Debatt på www.pul.nu 98-12-04
"Glädjande att
EU-kommissionen
inte vill inskränka yttrandefriheten"
Inför EU-parlamentet hävdar EU-kommissionen att dataanvändare har legitima intressen att få namnge personer på internet. "Det är glädjande för yttrandefriheten, men motiveringen är märklig", hävdar juristen Anders Björngreen. Han har skrivit ett PM till Riksdagens KU, som anordnar en utfrågning om PUL på tisdag den 8 december.
Läget beträffande personuppgiftslagen tycks bli alltmer förvirrat. Den 9 november 1998 skickade jag en promemoria till Er angående rubricerad lag och dennas överensstämmelse med dataskyddsdirektivet. Jag avslutade med bl. a. följande ord:
" 'Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoenda av territoriella gränser...'/--)...De grundläggande friheterna i denna konvention (europakonventionen om de mänskliga rättigheterna) är en av de principer som EG-domstolen hyllar vid tillämpning av EG-rätt. En tolkning av ett direktiv som skulle innebära brott mot konventionen kan rimligtvis inte vara annat än felaktig."
Sandberg-Fries fråga till EU-kommissionen
EU-parlamentarikern Yvonne Sandberg-Fries har, efter att ha kontaktats av mig, ställt en fråga till kommissionen angående publicering av person- uppgifter på Internet.
Kommissionens svar (kan nås via den utmärkta hemsidan www.pul.nu) är inte särskilt klargörande men innebär att det inte krävs medgivande för hantering av personuppgifter på Internet förutsatt att den enskildes intresse inte väger tyngre än datahavarens legitima intressen. Det torde vara datahavarens intresse av yttrandefrihet som åsyftas.
Det är glädjande att kommissionen tycks instämma in min bedömning, att direktivet inte inskränker yttrandefriheten. Kommissionens motivering är dock något märklig. Kommissionen syftar i sitt svar uppenbarligen på artikel 7 f) vilken lyder:
"Medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter får behandlas endast om behandlingen är nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen hos den registeransvarige eller hos den eller de tredje män till vilka uppgifterna lämnas ut, utom när sådana intressen uppvägs av den registrerades intressen eller dennes grundläggande fri- och rättigheter som kräver skydd under artikel 1.1."
Den person på kommissionen som skrivit svaret till Yvonne Sandberg-Fries tycks dock inte ha förstått vilka bestämmelser i direktivet som givit upphov till den svenska tolkningen att personuppgifter inte skulle få spridas på hemsidor på Internet.
Den tolkningen beror ju inte på att personuppgifter inte skulle få behandlas över huvud taget, utan beror på bestämmelserna i artikel 25 och 26, enligt vilka personuppgifter inte får spridas till tredje land, vilket ju inte kan undvikas om de publiceras på Internet. Det finns emellertid inget undantag som tar hänsyn till "datahavarens berättigade intressen" i samband med spridning till tredje land! EU- kommissionen har alltså kommit till sin slutsats på felaktig grund.
Namn på nätet ska inte omfattas av EU-direktivet
Nej, EU-kommissionen får nog se till att komma upp med något bättre argument om man inte vill medge att min ståndpunkt är den enda rimliga; att publicering av namn o.dyl. på en hemsida inte är en automatisk databehandling och därför inte omfattas av direktivet. Eller menar kommissionen att den som avser att på en hemsida publicera uppgifter om en människa skall underrätta Datainspektionen innan så sker ? Det är just innebörden av artikel 18. Nog om detta.
Den som tagit del av mina tidigare alster i ämnet vet att jag alltsedan den 22 oktober 1998 har hävdat att dataskyddsdirektivet endast är tillämpligt på persondata som ingår i eller skall ingå i ett personregister, i direktivets mening, och att direktivet inte alls utgör hinder för publicering av personnamn på hemsidor på t.ex. Internet. Med register menas kort uttryckt varje strukturerad samling av persondata som är tillgänglig enligt särskilda kriterier.
Jag har i min argumentation utgått från en juridisk tolkning av direktivet; syftet, ordalagen, den inre logiken osv. Jag har även beaktat allmänna rättsprinciper som gör sig gällande när bestämmelser som kan få straffrättlig betydelse skall tolkas, som principen om "in dubio melis", att i tveksamma fall tolka till den enskildes (åtalades) fördel osv. Förarbetena, i den mån de kan kallas så, har jag hittills lämnat därhän.
Jag vill än en gång påpeka att förarbetena till ett direktiv inte har någon principiell betydelse när dess innebörd skall uttolkas. Utifrån den svenska debatten kan följande emellertid vara av intresse.
Endast tillämpligt på personregister
I kommissionens ursprungliga förslag till dataskyddsdirektiv stadgades att direktivet endast var tillämpligt på personregister ( personal data files), med i princip samma definition på register som nu gäller. Parlamentet, som ville använda sin tämligen nuvunna makt ( detta var 1992), hade emellertid åtskilliga synpunkter på kommissionens förslag.
Bland annat ville Parlamentet att begreppet "personregister" helt skulle utgå eftersom det ansågs otidsenligt. Istället ville Parlamentet att direktivets tillämpningsområde skulle knytas till behandlingen av persondata, eftersom, menade man, databehandling inte nödvändigtvis kräver förekomsten av ett personregister.
Kommissionen gick Parlamentet delvis till mötes vad gäller ADB, dock inte vad gällde data på papper. Det går knappast att undgå syrligheten i kommissionens yttrande; kommissionen konstaterar att "(t)hus structured personal data are caught be the definition if they are organized in a manual file or by electronic data processing methods". (övers: Sålunda omfattas stukturerade persondata av definitionen om de är ordnade i ett manuellt register eller genom elektronisk databehandling. )
Vad är då "stukturerade persondata som är ordnade genom elektronisk databehandling"? Jo, enligt direktivet är det ett personregister ! Ridå.
Detta är bara ett litet exempel på hur det kan gå till vid tillkomsten av ett direktiv. Det understryker vikten av att inte lägga för stor vikt vid enskildheter vid implementering/tolkningen av detsamma. Den gamla goda regeln att man skall använda sitt sunda förnuft kan inte nog betonas.
© Jur Kand Anders
Björngreen, all rights reserved
Gamla Skeppsbrogatan 11 A, 371 33 Karlskrona
Tel. 0455-16014 E-mail: bjorngreen@telia.com
___________________________________________
Denna sida ingår i siten
"Personuppgiftslagen och yttrandefriheten",
av Christoph Andersson och Susanne Bertman
Komplement till examensarbete i "Global electronic
journalism", 20 poäng,
Södertörns högskola i samarbete med JMK, Stockholms
universitet
http://www.pul.nu