Debatt på www.pul.nu 98-12-16

Svårt att få samtycke
från riksdagspolitiker

I fem veckors tid försökte Claes Tullbrink få riksdagsledamöternas samtycke att få nämna deras namn på sin hemsida. Allt för att uppfylla kraven i den nya personuppgiftslagen. "Men 4 av 10 riksdagsmän känner sådan olust över att finnas på min webbsida att de inte ger sitt samtycke", skriver Claes Tullbrink. Han har gjort dagboksanteckningar från sina försök att inhämta medgivande från politikerna.

25 oktober 1998

Söndag klockan ett på natten. PUL reglerar villkoren för vad jag får skriva på min nya Web-sida. I fredags kom det beställda informationsmaterialet i brevlådan, ett faktablad från Justitiedepartementet och en informationsbroschyr från regeringskansliet. Jag vet nu vad som gäller. Eller? Skickar ett första mail till riksdagsgruppen (s), ber om hjälp att få s-riksdagsmännens samtycke:

"Enligt PUL paragraf 10 att publicera ditt namn på min hemsida på internet. Namnet kommer att anges tillsammans med partibeteckningen (s) och uppgiften att "Följande personer är socialdemokratiska riksdagsledamöter" (Avsikten är att upplysa allmänheten om vilka som har möjligheten att ändra i den nyligen införda PUL). Sidan kommer endast att finnas på svenska, och för att ytterligare förhindra olaglig utlämning kommer den att nås endast via en länk med texten "Tillåtet endast för EU-medborgare att klicka här (in Swedish only)".

30 oktober

Svaret kommer efter påminnelse: "Ärendet är överlämnat till den som kan det bäst". Vem är det? Framgår ej. Jag ringer avsändaren för att fråga, och får namn och (tyvärr fel) mobiltelefonnummer till Barbro Hietala-Nordlund, socialdemokratisk ledamot i KU. Söker henne flera gånger, och hon mig. Mailar också fråga till en moderat riksdagskvinna om samtycke att citera hennes yttrande i P1: "Jag tycker att man ska fortsätta publicera namn" "Jag är medveten om att det är olagligt".

2 till 4 November

Mailar till flera partiers ledamöter med fråga om samtycke. Första svaret kommer trots den sena timmen inom 25 minuter, ett ja. Dagen efter har många svarat, och bland annat har jag upplysts om att "Det är bara den förtalade som har möjlighet att föra talan. Och det räcker inte bara att man har blivit omnämnd i en chat för att man ska få någon fälld." Detta framgår tyvärr inte i informationsmaterialet, och om det är rätt eller fel får jag väl veta när dom meddelas i hovrätten i en eventuell framtid, då praxis visat om domstolar och Datainspektionen, DI, anser PUL vara en lika meningslöst obsolet lag som Datalagen var.

Det i mitt tycke bästa svaret av alla kommer: "Hej, visst får du använda mitt namn även i fortsättningen - i positiva eller negativa sammanhang. Absurd lag. Lars Ohly "

4 November och framåt

Svar droppar in, 5 - 30 per dag. Nästan alla är ja-svar enligt en särskild mall, men flera har egna förbehåll:

"Ja, när du citerar mig", "Ja, om du inte missbrukar mitt namn" (Frasen låter bekant från helt andra sammanhang! En vink om hur riksdagsmän uppfattar sig själva?), " Med det menar jag, att jag rimligen bör få veta, om jag indras i en debatt. Jag deltar gärna. Men det känns otryggt att tänka, att mitt namn, som är en del av min identitet, kan löpa gatlopp utan att jag vet om det".

Många beklagar att de varit tvungna att stifta en sådan här lag, EU-direktivet du vet, vi kan inget göra annat än att försöka påverka EU, om du har internationella kontakter t ex via Internet så försök påverka....

Och hur ska jag betrakta följande från en moderat riksdagsledamot:

"(automatsvar) Hej, Om ditt mail innehåller en förfrågan om i fall du fritt får använda mitt namn på Internet även efter det att den nya personuppgiftslagen trätt ikraft, så är svaret ja. Du får fritt använda mitt namn så länge det inte strider mot någon annan lag än personuppgiftslagen."

