Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna Databas: PROTARKIV9900
Reservation för eventuella missförstånd eller tryckfel.
===========================================================================
Protokoll 1999/2000:33
Torsdagen den 25 november
4 § Personuppgiftslagens överföringsregler
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU7
Personuppgiftslagens överföringsregler (prop.
1999/2000:11)
Anf. 33 INGER RENÉ (m):
Herr talman! I dag är det tredje gången inom ett år
som vi här i kammaren behandlar ett betänkande som
handlar om PUL, personuppgiftslagen. När jag tittar
tillbaka på våra debatter ser jag att några frågor går
igenom allas våra anföranden.
Först och främst konstaterar vi alla att den teknis-
ka utvecklingen går snabbare än vad de flesta av oss
kunnat föreställa sig. Hur hisnande snabbt utveck-
lingen går på detta område har vi säkert alla våra
privata exempel på. Jag är säkert inte ensam om att
hemma ha en låda med datorer, telefoner och annat
som är ganska nytt men ändå hopplöst föråldrat.
Ett annat exempel på den snabba utvecklingen är
SOU 1997:39, Datalagskommitténs betänkande. Där
står t.ex.: "När datahanteringen blir något som ingår i
vardagslivet kommer det att bli naturligt att motverka
dess avarter." För bara två och ett halvt år sedan
skrev vi alltså: när datahanteringen blir något som
ingår i vardagslivet.
Vi lever nu i ett samhälle och en värld som på
detta område förändras med accelererande hastighet.
Då kan vi inte ha den reglering av personuppgifter
som dagens lagstiftning ger. Detta är det andra som
går som en röd tråd genom debatten och diskussionen
om PUL och datalagstiftningen.
Detta har vi vetat länge. Samma Datalagskom-
mitté skrev i sitt betänkande att "det är utsiktslöst att
försöka reglera innehållet i ett otal databaser". Man
skrev också, för två och ett halvt år sedan: "En sträng
hanteringsmodell synes för närvarande dömd att
misslyckas såtillvida att den inte kommer att respek-
teras och därmed dra ett löjets skimmer över lagstift-
ningen."
Vi är där nu. Eller rättare sagt: Vi har varit där
länge. Lagstiftningsmodellen drar ett löjets skimmer
över PUL. Det är att beklaga att vi inte tidigare slagit
in på en annan väg och valt att beivra missbruk i
stället för att reglera hanteringen. Vi vet alla att lagen
är omodern och i värsta fall förhindrar viktig utveck-
ling. Därför borde vi komma överens om att sätta till
alla ansträngningar för att i grunden förändra denna
ålderdomliga lag - den är faktiskt ålderdomlig, trots
sin ringa ålder.
I väntan på att vi skulle få en genomgripande för-
ändring av dataskyddet gav riksdagen regeringen i
våras i uppdrag att föreslå förändringar inom den
nuvarande lagstiftningens ram. Enligt vårt förmenan-
de är det förslag som vi nu ska ta ställning till så bra
det kan vara under de omständigheter som gäller. Där
har vi alltså inga invändningar, även om det finns de
som betecknar förändringen som ett "myrsteg". Jag
har t.o.m. läst någonstans om ett "pyttemyrsteg".
Frågorna kommer säkert också att bli många när det
t.ex. gäller vad "harmlösa uppgifter" eller "adekvat
skyddsnivå" är.
Men som sagt: I dag går det enligt vårt förmenan-
de inte att komma längre - men kanske framöver,
också i det korta perspektivet. Därför uppmanar ett
enhälligt utskott regeringen att inte förtröttas i sökan-
det efter möjligheter till mer missbruksinriktade reg-
leringar. Vi förutsätter också, i utskottets förslag till
beslut, att Mediegrundlagsutredningen inom sitt an-
svarsområde analyserar de aspekter som är relaterade
till personuppgiftslagen.
