Aktuell debatt på www.pul.nu

Annica Tiger och andra offentliga
personer måste tåla kritik på nätet

"Annica Tiger är en offentlig person som måste tåla kritik på nätet", skriver Wojtek Wybraniec som studerar juridik och driver en egen hemsida på Internet. Han är upprörd över att hon nyligen lyckats få en hemsida om vårdnadsfrågor stängd. Längre ner på sidan får han svar av Annica Tiger.

Av Wojtek Wybraniec

Annica Tiger agerar inte som en privatperson på Internet. Hon utnyttjar en "se-domän", som utgör startsidan för ett antal olika
hemsidor. "Se"- domänen registreras av människor i yrkesverksam roll. Innehavarens eller företagets namn skall ha en anknytning till domännamnet och verksamheten. Följaktligen är Annica Tiger inte att betrakta som privatperson. Detta faktum tycks ha förbisetts av samtliga instanser som handlagt hennes ärende.

Därav följer att hon får finna sig att hon i själva verket är en offentlig person, som ska granskas och kritiseras offentligt.

När det alltså gäller Annica Tigers invändningar beträffande integritetsskyddet faller "uppgifter som hänför sig till en persons
offentliga liv i princip utanför skyddsområdet" för PuL (NJA 2001 s.416.), vilket jag konstaterar med ledning av den s k Ramsbrodomen. Yttrandefriheten är en av de mest grundläggande friheterna vi har i svensk konstitution och en av grundvalarna som hela demokratin vilar på. Denna har Annica Tiger systematiskt försökt sätta ur spel. Här följer två exempel:

Min sajt innehåller till dags dato över hundra artiklar ett antal uppsatser och en del reseskildringar. En av frågorna som jag engagerar mig i är barnens rätt till båda föräldrar. Ett otvetydigt faktum när jag började granska argumentationen på andra forum och själv gav mig in i debatten om automatisk gemensam vårdnad (s k AGV) är att Annica Tiger hellre velat "tysta mig" än att föra en debatt.

Detsamma gäller en annan hemsida som går under namnet "Nodaddy", där innehavaren i detalj har beskrivit de många tvivelaktiga metoderna som Annica Tiger använt sig av för att sätta munkavle på innehavaren av hemsidan och andra.

Varför inte kontakta den ansvarige?

Det vanliga förfarandet om man är missnöjd med innehållet på en hemsida är att ta kontakt med hemsidesmakaren för att ta bort material som man anser är kränkande. Fungerar inte det går det att göra en anmälan till polisen och datainspektion. Annica Tiger har dock aldrig kontaktat mig för att framföra synpunkter med en önskan att jag skall ta bort innehåll på hemsidan.

Istället har hon tillgripit en annan metod och klagat hos Internetleverantörernas olika abuseavdelningar. Följden har blivit att min sida stängts ner inte mindre än 10 gånger. Kanske till och med fler. Jag har helt enkelt tappat räkningen.

Detta utan föregående granskning eller uppmaning om rättelse och trots att sidan godkänts av polis, åklagare och datainspektionen. Detsamma gäller den tidigare omnämnda Nodaddy-sidan som stängdes ner tidigare i veckan efter Annica Tigers ständiga påtryckningar. Kontentan är att man kan "tjata till sig" att en hemsida stängs eller måste censureras - trots att innehållet i densamma strikt följer svensk lag. Enda anledningen är att sidan inte faller den klagande i smaken och denne inte "gillar" vad där framförs.

Detta är ett förhållande som jag anser vara ytterst allvarligt. Mot bakgrund av vad som anförts kan det bara tolkas så att yttrandefriheten inte råder - trots statsmakternas vilja och intentioner.

Annica Tiger svarar:
Tjat stänger inte hemsidor

"Tjat allena stänger inte hemsidor", skriver IT-debattören Annica Tiger i svaret till Wojtek Wybraniec. "Det vore en fara för yttrandefriheten, det håller jag med om". I övrigt försvarar hon Telias stängning av hemsida Nodaddy, men frågar sig varför Datainspektionen inte ingripit mot sidan.

