Aktuell debatt på www.pul.nu

Generaladvokatens utlåtande
väcker nya frågor om hemsidor

Ska privata hemsidor med reklambanners omfattas av EU:s datadirektiv och PUL? Frågan väcks av IT-debattören Annica Tiger. Anledningen är att EG-domstolens generaladvokat slagit fast att privata hemsidor utan vinstintressen inte ska omfattas av EU:s datadirektiv eller PUL. Men enligt Annica Tiger tjänar många privata hemsidesmakare några 100 kronor i månaden på banners. "När kan en hemsida anses vara kommersiell?" undrar hon.

Av Annica Tiger

Datainspektionen och Eksjö Tingsrätt har tolkat EU-direktivet fel, enligt EG-domstolens generaladvokat. Nyligen kom han med ett förslag till dom i fallet med konfirmandläraren Bodil Lindqvist och hennes hemsida.

"En behandling av personuppgifter, vilken består i att utan ekonomiskt vinstsyfte skapa en hemsida av i målet aktuell typ, vilken endast är avsedd att utgöra stöd för konfirmationsundervisning som ges i en församling, gratis och helt utan samband med någon anställning, ingår enligt artikel 3.2 första strecksatsen i direktiv 95/46/EG inte i detta direktivs tillämpningsområde", heter det i generaladvokatens utlåtande.

Beskedet väcker nya frågor

Bodil Lindqvists kyrkliga hemsida strider således inte mot EU:s datadirektiv. Beskedet är en lisa för Bodil, som i mitt tycke aldrig ens skulle ha fällts från början. Men för oss andra som på olika sätt drabbats av Datainspektionens godtycke väcker det bara nya frågor:

· Jag kan inte tolka det annat än att privata hemsidor utan vinstsyfte ska vara helt undantagna från EU-direktivet eller PUL. I förlängningen torde det betyda att skyddet för enskilda mot integrationskränkande hemsidor inte längre existerar.

· Många privata hemsidessnickrare har reklambanners från Tradedoubler, vilka genererar kanske någon hundralapp i månaden. Men när kan en hemsida anses vara kommersiell – och vem ska avgöra det?

· Vad ska Datainspektionen ha för roll i framtiden? Kommer Datainspektionen bara handlägga ärenden rörande kommersiella sidor?

· Hur ska generaladvokatens utlåtande kombineras med Rambro-domen i Högsta domstolen?

Jag återkommer då osökt till Datainspektionens artikel i sin tidning Direkt nr 1/2002. Där nämns inte med ett ord om att inget av inspektionens råd är tillämpliga så fort privatpersoner deltar i en debatt om samhällsfrågor på nätet. Alltså riskerar de därmed att hängas ut, med Datainspektionens goda minne. I mina ögon tolkar myndigheten Ramsbro-domen alldeles för snävt och tidvis även godtyckligt. Summa kardemumma: Den som deltar i en samhällsdebatt på nätet tvingas acceptera allt från kränkande påhopp och personangrepp till förtal.

Vem avgör vad som är samhällsdebatt?

Vem avgör att det rör sig om en debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten? Räcker det att skriva på första sidan att "Denna sida handlar om en vårdnadstvist" för att passera Datainspektionens nålsöga, eller rättare sagt lasso?

I princip skulle vem som helst publicera en sida som handlar om incest, vilket i mina ögon är en viktig samhällsfråga, och samtidigt på peka ut kreti och pleti som pedofiler eller mördare - oavsett om de är fällda eller ens anmälda för brottet?

Kan Datainspektionen avgöra vilket syfte en hemsida egentligen? Är Datainspektionen skickad att göra denna avvägning huruvida det rör sig om en debatt, debatt om en icke-debatt, en fiktiv debatt eller en pseudodebatt? Jag måste medge att jag numera tvivlar på detta. Kanske bör riktlinjer likt presens etiska spelregler tas fram som hjälpmedel? Vad är god publicistisk sed på nätet?

"Att elektroniskt eller på annat sätt publicerade texter innehåller kränkande eller nedvärderande uppgifter eller omdömen innebär inte i sig att det inte är fråga om journalistiska ändamål", heter det i Högsta domstolens utslag i Ramsbromålet.

"Tvärtom får sådant anses utgöra ett normalt inslag inom ramen för en kritisk samhällsdebatt. Som Europadomstolen framhållit innefattar yttrandefriheten även rätten att framföra sådan information och sådana tankar som kränker, chockerar eller stör".

Vem ska kränkta på nätet vända sig till?

Frågan är då till vem kränkta personer ska vända sig till? Datainspektionen säger sig inte kunna (inte få!) hjälpa personer med problem liknande mina. Än mindre efter generaladvokat utlåtande i Bodilfallet. Är det inte hög tid att instifta en motsvarighet till PO (Pressombudsmannen) på Internet, en IO – dit människor kan vända sig om deras personliga integritet kränks på icke-kommersiella hemsidor?

Tidigare inlägg om Datainspektionens löften i sin egen tidning:

Annica Tiger:
Bluffar Datainspektionen?

Leif Stenström, Datainspektionen:
Svar till Annica Tiger om kritiken mot inspektionen

Denna sida ingår i projektet
"Personuppgiftslagen och yttrandefriheten"
av journalisterna Christoph Andersson och Susanne Bertman
http://www.pul.nu