Med tanke på det elände som denna lag har skapat
är det inte acceptabelt, enligt vår mening, att vänta på
att det ska gå tre år eller att alla länder inom EU ska
implementera direktivet innan man börjar arbetet med
en ny lag. I dag har bara ungefär hälften av EU:s
länder implementerat lagen. Detta beror kanske på att
de andra länderna, de som inte har gjort det, insett de
långtgående negativa konsekvenser som är förknip-
pade med lagstiftningsmodellen.
Herr talman! Propositionen andas dessvärre ett
stort mått av uppgivenhet när det gäller att förändra
lagstiftningen. Regeringen fick ett sådant uppdrag av
ett enigt utskott när vi senast behandlade frågan i
våras. När jag för en månad sedan frågade statsrådet
Britta Lejon vad som gjorts visade det sig dock att
inte mycket hade hänt. Det duger inte! Vi menar att
Sverige hade, och har, en stor chans och möjlighet att
inom EU vara pådrivande för att åstadkomma en
revidering av EG-direktivet. Vi menar att man under
det svenska ordförandeskapet våren 2001 bör besluta
om en revidering av EG-direktivet för att leva upp till
målsättningen att göra Stockholm till Europas IT-
huvudstad. Därför bör riksdagen ge regeringen i upp-
drag att i EU-samarbetet ta initiativ till att ett arbete
på ett modernt direktiv kommer till stånd. Detta ska
ha sin utgångspunkt i missbruksmodellen.
Vi ställer oss alltså i stort sett bakom betänkandet
men vill se en snabbare utveckling mot en ny och
bättre lagstiftning. Genom att inte bromsa eller för-
hindra kommunikation mellan människor skapar vi
fruktsamma möten - i rymden. Då ökar vi den
mänskliga kreativiteten och sökandet efter och ska-
pandet av ny kunskap. Därför är det så viktigt att få
en ny datalag som inte hindrar utan möjliggör denna
kommunikation.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 34 ÅSA TORSTENSSON (c):
Herr talman! Yttrandefriheten är en av vår svens-
ka demokratis viktigaste hörnstenar. Utan rätten att ha
åsikter, sprida dem och debattera blir demokratins
institutioner inte mycket värda. Vi är med rätta stolta
över att ha en gammal och långtgående yttrandefri-
hetsgrundlag. Jag vill att vi också fortsättningsvis ska
kunna vara stolta över den.
På bara några få år har den tekniska utvecklingen
rasat i väg på ett sätt som ingen tänkte sig för bara tio
år sedan. Internet har skapat nya arenor för informa-
tion, kunskaper och åsikter att spridas, oberoende av
vad makthavare - både politiska makthavare och de
som kontrollerar medierna - säger. Det finns i detta
en stor demokratisk potential. Genom att skapa möj-
lighet för fler att torgföra sina åsikter och delta i en
offentlig debatt kan vi stärka demokratin i vårt land.
Detta är inte oproblematiskt; tvärtom finns det mäng-
der med svåra avväganden som måste göras för att
värna enskilda människors integritet och möjlighet att
delta på lika villkor.
Personuppgiftslagen är dock, herr talman, fel väg
att gå. Genom EU:s dataskyddsdirektiv och Sveriges
nitiska implementering begränsar vi yttrandefriheten
på Internet, som är fullständigt främmande för den
svenska traditionen av yttrandefrihet. Detta är inget
nytt. Centerpartiet och flera andra uppmärksammade
det för ett år sedan och krävde förändringar. Visserli-
gen har det nu kommit förslag till förändringar som är
helt i rätt riktning, men fortfarande kommer begräns-
ningar som vore fullständigt otänkbara i andra sam-
manhang att gälla för dem som försöker bilda opinion
på Internet.
Genom de förändringar som föreslås görs numera
undantag för ringa brott mot lagen. Men vad är ett
"ringa brott"? Rimligen måste det handla om okon-
troversiella påståenden, rena självklarheter, för att
inte säga futiliteter. Det är naturligtvis välkommet att
trivialiteter inte ska leda till åtal och straff, men det är
inte trivialiteter som yttrandefriheten handlar om.
