

 att den är mera detaljerad och kanske ännu mera rätts-

 säker och trygg. Det är alltså viktigt att genomlysa det

 här, och det tycker jag att man skall ha respekt för.

 Varför inte ha en kortare övergångsperiod? Varför

 utnyttja det som direktivet ger utrymme för, nämligen

 en längre, treårig övergångsperiod? Ja, det finns inte

 minst många praktiska skäl till det. Det kommer att

 följa ett stort och omfattande arbete med att skriva

 regelverk och göra anpassningar av olika slag. Rege-

 ringen behöver den tiden på sig. Att en treårig period

 skulle vara till förfång framför en tvåårig period,

 vilket har framförts som en olägenhet, tycker jag inte

 är ett tillräckligt starkt argument. Har man klarat att

 jobba parallellt i två år kan man väl klara det i tre år,

 och då ger man dessutom utrymme för att hinna med

 anpassningen.



 Anf.  23  MARGITTA EDGREN (fp) replik:

 Fru talman! När det gäller den senare frågan om

 övergångsperioden vill jag bara än en gång hänvisa

 till vad den som är sakkunnig myndighet och till-

 synsmyndighet har för uppfattning. Jag tycker att den

 uppfattningen kanske kan vara ett tillräckligt skäl.

 När det sedan gäller varför man väljer hante-

 ringsmodellen och inte missbruksmodellen trodde jag

 faktiskt att en utredning var till för att penetrera dju-

 pare och skall ta sig den tid som gör att man får ett

 bättre resultat - inte sedan lämna över det till någon

 annan när man, som Barbro själv säger, hela tiden var

 medveten om att detta inte var den bästa lösningen.

 Sedan får jag väl rätta båda mina meddebattörer

 när det gäller Datalagsutredningen. Den satt från 1989

 till 1993, och att den inte kom fram till en ny lag

 berodde på att EU:s direktiv inte blev färdigt förrän i

 oktober 1995. Då tillsattes den nya utredningen, som

 var färdig 1997.



 Anf.  24  BARBRO HIETALA

 NORDLUND (s) replik:

 Fru talman! Vi skall kanske inte behöva hålla på

 och rätta varandra när det gäller årtal. Det fanns fak-

 tiskt direktiv 1993 som sedan reviderades 1995. Den

 datalagsutredning som då satt konstaterade att det inte

 var förenligt med svensk grundlag, och sedan upphör-

 de diskussionen.



 Anf.  25  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

 Fru talman! Jag tror att vi allihop är överens om

 att den datalag vi har i dag är föråldrad och behöver

 förändras. Vi är också överens om att det förmodligen

 hade varit bättre om vi redan nu hade kunnat stifta en

 missbrukslag som gett stöd för att beivra missbruk av

 personuppgifter i stället för en lag där all hantering

 skall regleras.

 Detta har diskuterats mycket här. Jag vill bara än-

 nu en gång poängtera att med det EG-direktiv som

 föreligger är det inte möjligt att få över vår egen lag-

 stiftning till en missbrukslag. Nu är det alltså rege-

 ringens uppgift, och det står också i propositionen, att

 arbeta inom EU för en modernisering som säkert

 kommer att leda fram till en missbrukslag. Man skall

 naturligtvis också arbeta för det i svensk lagstiftning.

 Men att i direkt strid mot EG-direktivet nu införa

 detta var något som Datalagskommittén knappast gav

 sig i kast med. Det är bra att IT-kommittén fortsätter

 med det jobbet.

 Det kan också hända att det fortfarande finns en

 viss skepsis och oro hos många människor inför att

 personuppgifter registreras, att man upprättar nya

 register och att den här hanteringsmodellen inte är

 helt urmodig. Men jag tror att vi är överens om att det

 så småningom kommer en missbruksmodell.

 Den lag som riksdagen tar ställning till tycker jag

 undviker många av de risker som EG-direktivet kunde

 ha medfört. Dels har regeringen lyckats komma långt

 i sitt arbete i EU med att försvara den svenska offent-

 lighetsprincipen. De ursprungliga texterna var mycket

 mer restriktiva med öppenheten hos myndigheterna.

 Dels har det alexanderhugg som Datalagskommittén

 kom på varit till hjälp. Vi avser helt enkelt att tillämpa

 vår offentlighetsprincip och inför inga bestämmelser i

 Sverige som strider mot dessa grundlagar. Nu är det

 självfallet viktigt att vi själva tror på det här och hål-

 ler fast vid det. Personligen gör jag den bedömningen

 att eftersom det knappast är några kommersiella in-

 tressen förbundna med detta är det heller ingen som

 kommer att driva detta i EG-domstolen.

 Det är viktigt att lagen nu kommer att bli tekniko-

 beroende. Om en myndighet samlar dokument på data

 är man lika skyldig att lämna ut dessa som man är när

 det gäller pappersdokument. Detta är en mycket klok

 och naturlig förändring i vårt datoriserade samhälle.

 Regeringen vill ändå närmare se över bestämmel-

 serna om personuppgifter i det här sammanhanget.

 Jag har slutligen övertygats om att risken inte är för-

 sumbar för att personnamn också i oskyldiga sam-

 manhang kan spåras internationellt på ett icke önsk-

 värt sätt. Det är alltså viktigt att regeringen snabbt ser

 över detta så att inga nya Gällivarefall behöver befa-

 ras.

 En del myndighetsbeslut kommer nu att fattas au-

 tomatiskt. Man matar in data om en person, sedan

 finns det ett program som automatiskt bearbetar vad

 den personen skall få för beslut när det gäller en viss

 sak. Här är det mycket viktigt, vilket bekräftas i lagen,

 att den enskilde har möjlighet att få en manuell be-

 handling och få reda på precis hur den automatiska

 databehandlingen har gått till, så att man inte bara

 tvingas att acceptera ett beslut av en maskin så att

 säga.

 Fru talman! Jag vill bekräfta att jag helhjärtat står

 bakom både Datalagskommitténs majoritet, där jag

 deltog, och i det här sammanhanget utskottets majori-

 tet. Jag yrkar på samtliga punkter bifall till utskottets

 förslag.



 Anf.  26  INGER RENÉ (m) replik:

 Fru talman! Birgitta Hambræus började med att ta

 upp frågan om vilken modell lagen skulle ha och sade

 att det med de direktiv som fanns inte var möjligt att

 skapa en modern lag i enlighet med en missbrukslag.

 Detta är inte sant. Det var det materiella innehållet i

 lagen som styrde oss. Däremot sades det ingenting om

 lagens konstruktion. Vi hade mycket väl, om tid hade

 funnits och vi hade prioriterat detta, kunnat skapa en

 missbrukslag i stället för en hanteringslag.



 Anf.  27  BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-

 plik:

 Fru talman! Det är bra att Inger René rättar mig.

 Hon kan de här sakerna mycket bättre än jag kan.

 Desto lättare blir det för oss att så småningom mo-

 dernisera lagen utan att bekymra EU och införa miss-

 bruksmodellen när detta väl har utretts ordentligt.



 Anf.  28  PETER ERIKSSON (mp):

 Fru talman! Jag vill bara göra en liten kommentar.

 Jag tyckte att det som Barbro Hietala Nordlund

 sade på slutet i den diskussion vi hade var intressant.

 Hon undrade om detta i själva verket är förenligt med

 grundlagen och offentlighetsprincipen och vilka ana-

 lyser som fanns bakom. Det kom fram mycket tydligt

 i det Barbro Hietala Nordlund sade. Vi satte ned fo-

 ten, sade hon. Vi bestämde oss. Vi gjorde en politisk

 bedömning och sade att den svenska offentlighets-

 principen är bra och att vi skall göra vad som går för

 att försöka genomföra detta på ett sådant sätt att den

 finns kvar.

 Det finns alltså egentligen inte någon ordentlig

 analys eller genomgripande juridisk bedömning bak-

 om, utan det är en rent politisk bedömning. Det är den

 känslan som man hela tiden har haft. Det är också den

 känslan man får när man läser direktivet till utred-

 ningen, som säger att EG-direktivet är förenligt snara-

 re än att utredningen skall göra en självständig be-

 dömning. Jag tycker att det var ganska bra att Barbro

 Hietala Nordlund var så tydlig på den punkten, så att

 vi inte behöver ha olika åsikter och göra misstolk-

 ningar.



 Anf.  29  BARBRO HIETALA

 NORDLUND (s):

 Fru talman! Tack för att jag får en replik på det

 sista anförandet.

 Vi säger att det finns en politisk dimension i att

 hävda den svenska offentlighetsprincipen, Peter

 Eriksson, självklart. Men det finns också en tidigare

 analys av sakskälen. Men det som driver lagstiftaren, i

 det här fallet kammaren och även regeringen, är na-

 turligtvis de deklarationer som har gjorts av den dåva-

 rande regeringen i samband med medlemskapsför-

 handlingarna om den svenska grundlagen, offentlig-

 hetsprincipen, meddelarfriheten, tryckfrihetsordning-

 en, och även de deklarationer som konstitutionsut-

 skottet har gjort med anledning av EU-inträdet. Där

 har vi verkligen mycket tydligt markerat den grund

 som utgör vårt politiska och kulturella arv. Jag tycker

 att det är ganska mycket att stå med sina fötter på i

 fortsättningen.



 Anf.  30  PETER ERIKSSON (mp):

 Fru talman! Jag tycker att det är helt riktigt. Ni har

 gjort vad man kan utifrån vad konstitutionsutskottet

 och riksdagen har sagt tidigare. Problemet är att re-

 geringen har skrivit under ett direktiv som egentligen

 säger en annan sak. Det är det ni inte riktigt orkar med

 att ta ställning till. Ni sätter ned foten och gör det på

 ett snällt och bra sätt. Det är väl bra gjort.



 Överläggningen var härmed avslutad.

 (Beslut fattades efter  6 §.)



 4 §  Schengensamarbetet



 Föredrogs

 Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU15

 Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42)



 Anf.  31  GUN HELLSVIK (m):

 Fru talman! Vi moderater ser det som ett stort och

 viktigt steg i riktning mot ett öppet och gränsfritt

 Europa att riksdagen nu tycks vara beredd att god-

 känna Sveriges anslutning till Schengensamarbetet. Vi

 har i likhet med regeringen som målsättning att Sveri-

 ge år 2000 fullt ut skall kunna delta i Schengensamar-

 betet.

 På vissa punkter har vi haft synpunkter med an-

 ledning av regeringens bedömningar av konventions-

 kraven. Dessa är primärt betingade av berörda myn-

 digheters behov av resursförstärkningar. Hit hör också

 behovet av bättre myndighetssamverkan för att kunna

 uppfylla Schengenkonventionens krav på åtgärder

 mot bl.a. internationell brottslighet. Vi har också fört

 fram synpunkter på transportföretagens ansvar vid

 transport av utlänningar utan erforderliga resedoku-

 ment. På dessa punkter kvarstår våra synpunkter och

 jag återkommer till dessa, men först vill jag uttrycka

 min tillfredsställelse över att vi moderater på andra

 punkter fått fullt stöd för våra förslag.

 Vi moderater har i en motion fört fram krav på ett

 intensifierat arbete i kampen mot narkotika, och till

 vår glädje har justitieutskottet i sitt betänkande hel-

 hjärtat ställt upp på våra förslag till tillkännagivanden.

 I vår motion har vi också pekat på betydelsen av att

 ett nära samarbete mellan Statens invandrarverk och

 polisen kommer till stånd. Vi har anfört att det är

 angeläget att Invandrarverkets ansvar för inresekon-

 trollen tydliggörs och utvecklas, bl.a. i riktning mot

 ett nära samarbete med polismyndigheterna. Med stor

 tillfredsställelse har vi noterat att riksdagen tidigare

 under våren beslutat göra ett tillkännagivande i enlig-

 het med vår motion.

 För att återgå till de punkter där vi inte fått stöd i

 utskottet: Jag vill anföra att vi anser vad gäller sank-

 tioner mot transportföretag, som luft- eller sjövägen

 befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument,

 att nuvarande svensk lagstiftning inte uppfyller

 Schengensamarbetets krav enligt konventionens arti-

 kel 26. Den svenska lagstiftningen innebär bl.a. att

 t.ex. ett flygbolag kan tvingas att betala en utlännings

 återresa. Däremot medger svensk lagstiftning i

 dagsläget inte någon form av sanktionsmöjlighet mot

 transportföretag som brister i kontrollen av utlänning-

 ars resedokument som förutsätts enligt Schengenkon-

 ventionen. En sådan sanktionsmöjlighet skulle utgöra

 ett verkningsfullt instrument för att sätta press på

 transportföretag att före avresan från tredje land till

 ett land inom Schengenområdet vidta erforderliga

 kontrollåtgärder. Därför menar vi att regeringen bör

 återkomma till riksdagen med en kompletterande

 bestämmelse om sanktionsmöjlighet mot transportfö-

 retag.

 En  förutsättning för att Schengensamarbetet skall

 vara ett verksamt medel för att uppnå fri rörlighet för

 personer är att medlemsländerna vidtar gemensamma

 åtgärder som motverkar exempelvis illegal invand-

 ring, narkotikasmuggling och annan form av organise-

 rad brottslig verksamhet. Schengenkonventionen

 förutsätter därför en utbyggd inresekontroll för att

 bl.a. förhindra att oönskade kriminella eller flyktingar

 okontrollerat kan ta sig över gränsen till Sverige.

 Under de senaste åren, inte minst under december

 1997, har tydliggjorts att den svenska polisens resur-

 ser inte räcker till för att upprätthålla en effektiv inre-

 sekontroll. Följden har blivit att polisen varken har

 kunnat prioritera denna kontrollverksamhet eller har

 kunnat vidta de åtgärder som krävs för att t.ex. ge-

 nomföra avvisningar av asylsökande som inte har fått

 uppehållstillstånd. Schengenkonventionen och

 Schengensamarbetet ålägger oss att tillgodose kravet

 på en effektiv gränskontroll. För att kunna uppfylla

 konventionskraven har berörda myndigheter anmält

 ett ökat resursbehov. Regeringens och utskottets ma-

 joritets bedömning är emellertid att ökade utgifter för

 myndigheterna med anledning av Schengensamarbetet

 skall finansieras inom ramen för berörda utgiftsområ-

 de. Vi moderater ifrågasätter starkt om polismyndig-

 heterna med regeringens förslag kommer att kunna

 göra så mycket mer än det minimala för att uppfylla

 sina förpliktelser. Vi gör en annan bedömning av

 polisens framtida resursbehov och menar att regering-

 en bort beakta detta i budgetarbetet.

 Vi moderater har också vid ett flertal tillfällen fö-

 respråkat en integrering av tullkriminalens och poli-

 sens personal. I regeringens förslag ges intrycket att

 regeringen är beredd att ansluta sig till vår uppfatt-

 ning. Efter utskottsbehandlingen av regeringens pro-

 position finner vi emellertid att en majoritet fortfaran-

 de inte tycks vara beredd att ta de initiativ som be-

 hövs för att närmare pröva förslag som syftar till att

 uppnå långtgående operativ samverkan mellan tull

 och polis, varför vi finner att vi måste vidhålla vårt

 tidigare krav på en ny myndighetsstruktur för tull och

 polis.

 Fru talman! Vi moderater noterar, som jag tidigare

 har sagt, med tillfredsställelse att några av våra yr-

 kanden fått starkt stöd. Vad gäller ökade resurser till

 polisen, samverkan mellan polis och tull samt trans-

 portörsansvaret har vi emellertid vid utskottsbehand-

 lingen inte fått majoritetens stöd för att få igenom

 våra förslag. Vi står naturligtvis bakom samtliga dessa

 förslag, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast

 till reservation 10 rörande transportörsansvaret.



 Anf.  32  INGBRITT IRHAMMAR (c):

 Fru talman! Centerpartiet ställer sig bakom rege-

 ringens förslag och godkänner att Sverige ansluter sig

 till Schengensamarbetet. Redan i juni 1995 ansökte vi

 om anslutning, då med två förbehåll. En förutsättning

 var att den nordiska passfriheten kunde bevaras.

 Dessutom anfördes att förhandlingarna om den svens-

 ka anslutningen måste bekräfta att de kompensatoris-

 ka åtgärderna i samtliga Schengenstater tillgodoser

 svenska krav på säkerhet och skyddsåtgärder, inte

 minst viktigt vad gäller bekämpning av narkotika. I

 maj 1996 beviljades vi observatörsskap i Schengen-

 samarbetet, och i december samma år undertecknades

 avtalet om Sveriges anslutning. Samtidigt slöts ett

 samarbetsavtal med Island och Norge.

 Samarbetsavtalet utgör ett led i strävandena inom

 EU att förverkliga målet om den fria rörligheten för

 personer, där personkontrollerna vid gränserna av-

 vecklas successivt. Vi har ju haft passfrihet i Norden

 under många år och uppskattat det. Nu kan vi få det

 inom Europa också. Självklart är detta positivt.

 Kampen skall stärkas mot internationell kriminali-

 tet och mot den illegala invandringen. Det kräver

 naturligtvis att kontrollen vid den gemensamma yttre

 gränsen skärps. Det krävs också andra åtgärder, bl.a.

 ombyggnad av flygplatser och uppbyggnad av

 Schengens datainformationssystem SIS. Målsättning-

 en är att samtliga förberedelseåtgärder skall vara

 slutförda i sådan tid att Sverige skall kunna inträda

 fullt ut i samarbetet år 2000 och att alla nordiska

 länderna skall kunna inträda samtidigt som operativa

 medlemmar.

 Schengens datainformationssystem, SIS, är ett

 värdefullt medel för att genomföra många av de kom-

 pensatoriska åtgärder som Schengenkonventionen

 förutsätter. SIS kommer i praktiken att underlätta

 rättshjälpssamarbetet staterna emellan.

 I SIS-registret registreras uppgifter om personer,

 fordon och föremål. När det gäller uppgifter om per-

 soner får registreringen emellertid bara avse vissa

 identitetsuppgifter, uppgift om huruvida personen är

 beväpnad eller kan befaras tillgripa våld. Det är sam-

 tidigt värt att notera att Schengenkonventionen inte

 ålägger medlemsstaterna att registrera uppgifter, den

 anger bara vad som får registreras. Vi skall arbeta

 enligt svensk lag.

 En enskild persons rätt att få del av uppgifter om

 sig själv regleras i lagen i det land där uppgiften be-

 gärs utlämnad. Regeringens uppfattning är emellertid

 att denna rätt inte kräver lagstiftning.

 I reservation nr 7 framhåller vi reservanter att de

 kompensatoriska åtgärderna - då tänker vi på SIS-

 registret - kan innebära risker när det gäller den per-

 sonliga integriteten. Det är därför av största vikt,

 framhåller vi, att konventionens regler till skydd för

 den personliga integriteten följs strikt. Reglerna får

 inte utformas så att de medger någon otillbörlig per-

 sonkontroll.

 Vi anser i reservationen att rätten för den enskilde

 att hos den nationella tillsynsmyndigheten begära

 granskning om vad som registrerats bör regleras i lag.

 Vi begär att regeringen återkommer till riksdagen med

 ett sådant förslag. Med detta yrkar jag bifall till reser-

 vation nr 7.



 Anf.  33  BENGT HARDING OLSON (fp):

 Fru talman! Folkpartiet är positivt till internatio-

 nellt samarbete. Det var därför vi stödde medlemskap

 i Europeiska unionen. Detta medlemskap är förenat

 med många fördelar. Ett särskilt viktigt mål är den

 fria rörligheten för alla EU-medborgare.

 Denna fria rörlighet för medborgarna kräver en

 förändrad gränskontroll i två avseenden. Den inre

 gränskontrollen skall förändras genom en successiv

 avveckling. Den yttre gränskontrollen måste självfal-

 let förstärkas och det polisiära och rättsliga samarbe-

 tet förbättras. Så sker också genom Schengenavtalet.

 Detta är en naturlig åtgärd. Det är nödvändigt att

 bekämpa den internationella brottsligheten. Den fria

 rörligheten skall inte kunna missbrukas av kriminella

 element. Det har alla hederliga medborgare rätt att

 kräva, och det gör de också.

 Fru talman! En rättslig reglering som Schengenav-

 talet berör inte bara rättslig effektivitet utan även

 personlig integritet. En total rättslig effektivitet - med

 polis, åklagare och domstolar - kvaddar skyddet för

 personlig integritet. Å andra sidan saboterar ett abso-

 lut integritetsskydd den rättsliga effektiviteten. Vi har

 inte möjlighet att bekämpa brottsligheten på ett rim-

 ligt sätt. Mellan dessa två faktorer, rättslig effektivitet

 och personlig integritet, krävs en finstämd balans. Om

 man tittar på Schengenavtalet ser man att det känne-

 tecknas av en tvivelaktig balans. Det finns en risk för

 att effektiviteten inkräktar på integriteten.

 Folkpartiets tveksamhet på denna punkt framgår

 av vår motion och av reservation nr 7. Vi kräver där-

 för att genomförandelagstiftningen garanterar dels ett

 skydd mot otillbörliga kontroller, dels en lagfäst

 granskningsrätt.

 Fru talman! En särskild fråga gäller asylpolitiken

 inom EU, som kan anses kopplad till frågan om

 Schengenavtalet. Det är en uppenbart liberal angelä-

 genhet att idogt och med kraft kämpa för en human

 asylpolitik. För att nå det målet krävs det en gemen-

 sam asylpolitik inom EU, byggd på principen om ett

 gemensamt ansvarstagande och fördelade insatser.

 Om man lyckas med detta uppnår man en värdig asyl-

 politik. Detta kräver ett aktivt, åtgärdsinriktat ageran-

 de av regeringen. Det poängterar vi starkt i reserva-

 tion nr 9.

 Schengenavtalet förhindrar inte en human asyl-

 politik, under förutsättning att viseringsinstrumentet

 och transportörsansvaret utformas och tillämpas på

 rätt sätt. Folkpartiet vill markera denna sin uppfatt-

 ning genom att stödja reservationerna nr 8 och 11.

 Fru talman! Folkpartiet yrkar alltså bifall till re-

 servationerna nr 7 och 9 och stöder reservationerna nr

 8 och 11.



 Anf.  34  ALICE ÅSTRÖM (v):

 Fru talman! Detta är den svåraste och kanske den

 viktigaste debatt som jag har deltagit i här i riksdagen

 sedan jag kom in i valet 1994.

 Debatten och beslutet om Schengen i dag är ett

 viktigt vägval för vilken typ av samhälle som vi vill

 ha i framtiden. Det är också det enskilda ärende där vi

 överlåter mest beslutanderätt till EU efter EU-

 inträdet.

 Man kan inte bara se Schengen för sig, utan man

 måste se helheten. Det är inte bara dagens debatt och

 beslut som påverkar detta utan också tidigare beslut.

 Det är främst EU-medlemskapet, med Europolsamar-

 betet. Det är Schengen, som vi debatterar nu. Det är

 den nya polisregisterlagen, som vi kommer att fatta

 beslut om senare, som är en del i den här utveckling-

 en.

 Orwells bok beskrev ett samhälle med en oerhörd

 kontroll av människor, och den väckte mycket debatt

 och ett stort avståndstagande från den typen av sam-

 hälle. Ingen trodde att denna typ av samhälle skulle

 skapas, men faktum är att vi är där, och mer därtill.

 Därför är den här debatten så oerhört viktig. Men

 det är också den svåraste debatten, just därför att

 tillgången till underlag och information om vad vi

 skall besluta om är så begränsad, både på grund av att

 så mycket är hemligstämplat material och på grund av

 att regeringen inte ansåg sig ha tid och möjlighet att

 presentera de lagändringar som ett anslutande till

 Schengenkonventionen kommer att kräva. Det innebär

 att vi i dag skall ta ställning till någonting som vi inte

 fullständigt vet konsekvenserna av, ens när det gäller

 den svenska lagstiftningen. Vi här i riksdagen skall ju

 vara det lagstiftande organet, men det är majoriteten

 tydligen beredd att bortse från. I all kommande lag-

 stiftning när det gäller Schengenavtalet kommer par-

 lamentets medverkan bara att vara av rent formell

 natur.

 Det fanns t.o.m. remissinstanser som ansåg att de-

 ras remissarbete knappast ens var meningsfullt om de

 nödvändiga förslagen till lagändringar inte fanns med.

 Men majoriteten av riksdagens ledamöter tycks inte

 bekymra sig om att behöva fatta beslut på de här

 grunderna.

 I betänkandet behandlas bara själva Schengen-

 konventionen, som egentligen bara är en ramkon-

 struktion. Själva innehållet ligger i tillämpningsföre-

 skrifterna, som i dag uppgår till närmare 2 000 sidor.

 Mycket av dessa 2 000 sidor är givetvis av rent tek-

 nisk natur, men där finns också mycket viktigt mate-

 rial, t.ex. Sirenehandboken och de gemensamma kon-

 sulära instruktionerna, som har en utomordentlig

 betydelse för den personliga integriteteten och asylrät-

 ten. Men dessa dokument är hemligstämplade, och

 varken remissinstanser eller riksdagens ledamöter har

 kunnat ta del av dessa inför beslutet. De behandlas

 inte heller i dagens betänkande.

 Den möjlighet som har funnits har varit att via

 EU-nämnden på plats ta del av dokumenten. Men å

 andra sidan får man inte sprida dessa uppgifter, efter-

 som man då bryter mot hemligstämpeln. I stället har

 man fått efterforska dokumenten på andra sätt för att

 försöka få klarhet och ha möjlighet att skapa debatt

 kring dessa frågor.

 Fru talman! Jag skall nu gå in på själva innehållet i

 konventionen. Jag kommer bara att hålla mig till vissa

 delar av den, och andra talare från Vänsterpartiet

 kommer senare att gå in på flyktingpolitiken och de

 mer konstitutionella frågorna.

 När Schengens tillämpningskonvention från 1990 togs

 fick den en annorlunda och mer repressiv inriktning

 än de tidiga konventionerna, som handlade om den

 fria rörligheten. Av de 142 artiklarna i den konvention

 som vi skall ta i dag handlar bara 4 om den fria rör-

 ligheten. Talarna här har sagt att det är så viktigt och

 att det är det vi kan se fram mot. 138 artiklar handlar

 om kompensatoriska åtgärder på grund av gränskon-

 trollernas avskaffande. Dessa åtgärder har i många

 fall getts en utformning som kan utgöra ett allvarligt

 hot mot den personliga integriteten.

 Tillämpningsföreskrifterna tillkom under sträng

 sekretess. Inga medier hade insyn. Inte heller de na-

 tionella parlamenten hade möjligheter till insyn. Även

 framöver kommer de nationella parlamentens möjlig-

 heter till insyn att vara mycket begränsad.

 Schengens verkställande kommitté, som består av

 ministrar från de olika länderna, har mycket långtgå-

 ende maktbefogenheter. Det gäller omfattningen av

 och innehållet i de ämnesområden inom vilket den

 verkställande kommittén har rätt att fatta beslut. Det

 är en total frånvaro av internationell parlamentarisk

 och rättslig kontroll. Det förhåller sig också så, att den

 verkställande kommittén själv fastställer sina proce-

 durregler. Det är mycket ovanligt. Det normala är att

 sådana frågor regleras i en konventionstext, för det är

 det som gör den parlamentariska kontrollen möjlig.

 Det nederländska parlamentet ställde vid ratifice-

 ringen av konventionen ett särskilt villkor för att

 kompensera bristen på parlamentarisk kontroll av

 konventionens tillämpning. Innan den nederländske

 representanten i den verkställande kommittén får ge

 sitt samtycke till ett beslut måste det nederländska

 parlamentets båda kamrar lämna sitt godkännande av

 beslutsförslaget. Det italienska och det belgiska par-

 lamentet har också förbehållit sig en mer begränsad

 kontroll av den verkställande kommittén. Men den

 svenska regeringen har inte framfört några sådana

 krav. Att få rätten att utöva den makt som vi ledamö-

 ter faktiskt är valda att utöva är det minsta riksdagen

 borde kräva i dag. Den möjligheten kommer man att

 ha vid omröstningen. Man kan se till att bibehålla den

 makt som parlamentet bör ha. Det kan man göra ge-

 nom att stödja reservation 3 om vårt avslagsyrkande

 vad gäller konventionen inte går igenom.

 Fru talman! Vad innebär då konventionen rent

 konkret? Om Sverige ansluter sig till Schengenkon-

 ventionen förlorar vi kontrollen över våra egna grän-

 ser och över vem och vad som skall tillåtas att komma

 in i landet. Vi försämrar kontrollen ytterligare, och vi

 riskerar att t.ex. få in ytterligare narkotika i Sverige.

 Den större delen av den narkotika som beslagtas i

 Sverige kommer från eller via ett annat EU-land. För

 tullens vidkommande är det så pass mycket som ca

 85 % av beslagen. Endast en mycket mindre mängd

 av det beslagtagna kommer från Sveriges yttre gräns,

 som är det som skall vara det viktigaste skyddet i

 framtiden.

 I remissvaren säger bl.a. TCO att detta visar på att

 kontrollen vid den inre gränsen är mycket viktig och

 att den inte får minska i omfattning. TULL-KUST,

 tulltjänstemännens fackförbund, som verkligen borde

 ha erfarenhet, anser också att detta med all tydlighet

 visar att kontrollen vid den inre gränsen tills vidare

 ovillkorligen måste fortsätta om Sverige har för avsikt

 att bibehålla sin restriktiva narkotikapolitik.

 En mycket tydlig paradox med Schengen, som

 handlar om att ta bort gränskontrollen därför att den

 inte är nödvändig, är att man vill använda en förstärkt

 yttre gränskontroll som metod att bekämpa brottslig-

 het. Man tror alltså att gränskontroll är en riktig me-

 tod för att bekämpa brottsligheten, men det gäller bara

 den yttre gränskontrollen. Den inre gränskontrollen

 tror man uppenbarligen inte alls på.

 För att genomföra dessa förändringar för att öka

 den s.k. fria rörligheten måste man hitta nya sätt att

 kontrollera. I praktiken innebär detta att man slipper

 visa pass när man passerar gränsen inom EU-

 länderna. Inskränkningen av den fria rörligheten över

 de yttre gränserna kommer att vara betydande.

 Världen är större än EU. Människor reser, ser sig

 om i världen och har utbyte på ett helt annat sätt i dag

 än tidigare. De yttre gränserna kommer att försvåra

 den fria rörligheten.

 Dessutom måste man nu återigen införa utresekon-

 troll. Även svenska medborgare måste visa pass när

 de skall resa ut. Den fria rörligheten och avsaknaden

 av kontroll existerar inte.

 Polisens möjligheter och befogenheter skall utvid-

 gas. Kontrollen av medborgarna måste utökas. Ett

 exempel är att man inför anmälningsplikt på hotell. I

 ett flertal av Schengenländerna gäller legitimations-

 plikt. I dag finns det ingen legitimationsplikt i Sveri-

 ge. Du kan inte bli stannad var som helst och när som

 helst och bli avkrävd legitimation.

 Inför förhandlingarna inför Schengenkonventio-

 nen fick Sverige besvara en del frågor från bl.a.

 Frankrike och Tyskland. I det utkast till svar på dessa

 frågor som regeringen hade författat skrev man att

 svenska myndigheter för närvarande överväger om

 Sverige skall erbjuda svenska medborgare nationella

 ID-handlingar med uppgift om medborgarskap. Frihe-

 ten att passera gränsen utan att visa pass innebär en

 otroligt utökad kontroll.

 Fru talman! Dessutom innefattar detta gränsöver-

 skridande polissamarbete. Det handlar om att poliser

 från andra länder får en möjlighet att övervaka brotts-

 lingar över gränsen. Det innebär att polisen får fortsät-

 ta ett förföljande. Den svenska regeringen har i en

 särskild förklaring tagit ställning vad beträffar fortsatt

 förföljelse när det gäller brott som kan föranleda

 utlämning. Man ställer inte upp några begränsningar i

 tid eller rum, och förföljande tjänsteman skall få gripa

 den flyende. Detta gäller i dag bara över landgränser-

 na. Det ses kanske inte som så skrämmande i dag,

 men möjligheten för främmande polis att arbeta inom

 svenskt område och dessutom gripa den förföljda ser

 jag som en otäck utveckling.

 Dessutom kommer man att ha gemensamma poli-

 saktioner. Som tidigare talare har sagt inför man SIS,

 där man inte bara kommer att registrera människor

 som har begått brott utan även människor som kan

 tänkas begå brott eller människor som kan tänkas vara

 en fara för den allmänna ordningen.