Av Annica Tiger

Resonemanget om huruvida jag är en offentlig person eller icke lämnar jag till andra att bedöma. Det är inte vad frågan handlar
om. Påpekas kan dock att en .se-domän i sig inte kan vara ett kriterium för att man är en offentlig person. I så fall skulle ingen i "domänkalendern" ha något privatliv alls, http://susning.nu/Domänkalendern. Wojtek Wybraniec och jag har tidigare kommunicerat via e-post gällande hans egen hemsida, så det lämnar jag därhän i detta svar.

Resonemanget om att polisen har godkänt sidorna är felaktigt. Wojtek Wybraniec studerar juridik och torde därmed vara medveten om att förtal inte faller inom allmänt åtal.

Normalt sett  utreder polisen inte förtal. Inte heller för åklagare talan i denna typ av ärenden. Huvudregeln är att åtal bara får väckas av målsägaren. Jag anser att det är för mycket begärt att alla som drabbats av förtal på Internet ska börja driva civilrättsliga processer.

Internetleverantörer har avtal

Alla Internetleverantörer och företag som tillhandahåller hemsidesutrymme på Internet har avtalstexter, som reglerar användandet. Telia har en klausul som säger att hemsidesinnehållet ska följa ”god publicistisk sed”, vilket Telias jurister sedermera har kommit fram till att hemsidan Nodaddy inte gör. Den ansvarige bakom sidan, John Rogberg, har två gånger ombetts att ta bort vissa avsnitt som stred emot Telias avtalstexter, men vägrat. Därför tillkom stängningen av hemsidan. ”Tjat” allena kan inte stänga ned hemsidor. Det vore en fara för yttrandefriheten, det håller jag med om.

För att återgå till min första debattartikel på http://www.pul.nu/debatt33.htm så handlade den generellt om huruvida Datainspektionen bluffar eller ej. Jag ville belysa det faktum att lagstiftningen inte hänger med utvecklingen, samt att Datainspektionen jagar mygg och sväljer kameler.

Myndigheten envisas in absurdum att få konfirmandläraren Bodil Lindqvists hemsida fälld, men tillåter hemsidor som – i mina ögon – är mycket värre. Allt med hänvisning till Högsta domstolens utlåtande i Ramsbromålet. I sin tidning (Direkt nummer 1/2002) gav Datainspektionen råd om hur uthängda personer ska kunna värja sig mot kränkningar på Internet. Inte ett ord i artikeln nämdes om hur det egentligen fungerar, därav min kritik.

Ramsbro-domen innebär att fler och fler uthängssidor frias av Datainspektionen, med hänvisning till att de anses vara ”journalistiska”.

Ramsbro-domen slår fast att undantaget  från PUL ska omfatta publicering med ändamål "att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten".  Men vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Vart går gränsen? Vart ska de som drabbas vända sig för att få rättelse? Steget från att informera, utöva kritik och väcka debatt till att utföra en regelrätt förtalskampanj på nätet är numera ganska litet. Det tillkommer fler och fler sidor som under journalistisk täckmantel regelrätt hänger ut personer, med Datainspektionens goda minne.

Efterlyses: God etik på nätet

När det gäller all annan journalistisk verksamhet  så finns det pressetiska regler och olika organ dit de som känner sig felaktigt behandlade kan vända sig till. Jag efterlyser motsvarande etiska regler på Internet. Idag är nätet en enda stor gråzon.

Tidigare inlägg i debatten:

Annica Tiger:
Bluffar Datainspektionen?

Leif Stenström, Datainspektionen:
Svar till Annica Tiger om kritiken mot inspektionen

Annica Tiger:
Generaladvokatens utlåtande väcker nya frågor om hemsidor

Wojtek Wybraniec
Offentliga personer måste tåla kritik på nätet

Denna sida ingår i projektet
"Personuppgiftslagen och yttrandefriheten"
av journalisterna Christoph Andersson och Susanne Bertman
http://www.pul.nu