Yttrandefriheten behövs inte för att säga självklara,
godkända och politiskt korrekta saker. Den behövs
för att värna människors rätt att ifrågasätta och våga
kritisera. Den behövs för att skydda påståenden som
är kontroversiella och kan väcka ilska, irritation och
rent av såra människor djupt.
Med den breda uppslutning som finns bakom de
omistliga värden som ligger i yttrande- och åsiktsfri-
heten är jag lite förvånad över det bristande intresset
för personuppgiftslagen i dag. För ett år sedan var det
inte svårt att lova vitt och brett att förändringar skulle
komma. I dag låter utskottets majoritet sig nöja med
förändringar på marginalen.
Det finns dock, herr talman, flera frågor som
måste ställas i sammanhanget.
För det första: Varför är majoriteten inte beredd
att lyfta på skadeståndsregeln i § 48 för ringa brott?
Är det rimligt att man för yttranden som inte kan leda
till påföljder ska kunna kräva skadestånd? Vilken
praktisk betydelse får detta för de människor som i
dag tvekar att publicera namn på Internet? Med de
formuleringar som nu kommer att gälla måste rimli-
gen tolkningen bli att gränsen medvetet är satt lägre
för att man ska kunna utdöma skadestånd. Kan man
då verkligen tala om lättnader?
För det andra: I en fråga som är så viktig för hela
vårt styrelseskick undrar jag varför man inte från
utskottets sida är beredd att peka med hela handen
och säga: Vi kommer att värna yttrandefriheten, ock-
så på Internet. I stället hänvisar man till att man inte
vill föregripa Mediegrundlagsutredningen genom
tilläggsdirektiv. Men ett sådant direktiv krävs, för
tydlighetens skull, därför att enbart teknikanpassning
av mediegrundlagarna är inte samma sak som att
kräva att yttrandefriheten ska gälla alla, alltid och i
alla medier.
För det tredje: Vilken är den egentliga motive-
ringen till att en paragraf i sekretesslagen, som fak-
tiskt kräver att myndigheter spekulerar i varför jag
begär en handling, inte kan anses stå i strid med den
grundlagsfästa offentlighetsprincipen? Det må vara så
att vi tidigare har haft motsvarande lagstiftning, men
poängen är att den i så fall stod precis lika mycket i
strid med offentlighetsprincipen då. Kan det verkli-
gen vara ett argument för att tillåta inskränkningar av
grundlagsfästa rättigheter att vi har gjort så tidigare?
Herr talman! Det kan säkert för många framstå
som små och kanske detaljrika frågor som jag nu har
lyft fram. Men så är det inte. Bakom detaljerna och
teknikaliteterna ligger en viktig principdiskussion. En
diskussion som borde föras ständigt, här och i andra
sammanhang. Den handlar om hur vi håller demokra-
tin levande, skapar större delaktighet i beslutsfattan-
det. När vi inte för den diskussionen, ser vi hur beslut
faktiskt bidrar till att i stället skapa ett mer slutet
samhälle och minskar öppenheten. Personuppgiftsla-
gen är ett sådant exempel. Det må vara så att lagen
bygger på direktiv från EU, men det gör inte lagen
mindre dålig. Och valet mellan yttrandefrihet och att
vara bäst på att göra bokstavstrogna tolkningar av
sådana direkt borde vara självklart.
Herr talman! Avslutningsvis ställer jag mig bak-
om samtliga reservationer där Centern ingår. Men i
det här fallet yrkar jag bifall till enbart reservation nr
5, då jag utgår från att andra partier kommer att yrka
bifall till de övriga.