 SIS är inte det oroande, utan det är Sirene. Varje

 land skall inom tolv timmar efter det att det fått en

 förfrågan lämna kompletterande information. Det

 gäller sådana uppgifter som man inte fått registrera i

 SIS. Där har vi ingen kontroll alls. Sirene-handboken,

 som beskriver vad man får göra, är hemligstämplad.

 Vi har ingen möjlighet att se vilka uppgifter som

 kommer att spridas mellan de olika länderna.

 Dessutom är det ett mycket bristfälligt dataskydd.

 Det har vid ett flertal tillfällen uppdagats att bl.a.

 belgiska tjänstemän har sålt uppgifter till brottsorga-

 nisationer från SIS. Systemet skulle vara brottsbe-

 kämpande, men i stället har läckorna bidragit till att

 ge brottsliga organisationer mycket stora möjligheter

 att fortsätta sin brottsliga verksamhet.

 Den tillsynsmyndighet som finns har inte fått till-

 räckliga resurser och har heller inte fått tillgång till

 alla dokument. Man säger i en mycket kritisk rapport

 att man inte har möjlighet att granska på det sätt som

 man anser att man behöver granska.

 Sist, fru talman, skall jag ta upp frågan om att man

 inte får registrera sexuell läggning, religiös tillhörig-

 het eller facktillhörighet i SIS-registren. Frågan har

 förekommit i debatten ibland. Det är inte sådana

 uppgifter som får registreras i SIS. Men det vi glöm-

 mer bort totalt i debatten är vad som har sagts i ett

 åtgärdsprogram mot organiserad brottslighet som har

 utarbetats av EU-ländernas rikspolischefer. Där re-

 kommenderas att de nationella SIS-enheternas samar-

 bete skall samordnas med Europol och att Europol

 också skall få full tillgång till SIS.

 Vi ser i Vänsterpartiet med oro på en utveckling

 där man kopplar ihop SIS-registret och Europolregist-

 ret, där dessa uppgifter får registreras.

 Fru talman! Man säger att det bara är den svenska

 lagstiftningen som avgör vilka uppgifter som registre-

 ras. Men i förslaget till ny polisregisterlag öppnar

 även Sverige för registrering av den typen av uppgif-

 ter. Det är en fullständig anpassning till Europolkon-

 ventionen, så dessa uppgifter och den spridning som

 de kan få är en mycket skrämmande utveckling.

 Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-

 servationerna 1, 3, 6 och 14.



 I detta anförande instämde Hanna Zetterberg,

 Tanja Linderborg och Kenneth Kvist (alla v).



 Anf.  35  GUN HELLSVIK (m) replik:

 Fru talman! När man lyssnar på Alice Åström

 finns det skäl att tänka litet bakåt. I början av sitt

 anförande kritiserar Alice Åström konventionen för

 att den innehåller för litet om de fria rörligheten och

 så våldsamt mycket om de kompensatoriska åtgärder-

 na. Då skall vi påminna oss om vad Alice Åström och

 hennes parti, Vänsterpartiet, sade under folkomröst-

 ningskampanjen inför folkomröstningen om medlem-

 skap i EU. Då var man från Vänsterpartiets sida

 mycket orolig över den fria rörligheten med hänvis-

 ning till att det troligen aldrig skulle gå att skapa

 vettiga kompensatoriska åtgärder som skulle undanrö-

 ja riskerna med den fria rörligheten. Det är alltså en

 kovändning i argumentationen.

 Senare sade Alice Åström, uttryckt med mina ord,

 att hon är orolig för den fria rörligheten för oss och

 våra närmaste grannar men kritisk mot den kontroll

 som skall ske vid EU:s yttre gräns. För mig går inte

 detta ihop. Men jag påminner mig om att Vänsterpar-

 tiet hela tiden har varit emot vårt medlemskap i Euro-

 peiska unionen, och då får man naturligtvis efter hand

 finna de argument som passar för att kunna vidmakt-

 hålla kritiken.



 Anf.  36  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:

 Fru talman! När det gäller kritiken från Vänster-

 partiet mot att det var för litet som handlade om den

 fria rörligheten var det en missuppfattning av Gun

 Hellsvik att jag tyckte att det var för litet av den fria

 rörligheten. Vad jag pekade på, som vi även gjorde i

 debatten när det gällde EU-medlemskapet, var de

 oerhörda svårigheterna som den s.k. fria rörligheten

 kommer att föra med sig. Det som jag försökte peka

 på i mitt anförande var att debatten och diskussionen

 från dem som är anhängare och förespråkare av

 Schengensamarbetet handlar om att skapa en fri rör-

 lighet är en beskrivning som inte är sann. Därav min

 beskrivning av att det är så litet som handlar om den

 fria rörligheten och så oerhört mycket som handlar

 om den kontroll som man är tvungen att ha i stället.

 När det gäller den sista frågan måste jag erkänna

 att jag inte riktigt förstod vad Gun Hellsvik menade

 att jag hade sagt. Det var en tolkning med Gun

 Hellsviks egna ord. Jag måste erkänna att jag inte

 riktigt kan förstå vad frågan egentligen innehöll, för

 det som jag sade handlade inte om just de saker som

 Gun Hellsvik beskrev. Men det kanske Gun Hellsvik

 kan förtydliga i den kommande repliken.



 Anf.  37  GUN HELLSVIK (m) replik:

 Fru talman! Alice Åström är bekymrad över att

 den fria rörligheten endast behandlas i ett fåtal punk-

 ter i konventionen, medan däremot de kompensatoris-

 ka åtgärderna får större delen av utrymmet. Det tycker

 jag är ett egendomligt resonemang. Vill man ha fri

 rörlighet, räcker det med att konstatera: Vi har fri

 rörlighet. Men vill man ha kompensatoriska åtgärder

 med hänsyn till människors integritet, då behövs det

 mängder av detaljer. Det är inte antalet ord som visar

 vilken avsikt man har.

 När det sedan gäller min omformulering av Alice

 Åströms uttalande hänvisade jag till att Alice Åström

 här i talarstolen talade om de problem som finns med

 den fria rörligheten. Hon pekade på gränsöverskri-

 dande kriminalitet och på narkotika som förs över

 gränserna. Det var en argumentation mot den fria

 rörligheten, samtidigt som Alice Åström argumenterat

 mot den kontroll som vi behöver vid den yttre gränsen

 när vi får den fria rörligheten.



 Anf.  38  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:

 Fru talman! Att jag argumenterar emot den oer-

 hörda kontroll som kommer att bli vid den yttre grän-

 sen är för att den kontrollapparat som byggs upp och

 som man även inom polisväsendet faktiskt ryser litet

 inför tanken på - mobila enheter, taggtråd kring den

 yttre gränsen och värmesökande kameror, som man

 har i en del av Medelhavsländerna för att kunna slå

 vakt om den yttre gränsen - är priset för att vi skall

 slippa visa pass när vi passerar de inre gränserna inom

 EU-länderna.

 Den ökade yttre gränskontrollen anser vi i Väns-

 terpartiet är absurd. Den står inte i relevans till vad

 det är man vill uppnå. Den fria rörligheten, som man

 försöker att skapa i Schengen i dag, är ett fästningens

 Europa. Det handlar om att stänga ute människor och

 om att ha en oerhörd kontroll kring de yttre gränserna.

 Det jag pekade på i mitt anförande, fru talman, var

 den absurda diskussionen om den fria rörligheten

 inom EU-länderna och den oerhört restriktiva yttre

 gränskontrollen. Vi i Vänsterpartiet skulle hellre se en

 utveckling där vi faktiskt kan ha kvar våra gränskon-

 troller vid de inre gränserna. Det hindrar inte den fria

 rörligheten på det sätt som de kompensatoriska åtgär-

 derna och de yttre gränskontrollerna kommer att krä-

 va. Det är inte ökad fri rörlighet.



 Anf.  39  KIA ANDREASSON (mp):

 Fru talman! Först måste jag framföra min bekla-

 gan över att justitieministern inte deltar i denna debatt

 då ett för framtiden utomordentligt viktigt avtal skall

 diskuteras.

 Miljöpartiet avslår regeringens förslag att ansluta

 Sverige till Schengenavtalet. Jag yrkar bifall till re-

 servationerna 1, 2, 4, 5, 8, 11 och står bakom samtliga

 där Miljöpartiet finns med.

 Schengenavtalet har förhandlats fram i slutna rum

 under sekretess mellan, från början, Tyskland, Frank-

 rike och Beneluxländerna. Sveriges regering har inte

 kunnat påverka innehållet eller begära undantag. Det

 är endast två förbehåll som jag kommer att återkom-

 ma till, som juridiskt sett inte betyder något. Sveriges

 riksdag har följaktligen inte heller kunnat ändra i

 avtalstexten, ty den står redan inskriven i § 137.

 Denna konvention kan inte vara föremål för reser-

 vationer, på samma sätt som det är med andra EU-

 avtal som vi presenteras för här i riksdagen - ja eller

 nej utan någon som helst möjlighet att ändra i innehål-

 let. Därför blir också remissförfarandet som vi tidiga-

 re har tagit på stort allvar i Sverige - att de berörda

 organisationerna och myndigheterna skall kunna

 komma med förslag till ändringar i texterna - helt

 meningslöst. Också här gäller det att säga ja eller nej.

 Det sätt på vilket vi nu behandlar Schengenavtalet

 är ett skolexempel på hur beslut fattas och smygs in

 till överstatlighet inom EU. Först är det några stater

 som går före, enligt de intentioner som fanns i vitbo-

 ken - man vill skynda på EU-bygget. Det försiggår

 under hemlighet. Sedan är det fler länder som ansluter

 sig till ett redan framarbetat förslag. Därefter lyfts

 hela detta avtal in i EU och blir överstatligt till större

 delen. Varken EU-parlamentet eller de nationella

 parlamenten kan göra någonting åt saken. Fortfarande

 förekommer en mängd hemliga handböcker och

 tillämpningsföreskrifter som vi här i riksdagen inte

 har kunnat se eller ta ställning till, liksom inte heller

 remissinstanserna.

 Vad innebär då avtalet för Sverige? Jo, att vi

 frånsäger oss bestämmanderätten om våra egna grän-

 ser. Det är ett stort steg. Narkotika och vapenliknande

 föremål osv. får alltså fri passage. Vi kan inte heller

 avgöra vem vi skall släppa in och inte, utan det är helt

 överstatliga beslut som kommer att fattas.

 Vi bygger upp en ny struktur inom polisen, som vi

 inte tidigare har haft, en EU-kontrollpolis med rätt till

 hemlig övervakning och registrering, t.o.m. av perso-

 ner som ej är misstänkta för konkret brott. Vi har då

 en överlåtelse av rättsliga frågor till EU.

 Detta är ett av de slutgiltiga stegen i bildandet av

 EU-staten. EU saknar tre federala drag för att bli en

 fulländad förbundsstat: egen polis, egen militär och

 direkt beskattningsrätt. Men nu har första steget tagits

 till den gemensamma polisen. Det är en boll som har

 kommit i rullning som fordrar mer och mer beslut, så

 det är bara en kort tidsrymd tills vi är där.

 Men tyvärr är det också tidsperspektivet som gör

 att vi inte får ut budskapet ordentligt om vad som

 håller på att hända. För det här skall träda i kraft år

 2000. Sedan kommer Amsterdamfördraget, där det

 finns en tidsperiod om att man på fem år kan reglera

 så att det blir total överstatlighet. Det här gör att folk i

 allmänhet inte kan känna och upptäcka vad som

 kommer att ske. Det är också en mycket krånglig

 avtalstext och tillämpningsföreskrifter som gör att det

 inte har blivit det fokus på frågorna som betydelsen

 egentligen kräver.

 Hur skall nu våra gränser bevakas? Jo, i stället för

 att öppet, schyst, kontrollera folk som passerar, blir

 det en hemlig kontrollapparat som kommer att byggas

 upp. Kontrollerna skall utföras i anslutning till grän-

 sen. Man får alltså inte kontrollera själva gränsöver-

 skridandet, utan det skall ske i anslutning till och inne

 i området, inne i länderna. De rivna gränserna och den

 vision som alla talar om - det här med fri rörlighet -

 är alltså egentligen ord som inte stämmer.

 Alice Åström nämnde Orwells bok 1984. Man

 återkommer hela tiden till det framtidsscenario som

 beskrivs där. En av förtryckets mekanismer i det sam-

 hället var det s.k. nyspråket. Slagorden i boken lyder:

 Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.

 Orden blir till skuggbilder och skrattspeglar av sin

 egentliga innebörd. Och det är likadant med orden fri

 rörlighet. De betyder egentligen ökad kontroll och

 hemlig kontroll.

 De yttre gränserna byggs upp som en stor borg.

 Öststaterna har rivit sina gränser. Berlinmuren har

 fallit. Men nu gör vi här i Europa precis tvärtom. Vi

 bygger upp murar - och dessutom stora torn. Tornen

 representerar de fasta gränskontrollerna där männi-

 skor måste passera med total kontroll av papper, vi-

 sering, bagage och bilar. Det är en total genomgång.

 Muren representerar de mobila gränskontroller som

 skall ske. Polisen i respektive länder räcker inte till

 för att bevaka de yttre gränskontrollerna när det gäller

 mobila enheter, så de har fått ta hjälp av militären.

 Det är också ett genomgående drag man kan se.

 Det blir som att passera ett nålsöga där medborga-

 re i tredje land eller utlänningar skiljs ut. Det är de

 som skall kontrolleras extra noga. Det finns en spärr-

 lista för dessa medborgare. Det finns visumkrav, som

 nu har stärkts och utökats till 128 länder. Transportfö-

 retag får skyldighet att kontrollera att folk har papper

 med sig och att det är riktigt. Annars får de skyldighet

 att stå för kostnaden för att transportera tillbaka de

 här medborgarna.

 Dessutom är det så, och det är det värsta, att om

 flyktingarna har passerat ett säkert tredje land, skall

 de ovillkorligen skickas tillbaka till detta land. Följ-

 den blir att endast de som anländer till EU direkt via

 flyg eller båt från de länder som de har flytt från kan

 bli aktuella för asyl inom EU. Svenska flygplatser

 byggs om för 600 miljoner kronor för att man skall

 kunna skilja utlänningar från vanliga EU-medborgare.

 Kustbevakningen tvingas kontrollera 360 000 fartygs-

 rörelser per år eftersom Sveriges yttre gräns är dess

 kuster, och de är väldigt långa. Då är alla fritidsbåtar

 inkluderade.

 Som ett brev på posten kommer då frågan: Hur

 skall vi klara denna enorma kontroll? Jo, vi får ta

 marinen, militären och deras chefer till hjälp. Annars

 går det ju inte. Det finns förslag om detta.

 Det är de buffertzoner som EU skapar utanför den

 här muren, de tredjelandsstater som omger EU, som

 får ta hand om flyktingarna. De får nu ekonomiskt

 stöd för att klara kontrollerna. EU kan på så sätt köpa

 sig fritt från obehaget att avvisa flyktingar. Orsaken

 till flykten blir underordnad vilken flyktväg de

 asylsökande har tagit. Det blir en järnring runt EU-

 staten där så få som möjligt får komma in. De som

 avviker, de som har andra åsikter eller på annat sätt är

 farliga för den allmänna ordningen och säkerheten,

 skall registreras och övervakas.

 Det databaserade register som byggs upp för

 asylsökande är också en hjälp. Eurodac skall inrättas

 med fingeravtryck från asylsökande. Alla som är

 minst 14 år skall registreras där så att polisen i sina

 polisbilar kan ha en dator och direkt göra stickprovs-

 kontroller bland människor. Men hur skall polisen

 kunna urskilja de som är flyktingar, de som har fått

 permanent tillstånd att bo här och de som har adop-

 tivbarn etc? Hur skall man kunna skilja ut dem, och

 hur skall man kunna utföra dessa kontroller i mobila

 polisbilar?

 Det dataregister som byggs upp är enormt. 30 000

 datorer runt om i Europa är uppkopplade till det här

 SIS. 1994 hade 63 myndigheter med ansvar för olika

 polisfunktioner tillstånd att göra sökningar i SIS, och

 det har utökats otroligt. Tullen har fått tillstånd att

 bygga upp ett analysregister - det gäller förspanings-

 metoder - och koppla det till polisens register.

 Det hemliga SIRENE är ju det som vi inte har sett

 vad det innebär. Det är bara en del som har läckt ut.

 Av de läckorna, från många säkra källor, ser vi att det

 är mycket integritetskränkande uppgifter som kan

 registreras. Med tanke på snabbheten på datorerna

 och samkörningen i alla dessa länder mellan dessa

 myndigheter, kan man fråga: Vad blir det för konsek-

 venser av detta? Det har vi inte sett helt.

 Det mest allvarliga i detta registersystem är ju un-

 derrättelsetjänsten. Det handlar om förspaningsregis-

 ter och särskild kontroll av speciella människor som

 alltså inte är misstänkta för konkret brottslighet. Det

 kan ju innebära att både organisationstillhörighet och

 annan tillhörighet kan kontrolleras extra. Vi har nyss

 haft en diskussion här i Sverige om SÄPO:s register

 och vad de har inneburit för vissa människor. Men det

 är ju bara en liten droppe jämfört med den stora flod

 som väller över människorna. Rättsosäkerheten ökar.

 Den information som lagras enligt olika länders lagar

 skall gå att få ut i andra länder. Det är inte något som

 är lätt att hålla kontroll på.

 Det blir nu mer och mer så att det arbetssätt som

 SÄPO har haft fortplantas till den vanliga polisen. Det

 traditionella polisarbetet ändrar karaktär. Detta kan

 leda till en drastisk utvidgning av antalet personer

 som det är möjligt att övervaka.

 Vad är det då för hotbilder som finns för att man

 skall kunna motivera dessa inskränkningar? Jo, det är

 internationell organiserad brottslighet. Är det en an-

 stormande öststatsmaffia? Eller är det den organisera-

 de narkotikabrottsligheten som skall öka? Det finns

 inget som styrker dessa påståenden. Vilka fakta är det

 som ni som godkänner Schengenavtalet baserar dessa

 antaganden på?

 Hos Riksåklagaren finns ingenting noterat om

 denna ökning. Och polisen kan inte heller fastställa

 den. Sverige är inte ett vakuum som bara väntar på

 anstormningen, utan det finns ju redan en viss inter-

 nationell kriminalitet.

 Sanningen är att de stora problemen är bedrägerier

 och korruption inom EU:s fria marknad och inom EU-

 strukturen. Det är detta som enligt den riskgrupp,

 högnivågrupp, som arbetar är det stora hotet. Da-

 tabrottsligheten har ökat, och även mutor och hot mot

 tjänstemän har ökat. Det är detta som är problemet.

 För detta krävs inte denna registrering, utan det är

 andra medel som behövs för det, nämligen skärpt

 kontroll inom EU-byråkratin. Man behöver även

 använda de lagar och tvångsmedel som i dag finns.

 Denna enorma registrering behövs inte.

 Jag och Miljöpartiet ser skapandet av en gemen-

 sam och centraliserad kontrollapparat som det stora

 hotet.

 Dessutom kommer det att ställas krav på att den

 egna straffrätten skall harmoniseras.

 Jag känner igen den samhällsstruktur som byggs

 upp med en stark regeringsmakt, en väldig byråkrati

 och en stark polismyndighet, där en avdelning sysslar

 endast med kontroll och registrering. Känner ni igen

 den samhällsstrukturen? Jag kan inte förstå att Social-

 demokraterna, Moderaterna och de övriga borgerliga

 partierna gå hand i hand och bygga upp denna struk-

 tur på ett samhälle och vara så överens. Det betyder

 också att de paragrafer som finns är väldigt töjbara

 beroende på den politik som man vill föra. Det inne-

 bär en stor fara med sådana gummiparagrafer som kan

 tolkas på detta sätt.

 Avslutningsvis vill jag ställa samma frågor till er

 som Jesús Alcalá ställde i en artikel i Dagens Nyheter

 i tisdags.

 Vilket Europa är det som vi håller på att bygga?

 Vilket Sverige är det? Och vet riksdagen verkligen

 vad det är som vi tar ställning till i dag?

 (Applåder)



 I detta anförande instämde Gunnar Goude,

 Ragnhild Pohanka och Peter Eriksson (alla mp).



 Anf.  40  ANDRE VICE TALMANNEN:

 Jag vill återigen erinra om att opinionsyttringar

 från åhörarläktaren inte är tillåtna.



 Anf.  41  GUN HELLSVIK (m) replik:

 Fru talman! Kia Andreasson gjorde inledningsvis

 en beskrivning av hur vi tappar kontrollen över våra

 gränser och påpekade att detta kommer att resultera i

 ett ökat inflöde av narkotika. Vad Kia Andreasson

 underlåter att nämna är att vi faktiskt har rätt att kon-

 trollera inflödet av illegala produkter, bl.a. narkotika.

 Detta är fastslaget redan i Romfördraget.

 Sedan kunde ju Kia Andreasson arbeta för att få

 den effektivisering som vi moderater har föreslagit i

 ökad samordning mellan tull och polis, så att den

 tillåtna kontrollen kan bli mer effektiv.

 Fru talman! När jag lyssnar på Kia Andreasson

 kan jag inte hjälpa att jag plötsligt ser en bild och

 tänker mig tillbaka i tiden. Vi har ju i Sverige haft

 stadsmurar. Även om de hade en fiskal funktion inne-

 bar de att vi hade goda möjligheter att enkelt kontrol-

 lera precis vem som befann sig i staden. Vad jag tän-

 ker på är hur det skulle vara om vi satt här i kamma-

 ren i dag och skulle ta ställning till ett förslag om att

 öppna stadsmurar. Jag har en mycket klar uppfattning

 om att med den argumentation som Kia Andreasson

 för här i dag skulle hon vid en sådan votering rösta

 mot ett öppnande av våra stadsmurar.



 Anf.  42  KIA ANDREASSON (mp) replik:

 Fru talman! Ett av Sveriges förbehåll gällde nar-

 kotikan. Man var litet nervös för detta på grund av att

 gränserna öppnas på detta sätt. Vi vet att s.k. myrtra-

 fik - människor som inhandlar narkotika för eget bruk

 som de sedan tar hem för att kanske dela ut till sina

 bekanta - kan innebära en stor fara. Det erkände

 t.o.m. regeringen.

 Men i avtalstexterna som gäller narkotika står det

 ingenting om narkotika för eget bruk, utan det talas

 endast om försäljning och export av handelsvaror då

 man tjänar pengar. Det är det som är det stora hotet.

 Det finns också ett mycket ålderdomligt synsätt på

 narkotikafrågan inom EU, eftersom man tror att nar-

 kotikan kommer in bara genom de yttre gränserna.

 Men inom EU tillverkas och sprids faktiskt narkotika,

 kanske än mer än någonsin tidigare. Det är därför som

 jag säger att det är ett ålderdomligt synsätt på narko-

 tikafrågan.

 Dessutom vet Gun Hellsvik att det i vissa EU-

 länder är helt tillåtet, inte enligt lag men enligt praxis,

 att bruka narkotika. Det är ingen som bryr sig om det.

 Det kommer inte att registreras. Och tullen kan i dag,

 i och med EU-inträdet, inte kontrollera människor

 utan att ha misstanke om att de har narkotika. Det

 skall väl helst vara fråga om registrerade människor

 för att man skall kunna ta dem. Det kommer inte att

 ske när det gäller narkotika för eget bruk. Det är ett

 stort problem. Och det kommer vi troligtvis tyvärr att

 se en ökning av. Det är gott om narkotika på markna-

 den i dag. Och att den kommer att öka är något som är

 alldeles sant.



 Anf.  43  GUN HELLSVIK (m) replik:

 Fru talman! Jag är också orolig för att narkotikan

 kommer att öka i Sverige. Men det hänger inte sam-

 man med våra möjligheter till kontroll, utan det häng-

 er samman med den alltmer toleranta syn på narkotika

 som man kan stöta på i den svenska debatten.

 Kia Andreasson säger att vi kommer att få pro-

 blem på grund av att kontrollen måste vara misstan-

 kebaserad. För det första kommer inte dessa problem

 att öka när konventionen träder i kraft. De problemen

 finns i så fall redan. För det andra borde Kia Andreas-

 son vara väl medveten om att man i Sverige inte på

 årtionden har använt sig av de omtalade s.k. slump-

 mässiga kontrollerna, utan det har varit fråga om

 misstankebaserade kontroller. Det finns faktiskt stora

 möjligheter, om bara resurserna finns, att skapa sig

 redskapen för att lätt kunna visa misstanke, exempel-

 vis genom att använda sig av narkotikahundar. Det

 kommer vi framöver att ha precis samma rätt att an-

 vända oss av som vi tidigare har haft.

 Man skall våga se problemen. Det skall även vi

 som är positiva till Schengensamarbetet göra. Men

 bara för att man är negativ skall man inte fördölja de

 möjligheter till kontroll som verkligen finns.



 Anf.  44  KIA ANDREASSON (mp) replik:

 Fru talman! Det står i avtalet att total kontroll av

 personer som passerar gränserna successivt skall

 avskaffas. Och vi har ju sett hur det är när personer

 passerar mellan Schengenländerna. Det är som att

 passera mellan landskap i Sverige. Det förekommer

 inte någon kontroll av personer på det sättet att man

 skulle kunna hindra personer från att föra med sig

 narkotika för eget bruk. Det blir fråga om en helt

 annan sorts spaning, av de stora narkotikahajarna som

 säljer och distribuerar, men de andra kommer att

 passera, dvs. den myrtrafik som jag talade om. Det är

 ju detta som är inbyggt i systemet. Varor skall inte

 kunna kontrolleras och nu inte heller personer. Detta

 innebär ett avskaffande av kontrollen inom EU-

 området. Det är ju det som är syftet med själva avta-

 let.



 Anf.  45  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):

 Fru talman! Vi kristdemokrater yrkar bifall till re-

 servationerna 7, 8, 11 och 12. Man tappar nästan

 andan när man hör Kia Andreasson lägga ut texten

 här. Jag skall fatta mig ganska kort.

 Det är utomordentligt tillfredsställande att vi är så

 många som är överens om den viktiga frågan om en

 ökad integration i Europa, en öppning ut mot världen.

 Jag är fullständigt på det klara med att detta inte är en

 lätt process. Mycket arbete återstår innan vi kommit i

 land med den här uppgiften men det detta är ett viktigt

 steg på vägen. Det gäller att hålla isolationisterna

 ifrån sig. De är alltså, gudskelov, inte så många. Vi

 måste vara mogna att bygga upp en internationell

 rättsordning för att på sikt få välstånd för alla.

 När det gäller de kompensatoriska åtgärderna är

 det alldeles givet att vi måste ha datorer. Vi lever ju i

 en datoriserad värld. Det är bara att vara tacksam för

 det, för vi skulle inte klara oss utan datorer i dagens

 informationssamhälle. Detta skall naturligtvis hante-

 ras i enlighet med lagarna och vara mycket strikt och

 korrekt. Vi skall ha resurser till tull och polis, och vi

 skall se till att vår humana flyktingpolitik inte på

 något vis kränks av de här gemensamhetssträvandena.

 När man hör Alice Åström från Vänsterpartiet och

 Kia Andreasson från Miljöpartiet kan man tro att vi

 håller på att ge oss i lag med ett gäng gangstrar ute i

 Europa. Den självtillräcklighet som vi på det viset ger

 uttryck för är egentligen fullkomligt häpnadsväckan-

 de. Det är väl snarare tvärtom så att kulturen sakta

 men säkert har sökt sig upp till de här arkaiska områ-

 dena med kyla och glest mellan människorna. Möjli-

 gen skall vi inta en något ödmjukare inställning när vi

 skall etablera och fördjupa vårt samarbete med kultu-

 rer utanför Sveriges gränser. Vi är nog inte de enda

 som står för vad som är rätt och riktigt i den här värl-

 den.

 Man noterar möjligen att den europeiska konven-

 tionen om mänskliga rättigheter under senare tid har

 friskat upp rättslivet ganska hyggligt här uppe. Jag

 tror inte att någon har lidit förfång av det skälet. Det

 är tvärtom så att de här strävandena med Schengen

 bärs upp av legitima syften. Detta får inte skymma

 debatten.

 Det är störande att vi har ofullkomligheter i form

 av avancerad brottslighet ute i världen. Jag vet inte

 om jag hörde rätt men jag tyckte att Kia Andreasson

 sade att vi inte behöver vara rädd för internationell

 brottslighet. I så fall är det väl som Gun Hellsvik

 säger, nämligen att det inte är någon idé att föra en

 debatt med människor som har en inställning till Eu-

 ropa som närmast är av fundamentalistisk art. Det är

 bara att konstatera att vi har olika uppfattning. Jag är,

 som sagt, glad över att jag tillhör en majoritet som vill

 satsa på en framtid för Sverige. Tack!



 Anf.  46  KIA ANDREASSON (mp) replik:

 Fru talman! Jag bara väntade på det vanliga argu-

 ment som jag alltid får höra: Ni är ju EU-motståndare,

 så det är väl därför.

 När vi i Sverige gick in i EU och hade hela den

 diskussionen sade alltid de som förespråkade EU att

 vi skulle gå med i EU för att kritiskt titta närmare på

 det och för att kunna påverka innehållet. Vi skulle inte

 stå utanför, för då skulle vi inte kunna påverka. Nu är

 det helt andra toner, som jag upp upplever EU-

 förespråkarna. Allting med EU är positivt. Vi behöver

 inte kritiskt granska, utan det är bra som det är. Den

 tendensen tycker jag är oerhört störande och farlig.

 Jag vill därför inte höra det tidigare argumentet mera:

 Att vi fortfarande kritiskt granskar beror på att vi är

 för EU. Det är ett mycket dåligt argument.

 Tidigare har Rolf Åbjörnsson angripit mig för att

 vara för den organiserade brottsligheten eller för att

 vara för att släppa in eller vara positiv till denna. Det

 är helt fel, Rolf Åbjörnsson! Det vill jag en gång för

 alla slå fast. Däremot lutar jag mig mot de dokument

 som jag har fått mig tillsända via justitieutskottet och

 Justitiedepartementet. I den rapport från högni-

 vågruppen mot organiserad brottslighet som vi har

 fått och som härrör från Dublinmötet i december 1996

 står det så här: Utgångspunkten för rapporten. I rap-

 porten konstateras att brottsligheten blir alltmer or-

 ganiserad och gränsöverskridande och att den fria

 rörligheten inom EU för varor, kapital, tjänster och

 personer kan utnyttjas för detta ändamål.

 Dessutom skriver man om tekniska nyheter, dato-

 rer osv. Enligt rapporten har bedrägerier och korrup-

 tion antagit enorma proportioner. I alla handlingar

 talas det om den organiserade brottsligheten. Vi måste

 alltså definiera vad vi talar om innan vi kan ta så stora

 ord i vår mun som Rolf Åbjörnsson gör.



 Anf.  47  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:

 Fru talman! Jag vet inte vad det är för stora ord

 som Kia Andreasson syftar på. Jag har inte för ett

 ögonblick sagt att vi inte skall vara kritiska till vad

 som händer ute i Europa. Jag sade att det är med stor

 möda som vi får ta oss an den här uppgiften.

 Färdriktningen är ju klar.

 Jag vidhåller att jag inte förstår det som sägs om

 den organiserade brottsligheten. Jag har själv erfaren-

 heter av det, så jag behöver inte ta del av utredningar.

 Den organiserade brottsligheten finns där. Den

 blommar, och den kommer att bli etter värre. Den

 ökar nämligen för varje dag som går. Jag tror dock att

 det inte är meningsfullt att ha ett meningsutbyte om

 detta. Det här är ju nästan religion.



 Anf.  48  KIA ANDREASSON (mp) replik:

 Fru talman! Jag skulle vara mycket tacksam om

 Rolf Åbjörnsson kunde definiera begreppet organise-

 rad brottslighet. Därmed vet vi vad vi talar om och

 kan bemöta varandra på ett riktigt sätt. Vad är det

 alltså för organiserad brottslighet som Rolf Åbjörns-

 son har stött på i dagligt tal, och vad är det stora hotet

 just nu när varken poliser eller åklagare kan registrera

 någon större ökning av just den organiserade brotts-

 ligheten? Rolf Åbjörnsson, vad är det som är nytt och

 som jag inte känner till?



 Anf.  49  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:

 Fru talman! Jag tycker inte att vi skall ta upp

 kammarens tid med sådana detaljer. Senast diskutera-

 de vi ökningen av alkohol, sprit, till Sverige under de

 senaste åren. Det har skett en ökning från 80 000 liter

 till 480 000 liter. Detta sker i utomordentligt organi-

 serade former - med långtradare, med olika last-

 ningsstationer, med administrativ personal etc. Det tar

 vägen från öststaterna via södra Europa och upp till

 Sverige. Det här är en typ av organiserad brottslighet.

