Justitieombudsman Claes Eklundh:
"Nej till
buggning!"
AV EVA
SPIRA
Artikeln publicerad i Statstjänstemannen 13/98 December
Mikrofoner i väggarna. Buggade biktstolar och avlyssnade tidningsredaktioner. Det kan bli följden av förslagen i en statlig utredning. " Inget i utredningen motiverar så starka ingrepp i den personliga integriteten", anser JO, Claes Eklundh.
Polisen ska få rätt att använda sig av hemlig teknisk avlyssning, buggning, i kampen mot den grova brottsligheten. Det föreslår den statliga utredningen "Om buggning och andra hemliga tvångsmedel". Utredningen vill även utvidga området för hemlig telefonavlyssning. Bland annat föreslår den att telefoner som en misstänkt kan tänkas ringa till, ska kunna avlyssnas.
Bara om en misstänkt samtalar med sin advokat ska buggning vara förbjudet. I övrigt finns inga fredade områden.
Svenska Kyrkan har vänt sig mot att hemliga mikrofoner kan monteras i kyrkliga lokaler och Journalistförbundet mot att tidningsredaktioner får avlyssnas.
Advokatsamfundet och Svea Hovrätt hör också till kritikerna, men flertalet av de rättsvårdande myndigheterna är positiva till förslagen. En av de hårdaste kritikerna är chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh:
– Ingenting i utredningen motiverar en så stark integritetskränkning som buggning, anser han.
Oskyldiga avlyssnas
Buggning kan avse vilken plats som helst, omfatta hela dygnet och registrera varje förekommande ljud, påpekar JO.
– Risken för att oskyldiga avlyssnas är alltför stor, menar han.
Det finns också risk för att allmänheten kan komma att känna misstro mot polisen om buggning blir tillåtet, enligt Claes Eklundh.
– Misstron kan förstärkas av att hela verkställigheten ligger hos polisen. Vid telefonavlyssning är teleoperatören skyldig att ta reda på om det finns ett domstolsbeslut på att avlyssningen ska verkställas. Motsvarande kontrollstation finns inte vid buggning.
Buggning skiljer sig också från telefonavlyssning genom att polisen måste bryta sig in i privata utrymmen för att kunna montera och demontera avlyssningsutrustningen. Även det grovt integritetskränkande, påpekar Claes Eklundh.
Utredningens kanske mest avgörande argument för att införa buggning är att polisen ska få möjlighet att avlyssna möten mellan två eller flera personer som planerar ett brott. Med hjälp av buggning kan polisen till exempel få veta vad som avhandlas när medlemmarna i ett mc-gäng träffas på en restaurang.
– Men enligt utredningens förslag ska buggning bara vara tillåtet när det finns en person som är skäligen misstänkt för ett redan begånget brott. En allmän misstanke om att en person kan tänkas begå brott är inte tillräcklig. Buggning får inte användas i det förberedande spaningsarbetet, säger Claes Eklundh.
Analysen saknas
Alltså håller inte utredningens egen argumentation för att tillåta buggning, menar han.
– Den här analysen saknas helt i utredningen, anser Claes Eklundh.
Han påpekar också att buggningen skulle ge en mängd överskottsinformation, dvs sådan information som inte har samband med det brott buggningsbeslutet gäller. Vad polisen ska göra med sådan information behandlas inte av utredningen.
– Men polisen är skyldig att rapportera alla brott den får kännedom om. Jag befarar att det kan vara lockande att begära ett beslut om buggning för ett visst brott när syftet i själva verket är att få fram överskottsinformation.
Fredade platser
Om buggning ändå skulle bli tillåtet anser han att inte bara platser där det kan tänkas pågå samtal mellan en misstänkt och dennes försvarare ska vara undantagna. Även platser för själavård, massmedieredaktioner, sjukhus, läkarmottagningar och advokatbyråer bör vara fredade områden.
– Sannolikheten för att ett motorcykelgäng skulle hålla sina sammankomster i kyrkor eller på tidningsredaktioner är inte så stor, påpekar Claes Eklundh.
Han är också kritisk till att teleadresser som en misstänkt kan tänkas ringa till eller söka kontakt med ska kunna avlyssnas:
– Jag anser att risken för otillbörligt integritetsintrång skulle bli alltför stor om antalet teleadresser som kan avlyssnas mångdubblas.
Inte motiverat
Han avvisar också förslaget att tillåta hemlig teleavlyssning redan för brott som ger ett års fängelse:
– Det finns inget i utredningen som motiverar en så stor utvidgning av tillämpningen, anser han.
Andra förslag som att polisen skulle få rätt att hämta in uppgifter om telefonsamtal i förfluten tid utan att det finns någon misstänkt eller förslaget att tillåta hemlig kameraövervakning på platser som "en misstänkt" – vilken som helst – kan tänkas besöka riskerar att urholka rättssäkerheten, anser Claes Eklundh.
Men det finns ett förslag i buggningsutredningen som Claes Eklundh välkomnar: All teleavlyssning och teleövervakning ska regleras i Rättegångsbalken. I dag kan polisen med stöd av telelagen begära ut uppgifter om förfluten tid från teleoperatörerna utan att Rättegångsbalkens krav på domstolsbeslut mm är uppfyllda. Polisen kan till och med göra husrannsakan hos teleoperatören för att få ut uppgifterna. Med utredningens förslag skulle rättssäkerheten öka, anser Claes Eklundh som själv föreslagit en liknande konstruktion tidigare. Men till huvuddragen i utredningen säger JO klart nej:
– Rätten till skydd för förtroliga kontakter med andra människor är en av våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Utredningen har inte övertygat mig om att buggning och en utökad rätt att avlyssna och övervaka teleadresser verkligen behövs för en effektiv brottsbekämpning.
Utredningen i korthet
© Tidningen Statstjänstemannen, Eva Spira, all rights
reserved
Box 5044, S-102 41 Stockholm, Telefon 08-7905100, Telefax
08-7905286
e-mail:
evaspi@stmf.se
___________________________________________
Denna sida ingår i siten
"Personuppgiftslagen och yttrandefriheten",
av Christoph Andersson och Susanne Bertman
Komplement till examensarbete i "Global electronic
journalism", 20 poäng,
Södertörns högskola i samarbete med JMK, Stockholms
universitet
http://www.pul.nu