Uppfyller detta svar lagens villkor om "särskild viljeyttring efter att ha fått information"?? Hade det gjort det utan den inledande upplysningen??? Ytterligare ett problematiskt svar:

"Du behöver inget tillstånd för att publicera mitt namn eller citera vad jag sagt som riksdagsledamot." Nehej?? Svaret utvecklas på begäran: "Som riksdagsman utövar jag i hög grad en offentlig verksamhet som journalistiskt kan behandlas och vars åsikter offentligt kan redvisas och debatteras, i och utanför Sverige (och EU/EES) för vilken inget tillstånd krävs. Så förstår jag lagen."

Jag kollar med hjälp av DNs frågespalt för IT-frågor (som besvaras av AWA-patents IT-jurister den 12 November). Svar: "Citatet skulle jag inte förlita mig på som samtycke. Personen har ju faktiskt inte gett något samtycke." Mailar min och juristens slutsats att samtycke ej givits och får bekräftat: (s)-ledamot NN ger ej sitt samtycke. Någon ledamot utgår från en rimlighetsbedömning och hamnar rätt långt från lagen.

"Det bör dock sägas att det inte har varit vår avsikt att förhindra det offentliga samtalet på Internet eller annat liknande medium. Det är väl ändå en allmänt sett rimlig tolkning att t ex en riksdagsledamots offentliga uttalanden i riksdagen, media eller i andra offentliga sammanhang kan citeras på Internet utan något särskilt medgivande." Hade de bara lagstiftat på det sättet så hade det varit bra!

6 November

Registrator@regeringen.se meddelar mig att mitt meddelande till regeringen diarieförts och anger ett diarienummer som jag ombeds ange vid fortsatt korrenspondens. Ett par till sådana medelanden kommer, med olika diarienummer. Tyvärr framgår varken rubrik på det mail som diarieförts eller vem i regeringen som i mitt mail angavs som "attention", vilket gör det svårare att referera till rätt diarienummer när jag snart behöver påminna flera av mottagarna.

7 November

Barbro Hietala-Nordlund når mig per telefon på lördagsförmiddagen och vi har ett långt och, enligt min uppfattning, trevligt och intressant samtal. Beslutsunderlaget politikerna hade antydde inte dessa konsekvenser, men det är ändå EU som styr så vi hade inget större val (låt vara lite tillspetsat, men andemeningen uppfattade jag så).

Jag mailar samma dag Datainspektionen med några frågor om (brutalt sammanfattat) vad som kan betraktas som samma ändamål och "en webplats". "Informationsspridning" är ett vitt begrepp. Ännu en knapp månad senare inget svar, men de har haft stor belastning under november har jag förstått.

10 November

Ett av många svar från (m) på det populära temat "vi var mot": "Tyvärr fick hon [m-ledamoten i utskottet, min anm] ej tillräckligt gehör så den nya lagen röstades igenom!". Nej, just det. Så 30 av hennes partikamrater röstade för lagen (och 3 reserverade sig). Påminner om detta, och påpekar dessutom att jag inte fått kollegans samtycke trots fråga mailad redan den 30 oktober.

11 November

Svar på min förfrågan om citat från den 30 oktober droppar in: "Visst - naturligtvis får Du det!" .

12 November

Ytterligare nej till min mycket specifika förfrågan om att nämna namn plus partibeteckning på min hemsida, från en socialdemokratisk riksdagsman:

"Som du säkert förstår kan jag inte ge ett generellt [SIC!] tillstånd till alla som begär det att fritt sprida vilka uppgifter som helst om mig. I så fall skulle någon kunna sprida direkta lögner om mig på nätet och sedan hävda att jag gett tillstånd till det."

17 November

Fjorton dagar efter min förfrågan har en tredjedel svarat; (fp) bäst med 70 procent svar, (s) och (mp) sämst med 13 respektive 15, övriga ligger runt 50. Två av tre riksdagsledamöter har alltså efter 14 dagar inte åtgärdat sin post. Dags för en påminnelse, med en uttalad konsekvens:

"Ett uteblivet svar kan bero på mycket, men effekten för mig är att ett icke-svar betyder detsamma som ett NEJ på min förfrågan. Om det är Din avsikt att svara "nej" ber jag Dig ändå om ett uttryckligt svar".

Svar kommer, ibland ursäktande...

"Orsaken till att jag inte svarat tidigare är att jag (liksom många andra) fullkomligt bombarderats med PUL-relaterade frågor"

" Varför jag inte orkat svara på alla mail beror på att jag tycker frågan är förstorad."