 Jag ser organiserad brottslighet egentligen som en

 form av affärsverksamhet som rör väldigt stora eko-

 nomiska värden. Detta sker i organiserade former i

 det etablerade samhället.



 Anf.  50  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:

 Fru talman! Jag kan instämma i väldigt mycket av

 det som Kia Andreasson tog upp. Själv skall jag ta

 upp en del andra frågor.

 Rolf Åbjörnsson sade att det är med stor möda

 som man tar sig an detta och att man fortfarande gi-

 vetvis kritiskt granskar. Ser då inte Kristdemokraterna

 några problem med den här typen av konventioner,

 där det dessutom finns paragrafer som säger att man

 över huvud taget inte får ändra i konventionstexten

 utan att man får anta den eller förkasta den?

 Man pratar om parlamentets roll. Rolf Åbjörnsson

 liksom jag sitter i justitieutskottet där vi har mycket

 av lagstiftningsfrågorna. Men riksdagen och parla-

 mentet lämnar fullständigt bort möjligheten att delta,

 kritiskt granska och utforma en lagstiftning utifrån de

 behov som finns.

 Rolf Åbjörnsson säger att Vänsterpartiet och

 Miljöpartiet inte är för samarbete och öppenhet, men

 det är Kristdemokraterna. Det vi just kritiserar är att

 det inte finns någon öppenhet i det här utan hemlig-

 stämplade dokument som vi inte ens får tillgång till

 när vi skall fatta beslut i frågan. Det vi i Vänsterpar-

 tiet och Miljöpartiet säger är att vi vill ha ett samarbe-

 te men ett samarbete där parlamenten har möjlighet

 att vara med, påverka och lagstifta utifrån varje lands

 behov och en öppenhet där man har en kontroll och

 parlamentarisk insyn och dessutom får de dokument

 som man skall besluta om. Det är öppenhet, inte att

 okritiskt anta allt och säga att det är bra för öppenhe-

 ten. Vilken öppenhet, Rolf Åbjörnsson?



 Anf.  51  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:

 Fru talman! Det är olika strukturer i det interna-

 tionella samarbetet om konventioner. När en konven-

 tion väl skall ratificeras kan man inte gå in på detaljer.

 Det ligger i sakens natur. Vi har varit med i den här

 processen innan konventionen kom till stånd. Det är

 väl inte alldeles korrekt beskrivning här. Vi har EU-

 nämnden och en del möjligheter att ta del av det arbe-

 te som sker på Europanivå. Därmed inte sagt att inte

 den biten kan bli bättre via parlamentet i EU. Allting

 kan bli bättre.

 Jag håller med om att öppenheten i dag inte är

 fullständig ute i Europa, där man har en annan tradi-

 tion. Det är också någonting som vi måste arbeta med.

 Vi motsätter oss inte på något vis att vi skall öka den

 biten. Därmed inte sagt att vi inte vet vad vi skall

 besluta om i dag.



 Anf.  52  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:

 Fru talman! Det är dåligt med öppenhet. Rolf

 Åbjörnsson erkänner att det problemet finns. Det vi

 gör i dag när vi fattar beslut om Schengen är att vi

 överlåter till en verkställande kommitté att fortsätta

 arbetet med att utveckla tillämpningsföreskrifterna i

 fullständig anonymitet och hemlighet där vi inte

 kommer att ha någon möjlighet. Vi godtar en fortsatt

 utveckling utan någon öppenhet.

 Vad gäller möjligheten att delta i arbetet har alla

 tillämpningsföreskrifter arbetats fram i fullständig

 anonymitet, utan insyn från parlamenten eller medier-

 na. Det är ingen öppenhet. Det är en mycket farlig

 väg, säger vi i Vänsterpartiet, som vi på väg att ta och

 där vi i Sveriges riksdag överlåter mer och mer av

 beslutanderätten och möjligheterna att vara med och

 påverka besluten till regeringarnas representanter i de

 olika länderna. De får fatta de beslut som Sveriges

 riksdag är vald att fatta.



 Anf.  53  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:

 Fru talman! Jag är inte så säker på att det är en

 riktig beskrivning av beslutsprocessen. Jag anser att vi

 på olika vägar, bl.a. genom EU-nämnden och rege-

 ringen, har full insyn i vad som händer och sker och

 har fullständig möjlighet att påverka också framtida

 utveckling.



 Anf.  54  GÖRAN MAGNUSSON (s):

 Fru talman! För mer än 40 år sedan genomfördes

 den nordiska passunionen. Våra erfarenheter av den

 är mycket goda. Den har gjort det enklare att resa

 mellan de nordiska länderna. En resa från ett nordiskt

 land till ett annat betraktas numera knappast som en

 utlandsresa.

 Personers fria rörlighet är en av fyra grundläggan-

 de friheterna i Europeiska unionen, ursprungligen

 fastslagen i Romfördraget.

 När riksdagen godkände fördraget om Sveriges

 anslutning till EU omfattade det också stadgandena

 om personers fria rörlighet. Folkomröstningen som

 föregick beslutet gällde alltså även den frågan.

 Schengenkonventionen, som riksdagen i dag skall

 ta ställning till, är det instrument som 13 av med-

 lemsstaterna kommit överens om att använda för att

 genomföra personers fria rörlighet. Tyvärr måste det

 konstateras att den fria rörligheten för varor, tjänster

 och kapital gått mycket snabbare att genomföra. Där-

 för känns det angeläget att inte onödigtvis försena

 Sveriges anslutning till Schengenkonventionen.

 Genom detta riksdagsbeslut sammanlänkas den

 nordiska passunionen med Schengenkonventionen,

 vilket är ett stort och viktigt steg mot ett öppet Euro-

 pa.



 Anf.  55  ANDRE VICE TALMANNEN:

 Jag måste be att återigen få tala om att de som inte

 uppträder enligt de regler som gäller här visas ut.

 Riksdagens plenisal är till för en diskussion och en

 debatt mellan riksdagens ledamöter, ingenting annat.





 Anf.  56  GÖRAN MAGNUSSON (s):

 Fru talman! Självfallet finns risker med slopade

 gränskontroller. Därför måste den nya yttre Scheng-

 engränsen kontrolleras, liksom den yttre nordiska

 gränsen kontrolleras. Om Sverige inte ansluter sig till

 Schengenkonventionen måste kontrollen inom ramen

 för den nordiska passunionen givetvis fortsätta, bl.a.

 med hjälp av u-boken som innehåller förteckningar

 över i Sverige icke önskvärda personer, exempelvis

 från Sverige tidigare utvisade.

 Debatten om Schengen tycks ibland handla mer

 om vad konventionen inte innehåller än vad den fak-

 tiskt innehåller. Av dem som av ett eller annat skäl är

 emot Sveriges medlemskap i EU används Schengen

 som ytterligare ett argument för den ståndpunkt som

 avvisades i folkomröstningen. Det är synd att man

 inte har större intresse av den fria rörligheten. Av

 propositionen och utskottets betänkande framgår vad

 Schengenavtalet innebär.

 Jag skall emellertid ändå ta kammarens tid i an-

 språk för att litet mer ingående redogöra för huvud-

 dragen.

 Grundläggande är alltså att de inre gränserna får

 passeras utan att någon personkontroll genomförs.

 Det framgår av artikel 2.

 I artiklarna 3-8 regleras passerandet av Schengens

 yttre gränser, vilket får ske enbart vid gränsöver-

 gångsställen. Viseringar behandlas i artiklarna 9-18.

 Det innebär gemensamma regler. För Sveriges del

 ökar antalet länder där visum krävs för inresa. Vissa

 möjligheter finns för ett enskilt land att bevilja visum

 som gäller endast det egna landet. De villkor som

 gäller rörelsefriheten för utlänningar som rest in från

 tredje land på gällande viseringar m.m. regleras i

 artiklarna 19-24.

 Artikel 25 reglerar beslut om utfärdande av uppe-

 hållstillstånd för den som är registrerad på spärrlista.

 Transportörsansvaret regleras i artiklarna 26 och

 27. Jag återkommer till den frågan i samband med

 reservationerna.

 I artiklarna 28-38 behandlas frågan om asylan-

 sökningar. De gäller inte längre eftersom Dublinkon-

 ventionen trätt i kraft den 1 september 1997.

 Polisiärt samarbete, utöver det som ligger inom

 ramen för SIS, Schengen Information System, regle-

 ras i artiklarna 39-47. Där stadgas att staterna skall

 låta polismyndigheterna bistå varandra inom ramen

 för staternas lagstiftning och den behörighet som kan

 finnas. Syftet är att förhindra och upptäcka brottsliga

 handlingar.

 Utöver regler för detta samarbete behandlas två

 frågor som är av särskilt intresse, nämligen fortsatt

 övervakning och fortsatt förföljande.

 Fortsatt övervakning innebär att polisen i en

 Schengenstat, som ett led i en pågående polisunder-

 sökning skuggar en person som är misstänkt för ett

 brott, får fortsätta att göra det när denna person ger

 sig in på en annan Schengenstats territorium. I kon-

 ventionen regleras under vilka förutsättningar de

 polismän som utför övervakningen får fortsätta in på

 den andra statens område.

 I huvudsak går reglerna ut på att samtycke skall

 begäras i förväg. All övervakning på en annan stats

 område skall ske med iakttagande av den statens lagar

 och de övriga villkor som staten i fråga har ställt upp.

 De övervakande polismännen får inte gripa eller om-

 händerta den övervakade på den mottagande statens

 territorium.

 Fortsatt förföljande, som kan anses vara en mer

 ingripande åtgärd än fortsatt övervakning, innebär att

 en Schengenstats polismän får fortsätta att förfölja en

 flyende gärningsman över landgränsen in till en

 grannstat som är ansluten till Schengen. Det huvud-

 sakliga syftet skall vara att säkerställa ett utlämnings-

 förfarande. Fortsatt förföljande förutsätter att den

 flyende tagits på bar gärning för vissa brott eller för

 medhjälp, eller att han flytt från häkte eller fängelse.

 Även när det gäller fortsatt förföljande är huvudregeln

 att samtycke skall inhämtas i förväg.

 Den polisman eller de polismän som under fortsatt

 övervakning eller fortsatt förföljande befinner sig på

 en annan stats territorium likställs med denna stats

 tjänstemän om de begår brott eller utsätts för brott.

 Till reglerna om polissamarbetet hör också hotell-

 kontroll, vilken innebär att alla utlänningar - även

 EU-medborgare - som bor på hotell, pensionat eller

 campingplats skall fylla i ett registerkort och styrka

 sin identitet.

 Inbördes rättshjälp i brottmål regleras i artiklarna

 48-53.

 I artikel 54 åtar sig Schengenstaterna att inte straf-

 fa någon två gånger för samma brott, en grundläggan-

 de regel i strafflagstiftningen.

 Reglerna om utlämning återfinns i artiklarna 59-

 66 och överförande från ett land till ett annat av

 straffverkställighet regleras i de följande artiklarna

 67-69.

 Bestämmelserna om narkotika finns i artiklarna

 70-76. Medlemsstaterna har bildat en ständig kom-

 mitté för att undersöka gemensamma problem i sam-

 band med bekämpandet av kriminalitet inom narkoti-

 kaområdet. Vidare har staterna åtagit sig att i enlighet

 med FN:s konventioner vidta erforderliga åtgärder för

 att förebygga och bekämpa olaglig handel med

 narkotika och psykotropa ämnen,

 att i enligt med nationell lagstiftning tillåta kon-

 trollerade leveranser, att förstärka sin kontroll av

 person- och varutrafiken vid de yttre gränserna i

 syfte att förhindra olaglig införsel av narkotika

 och psykotropa ämnen samt

 att garantera att gällande lagstiftning medger be-

 slag och förverkande av tillgångar som härrör från

 illegal handel med narkotika och psykotropa äm-

 nen.

 Artiklarna 77-91 handlar om skjutvapen, men här

 gäller numera ett EG-direktiv som genomfördes i

 Sverige 1996.

 Schengens informationssystem, som oftast är det

 som diskuteras, regleras i artiklarna 92-119. Detta är

 ett datasystem som består av en nationell enhet i varje

 stat och en gemensam stödfunktion. Varje nationell

 enhet innehåller uppgifter som är identiska med upp-

 gifterna i de övriga ländernas nationella enheter.

 Uppgifterna får endast avse personer, fordon och

 föremål. När det gäller personer får uppgifterna bara

 avse identitetsuppgifter. Det som får registreras är

 efternamn och förnamn,

 eventuellt alias,

 särskilda yttre oföränderliga fysiska kännemärken,

 andra förnamnets initialbokstav,

 födelsedatum och födelseort,

 kön,

 nationalitet,

 uppgift om huruvida personen är beväpnad,

 uppgift om huruvida personen kan tillgripa våld,

 syftet med registreringen samt

 det förfarande som det registrerande landet begär

 att andra Schengenstater skall bistå med.

 Reglerna i konventionen innebär alltså att det är

 förbjudet att registrera andra uppgifter, exempelvis

 uppgifter om politiska åsikter eller sexuell läggning.

 Uppgifter får bara föras in i SIS för vissa bestäm-

 da ändamål. Dessa är

 förvarstagande för utlämning,

 införande på spärrlista,

 omhändertagande av personer,

 uppgift om uppehållsort eller hemvist,

 hemlig övervakning eller särskild kontroll samt

 efterlysning av fordon eller andra föremål.

 I artiklarna 120-125 regleras transport av och rör-

 lighet för varor. Dessa artiklar gäller inte längre. De

 inre marknadsreglerna har tagit över dem.

 Skyddet för personuppgifter behandlas i artiklarna

 126-130. Skyddsnivån skall minst motsvara den som

 följer av principerna i Europarådets konvention av

 den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid auto-

 matisk databehandling. Rätten för den enskilde att ta

 del av registrerade uppgifter regleras i respektive

 lands nationella lagstiftning. Tillsynsmyndighet i

 Sverige är Datainspektionen.

 Verkställande kommittén, som är Schengens hög-

 sta beslutande organ behandlas i artiklarna 131-133. I

 den har varje avtalspart en ledamot som skall vara den

 minister som ansvarar för konventionens genomfö-

 rande. Besluten i kommittén skall vara enhälliga. Det

 innebär att varje land kan sägas ha vetorätt.

 Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till hem-

 ställan i justitieutskottets betänkande nr 15. Samtidigt

 yrkar jag avslag på samtliga reservationer med följan-

 de motiveringar.

 Reservation 1: De kompensatoriska åtgärderna

 ligger väl i linje med vad olika partier önskat i sam-

 band med Sveriges förpliktelser enligt anslutningsför-

 draget. Det förslag som riksdagen nu tar ställning till

 är ett mellanstatligt samarbete, alltså inte ett överstat-

 ligt samarbete. Asyl- och flyktingpolitiken omfattas

 numera inte av Schengenavtalet. Den nordiska

 passunionen hotas inte av detta avtal. Danmark och

 Norge har redan beslutat om anslutning till Schenge-

 navtalet. Island och Finland kommer att göra det inom

 kort.

 Reservation 2: Det finns inte anledning att avvakta

 med tillträdet till Schengenkonventionen. Tvärtom är

 det angeläget att Sverige snarast möjligt omfattas av

 den. Om tillträdet görs beroende av att Amsterdam-

 fördraget träder i kraft, alltså inte bara godkänts i

 Sverige, kan inte tidsaspekten när det gäller tillträdet

 överblickas. Danmark har, som jag tidigare sagt,

 redan beslutat att ansluta sig till Schengenavtalet.

 Reservation 3: Enligt regeringsformen är det re-

 geringen som ingår överenskommelser med främman-

 de stater. En sådan överenskommelse skall godkännas

 av riksdagen om den förutsätter lagändring eller an-

 nars rör ett ämne där riksdagen skall besluta. Rege-

 ringen kan alltså inte medverka i ett beslut av Verk-

 ställande kommittén, som kräver riksdagens godkän-

 nande, utan att göra förbehåll för detta godkännande.

 Vad gäller kravet på internationell och parlamentarisk

 kontroll anser utskottet att den nu gällande ordningen

 väl tillgodoser rimliga anspråk på parlamentariskt

 inflytande. Ett framtida ikraftträdande av Amsterdam-

 fördraget kan därtill antas bidra till ökad kontroll

 genom att både Europaparlamentet och EG-domstolen

 får möjlighet att påverka Schengenavtalet.

 Reservation 4: SIRENE-kontoren är den nationel-

 la enhet som sköter registreringen i SIS enligt de

 regler som gäller i konventionen. Genom EU-

 nämnden har stora delar av handboken offentliggjorts.

 Jag vill här ställa en fråga till Kia Andreasson och

 Alice Åström, om de har läst innehållet i de tio pär-

 mar som står på en bokhylla på EU-nämndens kansli

 och som utgör stora delar av den nästan sägenom-

 spunna SIRENE-handboken och de handlingar som

 har betraktats som hemligstämplade.

 Reservation 5: Förutsättningarna för registrering

 är angivna i konventionen, vilket jag tidigare ingåen-

 de redogjort för.

 Reservationerna 6 och 7: Utskottet delar motionä-

 rens uppfattning om vikten av att dataskyddet funge-

 rar och att de regler som finns för registrering och

 användning av uppgifterna tillämpas på ett alltigenom

 korrekt sätt. Den gemensamma tillsynsmyndighetens

 granskning i stort visar att reglerna i konventionen

 fungerar. Den kritik som riktas mot hanteringen av

 data är värd att tas på allvar, och utskottet utgår från

 att de uppdagade bristerna rättas till. Det arbete som

 inletts ger stöd för den uppfattningen. Utskottet räknar

 med att regeringen följer arbetet och vidtar de åtgär-

 der som är påkallade. Datainspektionen har skyldighet

 att utöva tillsyn över det nationella registret. Inspek-

 tionen deltar dessutom i det gemensamma tillsynsar-

 betet.

 Reservationerna 8 och 9: I socialförsäkringsut-

 skottets yttrande över Schengenavtalet hänvisar ut-

 skottet till att det tidigare ansett att viseringskrav

 endast i mycket liten utsträckning torde hindra männi-

 skor från att söka skydd, men att det kan vara ett

 hinder för den eller dem som vill söka skydd just i

 Sverige. Utskottet framhöll emellertid också att det

 inte finns någon rätt för en asylsökande att själv välja

 asylland. Socialförsäkringsutskottet anför vidare att

 en anslutning till Schengensamarbetet och dess arbete

 med att harmonisera viseringskraven bör anses stå i

 god överensstämmelse med de riktlinjer för migra-

 tionspolitiken som riksdagen tidigare antagit.

 Reservationerna 10 och 11: I den moderata reser-

 vationen krävs att regeringen återkommer med förslag

 om lagstiftning om sanktioner mot transportören. I

 reservation 11 av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och kd

 krävs det motsatta, alltså garantier för att Sverige inte

 behöver införa sådana sanktioner. Under förhandling-

 arna har de nuvarande svenska bestämmelserna noga

 övervägts innan de presenterats. Någon kritik riktades

 i det fallet inte mot de svenska bestämmelserna. Ut-

 skottet delar regeringens bedömning att reglerna får

 anses uppfylla Schengenkonventionens krav. Det

 hindrar inte att det kan finnas anledning att återkom-

 ma till frågan i ett senare skede, när erfarenhet vunnits

 av de nuvarande bestämmelserna.

 Reservation 12: Resursfrågorna har givetvis

 mycket stor betydelse och är viktiga i förhållande till

 Schengenkonventionens krav och Sveriges egna am-

 bitioner på dessa områden. Avgörande för detta är att

 det går att åstadkomma en effektiv samverkan mellan

 berörda myndigheter, alltså polisen, som har det pri-

 mära ansvaret för att utföra personkontrollen vid de

 yttre gränserna, tullen och kustbevakningen. Även

 Invandrarverket bör spela en aktivare roll i detta arbe-

 te.

 I utredningen En gräns - en myndighet behandlas

 effekterna av EU-medlemskapet för tullens räkning.

 Utredningen gör bedömningen att tullens problem inte

 i första hand är brist på resurser och att såväl resurser

 som arbetsuppgifter kan omfördelas så att en samlad

 större samhällsnytta uppnås. Polisen har under inne-

 varande år fått ökade resurser, och i vårpropositionen

 föreslås anslagen öka även de närmaste tre åren.

 Reservation 13: Någon anledning för Sverige att

 verka för en harmonisering av straffrätten finns inte.

 Utskottet har tidigare gjort uttalanden med den inne-

 börden. Justitieministern har i ett frågesvar sagt att

 Sverige inte kommer att verka för en harmonisering

 av straffrätten utöver vad framför allt gränsöverskri-

 dande brottslighet kan komma att föranleda.

 Reservation 14: Utifrån utskottets positiva grund-

 inställning till de syften som bär upp Schengenavtalet

 är det operativa polissamarbetet en betydelsefull del.

 Konventionen innehåller bestämmelser om såväl

 straffrättsligt som skadeståndsrättsligt ansvar i sam-

 band med Schengenkonventionens möjligheter till

 operationer i andra stater.

 Utskottet gör också ett tillkännagivande som gäl-

 ler den mängd narkotikaklassad medicin som får

 medföras vid inresa i ett annat medlemsland. Den

 verkställande kommitténs beslut innebär att den

 mängd som får medföras får omfatta högst 30 dagars

 behandling. Utskottets ståndpunkt innebär att rege-

 ringen skall verka för en snabb ändring av det beslu-

 tet, så att fem dagar gäller. Kvantiteten medicin får

 alltså räcka i högst fem dagar. Det överensstämmer

 med nuvarande svenska bestämmelser.

 Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till utskottets

 hemställan i betänkandet och avslag på reservationer-

 na.



 Anf.  57  KIA ANDREASSON (mp) replik:

 Fru talman! Göran Magnusson stod i talarstolen

 och lämnade en fullständig redovisning av vad som

 får registreras i SIS. Det var ganska onödigt, eftersom

 det stod i betänkandet. Vad som får registreras offi-

 ciellt har vi ju sett. Men det intressanta som vi borde

 men inte får diskutera är att avtalet innehåller så

 mycket hemligt material.

 Göran Magnusson sade att stora delar av Sirene-

 handboken är offentliggjord. Men jag har inte fått

 utdrag från det materialet i utskottet. Det har i sådana

 fall gått min näsa förbi totalt, men jag har bestämt för

 mig att vi aldrig haft något sådant material att ta

 ställning till. Det är detta som vi behöver uppmärk-

 samma - allt det hemliga material som finns i avtalet

 är upprörande!

 Göran Magnusson frågade mig om jag har läst de

 tio pärmarna. Nej, det har jag inte. När jag hade tid

 och av utskottet begärde att få läsa materialet så fick

 jag nej. Presidiet i utskottet sade: Nej, det får du inte.

 Det får er representant i EU-nämnden göra. Jag har

 alltså inte kunnat läsa detta enligt min tidtabell. Det är

 mycket märkvärdigt att riksdagsledamöter i Sveriges

 parlament inte får ta del av detta hemligstämplade

 material. Hur skall vi kunna veta vad vi beslutar om

 och hur polisen kommer att agera, när så mycket

 material är hemligt? Det tycker jag att Göran Mag-

 nusson skall utreda.



 Anf.  58  GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

 Fru talman! Också jag kan tycka att det kanske

 egentligen var onödigt att uppta kammarens tid med

 en redogörelse för vad detta beslut faktiskt gäller,

 nämligen innehållet i Schengenkonventionen. Både

 Alice Åström och Kia Andreasson har ju i sina anfö-

 randen gjort sitt bästa för att inte diskutera den saken.

 De har i stället försökt diskutera helt andra, påstådda

 saker. Jag skall inte närmare gå in på var de har fått

 dem ifrån.

 Kia Andreasson begärde handlingar från utskottet

 innan vi hade detta ärende till handläggning i utskot-

 tet. I EU-nämnden begärde Vänsterpartiets represen-

 tant handlingarna på bordet, och så småningom kom

 de också dit och offentliggjordes i betydande ut-

 sträckning. När jag nu hör Kia Andreasson helt frankt

 säga att hon inte ens varit på EU-nämndens kansli och

 läst de handlingar som där är offentliga, kan jag inte

 värja mig mot tanken på att det inte är läsandet av

 handlingarna som är det väsentliga för Kia Andreas-

 son - och dessvärre inte heller för Alice Åström, tror

 jag - utan att det är det hemliga med handlingarna

 som är det väsentliga i debatten.

 Om det nu vore så oerhört angeläget för Kia And-

 reasson att få ta del av alla dessa detaljföreskrifter,

 som ju inte går utöver vad konventionen tillåter,

 skulle det ha varit klädsamt om hon i dag i kammaren

 kunnat säga att hon läst det material som finns till-

 gängligt och är offentligt nere på EU-nämndens kans-

 li. Men det har man inte bekvämat sig att göra. Man

 fortsätter i stället att liksom sina partiledare i Dagens

 Nyheter i dag påstå att det mesta är hemligt, att man

 inte kan besluta om det som står i kammarens papper

 utan att det är annat som gäller. Jag tycker att detta är

 en oacceptabel debatteknik. Det vore bättre om vi

 kunde diskutera innehållet i förslagen till dagens

 beslut.



 Anf.  59  ANDRE VICE TALMANNEN:

 Jag får påminna Göran Magnusson om att repliken

 avser Kia Andreasson.



 Anf.  60  KIA ANDREASSON (mp) replik:

 Fru talman! Hur skall vi kunna diskutera hemligt

 material? Göran Magnusson vet själv hur överhopade

 av arbete vi är med alla propositioner som kommit in.

 När jag hade tid och kunde sätta mig in i ärendet,

 vilket var i god tid innan vi skulle fatta beslut, fick jag

 inte lov att ta del av handlingarna. Och om jag nu

 hade läst dem på den här korta tiden hade jag inte

 kunnat diskutera dem. Det är det frågan om öppenhe-

 ten gäller. Att vi här i parlamentet inte öppet kan

 diskutera handlingar kring ett viktigt beslut inför

 framtiden är det väsentliga. Miljöpartiet och Vänster-

 partiet har ju också en reservation där vi begär att

 Sirenehandboken skall offentliggöras. Det är absolut

 nödvändigt.

 Sirenekontoret skall vara öppet dygnet runt. I och

 med avtalet kommer krav att ställas på att man även

 skall kunna utbyta andra uppgifter än dem som Göran

 Magnusson redogjorde för. Vi har ju också en pro-

 position som behandlar en ny polisregisterlag, som

 gäller precis dessa uppgifter. Jag kallar dem mjuka

 uppgifter, eftersom de är mycket mer långtgående.

 Detta kommer vi säkerligen att införa i vår lag med

 moderaternas och socialdemokraternas samstämmig-

 het när det gäller register.

 Det hela kommer att kunna passera de stora data-

 centralerna dygnet runt. Sirenekontoret skall ju också

 vara öppet dygnet runt, så att man inom en viss tids-

 rymd kan mata in de uppgifter som begärs. Det är

 denna problematik som vi behöver prata om mycket

 mer än de yttre data som Göran Magnusson står och

 berättar om.



 Anf.  61  GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

 Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag replike-

 rade även på Alice Åström om det hon ännu inte hade

 sagt.

 Kia Andreasson pratade om de handlingar som nu

 är offentliga nere på EU-nämndens kansli. De står ju

 på en hylla inne på kansliet, och jag var och tittade på

 dem i går. Jag skall erkänna att inte heller jag har läst

 dem - jag skall alltså inte förhäva mig på något sätt.

 Men Kia Andreasson, som har visat ett sådant oerhört

 intresse för alla dessa handlingar har alltså inte ens

 försökt att gå ned och sätta sig in i det hela. Hon talar

 om det som något hemligt, farligt och ytterst märkligt.

 Jag tycker inte att det skapar någon riktig grund för

 förtroendet för Kia Andreassons uttalanden i denna

 fråga över huvud taget. Det hela verkar vara baserat

 mer på tro och mindre på läsning.

 Litet polemiskt kan man säga att när man hör Kia

 Andreasson lägga ut texten om Schengenkonventio-

 nen och betänkandet i dag undrar man om vi ens har

 haft samma proposition att titta och läsa i. Om man

 läser vad som står i den kommer man nämligen till

 andra slutsatser.

 Debatten om polisregistret får vi väl spara till ett

 senare tillfälle. Jag konstaterar bara att polisregister-

 lagen och förutsättningarna för ett polisregister hand-

 lar om de svenska behoven av registrering för att

 kunna bekämpa brottsligheten. Den debatten får vi

 alltså ta senare.



 Anf.  62  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:

 Fru talman! Nu får Göran Magnusson en chans att

 ta en replik på mig.

 Fru talman! Det här är en debatteknik som försö-

 ker förlöjliga de anföranden vi har hållit. Jag vet inte

 vad Göran Magnusson menade med vad som var

 påstått i mitt anförande, och som inte existerar i kon-

 ventionen. Jag hoppas att Göran Magnusson väldigt

 noga läser igenom snabbprotokollet. Han kommer att

 se att jag hela tiden höll mig till vad vi skulle diskute-

 ra, vad som finns i konventionen och hur den har växt

 fram.

 Fru talman! Jag tycker att Göran Magnusson för-

 löjligar att det är just hemligstämpeln, och inte till-

 gången till material, som skulle vara det viktiga. Det

 är inte bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som i

 detta har sett en oerhörd brist i själva Schengenkon-

 ventionen. Även många remissinstanser påpekar svå-

 righeten med att över huvud taget sätta sig in i vad

 konventionen egentligen kommer att innebära.

 Det talas om bristen i den svenska lagstiftningen.

 Uppenbarligen har den socialdemokratiska regeringen

 så oerhört bråttom att få igenom konventionen att man

 går mot den praxis som brukar råda med att vi i sam-

 band med konventionen också får de lagändringar

 som konventionen kräver i den svenska lagstiftningen.

 I dag får vi göra detta mer eller mindre efter regering-

 ens egna beskrivningar av hur man tolkar det hela.

 Fru talman! Jag skall tala om tillgången till papper

 och dokument. Den enda stora fördelen med att ma-

 terialet har varit hemligstämplat är väl att det också

 har funnits så oerhört många kritiker. Därför har det

 också varit möjligt att på andra håll ta del av det

 hemligstämplade materialet utöver det som är en

 offentlig handling i EU-nämnden. Där är det mesta av

 en mycket teknisk natur, vilket jag också mycket noga

 påpekade i mitt anförande. De viktiga bitarna är fort-

 farande hemligstämplade.

 Fru talman! Jag har några frågor till Göran Mag-

 nusson som jag får ta i nästa replik.



 Anf.  63  GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

 Fru talman! Jag minns inte om Alice Åström i sitt

 anförande talade om det Orwellska samhället som en

 konsekvens av Schengenkonventionen. I varje fall

 skriver hennes partiledare i dag i Dagens Nyheter att

 det Orwellska samhället kommer som en följd av det

 svenska tillträdet till denna konvention. Frågan är då

 om Alice Åström står bakom sin partiledare. Leder

 detta till det Orwellska samhället? Det kan vara en

 fråga att få svar på, även om jag inte tycker att den

 hör hemma här. Men det är inte jag som har fört in

 den här tankegången i debatten.

 De handlingar som finns på EU-nämnden har

 funnits offentliga där under ganska lång tid. De har

 inte offentliggjorts under den senaste veckan eller de

 senaste månaderna, utan under en ganska lång tid. Jag

 minns inte riktigt när offentligheten inträdde. Om man

 gör ett så väldigt stort nummer av detta hemlighets-

 makeri borde man ändå här i kammaren när man kriti-

 serar det hemliga kunna säga att man har tittat på det.

 Det hela är inte märkvärdigare än vad Alice Åström

 sade i sitt anförande. Det handlar om tekniska be-

 skrivningar av hur man skall förfara i en rad olika

 situationer som en följd av bestämmelserna i konven-

 tionen.

 Jag tycker att det är angeläget att säga, även om

 det inte borde behöva sägas, att Verkställande kom-

 mittén med tillämpningsföreskrifter och annat inte kan

 gå utöver det som konventionen tillåter utan att ändra

 konventionen - och det är dessvärre en ganska komp-

 licerad procedur. Jag tycker att det finns anledning att

 peka på att det är konventionstexten som är ramen för

 vad Verkställande kommittén faktiskt kan besluta.

 Dessutom förutsätter detta enhällighet. Alla medlem-

 mar måste ansluta sig.



 Anf.  64  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:

 Fru talman! Vi kan säkert diskutera hemligstämp-

 landet fram och tillbaka. Jag sade i mitt anförande att

 detta är av teknisk natur. Jag beskrev också vilka

 möjligheter vi har att ta del av det hela. Jag sade att

 man via EU-nämnden har kunnat få möjlighet att ta

 del av det.

