Hem  Sök i Rixlex  Sökresultat   Föregående  Nästa	Post 23 av 50 i MOTARKIV

 OBS!

 Databasen kan vara ofullständig.  Längre citat, tabeller och bilder kan saknas.



Motion till riksdagen                                       Postnr:790

1997/98:K407

 av förste vice talman Anders Björck m.fl.  (m)









Missbruk av offentlighetsprincipen



Sammanfattning I motionen uppmärksammas två fall i vilka den svenska

offentlighetsprincipen kan missbrukas på ett sätt som inte är förenligt med

de syften som bär upp denna princip. Det gäller dels fall då någon utnyttjar

sig av myndigheternas plikt att ta emot en handling enbart för att tillgodose

sitt eget intresse av att handlingen får spridning bland allmänheten. Dels

gäller det fall då någon missbrukar rätten att hos Statens biografbyrå ta del

av ”klipp” i filmer eller videogram som förbjudits för visning. I båda fallen

föreslås att regeringen ges i uppdrag att utarbeta förslag till erforderliga

lagändringar.

  Bakgrund Offentlighetsprincipen är en omistlig del av vårt lands

konstitutionella arv, rättsstatliga ideal och demokratiska värderingar. Det

måste finnas stort utrymme för den politiska oppositionen, medierna och

allmänheten att begagna sig av den vidsträckta rätt att ta del av allmänna

handlingar som det offentlighetsrättsliga systemet tillförsäkrar. En viktig

grundregel är att den enskildes syfte med en begäran eller åtgärd i princip

inte får tillmätas någon betydelse. Denna grundregel är dock inte

undantagslös. Det mest tydliga exemplet på avsteg härifrån är

meddelarfriheten som får utnyttjas endast då syftet är att en uppgift skall

publiceras. För att offentlighetsprincipen skall fortsätta att utgöra en

allmänt erkänd och respekterad grundval för vår samhällsordning är det

viktigt att lagstiftningen ger sekretesskydd åt sådan information som på

grund av viktiga allmänna eller enskilda skyddsintressen inte bör vara

offentlig. Tryckfrihetsförordningen (TF) och sekretesslagen (SekrL) handlar

till stor del om denna avvägning mellan offentlighets- respektive

sekretessintresset. Vad som däremot knappast alls uppmärksammas i

lagstiftningen är att offentlighetsprincipen kan undermineras genom att den

missbrukas. Vi vill i denna motion peka på två sådana fall av missbruk.

  Skyldigheten att ta emot handlingar Enligt TF blir en handling allmän genom

att den ges in till en myndighet. Om det inte finns någon särskild grund för

att sekretesskydda handlingen hos myndigheten blir handlingen också

offentlig, vilket innebär att vem som helst har rätt att få ta del av den

inklusive rätten att mot en mindre avgift erhålla kopior av handlingen. Detta

innebär att en person som på ett effektivt och samtidigt för honom bekvämt

och kostnadsbesparande sätt vill ge spridning åt ett dokument kan göra detta

genom att lämna in dokumentet till en myndighet. Myndigheten har ingen

lagenlig möjlighet att neka att ta emot dokumentet och på begäran sprida det

vidare, även om det framstår som uppenbart att ingivaren endast utnyttjar

myndigheten för sina egna syften. Fall som det nu beskrivna har flera gånger

inträffat i verkligheten. Ett färskt exempel är att personer som varit ute

efter att skada scientologikyrkan lämnat in den s.k. scientologibibeln till

riksdagen, regeringen och andra myndigheter enbart i syfte att andra personer

skulle få möjlighet att ta del av boken enligt offentlighetsreglerna. Det har

också inträffat att personer till Regeringskansliet lämnat in

rättegångshandlingar, som hänfört sig till pågående mål i EG-domstolen och

där ansetts som hemliga. Handlingarna har sedan omedelbart begärts ut av

andra personer, regeringen har i avsaknad av någon tillämplig sekretessgrund

bifallit denna begäran, varefter det givits spridning åt uppgiften att

Sveriges regering lämnat ut hemliga domstolshandlingar. Något annat syfte än

att provocera domstolen och parterna i målet kan knappast ha funnits.

  En mer allvarlig situation än de nu nämnda verkliga exemplen skulle kunna

uppstå om en handling med t.ex. grovt pornografiskt innehåll lämnas in till

en myndighet eller till riksdagen eller regeringen enbart i syfte att

möjliggöra för var och en att där ta del av materialet.

  De angivna exemplen visar att det finns behov av lagändring som gör det

möjligt att förhindra uppenbara fall av missbruk. Ett alternativ är att ge

myndigheterna befogenhet att i sådana fall vägra ta emot en handling. En

annan möjlighet kan vara att ge myndigheterna ökade befogenheter att ”gallra”

handlingar, dvs. förstöra dem. En tredje variant, som dock från allmän

synpunkt ter sig mindre tilltalande och som dessutom torde kräva ändring i

TF, är att skapa en särskild sekretessgrund.

  Sekretess vid Statens biografbyrå Moderata samlingspartiet anser att det

nuvarande systemet för censur av film och videogram är förlegat och bör

avskaffas. Avsikten med denna motion är emellertid inte att ta upp frågan i

hela dess vidd, utan endast att påvisa ett missförhållande i de nuvarande

sekretessbestämmelserna vid Statens biografbyrå.

  Enligt 8 kap. 20 § SekrL gäller sekretess i ärende om granskning av film

eller videogram. Sekretesskyddet upphör emellertid så snart ett gransknings-

ärende är avslutat. Så kallade klipp från filmer, dvs. de delar av en film

som förbjudits samt kopior av de delar av ett videogram som förbjudits blir

därmed offentliga. Detta innebär att vem som helst har rätt att, med bevarad

anonymitet, hos biografbyrån få ta del av film- eller videoavsnitt som

förbjudits, t.ex. på grund av sitt grovt våldspornografiska innehåll. Det är

angeläget att även denna möjlighet till missbruk av offentlighetsprincipen

inskränks. Det bör ankomma på regeringen att – om den inte är beredd att

föreslå att filmcensuren helt avskaffas – till riksdagen lämna förslag till

erforderliga lagändringar, som samtidigt tillgodoser de berättigade intressen

som finns av att granska biografbyråns verksamhet.



Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs 1. att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lagstiftning med syfte att stävja uppenbara

fall av missbruk av offentlighetsprincipen i enlighet med vad som anförts i

motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad

lagstiftning avseende sekretess hos Statens biografbyrå i enlighet med vad

som anförts i motionen.







Stockholm den 1 oktober 1997







Anders Björck (m)







Birger Hagård (m)



Jerry Martinger (m)



Inger René (m)



Nils Fredrik Aurelius (m)



Fredrik Reinfeldt (m)



Henrik S Järrel (m)



Ola Karlsson (m)













=

Hem  Sök i Rixlex  Sökresultat   Föregående  Nästa