Debatt på www.pul.nu 98-11-12

"Olycka att EG-tjänstemän får verktyg
att sätta gränser för yttrandefriheten"

"Den verkliga olyckan med direktivet och PUL är inte de bisarra konsekvenserna", skriver frilansjournalisten Staffan Dahllöf i Köpenhamn. "Den verkliga olyckan är att tjänstemän och domare i Luxemburg alls ges nya verktyg för att staka ut yttrandefrihetens gränser". Här svarar han på juristen Anders Björngreens inlägg.

Anders Björngreens inlägg är utmärkt då det klargör hans tidigare uttalande till TT. Men det är inte invändningsfritt. Eventuellt  språkliga tolkningsmissar tror jag man kan lämna därhän av flera skäl: Tyskan och engelskan är förvisso EU-språk, men arbetsspråket (= originalspråket) är franskan. Svenskans "personuppgift" torde stämma överens med franskans "caractère personnel".

När direktivet togs var det översatt och genomgånget av den "juridiskt-lingvistiska expertgruppen", de sakkunniga som skall fånga sådana eventuella kommaterings fadäser som Anders Björngreen antyder.

Den svenske förhandlaren Erik Göransson och justitiedepartementets rättschef Göran Schäder var väl införstådda med vart det kunde barka hän. Huruvida de politiskt ansvariga statsråden Hellström och Hjelm-Wallén var införstådda alls, skall vara osagt.

Teknisk utveckling devalverar

Anders Björngreens viktigaste poäng är att direktivet skall undanröja hinder för varors och tjänsters fria rörlighet.  Det har han helt rätt i; därav formuleringarna "ingår i eller avser ingå i personregister". Så förklarade också EU-kommissionens handläggare bakgrunden till, och framväxten, av förslaget. (Alain Brun, kommissionens DG III citerad av undertecknad  i Journalistens  bilaga "Inför EU-omröstningen" 1994).

Men Anders Björngeens poäng devalveras av den tekniska utvecklingen sedan 1992, då förslaget kom, och av utvecklingen efter 1995, då direktivet antogs.

Internet avskaffade gränserna, inte bara inom EU men också gentemot omvärlden. Personuppgift på nätet blev liktydigt med "export" eller "överföring till tredje land". Vidare har nätets sökmotorer medfört att begreppet "ingår i eller avser ingå i personregister"  förlorat sin mening. Anders Björngreen ingår ju själv ett okänt antal reella eller tusentals potentiella personregister blott genom att vara sökbar genom sin publicering i ämnet även om det möjligen inte var hans avsikt.

PULs förhållande till Gemenskapsrätten

En mer intressant aspekt som Anders Björngreen berör är direktivets och lagens relation till Gemenskapsrätten, och om yttrandefrihetens eventuella företräde. Det var ju så de svenska förhandlarna menade att man hade räddat offentlighetsprincipen inför rådsbeslutet 1995. Vi får väl se hur det går med den saken, så snart en tryckfrihetens Harry Franzén uppmärksammar EG-domstolen på den svenska tillämpningen. Anders Björngreen tycks själv luta åt att domarna i Luxembourg inte skulle våga gå emot kollegorna i Strasbourg (Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna).

Det kan vi alla hoppas på. Anders Björngreen skriver att "Inskränkningar i yttrandefriheten regleras inte av Gemenskapsrätten". Även det är en nåd att stilla bedja om. Riktigt säkra kan ingen av oss vara.

För Anders Björngreens påpekande om direktivets begränsningar i artikel 3,2 syftar ju inte på ett försvar av yttrandefriheten. Undantaget gäller ju uttalat för EUs "tredje pelare" alltså försvar, rikets säkerhet. mm. Det är SÄPO, Europol, Schengensamarbetets Sirene-kontor, mfl som skall hållas utanför.

Den verkliga olyckan

Den verkliga olyckan med direktivet och PUL är inte de bisarra konsekvenserna. De kan sannolikt bortdefinieras av lägre instanser som Datainspektionen. Den verkliga olyckan är att tjänstemän och domare i Luxemburg alls ges nya verktyg för att staka ut yttrandefrihetens gränser. Man kan som Anders Björngreen tro och hoppas på välvilliga tolkningar. Men man kan lika gärna befara utslag i rakt motsatt riktning.

En sista möjlighet dock: Högsta domstolen eller kanske Regeringsrätten skulle kunna slå fast att svensk grundlag faktiskt står över EG-domstolens kompentens. Det vore en parallell till den tyska författningsdomstolens villkorade godkännande av Maastrichtsfördraget, och till danska HDs utslag i den så kallade "grundlovssagen" i våras.

Kortfattat: internationell organisation kan inte fatta beslut som strider mot fri- och rättigheterna i den danska grundlagen. (Højesterets dom den 6 april 1998 i ärende I 361/1997). Det vore verkligen en nåd att stilla bedja om. Det vore också en politisk utmaning av format. Just därför är väl den möjligheten heller inte särskilt sannolik.

Staffan Dahllöf
frilansjournalist, Köpenhamn

© Staffan Dahllöf, all rights reserved
Freelancekontoret, Fortunstræde 3, DK-1065 Köpenhamn K
tel: (+45) 33 91 39 64 alt:(+45) 32 50 24 03 fax:(+45) 33 32 43 83
E-mail: staffan@centrum.dk or staffan@freelancekontoret.dk
___________________________________________

Denna sida ingår i siten
"Personuppgiftslagen och yttrandefriheten",
av Christoph Andersson och Susanne Bertman
Komplement till examensarbete i "Global electronic journalism", 20 poäng,
Södertörns högskola i samarbete med JMK, Stockholms universitet
http://www.pul.nu