 Det som jag kritiserar är ofullständigheten i själva

 remissinstanserna, möjligheten för människor att

 kunna sätta sig in i de här frågorna och bristen på

 konsekvenser i den svenska lagstiftningen, som vi

 ännu inte vet något om.

 Fru talman! Vi kommer väl kanske inte så långt i

 den debatten. Däremot har jag en fråga till Göran

 Magnusson när det gäller den nordiska passfriheten,

 som Göran Magnusson inledde sitt anförande med att

 tala om. Han talade om vikten av den, hur bra den har

 varit och om vidareutvecklandet. Ser man inte från

 socialdemokratiskt håll någon oro för det samar-

 betsavtal som finns nu? Där är förutsättningen att om

 Norge eller Island inte godkänner något av de beslut -

 de skall ju godkänna alla beslut, och det skall proto-

 kollföras - som Verkställande kommittén fattar och

 där de inte har beslutsrätt så kommer deras samar-

 betsavtal att sägas upp inom ett halvår. Jag vet att

 man har sagt att detta är osannolikt, men visst finns

 risken. Även andra nordiska ministrar har påpekat att

 detta inte är någon garanti för att den nordiska pass-

 friheten kommer att finnas kvar. Hur ser Socialdemo-

 kraterna på detta?

 Dessutom vill jag lyfta upp frågan om på vilka

 grunder man får registrera. Göran Magnusson talar

 noga om vad man får registrera. Men på vilken miss-

 tankegrad får man registrera i SIS-registret? Det

 nämnde han inte i anförandet.



 Anf.  65  GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

 Fru talman! Det finns naturligtvis stor anledning

 att se med oro på om det skulle vara så att den nordis-

 ka passunionen äventyras. En av två förutsättningar

 för den svenska medlemskapsansökan och tillträdet

 till Schengenkonventionen var just den nordiska

 passunionens bevarande plus de kompensatoriska

 åtgärderna.

 När det gäller den nordiska passunionen finns det

 som man i dag kan bedöma situationen inte anledning

 att känna oro. Danmark och Norge har beslutat, och

 Island och Finland är på väg att besluta. Vägen är

 alltså lagd. Det är bara att åka på den. Så kan man i

 dag uppfatta situationen. Sedan kan man ju aldrig i

 något sammanhang vara säker på att saker och ting

 går precis den väg som man har tänkt sig. Men med

 den kunskap som jag har om detta känner jag inte

 någon oro.

 Fru talman! Eftersom vi håller på med den nordis-

 ka passunionen vill jag gärna fråga Alice Åström

 varför den är så bra, när det inte är bra med en

 passunion som sträcker sig över ett större område som

 omfattar ännu fler människor.

 Hur ser Alice Åström på det tiotal länder som nu

 ivrigt klappar på EU:s port för att få komma med?

 Varnar hon sina partivänner i de länderna för EU?

 Eller tycker hon att de skall gå med i EU så att de

 också kommer in inom ramen för Schengenkonven-

 tionen och den fria rörligheten för personer?



 Anf.  66  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

 Fru talman! Vi är några centerpartister som tar

 avstånd från Schengensamarbetet, och vi står bakom

 en motion om avslag på propositionen.

 Alla dessa tusen sidor lagtext, all denna övervak-

 ning och poliskontroll inne i landet, alla dessa fortfa-

 rande hemliga uppgifter, detta hot mot den nordiska

 passfriheten och mot flyktingars rätt att få sin sak

 prövad - allt detta skulle ha tillkommit för att den

 goda idén att människor skall kunna röra sig fritt i

 Europa skall förverkligas.

 Men kära nån! Finns det någon här som känner sig

 hindrad att röra sig fritt i Europa? Finns det någon

 enda av er som känner sig hindrad att röra sig fritt i

 Europa? Att bära med sig ett pass och visa upp det

 vid flygplatsen eller båten är väl ingen belastning eller

 inskränkning av rörelsefriheten. Vid flyget köar man

 mycket längre för incheckningen än passkontrollen

 och flyget kommer säkert att behålla säkerhetskontrol-

 len och kontrollera att passagerarna inte bär med sig

 vapen. Dessutom måste man i stället för pass bära

 med sig särskilt godkända ID-handlingar om man

 tänker bo på hotell eller campingplats i ett EU-land

 och fylla i registreringshandlingar.

 Nej, det måste rimligen vara ett helt annat syfte

 med Schengensamarbetet än personers fria rörlighet.

 Den har vi redan. Det måste vara något man undviker

 att betona som orsak till Schengensamarbetet. På s. 15

 i betänkandet säger justitieutskottet att EU på sikt

 skall bli ett område utan inre gränser. Det är, vad jag

 förstår, ett annat sätt att säga att EU skall bli en stat.

 I riksdagen finns det inte ett enda parti som hel-

 hjärtat ställer upp för att Sverige skall ingå i en fede-

 ration, en EU-stat. Likväl är det ditåt vi vandrar steg

 för steg. När vi nyligen här i kammaren behandlade

 personuppgiftslagen talade Inger René om korven

 som man skär den ena skivan av efter den andra tills

 man står där med bara snöret kvar. Den liknelsen är

 utmärkt när det gäller att beskriva hur Sveriges obe-

 roende successivt urholkas. När gränserna mellan

 länderna suddas ut och den yttre gränsen förstärks är

 detta ett viktigt steg mot EU-staten. Man kan ju inte

 ha gränser inom ett land. Där har vi egentligen orsa-

 ken till Schengensamarbetet.

 Det är riktigt att vi förr i världen hade murar runt

 städerna. Vi hade avstånd mellan våra län och våra

 landskap, som Gun Hellsvik har tagit upp. Vi bildade

 så småningom ett land och ett språkområde. Vi bilda-

 de ett land där vi förstod varandra, där vi byggde upp

 en demokrati. Nu river vi gränser till andra språkom-

 råden, till andra större folkgrupper, som självfallet

 kommer att dominera oss när vi bildar en enda stat.

 Så till de konkreta förändringarna i och med

 Schengensamarbetet. Polistidningen har talat om en

 del: slagningar i det gemensamma datasystemet SIS

 för kontroll av utländska medborgare och bilar, ökad

 hotellkontroll och fler poliskontroller i landet i stället

 för vid gränsen. Det blir alltså nya uppgifter för poli-

 sen. Vidare måste vi bygga om alla våra flygplatser

 och hamnar som tar in resande från "icke-

 Schengenländer". I Polistidningen, nr 3, april 1998,

 skriver man: Som tur är slipper polisväsendet stå för

 flygplats- och hamnnotan. Det blir ändå runt hundra

 polismiljoner för datasystemet, verksamhetsföränd-

 ringar och utbildning av både poliser och administra-

 tiv personal.

 Schengensamarbetet innebär att beväpnade poliser

 från - för att vara litet provocerande - t.ex. Tyskland

 får förfölja en flyende in i vårt land och gripa honom

 här. Justitieutskottet skriver på s. 11 att den utländska

 polisen i detta sammanhang får stanna här utan be-

 gränsning i tid och rum.

 Den yttre gränsen kring "Schengenland" skall

 förstärkas och Sverige blir skyldigt att bevaka hela

 sjögränsen - otroligt! - samt flygplatser och färje-

 terminaler där icke-EU-medborgare kan tänkas försö-

 ka komma in. Vi måste upprätta särskilda gränsöver-

 gångsställen och hålla rörliga patruller till lands och

 sjöss.

 Alla dessa nya regler och utgifter påstår man be-

 hövs för att vi skall slippa passkontroll vid gränsen!

 Det är inte trovärdigt.

 Nej, EU bygger en fästning som skall stänga ute

 resten av världen, särskilt fattiga och förföljda männi-

 skor som befaras invadera vår rika region.

 Jag var delegat vid Kyrkornas världsråds möte i

 Nairobi 1974 och fick påtagliga bevis för hur skillna-

 der mellan fattiga och rika skapar otrygghet för alla.

 De fattiga levde i en ofattbar slum och under fruk-

 tansvärda förhållanden. De rika satt bakom låsta dör-

 rar, hade galler för fönstren och taggtrådsmurar runt

 tomten, som var bevakad av beväpnade vakter. Att gå

 ut efter mörkrets inbrott kl. 18 var livsfarligt.

 Detta är ett sätt att förhålla sig till världens orätt-

 visor. Men det finns ett annat sätt som Sverige tilläm-

 pade under några decennier efter andra världskriget,

 faktiskt fram till mitten av 80-talet, då Olof Palme

 mördades. Det var ett litet välmående land som sökte

 vägar till en mer rimlig ekonomisk världsordning där

 de rika gör rätt för sig och slutar leva efter gamla

 koloniala mönster där centrum lever gott på periferins

 bekostnad. Sverige stod på världens majoritets, på de

 fattigas sida i internationella sammanhang, ofta dess-

 värre i motsättning till gamla och nya kolonialmakter i

 och utanför Europa. Vi försökte vara med och bygga

 en värld där människor kan försörja sig och inte be-

 höver fly undan kaos och katastrofer som orsakas av

 vapenindustrins produkter och galna krigsherrar.

 I Norden byggde vi en modell av samarbete mel-

 lan självständiga stater som inte drömde om att styra

 varandra, men som anpassade sig till varandra när det

 gynnade alla parter utan att tvinga varandra till nå-

 gonting. Det fungerar bra.

 EU var tänkt som ett fredsprojekt. Nu ser vi att

 EU-modellen inte fungerar för fredliga förhållanden,

 förtroendefulla förhållanden till andra länder på jor-

 den. Många börjar också tvivla på att EU-modellen

 fungerar för ett gott förhållande mellan Europas folk.

 Missmod och misstänksamhet sprider sig. Övervak-

 ning, fusk, kontroll och böter.

 Efter det här ärendet kommer riksdagen att be-

 handla narkotikafrågan. Skulle vi rösta ja för Scheng-

 ensamarbetet kan vi inte hindra att Europas mest

 narkotikaliberala länder får full tillgång till vårt land.

 Fru talman! Diskussionen om Schengensamarbetet

 har först på senare tid tagit fart. Jag önskar att vi nu

 kunde besluta om återremittering till utskottet för

 eftertanke. Men eftersom jag inser att det inte finns

 någon möjlighet att få igenom det avser jag från att

 yrka på det.

 Fru talman! Jag kommer att rösta på reservation 1

 för avslag på propositionen om Schengensamarbetet. I

 övrigt kommer jag att avstå från att rösta.



 Anf.  67  ANDRE VICE TALMANNEN:

 Jag har tidigare sagt till om att opinionsyttringar

 från åhörarläktaren inte är tillåtna. Om ni inte följer

 reglerna måste vi till slut visa ut allihop.



 Anf.  68  GUN HELLSVIK (m) replik:

 Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på Birgit-

 ta Hambraeus. Hon går tillbaka och pekar på våra

 gamla självständiga landskap. Det var först med

 Magnus Erikssons allmänna landslag och Magnus

 Erikssons allmänna stadslag som vi fick om icke en så

 endast två rikstäckande lagar. Först 1734 fick vi en

 enda lag för hela Sverige. Jag ser detta som en om än

 långsam så dock mycket viktig utveckling.

 Jag som skåning har ju blivit inkorporerad med

 Sverige och upplever inte att detta skulle vara något

 större problem.

 Men det verkar som Birgitta Hambraeus tycker att

 nu har vi nått så långt som vi behöver när det gäller

 fördjupad gemenskap. Jag för min del är övertygad

 om att vi måste fördjupa gemenskapen vidare och

 vidare. Det är en förutsättning för fred. Den fördjupa-

 de gemenskapen bygger bl.a. på att vi skapar gemen-

 samma regler. Det har vi sett historiskt. Det är det vi

 sysslar med i dag.

 För mig är detta en del av min vision av den för-

 djupade gemenskapen, vilken är en förutsättning för

 fred. Av Birgitta Hambraeus uppfattas tydligen detta

 som ett negativt tvång.



 Anf.  69  BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-

 plik:

 Fru talman! Jag är verkligen för en fördjupad ge-

 menskap, Gun Hellsvik. Jag tycker att den nordiska

 modellen för fördjupad gemenskap fungerar bra. Inget

 land försöker styra något annat land. Vi är överens om

 att det var för små enheter i Sverige förr i världen. Så

 småningom bildade vi ett land, Sverige. Det är, tycker

 jag, en ganska lagom storlek på ett land som skulle

 kunna ha möjlighet att på ett demokratiskt sätt styra

 sig själv. Människor kan lära känna varandra, man

 kan se om man har förtroende för personer eller inte

 så att man vet om man vill ha dem som förtroendeval-

 da. Man kan i ett gemensamt politiskt rum diskutera

 de frågor man skall ta ställning till.

 Det finns något som heter lagom. Ett träd växer

 tills det blir lagom stort. Det växer inte till himlen.

 Menar Gun Hellsvik att målet är en enda stat i värl-

 den, en världsstat?



 Anf.  70  GUN HELLSVIK (m) replik:

 Fru talman! Jag skulle önska att vi kunde ha det

 som mål. Men vi människor är så svaga käril att jag

 inte tror att vi klarar av att leva upp till den drömmen.

 Det är mer än en vision, det är en dröm.

 Jag tycker att det är intressant när Birgitta Ham-

 braeus talar om den nordiska modellen. Då är det den

 nordiska modellen som Birgitta Hambraeus ser den i

 dag. Gå tillbaka i tiden. Vilket motstånd fanns det

 från människor som tänkte på samma sätt som Birgitta

 Hambraeus när vi fick våra första rikstäckande lagar?

 Det tog hundra år innan människor utan visioner

 började tillämpa lagarna. Då var visionärerna kloka

 nog att se till att gå ett steg vidare och stifta en ny lag.

 Den tog det också hundra år att få människor att ac-

 ceptera.

 Om inte visionärerna, trots motståndet, hade tagit

 de steg de tog hade Birgitta Hambraeus inte haft nå-

 gon nordisk modell att tala om i dag. Nu gäller det att

 inte stanna upp, utan att fortsätta den vision som våra

 föregångare har pekat ut för oss.



 Anf.  71  BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-

 plik:

 Fru talman! De nordiska länderna var ju i krig

 med varandra under århundraden. De var ärkefiender.

 Vi styrde en halva av Sverige, den finska halvan, på

 ett ganska oförskämt sätt, tror jag. På 1800-talet hän-

 de någonting. Vi började bli självständiga stater som i

 stället samarbetade. Mycket tack vara vår kung, skulle

 jag vilja säga. Det kanske är en häftig historieskriv-

 ning, men jag tror att Bernadotternas anfader var

 väldigt viktig i det här sammanhanget.

 Vi byggde upp länder. Vi släppte Norge utan krig.

 Vi är strängt taget en förebild för hur man skall kunna

 lösa upp unioner som inte fungerar, och fortsätta ett

 förtroendefullt samarbete. Vi har faktiskt en del att

 vara stolta över i Norden.

 Gun Hellsvik säger att en dröm är en enda värld

 som styrs som en enda stat. Det är mycket intressant.

 Det är alldeles uppenbart att vi snabbt bör lära oss

 kinesiska, eller åtminstone indiska, eller lära oss de

 kulturerna. Det är märkligt att Gun Hellsvik ser detta

 som ett mål. En enhetsstat utan kulturell mångfald

 som rimligen styrs av de stora språkgrupperna och de

 stora kulturgrupperna.

 Jag kan inte alls se att det här är ett lämpligt mål.

 Jag tycker i stället att den önskvärda världen är en

 värld som består av många regioner, där varje region

 kan se sig som ett centrum som samarbetar med alla

 andra regioner och där man skapar en schyst värld där

 ingen utnyttjar någon annan, där ingen har maktbefo-

 genheter över någon annan eller kräver att få ta i

 anspråk andra länders råvaror och resurser. En schyst

 värld där vi låter varandra utvecklas efter olika förut-

 sättningar, där vi inte styr varandra men där vi samar-

 betar alltmer förtroendefullt.



 Anf.  72  LENNART ROHDIN (fp):

 Fru talman! Vet riksdagen verkligen vad det är

 den tar ställning till, frågar Jesus Alcala i en mycket

 välskriven och initierad artikel i Dagens Nyheter i

 förrgår angående dagens beslut om Sveriges anslut-

 ning till Schengensamarbetet. Av majoritetens skriv-

 ningar i betänkandet från justitieutskottet att döma är

 svaret uppenbart: Nej. Men också, att det bryr den sig

 inte om.

 Inför den mycket utbredda oron, inte bara i vårt

 land, att Schengensamarbetet kommit och fortsatt

 kommer att innebära att det blir allt svårare för för-

 följda människor att nå fram och söka asyl i ett

 Schengenland, hänvisar utskottet trosvisst till social-

 försäkringsutskottets yttrande, i vilket hänvisas till de

 migrationspolitiska riktlinjerna från december 1996.

 Men migrationspolitik handlar om allt från arbets-

 kraftsinvandring och familjeåterförening till interna-

 tionella adoptioner. Det är ett område som vi kan

 besluta fritt om.

 Men i riksdagens beslut i december 1996 blanda-

 des, helt avsiktligt, principerna för den allmänna in-

 vandringspolitiken samman med den i internationella

 konventioner reglerade asylrätten. Ett sätt att vilsefö-

 ra, försåvitt inte den dåvarande riksdagsmajoriteten av

 socialdemokrater, moderater och centerpartister

 egentligen anser att alla asylsökande i princip saknar

 politiska skäl för sin ansökan om asyl. Det är ju som

 bekant en inte helt ovanlig uppfattning i den allmänna

 debatten, och det kan kanske vara matnyttigt för en

 del att ansluta till den.

 Att värna asylrätten har inte ett smack med de all-

 männa migrationspolitiska riktlinjerna att göra. Det

 vet socialförsäkringsutskottet. Hur justitieutskottet

 uppfattat dess yttrande vet jag inte, men man väljer att

 ordagrant upprepa det. Här förefaller den gamla devi-

 sen gälla: Tagit del, men inte förstått.

 Fru talman! Kärnan i Europatanken är den fria

 rörligheten över gränser för människor, folk och na-

 tioner. Därför välkomnade jag Sveriges medlemskap i

 EU. Därför välkomnar jag när EU kommer att ha en

 fri rörlighet för människor inom EU. Men för mig

 som liberal får det aldrig ske till priset av alltmer

 slutna gränser för dem som finns utanför EU; ett EU,

 som förhoppningsvis kommer att omfatta alltfler av

 de nya demokratierna i Europa.

 Under det kalla kriget var tanken på fri rörlighet

 för människor, särskilt mellan östra och västra Euro-

 pa, en vision som få trodde vi skulle få uppleva i

 verkligheten. När muren föll i Berlin blev den visio-

 nen möjlig att förverkliga. Men i stället förvandlade

 murens fall detta till en skräckvision för Västeuropas

 regeringar. De såg för sina ögon horder av fattiga

 människor välla in över gränserna till det rika Europa.

 Det var mycket tydligt i mina kontakter med dem som

 arbetade med dessa frågor i Schengenstaterna under

 1991 och 1992, då jag själv som statssekreterare för

 invandrar- och flyktingfrågor reste runt i Västeuropa.

 Glädjen över att människor i öst äntligen kunde

 röra sig fritt i Europa förbyttes i en frenetisk strävan

 att så effektivt som möjligt kunna stänga ute alla dem

 som inte är önskade. Det gäller i särskilt hög grad

 dem som skulle kunna tänka sig att söka asyl undan

 förtryck och övergrepp i enlighet med internationella

 konventioner till skydd för flyktingar, som också

 Europas regeringar skrivit under.

 Under det kalla kriget var det de kommunistiska

 regimerna i öst som på alla sätt sökte hindra männi-

 skor att röra sig från öst till väst. I dag är det rege-

 ringarna i väst som nästan lika framgångsrikt bedriver

 samma politik. Vad menade t.ex. moderaterna med

 talet om öppna gränser under det kalla kriget? Var det

 bara ett inslag i en ideologisk kamp för kapitalets

 frihet? Är öppna gränser i Europa farligare i dag än

 under kommunismens välde i öst? Den frågan berörs

 varken av Göran Magnusson eller Gun Hellsvik i dag.

 Fru talman! Mindre än tio år efter murens fall

 framstår människors fria rörlighet, särskilt om de

 kommer utifrån, som det största hotet för regeringarna

 i EU, väl i klass med organiserad brottslighet, narko-

 tika och terrorism. De europeiska regeringarnas pani-

 kåtgärder den gångna julhelgen när ett tusental kurder

 nådde Italiens stränder, gav verkligheten i ett nötskal.

 Det Turkiet som EU-staternas regeringar inte an-

 ser kvalificerat för en medlemskapsansökan, på grund

 av landets bristande respekt för mänskliga rättigheter,

 tvingades av EU att ta över skyddet av kurder som

 försöker fly från Turkiet. Det är i överensstämmelse

 med svensk politik, kommenterade vår socialdemo-

 kratiske utrikesminister detta i början av året. Jag

 misstänkte det. Europatanken är från det hållet inte till

 för att delas med fler än absolut nödvändigt. Det är

 också därför som många EU-regeringar tvekar inför

 att släppa in fler medlemmar i EU.

 Schengensamarbetet kräver inte vare sig öppnare

 eller slutnare gränser för EU. Det är en fråga om vad

 Europas regeringar själva vill - och de vill använda

 Schengen till att göra det svårare att komma in. Om

 man avskaffar den inre gränskontrollen kommer det

 varken fler eller färre oönskade människor in i

 Schengenområdet än tidigare. Men om man vill und-

 vika att olika regler leder till olika behandling, kan

 det vara önskvärt med en intern harmonisering - men

 den måste inte alls ligga på den mest restriktiva nivån.

 Det säger Schengenavtalet ingenting om.

 Schengensamarbetet kom inte till som en förut-

 sättning men väl för att underlätta för människor att

 röra sig fritt utan onödiga passkontroller - och det är

 bra. Till detta arbete hör också att åstadkomma en

 harmoniserad asyl- och invandringspolitik inom EU

 på grundval av de internationella konventioner som

 finns - och det vill inte Europas regeringar. I Amster-

 dam förenades ett införlivande av en restriktiv

 Schengenhantering med närmast till intet förpliktande

 löften att inom fem år titta närmare på asyl- och in-

 vandringspolitikens innehåll.

 Fru talman! I själva verket har vi i Europa sedan

 början av 80-talet kunnat se en alltmer restriktiv asyl-

 och invandringspolitik i den ena staten efter den and-

 ra. Genom att skjuta över ansvaret till mer liberala

 europeiska grannstater har de mest restriktiva lyckats

 tvinga andra att följa efter. Även Sverige har följt

 efter, om än i långsammare takt. Med förändringarna i

 den svenska flyktingpolitiken i december 1996 har

 anpassningen genomförts. Den var vi i Sverige inte

 tvingade till - den genomförde riksdagsmajoriteten

 själv.

 Med Schengensamarbetets nuvarande omfattning

 kommer listan på viseringspliktiga stater att utvidgas

 med ytterligare ett tjugotal för svensk del - till närma-

 re 130. Att kräva visum av potentiella asylsökande är

 ett effektivt sätt att hindra dem från att ta sig hit - och

 det är ju avsikten. Utskottsmajoriteten hänvisar till att

 regeringen i sin proposition uttalat sig för "att tilläm-

 pa en så generös inresepolitik som möjligt" och "att

 det övergripande målet för den svenska viseringspoli-

 tiken är att skapa så stor frihet som möjligt" . Detta är

 rent hyckleri.

 Att ständigt lägga nya länder till listan över vise-

 ringspliktiga stater kan inte vara detsamma som att

 föra en så generös politik som möjligt. Det är precis

 tvärtom. Det vore faktiskt detsamma som om vi hade

 dödsstraffet kvar i Sverige och regeringen ständigt

 upprepade att man eftersträvar ett avskaffande - sam-

 tidigt som antalet verkställda avrättningar ständigt

 ökade.

 Schengenavtalet kräver således inte alls en omfat-

 tande viseringsplikt - det kräver endast en harmoni-

 sering mellan Schengenländerna. En harmonisering

 kan inom ramen för Schengen  innebära allt från att

 omfatta alla till att omfatta inga stater. Hur det blir

 väljer Schengenstaternas regeringar själva. I proposi-

 tionen redovisar regeringen inte ett enda initiativ från

 svensk sida för att på allvar reducera antalet vise-

 ringspliktiga stater. Den tystnaden är talande.

 Den svenska flyktingpolitikens utveckling går mot

 en allt större likformighet med den i övriga EU-stater.

 Det är också konsekvensen av att inte ha en gemen-

 sam EU-politik vad gäller asylrättens innehåll. Den

 svenska regeringens passivitet inför dessa frågors

 hantering under regeringskonferensen i Amsterdam är

 uppenbar - och mot denna bakgrund helt naturlig.

 Den svenska regeringens ambitioner och Schengen-

 samarbetets utveckling i praktiken lämnar därför inga

 som helst garantier mot en framtida fortsatt svensk

 anpassning till en än mer restriktiv asyl- och invand-

 ringspolitik.

 Fru talman! Det praktiska Schengensamarbetet in-

 ger allvarlig oro, också vad gäller viktiga integritets-

 och kontrollfrågor. Det är därför synnerligen an-

 märkningsvärt att regeringen begär att riksdagen först

 skall fatta beslut om Sveriges anslutning till Scheng-

 ensamarbetet och senare avser att återkomma med de

 förslag till lagändringar som kommer att krävas - utan

 att på något sätt redovisa omfattning och innebörd av

 dessa. Än mer anmärkningsvärt är det förstås att riks-

 dagsmajoriteten tydligen avser att fatta det beslut som

 regeringen begärt. Devisen tycks vara: Först ett rejält

 beslut att gå med - sedan får vi se vad det blir för

 konsekvenser - fast då är vi förstås redan med.

 I går kväll blev jag inför dagens riksdagsbehand-

 ling uppringd av den tidigare riksdagsledamoten Ing-

 rid Segerstedt Wiberg, som var djupt bekymrad över

 dagens väntade beslut. De som liksom vi argumente-

 rade för att Sverige borde gå med i EU för att utifrån

 våra utgångspunkter vara med och påverka utform-

 ningen av EU-samarbetet avsåg inte att som regering-

 en bara traska patrull efter dem som bestämmer tak-

 ten. Men för regeringen och riksdagsmajoriteten tycks

 det också i fallet Schengen vara en takt som passar.

 EU-vänner för vilka takten inte passar bör därför i dag

 säga nej till en anslutning till dagens Schengensamar-

 bete. Det är inte ett samarbete för öppnare gränser

 utan för mer slutna.

 Fru talman! Jag yrkar i enlighet med min motion

 Ju16 avslag på regeringens förslag om Sveriges an-

 slutning till Schengensamarbetet. Vid en eventuell

 votering kommer jag vidare att stödja reservationerna

 8, 9 och 11.

 Ajournering



 Kammaren beslutade kl. 13.45 på förslag av andre

 vice talmannen att ajournera förhandlingarna till

 kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.

 Återupptagna förhandlingar



 Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.



 5 §  Frågestund



 Anf.  73  TALMANNEN:

 Följande statsråd deltar i dag i frågestunden:

 statsminister Göran Persson, justitieminister Laila

 Freivalds, statsrådet Pierre Schori, arbetsmarknads-

 minister Margareta Winberg och statsrådet Ylva Jo-

 hansson. Statsrådet Maj-Inger Klingvall och jord-

 bruksminister Annika Åhnberg är av sjukdom för-

 hindrade att delta i dag. Statsministern besvarar all-

 mänpolitiska frågor. Frågorna till övriga statsråd

 förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-

 ringen.

 Polisens användning av datorer i kriminalspaning



 Anf.  74  GUN HELLSVIK (m):

 Fru talman! Den socialdemokratiska riksdagsle-

 damoten Anita Johansson har i ett brev till poliser och

 nämndemän i Stockholms län på socialdemokratiskt

 brevpapper bl.a. skrivit: I Moderaternas Sverige får

 inte polisen använda datorer för att bekämpa brott. I

 Moderaternas Sverige är det tillåtet att inneha barn-

 porr.

 Dessa påståenden är, för att uttrycka det milt,

 otillständiga och ren desinformation.

 Eftersom justitieministern och Anita Johansson

 båda företräder Socialdemokraterna är det viktigt för

 mig att få veta om justitieministern tar avstånd från

 Anita Johanssons påståenden.



 Anf.  75  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! Jag utgår ifrån att det Anita Johansson

 syftar på när det gäller polisens möjligheter att använ-

 da datorer och Moderaternas inställning i den frågan

 baserar sig på den motion som Moderaterna har lagt

 här i riksdagen med anledning av den lagstiftning som

 vi föreslår när det gäller polisens register och datahan-

 tering. Där finns ju en motion från Moderaterna som

 går ut på att man inte skall få använda datorer när

 man håller på med kriminalunderrättelseverksamhet,

 dvs. samlar information om grov brottslighet. Jag

 antar att det är det som Anita Johansson har reagerat

 emot.

 När det gäller barnpornografin gäller det väl den

 inställning som Moderaterna har att vi inte skall total-

 förbjuda all barnpornografi.

 Om det är detta det handlar om, har jag ingen an-

 ledning att ta avstånd ifrån det. Där har ju Moderater-

 na och vi socialdemokrater olika uppfattning.



 Anf.  76  GUN HELLSVIK (m):

 Fru talman! Anita Johansson utvecklar inte sina

 resonemang. Hon vet väl att om hon utvecklade dem

 skulle det bli klarlagt var vi moderater står.

 Jag kan alltså bara konstatera att justitieministern

 inte tar avstånd från den desinformation som bl.a. ger

 intryck av att vi skulle ha olika mål när det gäller

 barnporren. Vi har valt olika medel, men vi har sam-

 ma mål. Brevet ger intryck av att vi varken vill jaga

 dem som är misstänkta eller skydda barnen.

 Justitieministerns svar gör att det vi misstänker

 blir ytterligare bekräftat, nämligen att vi kommer att

 få en valrörelse där Socialdemokraterna inte kommer

 att sky några medel utan tillgripa även rent oetiska

 medel för att vinna.





 Anf.  77  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! Jag kan inte se att det ligger någon

 desinformation i att säga det som Moderaterna själva

 säger i sin motion, nämligen att polisen inte skall få

 använda datorer i kriminalunderrättelseverksamheten.

 Jag antar att Gun Hellsvik inte förnekar att det är på

 det viset. Ni har väl inte ändrat uppfattning sedan ni

 skrev motionen? Jag utgår ifrån att Moderaterna inte

 stöder förslaget att förbjuda all barnpornografi. Mo-

 deraterna är med på att förbjuda innehav av viss

 barnpornografi, men Moderaterna är faktiskt inte med

 på att förbjuda allt innehav av barnpornografi. Där

 finns det en skillnad mellan socialdemokrater och

 moderater. Det är väl ingenting som skall döljas. Det

 är väl inte desinformation att påpeka dessa skillnader

 i vår politiska inställning?



 Anf.  78  GUN HELLSVIK (m):

 Fru talman! Justitieministern fortsätter med desin-

 formationen. Justitieministern säger att vi skulle vare

 emot att man använder datorer i kriminalunderrättel-

 severksamhet. Vi är emot att vi datoriserat registrerar

 uppgifter om människor som inte är misstänkta för

 brott.

 När det gäller barnpornografin handlar det om oli-

 ka metoder för att uppnå precis samma mål. Hävdar

 nu justitieministern att ingen i någon situation kom-

 mer att få inneha barnpornografi framöver? I så fall

 hävdar justitieministern att det över huvud taget inte

 kommer att finnas någonting i närheten av ett försvar-

 lighetsrekvisit. Desinformationen fortsätter.



 Anf.  79  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! Det är klart att den här debatten behö-

 ver fördjupas så att man i detalj kan granska skillna-

 derna mellan den moderata uppfattningen och den

 socialdemokratiska. Det gäller både datorerna och

 polisen och barnpornografin.

 När det gäller datorerna tror jag att det viktigaste

 är att polisen enligt Moderaterna inte får använda

 datorer när man håller på med underrättelseverksam-

 heten. När det gäller frågan om att registrera icke

 misstänkta personer förstår jag över huvud taget inte

 Moderaternas inställning. Den betyder att det inte får

 stå i polisernas datorer att det var Olof Palme som var

 offret för det mord som skedde på Sveavägen, efter-

 som han i allra högsta grad var oskyldig men blev

 registrerad.