"Det kommer tusentals liknande frågor som du ställer. Jag och ingen kristdemokrat har röstat för denna lag varför jag anser att jag därmed sagt att den tidigare ordningen skall gälla. Min tid är tyvärr upptagen av mycket mer väsentliga frågor än att svara för S+C+V dumheter [hon glömde m, min anm.] Gör som du gjort tidigare."

"Du får ursäkta, men det är omöjligt att hinna med att svara alla som skriver i den här frågan."

"Tidsbrist orsak till uteblivet svar. Till Er stora glädje får jag härmed meddela att Er förfrågan besvaras med ja."

" Förlåt att jag inte svarat Dig, det beror nog på att jag svarat en massa personer på denna fråga. Du får använda mitt namn i ett vällovligt syfte."

" OK, men vi har fått c:a 200 förfrågningar om den här idiotiska lagen, vilket tar tid att svara på! Det är oförlåtligt att vi inte insåg konsekvenserna."

18 november

Blandad kompott denna dag: Ett ja, med intressant kommentar: "Hade jag känt till PUL:s konsekvenser vid tiden för [EU-]omröstningen vore nog ärligt skrivet min redan något lilla entusiasm än mindre eller rättare skrivet varit borta. EU alltmera slutenhet och förkärlek för detaljreglering, i strid mot vad som hävdades under folkomröstningen och nu, som dåligt grädde på moset, PUL är något vi måste reagera mot. Jag tror dessutom att om PUL varit känt och debatterats innan folkomröstningen hade ett nej till medlemskap inte varit uteslutet."

Och ett nej: "Jag gör ett undantag för dig. Jag har inte svarat på någon förfrågan., vilket inte betyder att jag är negativ. jag är säker på att de allra flesta som skrivit och frågat om tillstånd att få använda mitt namn har ärliga avsikter. Men jag har valt att inte svara varken ja eller nej eftersom jag gärna vill se på hemsida etc för att svara ja"

Svaret fortsätter: "Jag anser nämligen att jag vill veta mer om personen i fråga för att svara med ett medgivande. Men jag kommer inte heller att "söka" efter brottslingar." (Inte heller efter att ha fått bl a hemsideadress och synopsis på den tänkta sidan har något samtycke kommit). Och ett till;

23 November

"Jag har tagit del av din önskan att få använda mitt namn, men jag vill inte att du använder det. För övrigt vill jag bara tala om att jag har fått över 200 liknande önskemål. De jag har svarat har fått samma besked "

25 November

Svaren sinar, och nu kan jag se vad PUL får för konsekvens för mig: Totalt har 56 procent av riksdagsledamöterna svarat.

Fortfarande bäst är Folkpartiet med 88 procent, följt av Centern med 83 procent. Därefter följer Kristdemokraterna med 74 procent, Vänsterpartiet med 70 och Moderaterna med 65 procent. Sämst är Socialdemokratetna och Miljöpartiet med 37 respektive 38 procent. Nej-svaren kommer från (s) och (m).

Mer än 4 av 10 riksdagsmän känner alltså sådan olust över att finnas på min webbsida med namn och partibeteckning att de inte ger sitt samtycke. Uppmuntrar de till civil olydnad? Eller förmår de inte att klara av sin inkommande e-post? Jag kan bara spekulera. Hursomhelst: Det är idag ett lagbrott för mig att i en tabell (icke-journalistisk) på min nya webbsida upplysa om att Jerry Martinger är riksdagsledamot (m) och Viola Furubjelke dito (s). Men denna artikel är resultatet av ett litterärt skapande, och då gäller ju inte lagen.

Claes Tullbrink

Fotnot: Jag har i hög grad avstått från att nämna namn i min artikel, trots att PUL skulle medge det. Jag vill betona att inga av de nämnda personerna har vägrat mig samtycke att använda deras namn, låt vara att lämnade samtycken avser min kommande hemsida. Att jag skulle skriva en artikel hade jag ingen tanke på förrän nu i december då www.pul.nu ombad mig att skriva om den långa processen att få svar.

© Claes Tullbrink, Stockholm, all rights reserved
___________________________________________

Denna sida ingår i siten
"Personuppgiftslagen och yttrandefriheten",
av Christoph Andersson och Susanne Bertman
Komplement till examensarbete i "Global electronic journalism", 20 poäng,
Södertörns högskola i samarbete med JMK, Stockholms universitet
http://www.pul.nu