 Det finns skillnader i våra uppfattningar om barn-

 pornografin. De är ganska avsevärda. Vi är överens

 om att det måste finnas ett skyddat område som inte

 är förbjudet för ett visst innehav av kortvarigt slag för

 att uppnå vissa syften. Men dessutom anser Modera-

 terna att man i flera situationer och i flera samman-

 hang skall kunna inneha barnpornografi. Det finns en

 skillnad där. Vi får väl erkänna den och tala om den

 för väljarna så att de kan ta ställning till vilket de

 anser vara det rätta.

 Sudan



 Anf.  80  LENNART BRUNANDER (c):

 Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Pierre

 Schori. Vi ser nu dagligen bilder både i TV och i

 tidningar från Sudan och den svältkatastrof som finns

 där. Här krävs det snabba åtgärder för att människor

 inte skall lida och dö på grund av att de inte har mat.

 Det är litet av ödets ironi att samtidigt som vi i väst-

 världen ofta pratar om överproduktion finns de här

 bekymren så nära oss.

 Jag skulle vilja fråga statsrådet vad regeringen nu

 gör för att få till stånd snabba åtgärder.



 Anf.  81  Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

 Fru talman! Detta är en katastrof som har en väl-

 digt stor omfattning. Det behövs en stor internationell

 insats. Det är FN som leder den insatsen. De gick ut

 med en appell till medlemsstaterna nyligen. Sverige

 svarade omedelbart med 17 miljoner kronor härom-

 veckan till FN. Dessförinnan, under 1997, har Sverige

 stött olika projekt genom FN:s barnfond och andra

 projekt på runt 20 miljoner kronor. Sammanlagt är det

 37 miljoner kronor.

 Jag vill gärna understryka att en svårighet i sam-

 manhanget har varit tillgängligheten, dvs. att nå ut

 med biståndet i Sudan på grund av stridigheterna.

 Men nu säger FN att det går litet bättre, och då är vi

 med.



 Anf.  82  LENNART BRUNANDER (c):

 Fru talman! Jag är tacksam för det svaret. Jag tror

 att det är oerhört viktigt att man nu agerar snabbt och

 effektivt och att man också visar att den här hjälpen

 ger resultat.



 Anf.  83  Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

 Fru talman! Jag håller med om detta. Jag blev

 mycket förvånad när jag såg hur Carl Bildt ironiserar

 över detta och använder det som ett vapen i den de-

 batt som har uppstått om biståndets höjning år 2001.

 Han ironiserar över detta att man inte ger tillräckligt

 stöd till Sudan. Jag tror inte att han har en blekaste

 aning om det hela. Jag är glad för att Lennart Brunan-

 der tog upp detta. Jag vet att det finns en stark majori-

 tet i riksdagen för fortsatta svenska biståndsinsatser

 och även för en höjning framöver nu när vi har bättre

 ordning på finanserna och råd med det.

 Upplysning om kommunismen



 Anf.  84  MARIETTA DE POURBAIX-

 LUNDIN (m):

 Fru talman! Regeringen med statsministern i spet-

 sen har på ett kraftfullt sätt agerat för att vi svenskar i

 allmänhet och ungdomar i synnerhet inte skall glöm-

 ma vad som hände under nazismens tid. Men kom-

 munismen har ju också väldigt mycket blod på sina

 händer och har begått många mord. Förmodligen har

 fler mord begåtts i kommunismens namn än i nazis-

 mens.

 Min fråga till statsministern är: Vad avser stats-

 ministern att göra för att vi svenskar skall få bättre

 kunskaper om de folk- och massmord som har begåtts

 i kommunismens namn?



 Anf.  85  Statsminister GÖRAN

 PERSSON (s):

 Fru talman! Jag är inte främmande heller för en

 sådan diskussion. Det finns dock en stor skillnad. Jag

 upplever att kommunismen är död och att den i dag är

 en rörelse som inte fångar någon. Däremot sticker ju

 nazismen upp sitt fula tryne igen. När vi möttes av

 chockartade siffror om okunnigheten kring Förintel-

 sen, morden på judar, zigenare och andra, då reagera-

 de vi spontant och upprört.

 Den rörelse jag tillhör har under hela sin historia

 fört en upplysningsverksamhet om kommunismens

 mål och gärningar, som faktiskt har resulterat i att den

 aldrig har fått något fotfäste i Sverige. När samma

 utveckling nu tycks vara internationellt förekomman-

 de kan jag bara glatt konstatera att kommunismen

 uppenbarligen är död, och så bör den också förbli.



 Anf.  86  MARIETTA DE POURBAIX-

 LUNDIN (m):

 Fru talman! Jag vill inte påstå att kommunismen är

 död. Det finns ju faktiskt länder som fortfarande är

 kommunistiska, t.ex. Kuba. Statsrådet Pierre Schori,

 som finns här i kammaren i dag, har ju i det samman-

 hanget uttalat att Castro skall ses som en renässans-

 furste. Jag vet inte på vilket sätt kommunismen skulle

 vara död. Just faran att man försöker göra kommun-

 ismen rumsren gör det viktigt att informera om alla de

 folkmord som har begåtts i kommunismens namn. Det

 kanske rör sig om 40 miljoner eller 80 miljoner -

 ingen av oss vet hur många miljoner som har dött i

 kommunismens namn. Jag vill inte påstå att kommun-

 ismen är död, utan den håller på att bli rumsren. Då är

 det anständigt att informera om vad kommunisterna

 har gjort.



 Anf.  87  Statsminister GÖRAN

 PERSSON (s):

 Fru talman! I min värld, förhoppningsvis också i

 frågarens värld, blir kommunismen aldrig rumsren.

 Kommunismen har varit ett uttryck för förtryck av

 demokratiska fri- och rättigheter och av mänskliga

 rättigheter och har ohyggliga brott på sitt samvete.

 Den har i Sverige bekämpats med stor framgång av

 demokratiska socialister, socialdemokrater och fack-

 liga företrädare. Det har varit en lång och hård strid,

 men den har vunnits. Vi har all anledning att i alla

 sammanhang upplysa om de våldsamt negativa kon-

 sekvenser som kommunismen har inneburit i de län-

 der där den har praktiserats, men vi kan nu med glädje

 se att den är på väg bort. Skulle det återigen bli en

 renässans och de demokratiska krafterna inte var på

 sin vakt, då är jag en av de första som är beredd att

 ställa mig i spetsen i kampen mot kommunismen.

 Välkomsthälsning



 Anf.  88  TALMANNEN:

 Vi skall strax gå vidare med en ny fråga, men först

 vill jag hälsa välkommen till oss i dag bland åhörarna

 en delegation från Sydafrikas parlament, ledd av dess

 talman, doktor Frene Ginwala.

 It's a great pleasure for me to welcome you as re-

 presentatives of the National Assembly of South Af-

 rica, doctor Frene Ginwala and her multiparty delega-

 tion. Warmly welcome with us here today!

 (Applåder)

 Arbete till kvinnor



 Anf.  89  INGER SEGELSTRÖM (s):

 Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-

 ministern. Vi har just fått vår andra kvinnobudget, och

 det märks verkligen i Sverige att hälften av regeringen

 består av kvinnor. I bilagan står det att det fortfarande

 är färre kvinnor än män som är arbetslösa. Vi vet att

 de nya jobben skall tillkomma i den privata sektorn.

 Då vill jag veta vilken garanti arbetsmarknadsminis-

 tern kan ge kvinnorna om att också de nya jobben

 kommer att tillfalla den gruppen.



 Anf.  90  Arbetsmarknadsminister

 MARGARETA WINBERG (s):

 Fru talman! Det är alldeles riktigt att inte bara

 budgeten utan också den SCB-undersökning som kom

 i går visar att det fortfarande är fler män än kvinnor

 som är arbetslösa. Tittar vi framöver kan vi se att

 traditionellt kvinnodominerade sektorer, t.ex. vård

 och omsorg, är framtidsarbetsmarknader. En bit in på

 2000-talet kommer det att finnas stora rekryteringsbe-

 hov inom de här sektorerna. Vi har också i vårbudge-

 ten tillfört extra pengar, ytterligare 4 miljarder, som

 naturligtvis i första hand kommer att gynna alla de

 kvinnor som arbetar inom vård, skola och omsorg.

 Därutöver finns andra sektorer dit kvinnor behö-

 ver rekryteras. Jag tänker t.ex. på IT-området. I vårt

 ganska unika samarbete med Industriförbundet, där vi

 nu i år och nästa år utbildar 10 000 personer, har

 kvinnor ett visst företräde. Det är också nästan garan-

 terat - även om det förstås inte finns några papper på

 det - att alla dessa 10 000 kommer att få ett jobb på

 något av de privata företag som också sköter utbild-

 ningen.



 Anf.  91  INGER SEGELSTRÖM (s):

 Fru talman! Arbetsmarknadsministern nämnde att

 det kommer att bli ett generationsskifte i början av

 2000-talet. Betyder det att vi kan säga till de unga

 kvinnorna i dag att de kan utbilda sig inom vård,

 omsorg och skola, eftersom de kommer att behövas

 där, men att de samtidigt naturligtvis skall bryta den

 könsuppdelade arbetsmarknaden? Är det budskapet

 till de unga kvinnorna i dag?



 Anf.  92  Arbetsmarknadsminister

 MARGARETA WINBERG (s):

 Fru talman! Det behövs också unga män som går

 vårdutbildningar. När man är vuxen och har ett arbete

 är det litet svårt att gå ur yrkesrollen. Det behövs fler

 män i vården. Vården, skolan och omsorgen är fram-

 tidsbranscher för både kvinnor och män, men självfal-

 let är det också viktigt att bryta de mansdominerade

 yrkesbranscherna och få in fler kvinnor där. IT-

 området är en sådan bransch, som vi arbetar med.

 Betygskriterier



 Anf.  93  MARGIT GENNSER (m):

 Fru talman! Jag har en fråga till skolminister Ylva

 Johansson.

 Skolverket har gett upp. Verket klarar tydligen

 inte att formulera operationella krav på olika betygs-

 nivåer i gymnasieskolan. Denna oförmåga är utomor-

 dentligt allvarlig. Den är allvarlig för eleverna, och

 den är allvarlig för lärarna, eftersom det leder till

 bristande objektivitet och då också målkonflikter. Det

 är naturligtvis också allvarligt för avnämarna, uni-

 versitet, högskolor, arbetsgivare, osv.

 Nu när Skolverket tydligt har visat sin inkompe-

 tens, avser då statsrådet att vända sig till universiteten

 och högskolorna och få dem att på grundval av krava-

 nalyser fastlägga objektiva och relevanta kriterier och

 krav för olika betyg i gymnasieskolan, och hur snabbt

 kan detta gå?



 Anf.  94  Statsrådet YLVA

 JOHANSSON (s):

 Fru talman! Till skillnad från moderaterna tycker

 den socialdemokratiska regeringen att vi skall ha

 centrala betygskriterier också för det högsta betygs-

 steget på betygsskalan. Därför gav jag Skolverket i

 uppdrag att utarbeta sådana centrala betygskriterier

 också för betyget MVG. Jag tycker att det krävs för

 rättvisan och likvärdigheten i betygssystemet.

 Skolverket har inte klarat av att göra det inom den

 utsatta tiden, och jag är väldigt besviken över att

 myndigheten inte klarade av det. Men jag tycker ändå

 att det är bra att man inte har tagit fram ett hafsverk.

 Nu får man arbeta en litet längre tid. Det är tråkigt,

 men det visar också på svårigheten i att fastställa

 betygskriterier. Det kanske också kan förklara varför

 man inte alltid kan ha hur många betygssteg som helst

 i en betygsskala, samtidigt som man upprätthåller

 rättssäkerhet och likvärdighet. Jag kan försäkra

 Margit Gennser om att Skolverket när man utarbetar

 betygskriterier alltid samarbetar med just universitet

 och högskolor liksom med erfarna lärare.



 Anf.  95  MARGIT GENNSER (m):

 Fru talman! Betygskriterier behövs, särskilt när

 betygen används vid intagning. Moderater och social-

 demokrater har olika uppfattning om behovet av att ha

 exakt samma normer för att ta in studerande vid olika

 universitet och högskolor. Här kan man välja ett mer

 decentraliserat system som det man har i England.

 Men kriterierna för vad som är Väl godkänt och

 Mycket väl godkänt bör ligga fast. Det är inte så för-

 färligt svårt att göra. United World Colleges, som

 examinerar elever över hela världen, har sådana här

 kriterier. Lär åtminstone av utlandet, om inte Skolver-

 ket kan klara detta! Jag tror dock att våra universitet

 kan det, för de vet att de sedan jämförs med andra

 universitet i världen. Samarbetet mellan universiteten

 och Skolverket har inte varit utvecklat.



 Anf.  96  Statsrådet YLVA

 JOHANSSON (s):

 Fru talman! Det är roligt att höra att Margit Genn-

 ser delar min uppfattning att man skall ha centrala

 betygskriterier också för det högsta betygssteget. I det

 betygssystem som lades fast och började genomföras

 under den förra moderata skolministern hade ju den

 dåvarande riksdagsmajoriteten bestämt att det bara

 behövs centrala kriterier för betygen Godkänd och

 Väl godkänd men inte för det högsta betyget, Mycket

 väl godkänd. Jag har en annan uppfattning, och därför

 kommer vi nu att fastställa kriterier också för det

 högsta betygssteget. Jag är besviken över att man inte

 har kunnat arbeta fortare på Skolverket, men jag tyck-

 er samtidigt att det är viktigt att ha respekt för att alla

 de lärare som skall tillämpa betygskriterierna får bra

 betygskriterier.

 Det har funnits kritik mot de nuvarande betygskri-

 terierna, särskilt på den gymnasiala nivån, och jag

 anser att den i vissa fall har varit berättigad. Därför är

 det också viktigt att vi inte tar fram ett hafsverk utan

 att det görs ett gediget arbete. Det sker alltid ett sam-

 arbete mellan Skolverket, universitet och högskolor

 och erfarna lärare i det arbetet, så också i det här

 fallet.

 AMS kontroll av arbetslösa



 Anf.  97  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

 Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-

 ministern.

 Det ligger just nu ett fint förslag, en proposition,

 på vårt bord som heter Statsförvaltning i folkets

 tjänst. Ibland tror jag att människor inte alls upplever

 myndigheterna som några som tjänar dem utan som

 några de måste tjäna. Jag har fått ett telefonsamtal

 från Bjursås i Dalarna där man berättade att AMS

 kräver av enskilda att de skall skaffa fram kopior av

 sina deklarationer, vilket kostar en del, och sedan

 skicka in dem till AMS.

 Vore det inte en god tanke att myndigheterna

 räckte varandra handen? Det vore lika enkelt för

 AMS att skriva direkt till skattemyndigheten och få ut

 deklarationerna, som är offentliga handlingar, som att

 belasta enskilda individer med detta.



 Anf.  98  Arbetsmarknadsminister

 MARGARETA WINBERG (s):

 Fru talman! Vi sitter just och diskuterar vem som

 är ansvarig för den här propositionen. Sannolikt är det

 finansministern, och han är inte här. Därför har jag

 svårt att gå in i just denna proposition. Självklart är

 det dock så att statsförvaltningen skall tjäna medbor-

 garna och vara så nära dem som möjligt.

 Jag kan heller inte kommentera att AMS kräver att

 man själv skall bekosta detta. Sannolikt är det så. Men

 jag har också upplevt att en del arbetsförmedlingar -

 jag är ofta ute och besöker dem - har kopieringsma-

 skiner där de arbetslösa själva får ta kopior gratis. Det

 där varierar nog väldigt mycket. Till den delen har vi

 ju numera arbetsförmedlingsnämnder i varje kommun,

 där t.ex. den här frågan mycket väl kan tas upp. I

 arbetsförmedlingsnämnderna sitter företrädare för

 medborgarna, kommunala företrädare som skall se till

 att det lokala inflytandet ökar över arbetsmarknads-

 politiken och rimligen också i en sådan här fråga. Det

 här är ytterligare ett exempel på vad man kan besluta

 lokalt.



 Anf.  99  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

 Fru talman! Det här gäller vad AMS gör, så det är

 i hög grad Margareta Winbergs bord.

 Det tycks vara olika på olika arbetslöshetskassor.

 Byggnads bryr sig inte om det här, medan SEKO gör

 det. Det är AMS som administrerar, och av folk som

 är arbetslösa under vissa perioder men också har en

 viss inkomst kräver man alltså in deklarationsblanket-

 ter. Det är en praktisk sak, men det upplevs som ett

 onödigt krångel och ett förtryck från myndigheterna -

 särskilt när man har försökt att lämna en kopia och

 inte fått och a-kasseersättningen sedan hålls inne.

 Jag inser att vi nu inte diskuterar den här proposi-

 tionen, men som ansvarig för AMS i regeringen måste

 naturligtvis arbetsmarknadsministern se till att AMS

 sköter sig som en tjänare till folket och inte onödigt-

 vis belastar människor med uppgifter som man enkelt

 kan lösa på annat vis.



 Anf.  100  Arbetsmarknadsminister

 MARGARETA WINBERG (s):

 Fru talman! I det sista delar jag Birgitta Ham-

 braeus uppfattning. Samtidigt får vi dock komma ihåg

 att AMS har en kontrollfunktion. Med den debatt vi

 har i dag är det kanske viktigt att understryka den.

 Man skall se till att det blir rätt och riktigt, att de som

 arbetar en viss tid inte erhåller a-kassa osv. Vi i rege-

 ringen ser väldigt allvarligt på att denna kontrollfunk-

 tion upprätthålls. Hur det sedan sker i praktiken kan

 nog variera, men min grundinställning är att myndig-

 heterna, så långt det låter sig göras, skall vara i med-

 borgarnas tjänst och också utan kostnad skall stå till

 deras förfogande.

 Hotet mot poliser



 Anf.  101  GÖTE JONSSON (m):

 Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern.

 Det har kommit nya uppgifter om att hoten mot

 polismän ökar ganska kraftigt. Enligt en undersökning

 som nu har presenterats har ungefär 65 % av polis-

 männen blivit utsatta för hot. Och det är otäcka hot.

 Man säger: Jag vet var du bor, jag vet var dina barn

 går i skola osv. Det här är allvarligt.

 Jag vill därför fråga justitieministern: Vilka åtgär-

 der tänker justitieministern vidta med anledning av de

 här hoten? Det här är en viktig rättssäkerhetsfråga.



 Anf.  102  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! Polisen är genom sitt uppdrag att be-

 kämpa brottsligheten en av de yrkesgrupper som är

 mest utsatta i sin yrkesutövning. Det har över huvud

 taget blivit vanligare att människor som ägnar sig åt

 brottslig verksamhet också försöker komma undan

 rättvisans hand genom att t.ex. försöka förhindra att

 vittnesmål framförs i rättegångarna. Hot mot vittnen

 och målsägande, men också mot domare, åklagare och

 poliser, förekommer och förekommer ofta.

 En åtgärd regeringen redan har vidtagit, och som

 jag anser vara mycket väsentlig som en markering, är

 att vi har höjt straffen för det brott som kallas över-

 grepp i rättssak. Vi vill markera att vi inte accepterar

 den här typen av agerande från dem som begår brott. I

 övrigt är det naturligtvis väldigt viktigt att polisen

 utvecklar sina metoder för att säkra bevisning i sam-

 band med att den här typen av hot utfärdas. Det gäller

 både när hoten riktar sig mot målsägande och vittnen

 och naturligtvis när de riktar sig mot polisen själv.

 Polisen är ju den som har möjligheter att skapa förut-

 sättningar för att säkra bevisningen. Det är på det

 sättet vi kan komma åt dem som utsätter poliser och

 andra för den här typen av övergrepp.



 Anf.  103  GÖTE JONSSON (m):

 Fru talman! Tyvärr är det precis så som justitie-

 ministern säger: Det är inte enbart polismän som

 drabbas av den här formen av hot, utan det har blivit

 litet av en farsot när det gäller speciella yrkesgrupper.

 Men det faktum att det just är polismän gör ju inte

 saken bättre. Tvärtom är det en mycket allvarlig del i

 det här sammanhanget.

 Jag tycker att det är bra att man har skärpt straffen

 när det gäller den här formen av hot, men det är tydli-

 gen inte tillräckligt. Som jag ser det måste man nu

 väldigt ingående analysera detta - tillsammans med

 polisen, tillsammans med rättsvårdande myndigheter.

 Om det här hotet fortgår och blir mer avancerat, och

 om vi dessutom får uppleva att hot sätts i verket i

 olika sammanhang i större utsträckning, är vi inne på

 en mycket farlig väg.

 Därför vill jag vädja till justitieministern att på

 nytt gå igenom det här problemet tillsammans med

 polisen och se vad som kan göras. Det är nämligen

 alldeles klart att de åtgärder som är vidtagna inte är

 tillräckliga.



 Anf.  104  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! Att skärpa straff är aldrig tillräckligt.

 Det är en viktig åtgärd för att markera samhällets

 inställning till en viss typ av brottslighet och påpeka

 allvaret i den, men det i sig förhindrar inte den här

 typen av brottslighet. Det vet vi av erfarenhet. Det

 viktiga är just att hitta arbetsmetoder som säkerställer

 att man kan komma åt dem som begår den här typen

 av brott och förhindra den här typen av brott, och det

 arbetet ägnar sig polisen åt. Just genom att det här är

 ett problem som har ökat under senare tid är upp-

 märksamheten och utvecklingsarbetet på gång. Jag

 tror inte att det finns något nytt grepp som vi från

 politisk nivå kan ta. Det vi har att göra är att stödja

 polisen i deras arbete och ge dem de instrument de

 behöver för att kunna bli effektivare, för att förhindra

 och beivra den här typen av brott.

 Lärarnas arbetssituation



 Anf.  105  LARS LILJA (s):

 Fru talman! Jag har en fråga till skolminister Ylva

 Johansson. Jag är själv lärare och har naturligtvis inte

 kunnat undgå att följa den debatt som pågått under

 senare tid om lärarnas arbetssituation. Att skolan

 behöver mer resurser är vi nog eniga om. Kommuner-

 na tillförs ju i vårpropositionen ytterligare pengar

 redan det här året. Det är naturligtvis mycket positivt.

 I många fall görs dock lärarna direkt ansvariga för

 flera problem i skolan. Det anser jag vara helt orim-

 ligt. Vissa politiker har uttalat att ett sätt att lösa pro-

 blemen är att avskeda fler lärare. Men vi behöver fler

 lärare, inte färre. Lärarna behöver mer stöd och inte

 mer skäll.

 Jag är medveten om att allt större krav ställs på lä-

 rarna framöver. Därför ser jag det som nödvändigt att

 lärarna får ökade möjligheter till fort- och vidareut-

 bildning samt bättre förutsättningar för att utveckla

 arbetet i skolan tillsammans med sina kolleger. En

 skolutveckling kräver också en utveckling av läraryr-

 ket. Min fråga är: Vad tänker skolministern göra för

 att utveckla läraryrket framöver?



 Anf.  106  Statsrådet YLVA

 JOHANSSON (s):

 Fru talman! Lärarna har en nyckelroll i skolans ut-

 veckling. Vill vi förbättra skolan och göra så att sko-

 lan på ett bättre sätt kan möta varje elevs behov måste

 vi också ge lärarna bättre möjligheter att lyckas väl i

 sitt arbete. Regeringen arbetar på flera olika sätt med

 att stärka och utveckla läraryrket och förbättra lärares

 fort- och vidareutbildningsmöjligheter, bl.a. genom

 regeringens tiopunktsprogram för skolan.

 Ett konkret exempel är att vi i höstas gick ut med

 ett erbjudande till landets alla grund- och gymnasie-

 skolor om att delta i och initiera lokala utvecklings-

 projekt för att utveckla lärarrollen och anpassa den till

 de nya krav som ställs på lärare. Regeringen aviserade

 att 50 miljoner kronor skulle anslås till den sortens

 utvecklingsprojekt. Jag räknade med att ett hundratal

 skulle kunna komma i fråga.

 Gensvaret har varit långt över förväntan. Vi har

 fått ta emot 1 200 ansökningar, vilket innebär att en

 stor andel svenska skolor deltar i det här arbetet.

 Ansökningarna är av mycket hög kvalitet. Det är ett

 mycket spännande utvecklingsarbete som pågår. Jag

 kan därför berätta att under nästa vecka kommer re-

 geringen att fatta beslut om de här ansökningarna. Vi

 kommer att anslå 75 miljoner kronor i stället för 50

 miljoner kronor för att än fler utvecklingsprojekt skall

 kunna förverkligas.



 Anf.  107  LARS LILJA (s):

 Fru talman! Det här tycker jag naturligtvis är oer-

 hört positivt för utvecklingen av läraryrket. Jag hop-

 pas att detta verkligen kommer att få ett bra genom-

 slag på skolorna runt om i landet.





 Anf.  108  Statsrådet YLVA

 JOHANSSON (s):

 Fru talman! Det är viktigt att de här insatserna för

 att utveckla läraryrket kombineras med att vi nu kan

 tillskjuta mer pengar till skolan, så att det blir möjligt

 att anställa fler lärare. Det är precis som Lars Lilja

 säger, vi behöver fler lärare i skolan, inte som Folk-

 partiet har föreslagit, att man skall avskeda fler lärare.

 Vi behöver mindre klasser och fler speciallärare för

 att kunna ge bättre stöd till de elever som är i behov

 av extra stöd i skolan.

 Ersättning till lobotomerade



 Anf.  109  DAN ERICSSON (kd):

 Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.

 Riksdagen skall snart behandla en fråga där statsmi-

 nisterns ord kanske kan ha en viss betydelse. Det

 handlar om ersättning till dem som lobotomerades på

 40-, 50- och in på 60-talet. Jag har ställt den här frå-

 gan till regeringen vid ett flertal tillfällen under några

 års tid. Hitintills har regeringen haft en rätt avvisande

 hållning, detta trots att vi har belägg för att det här var

 en felaktig behandlingsmetod. Staten borde på något

 sätt ge en sorts upprättelse till dem som drabbades av

 detta. Så har också skett i Norge redan för två år se-

 dan. Där har man ett engångsbelopp på 100 000 som

 en sorts upprättelse för den här händelsen.

 De senaste veckorna har det kommit fram nya

 uppgifter som bekräftar att det här var en allvarlig

 företeelse som vi borde göra något åt. Därför vill jag

 fråga statsministern om han är beredd att ta initiativ

 till en ordentlig kartläggning och till att man seriöst

 prövar möjligheten till en ersättning för de här männi-

 skorna.



 Anf.  110  Statsminister GÖRAN

 PERSSON (s):

 Fru talman! Det är en grupp människor som na-

 turligtvis har lidit och lider. Som Dan Ericsson säger

 ligger det uppenbarligen ett förslag från regeringen i

 riksdagen. Därmed har regeringen också gett sin syn

 på frågan. Jag har inget utrymme för att här i dag ta

 tillbaka propositionen eller tolka den på annat sätt.

 Det tror jag faktiskt att riksdagen också förstår.



 Anf.  111  DAN ERICSSON (kd):

 Fru talman! Det är inte så att vi behandlar en re-

 geringsproposition, det är ett utskottsbetänkande det

 handlar om, där den här frågan berörs. Men man

 diskuterar också utifrån de besked som regeringen

 hitintills har gett.

 Just den här gruppen vill man inte lyfta fram och

 ge en ersättning. Detta står i kontrast till det besked

 regeringen har gett vad gäller tvångssteriliserade, där

 man säger att det här var en felaktig metod och att

 regeringen vill att staten i efterhand skall kompensera.

 Här kan faktiskt principiellt sett dras en parallell.

 Frågan är varför regeringen inte för denna grupp

 människor vill ha samma genomlysning, samma ut-

 värdering och pröva frågan om ersättning. För grup-

 pen tvångssteriliserade har regeringen tillsatt en ut-

 redning. Varför kan man inte följa upp och ta också

 den andra gruppen? Den är minst lika behjärtansvärd.



 Anf.  112  Statsminister GÖRAN

 PERSSON (s):

 Fru talman! Då är det uppenbarligen fråga om ett

 utskottsbetänkande. Då är det väl i utskottets betän-

 kande som sakerna sorteras upp och argumenten vägs

 för och emot. Också där vill jag vara väldigt försiktig

 med att gå in och lägga mig i utskottets diskussion.

 Jag hänvisar till den. Skulle det inträffa ett läge som

 gör att det blir helt nya förutsättningar i frågan kom-

 mer det naturligtvis upp en ny politisk diskussion.

 Men Dan Ericsson får väl försöka att övertyga riksda-

 gen när väl utskottets förslag ligger på plats.

 Skattesänkningar



 Anf.  113  ROY OTTOSSON (mp):

 Fru talman! Vi är en del i riksdagen som oroar oss

 över de ökade ekonomiska klyftor vi har i samhället.

 Vi ser hur småbarnsfamiljer som jobbar heltid har

 mycket svårt att kunna försörja sig själva. Det blir allt

 svårare att kunna klara sig på sin egen lön. Vi ser

 också hur de som tjänar mest tjänar ännu mer. Vi blev

 litet förvånade när regeringen kom med sin vårpro-

 position, där man sänker skatten för höginkomsttagare

 och rökare, men inte för dem som egentligen skulle

 behöva det allra mest.

 Samtidigt kan man av den här propositionen utläsa

 att regeringen räknar med ett oplacerat överskott på

 16,5 miljarder år 2000 och 32 miljarder oplacerade år

 2001, som man i texten hänför till hushållen. Då är

 den spontana frågan: Kan regeringen tänka sig att

 använda åtminstone en del av de här pengarna till att

 sänka skatten för dem som har de sämsta inkomster-

 na?



 Anf.  114  Statsminister GÖRAN

 PERSSON (s):

 Fru talman! Vi är mycket uppmärksamma på för-

 delningspolitiken. Vi har sagt att innan vi ställer ut

 några löften om skattesänkningar skall vi veta att det

 fungerar i vården, i skolan och i omsorgen. Det är vi

 inte säkra på förrän vi har sett resultatet av det pro-

 gram vi nu lägger ut. Om vi har gjort en riktig avväg-

 ning, vilket jag innerligt hoppas, med 20 miljarder i

 tillskott till den här sektorn, och vi dessutom har

 pengar över när vi har gjort avsättningar för att

 amortera på de stora skulder vi har är vi naturligtvis

 intresserade av att diskutera hur vi skall öka rättvisan

 ytterligare i samhället. Självklart är vi det om dessa

 förutsättningar får plats. Men att nu ställa ut sådana

 löften, att göra det ett par år bortåt i tiden och samti-

 digt veta att vi inte har klarat ut vården av de gamla,

 ungarnas skolgång och äldreomsorgen, det gör vi inte.

 Var sak får tas i sin ordning. Först går skolan, vården

 och omsorgen. Skattesänkningarna får komma sedan.



 Anf.  115  ROY OTTOSSON (mp):

 Fru talman! Det är nog allmänt känt att vi från

 Miljöpartiets sida självklart ställer upp på större sats-

 ning på vård, skola och omsorg, gärna mer än vad

 regeringen har föreslagit. Det var inte det frågan gäll-

 de. Vi har noterat att regeringen sänker skatten för

 höginkomsttagare.

 Vi har noterat att det finns först 16 miljarder och

 senare 32 miljarder som skall hänföras till hushållen.

 Det står i er egen proposition. Är det inte dags att

 bedriva fördelningspolitik också på skattesidan, inte

 bara sänka skatterna för dem som har det bäst utan

 också för dem som har det sämst? Den frågan borde

 vara självklar. Jag tycker inte att regeringen har visat

 på fördelningspolitiskt sinnelag i den frågan.



 Anf.  116  Statsminister GÖRAN

 PERSSON (s):

 Fru talman! För oss är fördelningspolitik också att

 alla skall ha bra vård, alla skall ha en bra utbildning,

 alla skall ha en bra omsorg. Det gäller inte i första

 hand bara de som kan betala för sig. Därför vill vi

 använda gemensamma resurser till dessa sektorer.

 Vi vet vilka år vi har bakom oss och hur oerhört

 illa det har varit. Nu har vi fått näsan ovanför vatten-

 ytan. Direkt när vi har kommit dit, fortfarande med

 1 400 miljarder kronor i statsskuld, börjar man disku-

 tera: "Visst, vi vill ha mer pengar till vården än vad

 regeringen föreslår, men ovanpå det dessutom skatte-

 sänkningar."

 Det kan finnas ett sådant utrymme år 2001. Men

 jag har varit med om att ta det här landet ur den eko-

 nomiska krisen. Jag tänker inte med hjälp av storslag-

 na löften återigen fösa Sverige dit. Det är socialde-

 mokratins uttalade ansvar gentemot äldre, gentemot

 handikappade och gentemot barn. De går först.

 Men kom gärna tillbaka och diskutera frågan när

 läget uppstår. Då kommer Roy Ottosson få svaret att

 de som har de lägsta inkomsterna står längst fram i

 kön.

 Riksbankens överskott



 Anf.  117  BENGT-OLA RYTTAR (s):

 Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. Jag

 har hört rykten att överskottet från vår riksbank - trots

 att vi inte går med i EMU 1999 - skulle föras över till

 ECB, dvs. den ekonomiska och monetära unionens

 centralbank. Ligger det någonting i dessa rykten?



 Anf.  118  Statsminister GÖRAN

 PERSSON (s):

 Fru talman! Jag har inte hört dessa rykten. Jag kan

 därmed inte på något sätt kommentera dem. Jag ber

 Ryttar vända sig till finansministern.

 Inresekontrollen



 Anf.  119  GUSTAF VON ESSEN (m):

 Fru talman! Det är en fråga till justitieministern.

 Det är klarlagt att 60-65 % av dem som söker asyl i

 Sverige gör det inom landets gränser. Jag kommer till

 frågan strax, och det kommer att bli klart för justi-

 tieministern. Det beror i stor utsträckning enligt In-

 vandrarverket och enligt de av oss som noggrant

 följer frågan på att inresekontrollen har brustit vid

 många tillfällen. Den bristande inresekontrollen föror-

 sakar stora kostnader för Invandrarverket i nästa ske-

 de. Det måste göras asylutredningar och förfrågningar

 enligt Dublinkonventionen osv. Det kan ta tid, och det

 drar pengar. Inresekontroll är tydligen en verksamhet

 som är lågt prioriterad i olika polisdistrikt. Vi tycks

 vara överens i riksdagen om dessa frågor. Kommer de

 nya pengar som nu tillförs att hamna på en förbättrad

 inresekontroll?



 Anf.  120  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! Det har noterats på flera håll i Sverige

 att inresekontrollen har varit underdimensionerad. Det

 skapade problem kring nyår och vid andra tillfällen.

 Det har vidtagits åtgärder från polismyndigheternas

 sida för att säkerställa att det finns en acceptabel nivå

 på inresekontrollen. Så är det nu på de håll där det

 tidigare har brustit.

 Det är helt rätt att mer resurser måste satsas på in-

 resekontrollen. Av de nya 850 miljoner kronor som

 rättsväsendet tilldelas under de närmaste tre åren, kan

 jag föreställa mig att en del av dessa pengar kan

 komma att användas till att förstärka inresekontrollen.

 Det behövs även andra åtgärder. T.ex. en bättre

 arbetsfördelning mellan invandrarverk och polis för

 att säkerställa att man använder de samlade resurserna

 på ett så effektivt sätt som möjligt.



 Anf.  121  GUSTAF VON ESSEN (m):

 Fru talman! Det var ett glädjande besked. Jag de-

 lar uppfattningen att man bör samverka på ett bättre

 sätt.

 Detta har litet grand bäring på den fråga som just

 nu diskuteras, nämligen Schengensamarbetet. Det är

 tråkigt att justitieministern inte har möjlighet eller tid

 att delta i denna så viktiga debatt som bl.a. rör just

 dessa frågor.



 Anf.  122  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! Gränskontrollen i Schengensamarbe-

 tet innebär att vi får en yttre gränskontroll som bety-

 der att vi måste uppfylla höga krav på kontroll. Det

 finns ett direkt samband. Jag är övertygad om att de

 socialdemokrater som finns i riksdagen kan ta debat-

 ten på bästa sätt. Jag hoppas att Gustaf von Essen

 också deltar i den på ett aktivt sätt. Jag utgår från att

 vi har ungefär samma uppfattning i den frågan.

 Barnkonventionens tillämpning



 Anf.  123  MARIANNE

 SAMUELSSON (mp):

 Fru talman! Jag har en fråga som jag vill rikta till

 statsministern och som berör humaniteten i vårt eget

 land. Det kommer ofta fram frågor om gamla synder,

 övergrepp osv. I dag tycker jag att vi begår övergrepp

 mot barn i vårt land. Det gäller framför allt flykting-

 barn.

 Nyligen var det ett omdebatterat fall. Det gällde

 de ugandiska barnen. Det fick stanna tack vare den

 debatt som uppstod. I går gav Utlänningsnämnden ett

 liknande besked till två barn från Chile som vistas i

 Gävle. De skall inte få stanna och inte få sitt ärende

 omprövat. Det finns säkerligen ett flertal sådana fall

 med barn som lever på ett sätt som inte är värdigt

 barn i vårt land.

 Barnkonventionen måste komma med på ett tyd-

 ligt sätt. Jag undrar om statsministern har funderat

 kring att barnkonventionen skulle kunna bli viktigare i

 tillämpningen av den svenska lagen.



 Anf.  124  Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

 Fru talman! Hela regeringen, inklusive statsminis-

 tern, har barnkonventionen klar och levande för sig.

 Vår regering var den första i världen som inkorpore-

 rade barnkonventionens anda i lagstiftningen. Den har

 fått ett kraftfullt genomslag. I alla asylärenden där

 barn är berörda tas särskild hänsyn till detta. Det har i

 många fall givit positiva utfall.

 I fråga om de ugandiska barnen var det barnkon-

 ventionen som kom att spela en roll. Det fanns också

 sådan lagtext att hänvisa till. När Utlänningsnämnden

 efter ny ansökan omprövade fallet, var det en större

 grupp som tog ställning i fallet. Man kom av humani-

 tära skäl fram till det positiva beslutet.

 Regeringen hade tidigare bedömt ett fall gällande

 en ung person från Rwanda. Regeringen agerade i

 barnkonventionens intresse, och även statsministern

 var med vid det tillfället.



 Anf.  125  MARIANNE

 SAMUELSSON (mp):

 Fru talman! Uppenbarligen stämmer inte lagstift-

 ningen överens med barnkonventionen, eftersom

 Utlänningsnämnden kan utvisa barn till sådana förhål-

 landen. För barnen i Gävle har man givit svaret att det

 är viktigare att begränsa flyktingsströmmarna än att

 följa barnkonventionen. Det målet anses viktigare än

 barnets bästa.

 Vi kan utvidga detta till att fundera hur kvinnor

 hanteras som kommer hit, gifter sig med svenska män

 och sedan blir misshandlade. De måste tvingas till att

 bli misshandlade i mer än två år för att få rätt att stan-

 na i Sverige. Om jag inte minns fel har den socialde-

 mokratiska kongressen fattat beslut om att ändra på

 detta. Men ändå gäller uppenbarligen detta vid be-

 dömning av dessa ärenden.



 Anf.  126  Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

 Fru talman! Först och främst går det inte att jäm-

 föra Uganda och Chile och inte heller de aktuella

 fallen.

 Barnkonventionen har varit verksam en tid. Nu är

 det rimligt att se över tolkningen av den. Så kommer

 att ske. Då kommer Marianne Samuelsson att se att

 den har tillämpats i Sverige med humanitära utgångs-

 punkter och där Sverige är ett föregångsland i värl-

 den.

 Den andra frågan som Marianne Samuelsson tog

 upp är föremål för en översyn. Det har visat sig att

 skyddet för kvinnor vid skenäktenskap har vänts emot

 dem. Man kan då utsättas för systematiskt utnyttjande

 och misshandel. Det vill vi verka mot. Den frågan

 studeras av riksdagens relevanta utskott.

 Den privata tjänstesektorn



 Anf.  127  GULLAN LINDBLAD (m):

 Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-

 ministern.

 Vi har båda ett förflutet i kvinnoförbund, och för

 något år sedan hade vi en, som jag tyckte, fruktbar

 rundabordskonferens där vi tog upp frågan om en

 tjänstesektor, bl.a. hemtjänst. Jag tyckte att jag hörde

 positiva tankegångar om att ingen fråga får vara oprö-

 vad när det gäller att få bukt med arbetslösheten.

 Sedan vet vi tyvärr att frågan har utretts och bordlagts

 fram och tillbaka och att ingenting händer.

 Jag vill fråga: Vad tänker arbetsmarknadsminis-

 tern göra för att vi skall få till stånd en hemtjänstsek-

 tor där inte minst kvinnor har möjlighet att få arbete?



 Anf.  128  Arbetsmarknadsminister

 MARGARETA WINBERG (s):

 Fru talman! Det är ingalunda så att den privata

 sektorn inte växer. I den statistik som vi fick i går från

 SCB kan vi se att den senaste månaden var det 11 000

 nya jobb inom den privata sektorn och de senaste tolv

 månaderna 39 000.

 Vi har tidigare här i kammaren vid en frågestund

 diskuterat den fråga som explicit tas upp här, nämli-

 gen de hushållsnära tjänsterna, och jag har då också

 refererat till det försök som har gjorts i Kungälv. Det

 försöket visar att många människor - om man skulle

 vända sig till en bred allmänhet - är beredda att betala

 62:50 kr i timmen för hushållsnära tjänster av olika

 slag. Det betyder att det är en subvention på ungefär

 75 %. Jag har då tidigare sagt, och jag håller fast vid

 det, att det är orimligt med en subvention med ett så

 stort belopp. Man har i Kungälv räknat ut att med en

 subvention på 50 % kommer det att kosta 100 kr, och

 då är intresset nästan noll.

 Detta är en fråga som är oerhört svår. För dagen

 föreligger inte några tankar om att införa den här

 typen av subvention för den här sektorn.





 Anf.  129  GULLAN LINDBLAD (m):

 Fru talman! Det är tyvärr ett faktum att arbetslös-

 heten i dag är nästintill lika stor som den var 1994.

 Oavsett om det är inom privat eller offentlig tjänst är

 det en viktig sektor, som vi vet har framtiden för sig.

 Vi kan se i våra grannländer att så är fallet.

 Nog är det förunderligt att det när det gäller

 drängavdrag - jag tänker på de s.k. ROT-avdragen -

 går det an att vara positiv från regeringens sida. Men

 så fort det handlar om jobb som främst skulle utövas

 av kvinnor - vi kan kalla det RUT-avdrag - är det tji.

 Det senaste är att man har sagt att det inte är förenligt

 med EU:s momsregler. Men det finns ju andra sätt att

 gå till väga på, exempelvis med avdrag på skatten, där

 vi har ett gemensamt borgerligt förslag. Man kan

 införa olika voucher, hemtjänstcheckar osv., som man

 har vågat göra i Finland och Danmark. Men i Sveriges

 socialdemokrati är det uppenbarligen omöjligt.



 Anf.  130  Arbetsmarknadsminister

 MARGARETA WINBERG (s):

 Fru talman! Jag noterar att Gullan Lindblad sade

 att det är nästintill lika hög arbetslöshet nu som 1994.

 Det betyder att hon nu erkänner att den är lägre. Den

 är ju väsentligt lägre, för att uttrycka sig milt.

 Det finns tyvärr kvinnosektorer och manliga sek-

 torer i Sverige. En kvinnodominerad sektor är vård,

 skola och omsorg. Vi i regeringen tycker att det är

 viktigare att använda de pengar som nu finns till att

 stötta och främja den sektorn, inte primärt för de

 kvinnors skull som får jobb där - det är en sekundär

 konsekvens - utan primärt därför att det gynnar de

 sjuka, de gamla och barnen. Vi tycker att det är vikti-

 gare att främja de grupperna än att främja relativt

 välbeställda familjer, som man skulle göra med en

 statlig subvention.

 De sjuka, de gamla och barnen går först. Det är

 mitt svar till Gullan Lindblad.

 Sysselsättningen



 Anf.  131  LARS BÄCKSTRÖM (v):

 Fru talman! Häromdagen kunde vi läsa i tidningen

 att det går bra för Sverige. Det håller jag med om,

 arbetsmarknadsministern. Jag tycker att det går bra

 för Sverige. Men håller arbetsmarknadsministern med

 mig om att det går alldeles för dåligt med sysselsätt-

 ningen?

 Från 1994 till 1997 ökade antalet sysselsatta med

 5 000. Med tanke på att vi hade förlorat 450 000-

 500 000 jobb under den borgerliga tiden är ju 5 000

 litet. Prognosen för år 1998 är en ökning av antalet

 sysselsatta med drygt 30 000 och för år 2000 med

 drygt 140 000. Det är väl för litet, arbetsmarknads-

 ministern, med tanke på att vi tappade bortemot en

 halv miljon under den borgerliga tiden.

 Då är min fråga: Delar arbetsmarknadsministern

 min slutsats att det går bra för Sverige men alldeles

 för dåligt med sysselsättningen? Om det blir mer än

 3 % höjning av lönerna och det händer någonting så

 att arbetslösheten är högre än 4 % år 2000, vad gör

 arbetsmarknadsministern då?



 Anf.  132  Arbetsmarknadsminister

 MARGARETA WINBERG (s):

 Fru talman! I den proposition som vi presenterade

 i veckan kunde vi glädjande nog konstatera att vi når

 målet 4 % öppen arbetslöshet under år 2000. Det var

 det mål vi satte upp. Självfallet vill vi också att sys-

 selsättningen skall öka.

 Lars Bäckströms svartmålning är inte riktigt sann.

 Sedan 1994 har sysselsättningen i den privata sektorn

 ökat med ungefär 100 000 jobb. Det har inte blivit en

 ökning totalt, därför att tyvärr har neddragningen i

 den offentliga sektorn fortsatt. Det är för att stärka

 vård, skola och omsorg och därmed sysselsättningen i

 denna sektor som vi nu har tillfört 20 miljarder totalt

 till år 2001. Det kommer att ge fler jobb i den offent-

 liga sektorn, och vi ser att den privata sektorn har

 ganska bra fart.

 Även om det inte står klart uttryckt i vårproposi-

 tionen räknar vi med att det kommer att behövas un-

 gefär 50 000 nya jobb netto varje år för att vi skall

 kunna nå målet 4 %.



 Anf.  133  LARS BÄCKSTRÖM (v):

 Fru talman! Men visst var väl mina siffror sanna?

 De bygger ju på uppgifter från Konjunkturinstitutet

 och Svante Öberg, som har arbetat i Regeringskansliet

 och är en pålitlig man - det lovar jag; minst lika på-

 litlig som Bäckström.

 Min fråga var också: Delar arbetsmarknadsminis-

 tern min bedömning att det går bra för Sverige men

 alltför dåligt med sysselsättningsökningen? Det går att

 svara på den frågan. Jag sade ju att jag delar regering-

 ens bedömning, och då kan väl ministern svara om

 hon delar min bedömning. Det är väl rättvist.

 Vad gör ministern om lönerna stiger mer än 3 %

 och det händer någonting med den internationella

 konjunkturen så att arbetslösheten blir högre än 4 %?

 Sitter ministern stilla, eller agerar hon? Ökar hon

 arbetsmarknadspolitiken, eller ändrar hon den eko-

 nomiska politiken?



 Anf.  134  Arbetsmarknadsminister

 MARGARETA WINBERG (s):

 Fru talman! Det går bra för Sverige - därom är vi

 tydligen överens. Men visst kunde vi båda två önska

 att det hade blivit ännu fler nya jobb ännu fortare.

 Men riktningen är helt klar. Tendensen ligger fast.

 Prognosen håller.

 Med en ökning med ungefär 50 000 jobb varje år

 kommer vi att klara målet. Men det är bara ett delmål,

 därför att vi är självfallet inte nöjda med 4 % i öppen

 arbetslöshet. Vi skall gå vidare och komma tillbaka

 till det samhälle som svenska folket tycker så mycket

 om, ett samhälle där alla vuxna, kvinnor och män, har

 rätt till ett eget jobb. Vi är på god väg. Det bekräfta-

 des i vårpropositionen, men vi kunde också läsa ut det

 av de siffror som AKU-statistiken gav oss i går.

 Sistalänkenbestämmelserna



 Anf.  135  ROSE-MARIE FREBRAN (kd):

 Fru talman! Förra året fick vi en ny utlänningslag.

 En del förändringar var bra, och dem stödde vi krist-

 demokrater. En del förändringar var dåliga, och vi var

 kritiska till dem och arbetade mot dem med all den

 kraft vi förmådde.

 Den allvarligaste förändringen innebar att den s.k.

 sistalänkenbestämmelsen togs bort ur lagen. Det är

 någonting som har drabbat många åldriga föräldrar,

 som nu senast den kvinna i Göteborg som i kväll skall

 inställa sig hos polisen för att i morgon skickas tillba-

 ka till ingenting, till ingen närstående i Ukraina.

 Jag vill fråga statsrådet Schori: Är regeringen be-

 redd att ompröva borttagandet av sistalänkenbestäm-

 melsen?



 Anf.  136  Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

 Fru talman! Den frågan diskuterades mycket ingå-

 ende i riksdagen. Vi fick den utformning av lagen som

 Rose-Marie Frebran har beskrivit. Effekterna kan

 kanske synas grymma under vissa omständigheter i

 vissa enstaka fall. Man kan alltid lägga humanitära

 aspekter på fallen.

 Men ingen lag är sådan att den inte också kan ut-

 värderas. Även i detta avseende har man för avsikt att

 göra en översyn, men jag skulle vilja säga att det inte

 är säkert att det leder till en omprövning. Familjean-

 knytningen gäller som bekant barnen och personer i

 en nära hushållsgemenskap. Sistalänkenbestämmelsen

 kan komma att användas i fråga om ömmande fall

 som sista utväg.

 Det finns kanske anledning att se över detta. Där-

 med tror jag också att Rose-Marie Frebran kan vara

 nöjd.



 Anf.  137  ROSE-MARIE FREBRAN (kd):

 Fru talman! I dagsläget är jag nöjd om jag får ett

 säkert besked om att det verkligen blir en översyn,

 även om statsrådet inte i dag kan lova vilken utgången

 blir. Om det är ett bestämt löfte är jag nöjd just nu.



 Anf.  138  Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

 Fru talman! Frågan är under diskussion i riksda-

 gen just nu.

 Narkotikafria fängelser



 Anf.  139  JEPPE JOHNSSON (m):

 Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till

 justitieministern. Det gäller kriminalvården och

 Karlskronafängelset i synnerhet. Jag har själv varit

 där i två dagar och sett hur man jobbar.

 Man har 70 % missbrukare. Det är en ganska hög

 andel, även om det inte är ovanligt. Det har man på

 många fängelser. Det är många missbrukare. Man

 hittar ofta narkotika i fängelset. Det är bra, för då

 fungerar ju personalens jobb. Men det är naturligtvis

 alldeles för mycket som inte upptäcks.

 Jag utgår från att justitieministern och jag har

 samma uppfattning om att fängelserna skall vara nar-

 kotikafria. Vi har här i riksdagen föreslagit många

 konkreta åtgärder för att komma till rätta med miss-

 bruket i fängelserna, bl.a. glasruta och narkotikahun-

 dar.

 Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta

 för att vi skall få narkotikafria fängelser? Vi har långt

 dit.



 Anf.  140  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! Jag minns inte riktigt när, men det är

 inte allt för länge sedan som regeringen lade en pro-

 position på riksdagens bord som handlar om förbätt-

 ringar inom kriminalvården. Där behandlades bl.a.

 frågan om hur man skall bekämpa förekomsten av

 narkotika i våra fängelser.

 Det är helt riktigt som Jeppe Johnsson säger. Det

 finns fängelser där det förekommer narkotika i

 mycket stor utsträckning. Dessbättre har de flesta av

 våra fängelser ändå en liten, om än någon, förekomst

 av narkotika. Det ser väldigt olika ut i fängelserna.

 Det visar bl.a. att det finns sätt att hålla nere före-

 komsten. Man lyckas bättre på en del ställen jämfört

 med andra. Det betyder att man kan lära av de goda

 exemplen och utveckla metoderna i samtliga fängel-

 ser, så att även de fängelser som i dag inte har lyckats

 så väl kan lyckas bättre.

 Ett av de uppdrag Kriminalvårdsstyrelsen har är

 att utveckla krimininalvårdens metoder för att komma

 åt införseln av narkotika. Det är framför allt det som

 är det viktiga. Det gäller att hindra kanalerna där

 narkotikan sipprar in i våra fängelser. Det pågår ett

 mycket intensivt arbete inom kriminalvården för att få

 till stånd en bättre situation.



 Anf.  141  JEPPE JOHNSSON (m):

 Fru talman! Motivationsavdelningen, som finns på

 Karlskronafängelset, har plats för nio interner. De tar

 in där frivilligt. Jag hade möjlighet att vara där en

 halv dag. Man anser att man lyckas väldigt bra. Jag är

 benägen att tro på det efter att ha varit där.

 I år vill man från fängelsets sida utvidga antalet

 platser med fem. Helst skulle man vilja ha 20 motiva-

 tionsplatser. Kriminalvården i den region som fängel-

 set tillhör har i år ett sparbeting på fyra miljoner och

 anser sig inte ha råd med detta.

 Är justitieministern beredd att ompröva bespa-

 ringarna på kriminalvården?



 Anf.  142  Justitieminister LAILA

 FREIVALDS (s):

 Fru talman! De besparingskrav som regering och

 riksdag lagt på kriminalvården har kriminalvården

 klarat utmärkt. Kriminalvården har faktiskt inte fullt

 ut utnyttjat sina resurser.

 Frågan om ifall Karlskronafängelset eller något

 annat fängelse skulle behöva mera resurser är en in-

 tern fråga för kriminalvården. Det handlar alltså om

 hur man fördelar kriminalvårdens pengar. Det är en

 diskussion som varken Jeppe Johnsson eller jag kan

 lägga oss i, för det är kriminalvårdens egen uppgift.

 Jag är säker på att Kriminalvårdsstyrelsen är upp-

 märksam på att det finns fängelser som skulle vilja

 öka insatserna t.ex. mot narkotika. Med tanke på att

 det är en prioriterad fråga inom kriminalvården kom-

 mer säkert Kriminalvårdsstyrelsen att ta stor hänsyn

 till det.



 Anf.  143  TALMANNEN:

 Detta var det sista inlägget i dagens frågestund,

 som därmed är avslutad. Jag tackar regeringens före-

 trädare för deras medverkan här i dag.



 6 §  (forts. från 4 §) Schengensamarbetet (forts.

 JuU15)



 Anf.  144  HANNA ZETTERBERG (v):

 Fru talman! Intresset för det avtal som vi debatte-

 rar i dag, nämligen Schengenavtalet, har ökat ganska

 markant de senaste dagarna, vilket är väldigt bra. Det

 som däremot är tråkigt är att det är för sent. Nu har vi

 maximalt några timmar på oss att ändra opinionen.

 Alldeles snart kommer ett beslut att fattas i Sveriges

 riksdag som med all sannolikhet innebär att vi god-

 känner Schengenavtalet och det som ingår i det.

 Eftersom många har varit uppe i talarstolen och

 pratat före mig tänke jag koncentrerar mig på ett äm-

 nesområde. Det är ett av de områden som kanske har

 diskuterats allra mest och som också har fått väldigt

 stor kritik. Det handlar om flyktingpolitiken.

 De senaste åren har antalet asylsökande minskat i

 alla EU-länder. Statistiken visar på en tydlig nedgång

 från ungefär 1993. Tydligaste exemplet är Italien med

 63 %. I Sverige har antalet asylsökande minskat med

 43 %. Detta betyder inte att det totala antalet asylsö-

 kande i världen har minskat. Det betyder egentligen

 bara att det har blivit svårare för människor som är på

 flykt att ta sig till EU-stater för att söka skydd.

 Hur kan det komma sig att det har blivit så här? I

 dagens Svenska Dagbladet, under Brännpunkt på

 debattsidan, kan vi läsa att Pierre Schori och Laila

 Freivalds, som alldeles nyligen var här men gick igen,

 menar att Schengenavtalet handlar om det nya och

 öppnare Europa. De skriver i artikeln att flyktingpoli-

 tiken inte berörs av ett medlemskap i Schengen efter-

 som Sverige redan har undertecknat den s.k. Dublin-

 konventionen. Det stämmer. Precis så är det om man

 ser till de exakta skrivningarna, inte gör ytterligare

 analyser och inte går steget längre. Flyktingpolitiken

 har ingenting med Schengen att göra.

 Jag menar att den uppgift som vi har som politiker

 just är att gå längre i konsekvensanalyserna av t.ex.

 stora övergripande internationella avtal som vi skriver

 under. Det är det jag tycker att vi skall göra i dag.

 I artikeln skriver också de två ministrarna att syftet

 är att säkerställa att flyktingar skall ha en ovillkorad

 rätt att få sin asylsökan prövad i något land inom EU

 och att det därigenom säkerställs att asylsökande inte

 skickas från land till land. Nu läste jag ordagrant ur

 artikeln.

 Jag skulle vilja ta upp några punkter som motsäger

 det. Jag vill till att börja med kommentera Dublin-

 konventionen litet grand. Den trädde i kraft i septem-

 ber 1997. Den är kanske inte så okontroversiell som

 man skulle kunna tycka. Bl.a. innebär den att alla

 asylsökande över 14 år skall registreras med hjälp av

 fingeravtryck. Jag tycker att man kan diskutera huru-

 vida det är ett bra sätt att gå till väga. Anledningen till

 att man gör det är naturligtvis att man vill försäkra sig

 om att samma person inte söker asyl på olika ställen.

 Man kan säkra identiteten, osv.

 I Dublinkonventionen står det också att asyl får

 vägras om man kan skicka tillbaka den asylsökande

 till ett annat land som skrivit under samma konven-

 tion. Frågan är inte hur bestämmelsen är formulerad,

 utan snarare hur man kommer att använda dessa reg-

 ler. Det är svårt att veta.

 Eftersom denna debatt inte handlar om Dublin-

 konventionen utan om Schengenavtalet tänkte jag att

 vi kanske kan ta den diskussionen vid ett senare till-

 fälle. I stället vill jag bevisa att även Schengenavtalet

 kommer att påverka vår möjlighet till flyktingmotta-

 gande och en ordentlig och bra behandling av männi-

 skor som är på flykt.

 En punkt handlar om en definition av de säkra

 tredjeländerna, dvs. de tredjeländer som inte har un-

 dertecknat Schengenavtalet. Det som händer i dag är

 att man hänvisar till att man kan skicka tillbaka män-

 niskor till ett säkert tredjeland, om man kan bevisa att

 personen i fråga har varit där och har haft möjlighet

 att söka asyl även i det landet. Då är frågan: Hur bevi-

 sar man detta? Det är tydligen väldigt olika hur olika

 länder gör för att definiera huruvida det har funnits

 möjlighet att söka asyl. En del länder säger att så fort

 man har befunnit sig i en transithall på en flygplats i

 ett land, har man också haft möjlighet att lämna

 transithallen för att ta sig till en polismyndighet för att

 söka uppehållstillstånd. Andra menar att om man har

 varit i en transithall under en viss period och vistelsen

 överstigit ett visst antal timmar, har man haft den

 teoretiska möjligheten att söka asyl i landet. Proble-

 met med detta är kanske inte hur regeln exakt är for-

 mulerad, utan snarare hur man använder sig av regeln

 och varför det finns en sådan här regel. Varför har vi

 en regel inom Schengenavtalet som säger att vi fak-

 tiskt inte behöver ta emot en person som kommer som

 flyende om det finns en möjlighet att skicka vederbö-

 rande vidare till ett annat land där han kan anse sig

 säker?

 Jag tycker också att det är värt att notera att län-

 der, t.ex. Tyskland, har anmält att alla deras grann-

 länder är s.k. säkra tredjeländer. Det kan man kanske

 diskutera.

 En annan punkt handlar om den samordnade asyl-

 politiken. Som jag sade tidigare finns det egentligen

 inga formella krav på att ha gemensamma regler för

 asyl inom de olika medlemsländerna, utan det som

 regleras är vilket land som har ansvar för den enskilde

 individen som gör sin asylansökan. Ett sådant system

 skulle kunna vara rimligt om det fanns ett territorium

 där konventionerna för den här typen av olika regler

 hade sett likadana ut, t.ex. för tillämpning av flykting-

 konventionen och för övriga bestämmelser om skydd

 för asylsökande eller om familjeåterförening, som är

 ganska viktiga principer. Men så är det ju inte i dag

 inom Schengenområdet, utan man har olika regler.

 Därför undrar jag hur man kan ha en konvention som

 bara reglerar vilka länder som skall ha hand om detta

 när man inte är överens om vilket innehåll avtalet

 skall ha. Sedan kan man ju hävda att innehållet är bra

 eller att det är dåligt, och det kommer jag tillbaka till

 senare. Men jag ställer frågan därför att man säger

 uttryckligen att enskilda asylsökande skall behandlas

 utifrån nationell lagstiftning i det land som ansvarar

 för fallet. Då kan det vara väldigt betydande vilket

 land man har råkat få flygbiljett till. Och, framför allt,

 har jag en gång blivit nekad i ett Schengenland kan

 jag ju inte söka vidare till andra länder, vilket jag kan

 i dag. I dag har vi nationella regler för den här typen

 av frågor. Får man avslag i Sverige kan man söka sig

 vidare till Tyskland eller Finland. Den rättigheten

 begränsas i och med Schengenavtalet, och det är då

 det blir ett problem.

 Man säger vidare att man skall ha ett nära samar-

 bete och utbyta information om situationen i de

 asylsökandes länder med avsikt att uppnå en gemen-

 sam tolkning, detta för att få till stånd en så likartad

 bedömning som möjligt. Det är precis detta jag vill

 komma till. Jag tror nämligen att flyktingpolitiken och

 diskussionen om asyl osv. kommer att bli likriktad

 inom de länder som undertecknar Schengenavtalet.

 Det är en ganska naturlig sak. Det måste bli så. Sedan

 kan man tycka att det är bra eller dåligt. Jag landar

 kanske på att det är dåligt, beroende på den utveck-

 ling av flyktingfrågorna som jag ser i dag och därför

 att jag är väldigt oroad över att flyktingpolitiken

 kommer att begränsas och göras mycket snävare,

 vilket är en effekt som vi redan har sett.

 Det finns också regler om att man skall samordna

 visumpolitiken, vilket flera talare har varit inne på.

 Inom Schengenområdet skall 128 länder omfattas av

 visumtvång. Det som vi kommer att förbinda oss till

 när vi skriver under avtalet, tyvärr, är en harmonise-

 ring av visumpolitiken. Det innebär för Sveriges del

 ytterligare 27 länder.

 Man kan ju säga: Att ha visumtvång för människor

 som söker sig till Sverige därför att de har varit

 tvungna att fly för sina liv hindrar dem ju inte från att

 få en ordentlig rättslig prövning i de olika länder som

 de har kommit till. Och det stämmer. Men det som

 visumtvånget är ett väldigt effektivt sätt att åstad-

 komma är att hindra människor från att över huvud

 taget klara av att ta sig till Schengenområdets yttre

 gränser. Det är det som gör mig oroad.

 Vi kan ta ett exempel från Sverige och en konflikt

 som låg oss nära, det forna Jugoslavien. Vi beslutade i

 juni 1993 att införa visumtvång för personer från

 Bosnien-Hercegovina. Det minskade antalet asylsö-

 kande från ungefär 4 200 personer i maj samma år

 och 6 500 personer i juni detta år till 250 personer

 månaden efter. Hur kunde det komma sig? Hur kunde

 minskningen bli så drastisk? Var det så att det i juni

 1993 helt plötsligt blev en lättnad i Bosnien-

 Hercegovina så att folk inte längre behövde fly? Var

 det detta som var effekten? Alternativt kanske man

 kan dra slutsatsen att det nog var en direkt effekt av

 att vi gick in och sade: Nej, ni måste ha visum för att

 ta er till Sverige.

 Jag vill med anledning av det sagda yrka bifall till

 reservation 8, som tar upp denna problematik.

 Jag går nu vidare och diskuterar det som heter

 transportöransvaret. Alla Schengenländer förutom

 Spanien, som har infört transportöransvaret, har ut-

 över kostnadsansvaret för själva resan även infört

 någon sorts straffansvar för transport av utlänningar

 som nekats inresa i ett land. Det beror litet på vilket

 land man talar om, men det kan handla om böter och

 ibland om kostnader för kost och logi under väntan på

 att ett flyg skall gå tillbaka till hemlandet. Man kan ju

 hävda att det inte är så kontroversiellt att säga att de

 transportbolag som finns, flygbolagen och färjelinjer-

 na, också skall ta ett ansvar för de människor som de

 transporterar över gränsen. Men jag menar att det är

 oansvarigt av politiker att lämna över ansvaret för

 asylsökande människor som vill åka till Sverige till

 transportbolag, så att de skall stå på andra sidan av

 någon gräns och bestämma att vissa människor får

 komma in i Sverige och andra inte. Vilka är då de

 människor som kommer att hamna i situationen att

 fatta det enskilda beslutet? Jo, det är de anställda på

 SAS eller på någon färjelinje. Har de utbildning,

 kompetens och kunskaper om situationen i de olika

 länderna? Jag tror faktiskt inte att det är så.

 Man kan också förvänta sig att detta system ger

 upphov till diskriminering av passagerare, t.ex. att

 människor blir drabbade mycket hårdare enbart på

 grund av sitt utseende. På samma sätt tror jag att

 många av de regler som hör till Schengensamarbetet

 gör att det lätt blir mycket mer godtyckligt, om någon

 ser skum ut. Vi vet hur skumma människor ser ut; det

 har vi sett på TV, film osv. För mörkhyade människor

 med mustasch och konstiga kläder är det mycket

 lättare att hamna i ett fack än för den som är en kort-

 klippt, ljushårig, lång europé. Detta tror jag att vi alla

 känner till. Ingen av oss tycker att det här är ett bra

 system. Vi vill inte stämpla människor i onödan, men

 risken är att vi gör det i alla fall.

 Dessutom tror jag att systemet med transportö-

 ransvar ger en utökad möjlighet för människor som

 vill smuggla andra människor att ta sig in i länder på

 andra sätt än med flyg till Arlanda. Det är också ett

 problem.

 Fru talman! Jag vill först yrka bifall till reservation

 11, som tar upp transportöransvaret.

 Den illegala invandringen är ytterligare ett pro-

 blem. Det är inte så att människor, bara för att de inte

 officiellt söker asyl i Sverige, Tyskland, Danmark

 eller något annat land, inte finns där. Det är flera

 miljoner människor i Europa, inom EU-området, som

 inte är officiellt registrerade någonstans. De har inte

 rätt till sjukvård, de har inte rätt till utbildning osv.

 Men de har heller inga skyldigheter. De kan inte ta ett

 ordentligt jobb. De måste jobba svart om de skall

 jobba över huvud taget. De kan inte betala skatt, där-

 för att de inte finns med i registren.

 Vad är det för samhälle vi skapar när vi säger att

 det är ett bättre system att människor måste gå under

 jorden för att kunna stanna i landet? Jag tycker inte att

 det är ett bra system.

 Dessutom tycker jag att det finns väldigt mycket

 av dubbelmoral i både den här diskussionen och andra

 diskussioner när vi som ett rikt land i Norden inte

 bara exporterar vapen till olika länder. Vi ser också

 till att göra det mycket svårare för människor som är

 på flykt att ens klara av att ta sig till gränserna till vårt

 land för att få sin asylansökan prövad. Det tycker jag

 är fruktansvärt.



 Anf.  145  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-

 plik:

 Fru talman! Jag tänkte till en början instämma i

 det som Hanna Zetterberg sade, nämligen att frågan

 om asyl inte behandlas i dag i den här kammaren. Den

 debatten skulle egentligen höra hemma vid ett helt

 annat tillfälle. Jag instämmer med Hanna Zetterberg

 på den punkten. Likväl fortsatte hon sedan med ett

 långt inlägg omkring asylproblematiken. Men den får

 alltså skötas i ett annat sammanhang.

 Får jag sedan, fru talman, något beröra den här vi-

 sumfrågan, som naturligtvis är väsentlig. Jag har en

 fråga till Hanna Zetterberg efter hennes engagerade

 inlägg. Ytterligare ett tjugotal länder får visumtvång

 till Sverige utöver de ca 100 som har det för närva-

 rande. Vilka länder är det som Hanna Zetterberg inte

 tycker att vi skall ha visum till? Eller skall vi avskaffa

 visumfrågan alldeles helt och hållet? Det är möjligen

 en logisk följd av det hon resonerade omkring.

 Jag vill säga något ytterligare om visumfrågan.

 Här i kammaren ställdes en fråga utifrån ett litet annat

 perspektiv. Det gällde ryska pojklagsspelare i fotboll

 som skulle åka till Köpenhamn och delta i någon

 turnering. Deras problem var att de först var tvungna

 att ha ett visum till Finland, sedan ett till Sverige och

 sedan ett till Danmark. Det blev väldigt kostsamt. Det

 var inga problem att få visum i och för sig, men det

 kostade alltså en del pengar. En positiv effekt av

 tillträdet till Schengen är ju faktiskt att det räcker med

 ett visum i det fallet. Det kommer man till att börja

 med ända till Köpenhamn på. Vill man resa runt yt-

 terligare, kommer man till ytterligare ett stort antal

 europeiska länder. Det kan man, tycker jag, se som en

 positiv faktor.

 Till sist bara något om transportöransvaret. Där

 föreslås ju i dag ingen ändring i de svenska reglerna.



 Anf.  146  HANNA ZETTERBERG (v) re-

 plik:

 Fru talman! Det jag försökte belysa var följande:

 Även om det inte formellt sett är så att vi tvingas

 harmonisera vår asylpolitik, tror jag att vi kommer att

 behöva göra det i praktiken. Det är det enda sätt som

 jag kan se framför mig att det här avtalet skulle kunna

 fungera på i verkligheten, och det måste väl ändå vara

 meningen? Vi vill väl inte göra någon stor papper-

 svariant av något som inte funkar i verkligheten? Jag

 tror att vi kommer att hamna där, och jag ser en fara i

 det. Framför allt gör jag det eftersom jag tycker att

 många EU-medlemsländer inte tar flyktingfrågorna

 och flyktingproblematiken på allvar. På samma sätt

 tycker jag att Sverige har gått ifrån mycket av det här.

 Men det är i och för sig en helt annan diskussion.

 Sedan till det här med visum till andra länder. Det

 handlar inte för mig om att jag vill peka ut ett visst

 antal länder på något sätt. Det jag vill peka på är

 också här harmoniseringen. Det kommer inte att gå att

 lämna detta och ha en egen visumpolitik. Det kan

 faktiskt vara ett problem; framför allt för att vi ser att

 just visumtvånget leder till att människor inte klarar

 av att ta sig ens till gränserna. De klarar inte av att få

 sin ansökan prövad i dessa länder. Det tycker jag är

 väldigt allvarligt.

 Jag vill också säga något om det här med kostna-

 der för visum osv. Det är möjligt att det är dyrt, och

 det kanske man kan ändra. Men att det blir dyrt kan

 inte vara ett huvudargument för att vi skall skriva

 under ett Schengenavtal. Det kan möjligen vara en

 positiv effekt. Men på samma sätt som det kan vara en

 positiv effekt att vi slipper visa pass när vi skall åka

 över gränserna, är det en ytterligt negativ effekt att vi

 måste bära på oss identitetskort i princip dygnet runt

 för att kunna bevisa att vi är EU-medborgare,

 Schengenmedborgare, och därför har rätt att vistas på

 ett ställe.



 Anf.  147  RAGNHILD POHANKA (mp):

 Fru talman! Jag yrkar avslag på propositionen. Jag

 har redan tidigare instämt i Kia Andreassons tal och

 har samma yrkanden som hon. Jag kommer inte att

 upprepa det.

 Jag känner att det här nästan är som en mardröm.

 Vi har samma fakta i olika partier och drar ändå så

 olika slutsatser. Men bakgrunden är densamma. Och

 pålästa är vi verkligen från olika håll.

 När jag var ung läste jag Karin Boyes Kallocain

 och ryste över det kontrollsamhälle som målades upp.

 Litet senare läste jag den bok som har nämnts tidigare

 här i dag, Orwells 1984, och blev ännu mer upprörd.

 Där fanns "Storebror ser dig" skrivet med eldskrift

 över varje sida. Orden betydde sin egen motsats, som

 Kia Andreasson nämnde; Krig är fred, Lögn är san-

 ning osv.

 Dessa böcker innebar för sin tid science fiction.

 Det skulle man kunna tro att Schengenkonventionen

 också är. Men det är den inte. Den är en lag. Den blir

 lag i vårt land. Den inkorporeras i svensk lag genom

 de lagförslag som följer av tillträdet till Schengen-

 konventionen. Det är något som den politiska majori-

 teten inte har kunnat förmå sig till när det gäller barn-

 konventionen.

 Genom att Schengenkonventionen antas före valet

 undandras den, liksom ansökan till EU sommaren

 1991, svenska folkets prövning. Detta är naturligtvis

 ett hot mot demokratin. Förtroendet för landets poli-

 tiska ledning minskar ytterligare. I dag står det ju klart

 att en majoritet skulle rösta mot EU, Amsterdam och

 EMU trots alla skräckvisioner som dagens präster-

 skap - ekonomerna - målar ut om vi inte deltar i alla

 nya krav från Bryssel.

 Om man vill företräda folket i en så här viktig frå-

 ga för vår framtid, och man vet att opinionsunder-

 sökningar alltid har en viss felmarginal, är folkom-

 röstning naturligtvis den enda demokratiska och för-

 nuftiga lösningen.

 Berlinmuren är, som andra tidigare nämnt, riven.

 Det välkomnades av omvärlden. Förut kunde männi-

 skor från östländerna inte komma ut genom muren.

 Men genom Schengen, Dublinkonventionen och ytt-

 regränskontrollkonventionen håller en minst lika

 ogenomtränglig mur på att byggas upp. Man får inte

 längre komma in i den skyddade verkstad som byggs

 upp inom EU.

 Men den ter sig som märklig. När Estland blir

 medlem innebär det inte bara en yttre gräns mot

 Ryssland utan också mot broderfolket i Lettland. När

 Tjeckien blir medlem i EU innebär det en yttre gräns

 också mot Slovakien. I dag är man förskräckt över att

 man åker utomlands när man åker till Slovakien. Det

 var ju nyligen samma land, och länderna skildes åt

 under fredliga former.

 Muren för narkotika och smuggling har emellertid

 oerhörda brister och en oerhörd genomsläpplighet.

 Borttagandet av den inre gränskontrollen skall kom-

 penseras genom förstärkning av den yttre och genom

 ökat polissamarbete. Kan man ersätta eller kompense-

 ra bortfall av gränskontroll med ökat polissamarbete?

 Det går inte.

 Den narkotika som beslagtogs i Sverige fram till

 1994 togs till 80-90 % vid kontroller utan misstanke.

 Bara de resterande procenten togs efter tips, spaning

 och underrättelseverksamhet. Den gränskontroll som

 vi hade tidigare var alltså effektiv, och jag vet inte hur

 vi skall nå upp till motsvarande. Det skulle naturligt-

 vis vara min önskan att vi - även om det beklagliga

 kommer att hända att vi ansluter oss - ändå lyckas

 upprätthålla kontrollen av narkotika.

 Det blir ännu svårare att hejda illegal handel över

 nationsgränserna med framför allt knark, sprit och

 cigaretter. Enligt propositionen gjorde Sverige ett

 särskilt förbehåll för att de s.k. kompensatoriska åt-

 gärderna måste vara genomförda fullt ut i samtliga

 Schengenländer samt fungera tillfredsställande. Men

 det har vi inte sett något exempel på. Vi antar

 Schengen i alla fall. Det innebär att kontrollerna vid

 de inre gränserna skall upphöra.

 Skall narkotikan flöda fritt inom Schengenområ-

 det? Nej, så illa blir det väl inte. Knarket kommer att

 kunna röra sig lika fritt inom Schengenländerna som

 det i dag gör inom nationerna i EU. Det är i och för

 sig illa nog eftersom det är så olika kultur i olika

 länder. Det kan leda till större utbud i våra länder.

 Schengensamarbetet har av föregående talare be-

 skrivits ur alla vinklar. Men jag skall också nämna en

 del.

 Intentionerna med Schengensamarbetet sades vara

 gränser utan kontroll. I realiteten ser vi kontroll utan

 gränser. Övervakning av en person utan dennes vet-

 skap är tillåten, bl.a. om den allmänna uppfattningen

 om personen leder till misstanke om att han eller hon

 kommer att begå brott, dvs. en så luddig formulering

 att i princip vem som helst kan övervakas hemligt. Jag

 har från denna talarstol många gånger nämnt att vi

 kommer att straffa folk eller i varje fall att anteckna

 människor på olika sätt i dessa system som presumti-

 va brottslingar. Det är något som inte förekommer.

 Förebyggande vård eller förebyggande uppsökande

 verksamhet eller förebyggande av brott är något som

 är bra men inte att registrera presumtiva brottslingar.

 Det kan vara fråga om vittnen, släktingar eller männi-

 skor som arbetar tillsammans eller är med i samma

 rörelse.

 En flora av dataregister finns för att snabbt kunna

 få information om olika personer. Bland det som får

 registreras i vissa av dessa register har nämnts tidiga-

 re, nämligen etniskt ursprung, religiös tro, hälsotill-

 stånd, politisk åsikt, sexuella mönster och medlem-

 skap i fackförening. Det är noga reglerat vad som får

 registreras i SIS. Det har också mycket riktigt sagts i

 Schengens informationssystem. Men i SIRENE är

 "allt" som finns i 30 000 datorer tillåtet och tillgäng-

 ligt för tusentals människor.

 Det är ett helt signalsystem med alla kontrollsys-

 tem som vi har - SIS, SIRENE, Cirefi, Eurodac och

 Europol. Ännu ett centralregister i Europol är det s.k.

 analysregistret. Jag vet att det inte hör direkt till

 Schengen, men man måste se hur detta hör ihop. 53

 typer av personuppgifter skall lagras. Dessa uppgifter

 skall vara ett komplement till andra personuppgifter.

 Risken föreligger tydligt med en åsiktsregistrering.

 Cirefiregistret är ett register dit man är skyldig att

 lämna uppgifter om flyktingrörelser eller flykting-

 strömmar. Uppgifterna inklusive fingeravtrycken skall

 sedan lämnas till ett europeiskt centralregister - Eu-

 rodac. Rättsstaten får vika för polisstaten.

 En annan mycket oroande sak är att presumtiva

 brottslingar kan registreras - vittnen, släktingar och

 människor som bara setts i sällskap med någon miss-

 tänkt. Undra på att Orwells bok 1984 om att storebror

 ser dig nu för mig framstår som en barnkammarsaga

 jämfört med vad Schengenkonventionen med syster-

 dokument om Europol, Amsterdamfördraget och yttre

 gränskontrollen innebär.

 När Kallocain och 1984 skrevs hade man inte en

 aning om vilka möjligheter det nya samhället med den

 nya teknikens snabbhet och heltäckande möjligheter

 hade att erbjuda. Det gick ju då aldrig att göra det

 som vi i dag kan göra.

 Den restriktiva och kontrollinriktade flyktingpoli-

 tiken har fått rasismen att vädra morgonluft. Varje

 skärpning av flyktingpolitiken är en framgång för

 rasismen och sådana rörelser. Och rasismen har akti-

 verats på detta sätt. Jag anser att rasismen är vår tids

 farligaste miljöhot, och den ges näring genom kon-

 trollsamhället.

 Jag skall avsluta mitt anförande med det som Nej

 till EU har skrivit:

 Schengenländerna har avskaffat sina inbördes

 gränskontroller. Människor skall fritt kunna röra sig

 över nationsgränserna. Men friheten har sina be-

 gränsningar. Den gäller endast invånare i Schengen-

 staterna. För invandrare och flyktingar blir murarna

 högre än någonsin. För att uppfylla kraven i Scheng-

 enkonventionen måste Sverige bomma igen de yttre

 gränserna och införa systematiska kontroller i gräns-

 områdena.

 Schengensamarbetet handlar inte bara om gräns-

 kontrollen. Det innefattar också skärpt inre utlän-

 ningskontroll, multinationella dataregister, polisiärt

 samarbete med sikte på att skapa en gemensam polis

 av FBI-typ. Gränser utan kontroll blir till kontroll

 utan gränser.

 (Applåder)



 Anf.  148  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-

 plik:

 Fru talman! SIRENE är inte något separat register.

 SIRENE är den registreringsmyndighet som skall

 finnas i varje nation och som skall lämna uppgifter till

 Schengen Information System. Det är vad SIRENE är.

 Jag tror att det finns anledning att upprepa detta varje

 gång som det från talarstolen framförs att detta är

 något slags hemligt och skumt register som riksdagen

 inte riktigt känner till. Det förhåller sig inte på det

 sättet.

 I övrigt vill jag säga något om vad man får regist-

 rera, och då talar vi inte om Schengen utan uppenbar-

 ligen om de nationella regler som skall finnas för vad

 man på nationell nivå får registrera och de regler som

 sedan finns för vilka uppgifter som sedan får lämnas

 ut till andra länder.

 Något FBI uppstår inte genom Schengenbeslutet.

 Det uppstod inte heller genom Europolbeslutet, och

 det finns inget förslag om en sådan federal polis i EU.

 Detta behöver också dementeras gång på gång, efter-

 som det tillhör mytbildningen kring denna fråga.

 Det sades att murarna blir högre än någonsin. Inte

 blir murarna ute i Europa lägre av att Sverige isolerar

 sig och inte går med i Schengensamarbetet? Där får vi

 ju möjligheter att påverka.

 Det har också talats om att vi skall ha den nordis-

 ka modellen. Men den nordiska modellen har ju

 spruckit. Danmark gick med i EU för länge sedan och

 ansluter sig till Schengensamarbetet. Detsamma gör

 Finland. På denna nivå finns det inte någon nordisk

 modell som man utan vidare kan ta till vara. Vad som

 nu klaras under stor möda är ju den nordiska passu-

 nionen, och det är alldeles utomordentligt bra att det

 sker.

 Fru talman! Jag tycker att man skall vara mycket

 restriktiv med register. Men man skall inte heller

 gripas av en sådan registerskräck att man inte kan se

 vad som är nödvändigt att göra för att bekämpa en

 tilltagande nationell och internationell kriminalitet.



 Anf.  149  RAGNHILD POHANKA (mp) re-

 plik:

 Fru talman! Tack för det som Göran Magnusson

 sade om SIRENE. Det är alldeles riktigt. Jag behöver

 inte upprepa det själv. Men det handlar om alla dessa

 register som tillsammans ger en mycket dålig datasä-

 kerhet. När det är 30 000 datorer i Europa - det är

 den senaste siffran som jag har hört - som har del av

 vissa av dessa register förstår man ju hur det blir med

 datasäkerheten.

 När det gäller FBI sade jag: Med sikte på att skapa

 en gemensam polis av FBI-typ.

 Jag tycker att det är självklart att alla nämner detta

 med att det är hemligt, eftersom vi alla vet, även Gö-

 ran Magnusson, att det är mycket som är hemligt i

 dessa frågor. Visserligen deltog en del människor som

 observatörer i Schengensamarbetet redan under riks-

 dagsperioden 1988-1991. Det råkar jag känna till.

 Men det hindrar ju inte att det har varit hemligt. Då

 kunde man inte ens ställa frågor om Schengen även

 om man försökte. I dag kan vi ändå tala om det, men

 vi har inte kommit mycket längre. Svenska folket

 skulle lika väl som vi som sitter här mycket väl kunna

 sätta sig in i detta och ta ställning. Detta och Amster-

 damfördraget borde alltså ha kommit efter valet, så att

 man kunde få ta ställning till detta i ett val. Men na-

 turligtvis är en folkomröstning ännu mer att föredra.



 Anf.  150  BENGT-OLA RYTTAR (s):

 Fru talman! Sveriges riksdag står nu på trampoli-

 nen. Det besvärliga är att det vatten som vi skall dyka

 i är ganska grumligt. Vi vet inte riktigt vad som finns

 under ytan.

 Det är väl på det sättet att vi inte vet vad Scheng-

 ensamarbetet kommer att innebära. Det finns många

 osäkra faktorer. Det är mycket kritik som har förts

 fram här i dag. En del delar jag till fullo, annat inte

 helt och hållet.

 Men en fråga som inte har ställts är: Hur ställer

 man till ansvar i Schengenland?

 Regeringen har skrivit under Schengenkonventio-

 nen, och riksdagen skall nu ta det slutgiltiga svenska

 beslutet i detta sammanhang. Då står vi bakom, an-

 svarar för, konventionen i sig. Men hur blir det med

 tillämpningen, med den utveckling som vi kan se

 kommer? Hur ställer man till ansvar där? Jag tror att

 en av de fundamentala principerna i en demokrati är

 att det måste gå att ställa till ansvar men jag tror inte

 att vi efter dagens beslut kommer att äga frågan över

 huvud taget. Sveriges riksdag kommer att ha oerhört

 svårt att påverka den framtida inriktningen av

 Schengensamarbetet.

 Man måste fråga sig: Varför är lösningarna så ra-

 dikalt annorlunda i det nordiska passfrisamarbetet och

 när man på Europanivå skall införa funktionellt sam-

 ma begrepp? Är det fransk översåtebyråkrati som har

 präglat utformningen av Schengen? Jag skulle tro att

 det ligger något i det. Vi vet också att Schengen i

 praktiken kan innebära den form av massarresteringar

 som gjordes i Amsterdam i samband med förhand-

 lingarna om Amsterdamfördraget. Det är inte säkert

 att Schengen i praktiken kommer att innebära detta

 men vi har ju sett vad som hände i Amsterdam och det

 är ingen bra erfarenhet. Jag är rädd för att Schengen-

 land för många svenska medborgare kommer att kän-

 nas som ett väldigt främmande land.

 Därmed yrkar jag bifall till reservation 1.



 Anf.  151  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-

 plik:

 Fru talman! Återigen: Konventionen sätter ramen

 för vad verkställande kommittén faktiskt kan fatta

 beslut om. Verkställande kommittén kan inte gå ut-

 över vad som står i konventionen utan att denna änd-

 ras. I Verkställande kommittén har, som jag tidigare

 sagt, varje medlemsland en ledamot. Beslut i Verk-

 ställande kommittén förutsätter enhällighet. Alltså kan

 ett enskilt land sägas ha vetorätt i frågan.

 I ansvarsfrågan ser jag en möjlighet och det är

 naturligtvis att vi här i kammaren är aktiva gentemot

 det statsråd som företräder Sverige i Schengensamar-

 betet i Verkställande kommittén och att vi får diskute-

 ra vad som är möjligt och utkräva ansvar av statsrådet

 i Sverige om man gått utöver vad som konventionen

 och riksdagsbeslutet faktiskt medger när det gäller

 konventionen.

 Massarresteringarna i Holland har förvisso också

 spelat en stor roll i den svenska debatten men de har

 inte skett på grundval av Schengenkonventionen. De

 har i stället skett på grundval av den nationella lag-

 stiftningen i Holland. Den kan man naturligtvis ha

 synpunkter på. Sett i perspektivet att man är kraftfullt

 emot överstatlighet är det dock kanske inte självklart

 att vi skall föreskriva hur det skall se ut i Holland

 eller i något annat land.



 Anf.  152  BENGT-OLA RYTTAR (s) re-

 plik:

 Fru talman! Principiellt tycker jag väldigt illa om

 att politisk makt läggs utanför den politiska sfären.

 Verkställande kommittén kommer inte att befolkas av

 politiker som man kan utkräva ansvar av. Om ett

 beslut fattas enhälligt som icke är förankrat här i riks-

 dagen eller i Sverige är det sedan EU-rätt. Då har vi

 väldigt svårt att göra något åt det hela.

 Jag kan hålla med Göran Magnusson om att

 Amsterdamarresteringarna inte är en direkt följd av

 Schengenkonventionen men de har skett i ett Scheng-

 enland.



 Anf.  153  KENNETH KVIST (v):

 Fru talman! Betydelsen av den fråga som diskute-

 ras i dag framgår av massmedierna, av kravallstängs-

 len utanför riksdagen, av demonstrationerna på läkta-

 ren osv. Frågan är alltså av stor vikt, och den engage-

 rar många människor. Likväl väljer regeringen att, när

 denna proposition diskuteras, inte ha någon minister

 närvarande här i kammaren. Jag tycker att det är en

 otillständig syn från regeringen på riksdagen och

 riksdagens diskussioner. Där instämmer jag till fullo

 med de talare som tidigare har varit inne på samma

 sak.

 Det har diskuterats mycket om isolationism och

 internationalism i detta sammanhang. Jag tror att vi är

 många som när en vision - eller, om man så vill, en

 dröm - om en värld med öppna gränser. Det handlar

 då om en värld utan krig, förtryck, vapen och fattig-

 dom - en värld präglad av öppenhet och solidaritet.

 En sådan framtidsvision bär den socialistiska rörelsen

 i sina djupaste annaler och i hela sitt arv. Den kan

 förvisso bäras fram också av den gröna rörelsen och, i

 dagens debatt, även av centerpartister, t.ex. Birgitta

 Hambraeus, och av rättframma socialiberaler, t.ex.

 Lennart Rohdin. Även Gun Hellsvik kände sympati

 för vad hon kallade åtminstone en dröm om en enad

 värld. Hon tycktes se en sorts utveckling där stadsmu-

 rarna revs. Sedan kom nationalstaten. Därefter kom

 Schengen. Kanske får vi ytterligare något. Frågan är

 om det är riktigt.

 Vi som är kritiska till Schengen menar att det med

 Schengen förvisso är så att murar rivs inom Europa

 men de höjs omkring Europa. Det är inte oväntat. Om

 vi betraktar den politik som EU i olika forum har fört

 gentemot tredje världens länder, gentemot den inter-

 nationella handeln osv., märker vi att det har handlat

 om den rikes vaktslående om sina egna privilegier.

 Man säger att vi som är emot Schengen, mot passfri-

 het i Europa, är isolationister. Göran Magnusson har

 flera gånger återkommit till detta.

 Hur var det 1986 när Sverige och även Sveriges

 största parti icke var för utan emot ett EU-

 medlemskap? Var Sverige då internationellt isolerat?

 Levde vi då i ett isolat? Var Sverige 1993, då vi fort-

 farande inte var med i EU, internationellt isolerat -

 isolationistiskt, utan internationella kontakter? Är

 Sverige i dag, innan vi är med i Schengen, en isolerad

 stat? Frågorna behöver bara framföras på detta reto-

 riska sätt för att man skall förstå att beskyllningarna

 mot Schengenmotståndarna faller platt till marken.

 Detta är ingenting annat än tom demagogi.

 Det handlar inte om isolationism eller inte, utan

 det handlar om hur vi banar väg för en öppnare värld.

 Gör vi detta genom att rika länder sluter sig samman

 och visserligen öppnar gränserna inbördes men höjer

 sina murar, har en skärptare och mera protektionistisk

 handelspolitik när det gynnar dem gentemot andra

 länder, även tredje världens länder, bedriver en politik

 så att de hela tiden tjänar på det och när det gäller

 flyktingpolitik och flyktingströmmar hela tiden ser till

 att försöka värna sig och avskärma sig som en visser-

 ligen stor och möjligen växande men dock historiskt

 välsituerad ö - välsituerad bl.a. på bekostnad av andra

 länders och världsdelars fattiga delar?

 Man talar om friheterna inom Schengen- och EU-

 systemen. Men man kanske glömmer bort litet grand

 historien. När man skrev in de fyra friheterna i Rom-

 fördraget var det varor och kapital som avsågs och

 dessutom rörlighet för människor. Men vad man fram-

 för allt avsåg var faktiskt frihet för produktionsfaktorn

 arbete, att arbetskraften skulle förmås att flytta runt i

 stället för att gå arbetslös här eller där och för att det

 inte skulle bli överefterfrågan på arbetskraft så att de

 arbetande kunde pressa upp sina löner och sociala

 villkor. Man skulle utjämna tillgången på arbetskraft

 inom Europa. Det var det som konstruktörerna av EU

 bollade med i sin teori. Då kunde man naturligtvis

 inte uttrycka det med denna klarhet och brutalitet,

 utan man måste försöka ha ett mera ideologiserat

 språk kring detta och tala om fri rörlighet för männi-

 skor.

 Avsikten med Schengen har egentligen aldrig varit

 ökad frihet för människorna. Det visar också det sys-

 tem som man i och med Schengen bygger upp. Om

 avsikten skulle vara ökad frihet, varför måste man då

 öka kontrollen? Det är för den internationella brotts-

 ligheten, säger man. Då är det två frågor som reser

 sig. Antingen är det så att man har en kamp mot den

 internationella brottsligheten och måste öka resurser-

 na till polisen - det är alla överens om kommer att ske

 i och med Schengenavtalet - för att hålla kampen på

 nuvarande nivå. Då är Schengen är ett dåligt system i

 en period av ökad internationell brottslighet. Det

 kanske vore effektivare att ha ett system à la den

 nordiska passgemenskapen, där vi har en kontroll vid

 gränserna men passfrihet. Eller också är det så att

 Schengensystemet får motivera att man ökar resurser-

 na till den repressiva och övervakande apparat som

 växer fram i dess spår. Det är alltså så att Schengen

 innebär ökad kontroll och därmed egentligen minskad

 frihet eftersom det krävs en större apparat.

 Anhängarna till Schengen säger att detta avtal är

 mellanstatligt därför att det kräver enhällighet för att

 förändras. Ja, det är i formell mening riktigt. När vi

 också anslutit oss till det har vi därigenom krupit in

 under Schengenakin. Där finns det saker som vi ännu

 inte ens vet vad de betyder för svensk lagstiftning.

 Den i dag frånvarande regeringen har inte behagat att

 tala om för oss vad det kommer att betyda för svensk

 lagstiftning. Men då är vi fast där. Upptäcker vi sedan

 saker som är dåliga och som står i oöverensstämmelse

 - för att tala norrländska även om jag inte är norrlän-

 ning - med vad riksdagen och folket egentligen skulle

 vilja är vi fast i Schengen. Det krävs nämligen enhäl-

 lighet enligt konventionen för att vi skall kunna ändra

 den, en konvention som vi kryper in i och i vars 137 §

 det heter att vi inte får reservera oss mot denna kon-

 vention.

 Det blir alltså så att Sverige får anpassa ett antal

 lagar om majoriteten i denna kammare, vilket allt

 tyvärr tyder på, kommer att säga ja till Schengenavta-

 let.

 Så kommer jag in på det här med den verkställan-

 de kommittén. Den kommer att ha ganska stora makt-

 befogenheter över hur konkretiseringen av detta ram-

 avtal skall gå till. Den kommer att ha makt t.ex. att

 bestämma över sina egna procedurregler. Den går inte

 utanför konventionstexten, säger Göran Magnusson.

 Nej, det gör den inte därför att konventionen tillmäter

 den verkställande kommittén denna exklusiva och

 utomordentligt starka makt, svår att kontrollera, svår

 att få insyn i. Det är klart att den lever enligt konven-

 tionen eftersom konventionen ger den så vida befo-

 genheter.

 Parlamenten i andra länder har åtminstone på nå-

 got sätt försökt att få någon sorts undantag och skaffa

 sig åtminstone ett medel att kunna påverka sina repre-

 sentanter i denna kommitté. Det har Nederländernas

 parlament gjort, i någon mån också det italienska och

 det belgiska. Det franska parlamentet har i varje fall

 uttalat kritiska tankar om hur Schengensamarbetet

 fungerar i parlamentarisk mening. Men Sverige är likt

 strutsen. När EU:s federalistiska flod rinner vidare

 flyter landets regering och riksdagsmajoritet med

 liksom korken, ifrågasätter inte och bockar med i

 varje vågrörelse fogligt och snällt. Detta är, fru tal-

 man, en tragedi för vårt land.

 Man kan se det här som Birgitta Hambraeus så

 målande gjorde som en sorts steg-för-steg-strategi. Vi

 får EMU. Det krävs av oss en mer och mer självstän-

 dig riksbank med minskad parlamentarisk kontroll

 över sig. Vi tar det ena steget efter det andra. Vi får

 ett Schengenarbete där den nationella självständighe-

 ten på område efter område urgröps på väg mot ett

 mera federalt Europa. Det är en beklaglig utveckling,

 en utveckling som man inte sade skulle äga rum den

 gången vi trädde in i EU. Men det var vad vi befarade

 och visste.

 Det är med beklagande, fru talman, som jag in-

 stämmer i reservationerna, inte att jag beklagar reser-

 vationerna utan det att det är reservationer och inte

 majoritetsskrivningar i utskottet.



 I detta anförande instämde Hanna Zetterberg och

 Alice Åström (båda v).



 Anf.  154  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-

 plik:

 Fru talman! Det är med Kenneth Kvists ögon

 möjligen förmätet av mig att begära replik då han

 efterlyste en debatt med regeringsföreträdare. Jag vill

 dock säga att jag beklagar att det förekom demonstra-

 tioner och att polariseringen i denna fråga är så stor

 att poliser tillkallats och läktardemonstrationer före-

 kommit. Till dessa opinionsyttringar kan jag få lägga

 att det till justitieutskottets kansli kommit in uppåt

 200 vykort med protester mot beslutet om Schengen.

 Det är intressanta framtidsvisioner. Jag kan dela

 mycket av det Kenneth Kvist säger på den punkten

 om en bättre och enad värld i fred osv. Samtidigt som

 jag tycker att beslutet om Schengen är ett viktigt steg i

 frihet och öppenhet måste jag också konstatera att den

 största förbättringen av människors frihet på den

 europeiska kontinenten faktiskt inträffade för tiotalet

 år sedan när Berlinmuren föll och järnridån kunde

 lyftas igen. Det är som sagt den största förändringen

 för människors frihet som har inträffat. Många av

 dessa länder klappar nu ivrigt på EU:s port i önskan

 om att få vara med och dela gemenskapen i EU. Frå-

 gan är hur Kenneth Kvist ser på den saken.



 Anf.  155  KENNETH KVIST (v) replik:

 Fru talman! Till att börja med anser jag givetvis

 att det inte på minsta vis är förmätet av Göran Mag-

 nusson att begära replik. Min kritik av regeringens

 brist på närvaro i kammaren beror inte på att man

 måste debattera med socialdemokraternas utskottsfö-

 reträdare - vilket jag inte har något emot - utan det

 visar på regeringens brist på respekt för riksdagen.

 När det diskuteras en fråga som är av utomordentligt

 stor vikt för nationen och nationens framtid, då väljer

 ansvarigt statsråd att skicka hit en tjänsteman och

 själv utebli. Det är beklagligt och ett dåligt tecken.

 När det gäller de östeuropeiska ländernas ansökan

 om medlemskap i EU är det alla länders frihet att

 välja sin väg. Vi respekterar den nationella suveräni-

 teten. Sedan är det beklagligt att EU håller på att

 utvecklas till ett system där den nationella suveränite-

 ten kommer att omintetgöras, vilket i sig innebär ett

 problem för demokratin.

 Men det problemet vill ni inte se. Jag håller fortfa-

 rande fast vid min liknelse, att ni flyter med liksom

 korken. Ni ser inte att det finns några problem. Ni vill

 inte ens diskutera dem. Ni tror - som ÖB uttryckte det

 i konstitutionsutskottets utfrågning i går - att ni löser

 problemen genom att inte låtsas om dem, och det är

 inte särskilt klokt.



 Anf.  156  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-

 plik:

 Fru talman! Det kan naturligtvis finnas många

 problem som vi inte ser eller som Kenneth Kvist och

 jag ser på olika sätt.  Men när jag tidigare hörde Ken-

 neth Kvist tala om registren och deras förfärlighet,

 talade han som om det inte funnes några problem med

 illegal invandring, smuggling av invandrare och fram-

 för allt med den tilltagande internationella kriminalite-

 ten. Det förefaller som att Kenneth Kvist och hans

 åsiktsvänner inte riktigt vill ta till sig de svåra pro-

 blemen på det här området med tilltagande internatio-

 nell kriminalitet. Det måste ändå få konsekvenser

 både i ett land som Sverige och i EU-kretsen.



 Anf.  157  KENNETH KVIST (v) replik:

 Herr talman! Vi ser mycket allvarligt på dessa

 problem, Göran Magnusson. Men den logiska lös-

 ningen är inte Schengen. Den logiska lösningen är ett

 samarbete på olika områden, men inte allt detta av

 repression och kontrollapparat med dessa ökade möj-

 ligheter till polisiär verksamhet som innebär kontroll

 även av människor som inte vare sig har tänkt att begå

 brott eller kommer att begå brott. Schengensystemet

 och den övriga kontrollapparat som håller på att byg-

 gas upp i Europa är icke nödvändiga. Det är att rikta

 in verksamheten på vägar som fel använda kan få av

 ingen här i kammaren önskade konsekvenser.



 Anf.  158  PETER ERIKSSON (mp):

 Herr talman! Jag har lyssnat på dagens debatt. Det

 har varit en väldigt lång debatt med många intressan-

 ta, kunniga och bra inlägg, tycker jag. Jag kan inte

 påstå att jag skall komma med några stora nyheter

 eller slående inslag. Jag har några spridda kommenta-

 rer som jag ändå gärna vill göra.

 Jag gick en promenad här ute i solen i dag och

 tittade på kravallstaketen på Riksgatan utanför Riks-

 dagshuset. Någon räknade till 38 poliser som hade

 samlats för att ta hand om alla våldsinriktade demon-

 stranter som förväntades. Jag kunde dock bara se en

 handfull som stod med plakat och demonstrerade. Det

 var fem äldre kvinnor som ville ha tillbaka sin änke-

 pension.

 Det finns de som tycker att vi talar om spöken när

 vi säger att Schengen kommer att bidra till att vi får

 ett kontrollsamhälle. Jag hade gärna sett de 38 poli-

 serna här inne. Den här debatten handlar väldigt

 mycket om dem. I stället för att jaga spöken på Riks-

 gatan hade de kunnat vara här och lyssna på debatten.

 Det är likadant med Laila Freivalds, vår värderade

 justitieminister. Jag kan instämma med dem som har

 varit uppe tidigare i debatten om att vi saknar Laila

 Freivalds här. Jag har litet svårt att förstå varför vår

 justitieminister inte bevärdigar riksdagen med sin

 närvaro under årets viktigaste debatt inom hennes

 ämnesområde. Det är oerhört svagt.

 Det har förts några intressanta diskussioner och

 fällts några intressanta kommentarer i den här debat-

 ten som jag måste ta upp. Jag tänkte också - liksom

 Kenneth Kvist gjorde - kommentera Göran Magnus-

 sons återkommande tal om att Sverige isolerar sig

 utanför Schengen. Man kan ställa sig några frågor

 kring detta. Vem är det som isolerar sig? Är det den

 som är innanför eller den som är utanför murarna?

 Samtidigt resonerade Göran Magnusson som att det

 inte bildas några nya murar när vi går med i Scheng-

 en. Hur kan man då isolera sig om man hamnar utan-

 för?

 Det tråkiga är att det har blivit en så märklig dis-

 kussion. Den sakliga debatten från ja-anhängarna är

 så väldigt svag, så oerhört tunn. Regeringen har inte

 tillvaratagit svenska folkets intressen i dessa frågor.

 Det finns egentligen inga sakliga motiv för att vi skall

 gå med i Schengen - i alla fall har det inte framförts

 några sådana här. Vi får otvetydigt ett sämre samhäl-

 le. Vi får kontroll inne i landet i stället för vid våra

 gränser, och det är inga i Sverige som vill ha det så.

 Jag är övertygad om att en väldigt stor majoritet av

 svenska folket hellre vill ha kvar våra gränskontroller

 än att vi ökar kontrollen inom landet.

 I Storbritannien och Irland inser man att för länder

 som är omgivna av vatten är det praktiskt, billigt och

 effektivt att ha gränskontroller. Sverige omges också i

 väldigt stor utsträckning av vatten. Hade regeringen

 valt att försöka att tillvarata det svenska folkets intres-

 sen, då hade vi begärt undantag i Amsterdam och vi

 hade låtit bli att skriva under Schengen - precis på

 samma sätt som Storbritannien och Irland har gjort.

 De väljer nu att isolera sig i stället.

 De enda argumenten som jag kan hitta och som

 det finns någon saklig tyngd i för att Sverige skall gå

 in i Schengensamarbetet - jag kan förstå att det finns

 starkare skäl för Tyskland, Belgien och Holland - är

 om man har en obändig längtan att fortsätta byggan-

 det av den europeiska federala staten eller om man är

 rabiat flyktingmotståndare som till varje pris vill

 hindra flyktingar att komma in i landet.

 Göran Magnusson, och också andra talare, har

 faktiskt varit inne på att invandringen är ett omfattan-

 de samhällsproblem, som vi måste gå med i Schengen

 för att kunna åtgärda. Det är så man måste tolka det

 han säger. Jag har svårt att se att invandringen runt

 om i världen skulle utgöra ett rejält hot, att det skulle

 finnas stora risker för att tusentals, hundratusentals

 eller miljoner människor skulle välla in i Sverige om

 vi inte går med i Schengen.

 Det är uppenbart att man för de här två argumen-

 ten är beredd att offra ganska mycket. Man är beredd

 att tillåta att vi får fler narkotikamissbrukare och att vi

 i högre utsträckning får ett kontrollsamhälle.

 Jag vill gärna vända mig särskilt till socialdemo-

 kraterna. Förr var det litet av ett adelsmärke, ett kän-

 netecken för socialdemokraterna att man ville arbeta

 pragmatiskt. Pragmatiskt politiskt arbete, rationalitet

 och förnuft skulle prägla partiet. Jag tycker att man nu

 har kommit ifrån det. Det svenska EU-medlemskapet

 har blivit som en tagg som sprider sitt gift inom soci-

 aldemokratin. Det är inte längre rationalitet och för-

 nuft som är ledstjärnan utan helt andra saker. Social-

 demokraterna har tappat orienteringen om vart man

 vill, vart vi är på väg och vart vi skall.

 Vi andra, som spjärnar emot litet grand, kan undra

 vart det här skall leda. Alla de inom socialdemokratin

 som inte känner igen sin partiledning och som inte ens

 kan få sina ministrar att ställa upp i debatten och ta

 debatten utan låter andra göra det i stället kanske

 också undrar hur det här skall gå.

 Jag är i och för sig inte rädd för att socialdemokra-

 terna skall förlora i val, men jag är rädd för att Sveri-

 ge och svenska folket förlorar på att ha en regering

 som inte längre tillvaratar svenska folkets intressen

 och inte längre ser rationalitet och förnuft som vettiga

 ledstjärnor i det politiska arbetet. I stället följer man,

 som Kenneth Kvist sade, med som en kork på vågen

 och använder argument som inte hör hemma i en

 vettig och saklig debatt.

 Jag vill yrka bifall till reservation nr 1.





 Anf.  159  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-

 plik:

 Herr talman! Frågan om isolering kan naturligtvis

 diskuteras utifrån litet olika utgångspunkter, och det

 finns väldigt många aspekter på det. Själva begreppet

 togs väl från början egentligen upp av Rolf Åbjörns-

 son. När man lyssnar till opponenternas beskrivningar

 av effekterna av Schengen, av medlemskapet i EU i

 sig, osv. framstår det som att den nordiska passunio-

 nen är väldigt bra, men om passunionen skall omfatta

 några fler länder i Mellan- och Sydeuropa blir det

 plötsligt något helt annat, som man måste akta sig för.

 Det är så i varje fall jag har tänkt när jag i det här

 sammanhanget har talat om isolation.

 När vi diskuterar frågan om vi skall ansluta oss till

 Schengen eller ej måste man ändå något erinra om att

 ett åtagande om fri rörlighet för personer ingick i det

 medlemskapsfördrag som Sverige slöt med Europeis-

 ka unionen och var alltså föremål för debatt i sam-

 band med folkomröstningen. Det finns alltså en folk-

 omröstningsmajoritet bakom ståndpunkten att Sverige

 skall ansluta sig till en fri rörlighet för personer.

 Jag har ingen rabiat längtan - jag har ingen läng-

 tan över huvud taget - efter ett federalt Europa.

 Vad gäller flyktingpolitiken kan jag säga att det

 Sveriges riksdag har sett på den punkten framför allt

 är fördelarna med en bördefördelning. Detta är något

 som har diskuterats i många sammanhang men som

 egentligen inte hör hemma inom Schengen utan får

 lösas inom ramen för Dublinkonventionen eller i

 andra sammanhang inom EU:s ram.



 Anf.  160  PETER ERIKSSON (mp) replik:

 Herr talman! Göran Magnusson tar upp två saker.

 För det första säger han att hans argumentation

 kring att Sverige skulle isolera sig om vi inte går med

 i Schengen har att göra med passunionen, att det här

 är en utvidgning av den nordiska passunionen. Jag

 kan i och för sig ha en viss förståelse för det, men det

 visar ändå hur totalt Göran Magnusson har missförs-

 tått hela Schengenprojektet. Det handlar inte om en

 passunion. Vi har kvar gränskontrollen mellan Sveri-

 ge och Norge. Nu gäller det att avskaffa gränskontrol-

 lerna mellan EU-länderna och ha en gemensam yttre

 gräns. Vi överlämnar vår yttre gräns till EU i och med

 att vi överlämnar kontrollen och beslutsmakten över

 vår yttre gräns till EU. Det har vi inte gjort inom den

 nordiska passunionen. Det är något helt annat. Har

 man uppfattningen att det här handlar om en utvidg-

 ning av passunionen borde man i dag rösta nej, gå

 hem och läsa på vad det här handlar om och komma

 tillbaka någon gång senare, kanske efter valet i höst.

 Vi kanske har en annan församling som sitter här då.

 För det andra säger Göran Magnusson något häp-

 nadsväckande, nämligen att vi i och med folkomröst-

 ningen egentligen har antagit det här. Jag var med i

 många debatter inför folkomröstningen. Då sade före-

 trädare från både socialdemokratin och borgerlighe-

 ten, den regering som satt då, att detta inte hade ett

 dugg med EU att göra. Efter det att vi hade gått med i

 EU sade t.o.m. Laila Freivalds till EU-nämnden att

 Schengen inte har med EU att göra, att det ligger för

 sig. Den strategin hade man då för att blanda bort

 korten, och nu försöker Göran Magnusson säga att vi i

 och med folkomröstningen skulle ha bestämt oss i den

 här frågan. Jag tycker att det är ganska häpnadsväck-

 ande, men det visar väl bara hur oerhört litet ni har på

 fötterna.



 Anf.  161  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-

 plik:

 Herr talman! I samband med ansökan om svenskt

 medlemskap i EU förelåg i medlemskapsfördraget

 också ett åtagande beträffande personers fria rörlighet

 och att detta skulle lösas på något sätt. Jag minns att

 Peter Erikssons kamrater och andra som i dag oppo-

 nerar sig mot Schengenavtalet mycket kraftfullt kräv-

 de kompensatoriska åtgärder, vilket ju också Sverige

 krävde i samband med medlemskapsförhandlingarna

 och i andra sammanhang. Det är de kompensatoriska

 åtgärderna som Peter Eriksson och andra nu oppone-

 rar sig väldigt emot. Jag har litet svårt att förstå logi-

 ken på den punkten.

 Vi har åtagit oss att delta i det som handlar om

 personers fria rörlighet - från början egentligen inom

 EU-rätten, men det här är ju en annan lösning på

 problemet i och med att alla EU-länder inte vill delta.

 Sverige har så att säga inget undantag på den här

 punkten. Det här är en bra lösning, ett sätt att få till

 stånd ett öppnare Europa, och det är kompensatoriska

 åtgärder på en nivå som är tillräcklig för att vi skall

 kunna släppa vår inre gränskontroll. Det är ju egentli-

 gen det som saken handlar om.



 Anf.  162  PETER ERIKSSON (mp) replik:

 Herr talman! Om det hade handlat om att vi skall

 utvidga den nordiska passunionen och på så sätt un-

 derlätta för människor att röra sig, då hade vi allihop

 säkert kunnat vara överens i dag. Men det handlar inte

 om det, utan det handlar om mycket mer. Därför kan

 man inte påstå att vi har bundit upp oss för att gå med

 i Schengen redan i samband med att Sverige blev

 medlem i EU. I så fall hade inte Irland och Storbri-

 tannien kunnat begära undantag och ganska smidigt

 och enkelt fått ett sådant.

 Sanningen är att Sverige hade kunnat få ett undan-

 tag från Schengen om vi hade velat. Om t.ex. social-

 demokraterna och Göran Magnusson hade itts driva

 den frågan hade vi kunnat få ett undantag, och då

 hade vi haft ett bättre samhälle i Sverige om några år.

 Men ni har inte itts göra det, fastän ni vet om att vi

 alla förlorar på det här.



 Anf.  163  JUAN FONSECA (s):

 Herr talman! Jag vill börja med att deklarera att

 jag var en kritisk anhängare till EU-medlemskapet.

 Jag vill också deklarera att jag är tveksam till Scheng-

 ensamarbetet. Mina frågetecken grundar sig på föl-

 jande.

 En av EU:s grundstenar är människors rörlighet.

 Det skall bli lättare, sägs det, att resa mellan och att

 arbeta inom EU-länderna. Detta tycker jag i och för

 sig är bra. En annan i och för sig bra tanke i Scheng-

 ensamarbetet är att det strävar efter en samordning av

 EU-ländernas flykting- och invandringspolitik. Tan-

 ken som sådan är god. En human och generös europe-

 isk flykting- och invandringspolitik skulle alla länder

 inom EU vinna på. Men tyvärr är det inte de tanke-

 gångarna som finns inom EU-länderna. Den fria rör-

 ligheten gäller bara för EU-medborgare, vad jag har

 förstått. För invandrare och flyktingar från länder

 utanför EU gäller inte samma rörlighet. Riskerna för

 osynliga men mycket starka murar mot dessa flykting-

 ar och invandrare är faktiskt uppenbara.

 Herr talman! Ingen kan förneka att EU-länderna

 strävar efter att strama åt flyktinginvandringen och så

 långt som möjligt hålla människor från den allt fatti-

 gare tredje världen borta från sina gränser. Detta kan

 jag, som inte är född i Europa, i och för sig förstå. Det

 kan finnas förklaringar till detta. Rädsla, misstro och

 oro bland infödda européer inför omvandlingen av

 Europa till mångetniska länder, framväxt av högerex-

 trema rörelser och partier, rasism och xenofobi samt

 avsaknaden av en politisk vision om det positiva med

 mångfalden är orsaker som kan skapa den här typen

 av tveksamhet bland politiker i Europa.

 Det har inom EU-länderna skapats samhällen som

 befinner sig långt ifrån en utveckling som leder till ett

 harmoniskt och integrerat samhälle, ett samhälle som

 präglas av samarbete och tolerans mellan människor

 med olika ursprung, hudfärg, religion och kultur. Å

 ena sidan drabbas i dag stora grupper av européer

 med invandrarbakgrund av en stor utestängning från

 arbetsmarknaden och tvingas leva i ett bidragsfinansi-

 erat utanförskap. EU-länderna har fått en etniskt avvi-

 kande underklass. Å andra sidan finns det en växande

 oro hos många infödda "etniska européer" inför län-

 dernas omvandling till det som kallas ett mångetniskt

 samhälle. Men denna utveckling som sådan är inte,

 enligt min mening, argument nog för att föra en flyk-

 tingpolitik inom EU-länderna som i huvudsak bygger

 på resandet av murar mot flyktingar som skulle behö-

 va skydd.

 Schengensamarbetet går ut på att flyktingar som

 inte fått asyl i första europeiska land automatiskt skall

 förhindras att söka asyl i andra EU-länder. Man kan

 inte förneka att det framtida samarbetet inom EU-

 länderna gällande flykting- och invandringspolitiken

 kommer att verka inskränkande och tvinga fram star-

 ka restriktioner för länder som har bedrivit en ganska

 generös flyktingpolitik. Sverige är ett av de länderna.

 Herr talman! Schengensamarbetet inbegriper ock-

 så växande polisiär övervakning. Jag kan i och för sig

 förstå skälen till detta. Självklart skall kampen mot

 den internationella brottsligheten föras gemensamt av

 EU-länderna. Men detta kan utnyttjas på ett sådant

 sätt att det används mot t.ex. oskyldiga flyktingar och

 invandrare som söker sig till EU-länderna. Asylsö-

 kande måste t.ex. lämna fingeravtryck och definieras

 lätt som potentiella brottslingar. Detta tycker jag

 smakar litet illa.

 I registret kommer också uppgifter om personers

 sexuella läggning att arkiveras, vad jag kan förstå.

 Detta är inte heller rimligt, som jag ser det. Vad spe-

 lar sexualiteten för roll i detta sammanhang? Jag

 tycker att individernas rättssäkerhet skall gå före

 denna typ av registrering.

 Herr talman! Jag har försökt redovisa mina argu-

 ment. Jag tror att jag har försökt sätta mig in i frågan

 på ett objektivt sätt. Jag målar inte fan på väggen,

 men jag vill gärna lyfta ett varnande finger för de

 risker som Schengensamarbetet trots allt innebär.



 Anf.  164  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-

 plik:

 Herr talman! Låt mig först återigen säga att det

 inte fattas något beslut i fråga om flyktingpolitiken i

 anslutning till Schengenkonventionen. Det är överflyt-

 tat genom Dublinkonventionens ikraftträdande i sep-

 tember förra året för Sveriges del.

 Låt mig också upprepa att reglerna i Schengen-

 konventionen inte ger utrymme för att registrera sex-

 uell läggning. Jag har tidigare på förmiddagen i debat-

 ten redogjort för vad som får registreras i Schengen

 Information System, och den typen av registrering

 medges inte. Jag tycker att det är angeläget att åter-

 igen få dementera det.



 Anf.  165  JUAN FONSECA (s) replik:

 Herr talman! Jag har som sagt försökt redovisa

 mina kritiska frågetecken kring själva samarbetet.

 Även om jag kan förstå att det finns väldigt mycket

 intressanta poäng i samarbetet tillåter jag mig friheten

 att ha en del kritiska synpunkter och återigen lyfta upp

 ett finger för de risker som kan finnas med själva

 samarbetet.



 Anf.  166  GUSTAF VON ESSEN (m):

 Herr talman! Så här sent kan man konstatera att

 det allra mesta redan är sagt. Men jag vill ändå göra

 några kommentarer och föra fram en del frågor för

 min egen och för mitt partis del.

 Vi menar att Schengen är ett viktigt steg mot ett

 friare och rörligare Europa. Det finns en stor kraft, ett

 momentum, i detta. Man ser nu Schengen växa fram,

 man ser att Dublin har växt fram och man ser också

 EMU växa fram. Man kan ha olika åsikter om detta. I

 Sverige finns det ja och nej. Jag tillhör dem som tyck-

 er att det här är en intressant och spännande utveck-

 ling, och jag vill gärna på alla sätt vara med och delta

 i den. Ett öppnare samhälle och öppnare gränser mel-

 lan samverkande nationer är mycket bra för Europas

 medborgare, och Schengen är ett steg i den riktning-

 en.

 Dessutom består Schengenländerna av utpräglade

 rättsstater. Man har lagstiftning på olika områden som

 har mycket hög nivå jämfört med de allra flesta län-

 der. Det gör att man kan samverka på samma villkor.

 Vi har problem med gränsöverskridande brottslig-

 het, mycket stora problem, som vi inte kan möta annat

 än med samverkan. Det måste vara en effektiv sam-

 verkan, eftersom den övergripande gränsöverskridan-

 de brottsligheten är effektiv just genom att den strun-

 tar i gränser. Då måste vi också ha kompensatoriska

 åtgärder för att matcha detta.

 Jag vill också säga att den illegala männi-

 skosmugglingen numera har en omfattning som enligt

 Jonas Widgren, som leder ett stort migrationsinstitut i

 Wien, har uppskattats till ca 50 miljarder kronor. Det

 är alltså en människosmuggling från tredje världen in

 till Europa. Det är självklart att dessa ligor måste

 bekämpas på något sätt.

 Asylprocessen är som sagt inskriven i Schenge-

 navtalet genom att man där tydligt hänvisar till Genè-

 vekonventionens bestämmelser. Schengen innehåller

 inga flyktingpolitiska frågor. De avgörs i andra sam-

 manhang. De avgörs exempelvis i Amsterdamfördra-

 get, där man skall försöka skapa en samverkan mellan

 asyl- och invandringspolitik de närmaste åren. De

 avgörs också av Dublinkonventionen som vi har

 skrivit under och som nu arbetar och löper.

 Enligt asylrättens system har man ingen självklar

 rätt att söka asyl i just det land som passar en själv.

 Man vill komma åt det som man talar om som s.k.

 asylshopping. Man reser dit det passar bäst för att där

 finna en framtid. Asyl i sig innebär att man söker

 skydd i första bästa säkra land. Om det då uppstår

 stora strömmar in till ett visst land måste världssam-

 fundet hjälpa till och fördela dessa bördor. Det är så

 vi arbetar i Sverige genom att göra överföringar av

 s.k. kvotflyktingar till svenskt territorium för att få

 möjligheter att ge dessa människor en vistelse på lång

 sikt. Detta är svensk flykting- och invandringspolitik

 som den har beslutats här i riksdagen.

 Det som är viktigt att konstatera är att asylfrågan

 som den har framställts här av Hanna Zetterberg och

 andra inte är föremål för diskussion i dag. Det är inte

 det ärendet handlar om, utan det handlar om andra

 saker. Det är att skydda Schengenländerna från olika

 gränsöverskridande brottslighet, att kontrollera att

 personer som kommer in här har rätt att vistas här.

 Det är precis vad vi gör redan i dag i Sverige. Så det

 här är ingenting nytt egentligen, det handlar bara om

 att man vill samverka om detta.

 Schengen innebär en mycket stor fördel för tredje-

 landsmedborgare, de som inte har medborgarskap. De

 kan nu röra sig i Europa på ett annat sätt än man har

 kunnat hittills. Våra svenska invandrare har fått söka

 olika former av visering för att komma vidare ned till

 Europa eller till sina hemländer. I dag kan man åka

 utan visering genom Europa. Det är en mycket stor

 fördel.

 Jag ser också möjligheterna för tredjelandsmed-

 borgare på längre sikt. Om vi får någorlunda harmo-

 niserade regler skall tredjelandsmedborgare på sikt

 kunna röra sig ännu friare också vad gäller bosättning

 och arbete i de olika länderna runt om i Europa. Det

 kan man bara göra om vi har någorlunda harmonise-

 rade invandringsregler i EU. Men som sagt Schengen

 är inte någonting som direkt berör flykting- och in-

 vandringspolitik, som det har försökt framställas här.

 Jag är rationell, Peter Eriksson. Till skillnad från

 Peter Eriksson är jag mycket känslomässig. Jag ser

 stora fördelar med det här samarbetet och hoppas att

 det kan utvecklas vidare.



 Anf.  167  HANNA ZETTERBERG (v) re-

 plik:

 Herr talman! Jag tänkte kommentera det som sa-

 des om asylland. Gustaf von Essen säger att rätten att

 söka asyl oavsett Schengen sträcker sig till första

 bästa säkra land. Men jag menar, och den tolkningen

 har jag uppfattat att vi är överens om här i kammaren

 i dag, att om man söker sig till första bästa säkra land

 inom Schengenområdet och får avslag i det landet, får

 man automatiskt avslag inom hela Schengenområdet.

 Det är ett problem, och det ingår ju i Schengenavtalet.

 Gustaf von Essen har alldeles rätt i, och det har

 jag också mycket tydligt redovisat, att det i sig inte

 står att asylpolitiken inom Schengenavtalet skall lik-

 riktas. Det är inte det vi skriver under nu. Men inne-

 börden måste bli den, Gustaf von Essen. Jag kan inte

 se hur det skulle bli på något annat sätt. Sedan kan

 man tycka att det är bra. Vi kan ju hoppas att en lik-

 riktad och harmoniserad asylpolitik blir väldigt bra.

 Men om jag tittar på vad som händer inom EU-

 området i dag, i Sverige i dag, i Europa som helhet ser

 jag att vi bygger stora tjocka murar, ibland rent fysis-

 ka murar med värmekameror och grejer, för att hindra

 människor att över huvud taget ta sig till vår gräns.

 Det är det som gör mig orolig.

 Jag har inte sagt att asylpolitiken ingår i det här

 avtalet. Men konsekvenserna av bl.a. det här avtalet

 tror jag blir att asylpolitiken måste förändras. Jag

 hoppas att den kommer att förändras till det bättre,

 men jag är inte alldeles säker på att det blir så. Det är

 därför jag har tagit upp den frågan.



 Anf.  168  GUSTAF VON ESSEN (m) re-

 plik:

 Herr talman! Asyl har man rätt att söka i det land

 som kan erbjuda skydd. Man kan också ta sig till

 andra länder genom den s.k. en route-principen, dvs.

 att man inte vistas någon längre tid i mellanländerna.

 Då kan man ta sig hit. Det var så som skedde med

 exempelvis bosnierna och kroaterna. De tog buss

 direkt till Sverige. De kallas för en route-flyktingar

 och därmed kunde de söka asyl här. Den principen

 finns.

 Däremot är det inte önskvärt att man först prövar

 sin asylansökan i Tyskland, sedan går man över till

 Holland, sedan går man till Sverige och så småning-

 om kanske man får uppehållstillstånd någonstans. Det

 är inte så asylrätten är konstruerad. Asylrätten skall

 sökas där man kan få skydd, första bästa säkra tredje

 land. Det är detta det handlar om här. Därför har

 länderna kommit överens om ett system för att fördela

 ansökningarna. Det är det som är innebörden av bl.a.

 Dublinkonventionen.



 Anf.  169  HANNA ZETTERBERG (v) re-

 plik:

 Herr talman! Egentligen tror jag att det här hand-

 lar om den grundläggande frågan hur man ser på

 människor som flyr för sina liv. Jag tror inte, och det

 hoppas jag verkligen att Gustaf von Essen inte heller

 tror, att människor tycker att det är speciellt roligt att

 valsa runt bland olika länder.

 Man söker i princip asyl i det första land man

 kommer till, därför att man behöver en trygg plats att

 vara på. Om man sedan blir nekad är det väl ganska

 naturligt att man fortsätter sin vandring. Vad är alter-

 nativet då, att man skall återvända till sitt hemland för

 att bli fängslad eller fortsatt förföljd? Det är det som

 Schengenavtalet påverkar, om man söker i ett

 Schengenland har man förlorat sin chans att söka

 vidare i alla dessa länder. Det är det som är problemet

 med Schengenavtalet.



 Anf.  170  GUSTAF VON ESSEN (m) re-

 plik:

 Herr talman! Det är inte heller så. Varje land kan

 alltid pröva en asylansökan från vem som helst som

 har varit någon annanstans om man så önskar. Natio-

 nella regler kan ta överhand. Det är också fullständigt

 glasklart att det är på det sättet. Sverige kan ta upp till

 asylprövning en person som har sökt i Tyskland, om

 man nu tycker att Tyskland inte är en rättsstat, om

 man tycker att Tyskland inte har ordentlig asylprocess

 eller om det finns särskilda omständigheter. Men nu

 är vi rätt överens mellan EU-länderna om att det finns

 säkra asylprocesser och därför finns det oftast inte

 någon anledning att ta upp en ny process i ett annat

 land, exempelvis i Sverige. Men möjligheten finns

 alltid.



 Anf.  171  KIA ANDREASSON (mp) replik:

 Herr talman! Jag hade inte tänkt säga något men

 jag kan inte låta bli att ta upp den fria rörligheten. Vi

 måste klara ut begreppet fri rörlighet för personer.

 Det verkar som om man i de andra EU-länderna har

 fruktansvärt svårt att röra sig. Det är stora hinder när

 vi pratar om det. Men medborgare i EU-länder har

 redan i dag rätt att fritt resa in och uppehålla sig i

 annan medlemsstat för att där söka och ta anställning,

 starta egen verksamhet, ta emot tjänster, studera,

 vistas där som pensionär osv. Denna fria rörlighet

 omfattar även familjemedlemmar - oavsett medbor-

 garskap. Detta regleras i EG-fördraget och har ingen-

 ting med Schengensamarbetet att göra.

 Varför talas det då om fri rörlighet som en kom-

 mande befrielse? Det är bara innebörden av person-

 kontrollen vid gränspassering. Många talare har kon-

 staterat att det blir en ökad kontroll. Det blir en ökad

 kontroll för medborgare från tredje land. En medbor-

 gare från tredje land som reser till ett annat land inom

 Schengen än det ursprungliga inreselandet måste

 anmäla sig hos behörig myndighet. Det måste ske

 antingen vid själva inresan eller senast tre arbetsdagar

 därefter. Det finns också bestämmelser om kontroll av

 hotell och camping. Formulär och registreringskort

 måste fyllas i.

 Vi måste tala om rätt saker i fråga om fri rörlighet.

 Där slarvas det från moderat håll.



 Anf.  172  JUAN FONSECA (s) replik:

 Herr talman! Jag redovisade att jag försöker sätta

 mig in i själva Schengensamarbetet. Jag försöker att

 granska detta objektivt. Jag känner Gustaf von Essen

 som en person som försöker att sätta sig in i frågor

 och se möjligheter och problem.

 Jag redovisade att jag är kritisk mot en del saker i

 Schengensamarbetet. Jag blir riktigt förvånad över att

 en person som Gustaf von Essen sväljer förslaget som

 det är. Å andra sidan är han engagerad i flykting- och

 invandringspolitik.

 Jag har reflekterat över en sak. Moderaterna pre-

 senterade förra året Land för hoppfulla. Enligt detta

 vill man släppa in alla människor. Det skall över hu-

 vud taget inte finnas några gränser för dem som vill

 komma hit. Vad tycker Gustaf von Essen om det?



 Anf.  173  GUSTAF VON ESSEN (m) re-

 plik:

 Herr talman! Det stämmer, Juan Fonseca, att jag

 är mycket intre