(forts. 6 §)
Ajournering
6 § (forts. från 4 §) Personuppgiftslagens över-
föringsregler (forts. KU7)
Anf. 121 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Folkpartiet ställer sig i princip bakom
de förändringar som föreslås av regeringen i proposi-
tionen när det gäller personuppgiftslagen, men vi
anser att detta bara är ett första litet steg - kanske ett
litet myrsteg - mot övergången till ett mer modernt
regelverk, där den s.k. hanteringsmodellen ersätts av
en missbruksmodell.
Folkpartiet har redan från början haft stora in-
vändningar mot PUL i dess nuvarande form. Vi före-
språkade att de bestämmelser som avser samtycke vid
namns nämnande borde avskaffas. Folkpartiet anser
att datoriserad och annan behandling av personupp-
gifter bör jämställas. Datorer används numera i så
vidsträckt omfattning att ett förbud att meddela åsik-
ter och tankar med hjälp av datorer i praktiken blir
nära nog jämställt med ett totalt förbud att meddela
åsikter och tankar. Det är därför inte rimligt att ytt-
randefriheten ska inskränkas mer när datorer används.
Tvärtom anser Folkpartiet att datorer, speciellt
genom Internet, har medfört en vidgad möjlighet för
fler människor att utnyttja sin yttrandefrihet. Detta är
något som bör skyddas, anser vi i Folkpartiet, och
inte hindras genom någon speciallagstiftning för
Internet.
Folkpartiet är inte främmande för att de speciella
förhållanden som gäller Internet kan medföra behov
av speciell lagstiftning. Men så långt som möjligt ska
man sträva efter att samma regler ska gälla för yttran-
defriheten i Internet som i andra medier. Speciell
lagstiftning rörande yttrandefriheten i Internet ska
bara komma till om man efter utredning av de speci-
ella förhållandena kommer fram till att en sådan lag-
stiftning kan vara nödvändig när det gäller Internet.
Det kan t.ex. gälla hur man ska förhindra spridande
av virus och skydda anonymiteten. Det är väldigt
viktigt att komma ihåg att PUL inte har tillkommit
genom någon utredning av yttrandefrihetsproblem på
Internet, och därför ska man inte tillämpa PUL på ett
område som lagen inte är konstruerad för.
Jag konstaterar att begreppet harmlösa uppgifter,
som hittills har använts i debatten, inte finns med i
regeringens förslag rörande överföring av personupp-
gifter till tredje land. I stället framhålls i lagförslagets
§ 33 kravet på en adekvat nivå för skyddet av perso-
nuppgifter. Detta är i överensstämmelse med EG-
direktivets bestämmelser. Tolkningen av begreppet
harmlösa uppgifter skapar oklarheter. Vad som för en
utomstående förefaller vara harmlöst kan för den
berörda tvärtom vara harmfullt. Men även den nya
lydelsen av paragrafen kan skapa problem.
Lagrådet har också ifrågasatt om den föreslagna
förändringen av paragrafen får den avsedda effekten,
för den är avhängig inte bara av lagar utan också av
tillämpning och praxis. Detta kan också skapa oklar-
heter hos dem som vill publicera uppgifter på Inter-
net.
Även om vi inte anser att detta är en perfekt lös-
ning tycker vi ändå att den föreslagna lagparagrafen
får vara acceptabel.
Folkpartiet vidhåller sitt redan tidigare framförda
krav på att PUL i de delar som avser samtycke vid
namns nämnande avskaffas. Vi har tidigare ifrågasatt
om PUL inte går längre än vad direktivet anger. Den-
na uppfattning har stöd också bl.a. från finska rege-
ringstjänstemän. I Datainspektionens rapport till rege-
ringen, som heter Personuppgifter på Internet, kan
man läsa följande när det gäller § 33: "Förbudet är
mera absolut utformat än direktivets bestämmelser".
Sverige har alltså varit lite överambitiöst.
Enligt en uppgift i TCO-tidningen - nr 1 1999 -
framhåller chefen för den tyska motsvarigheten till
Datainspektionen Joachim Jacob att det skulle vara
"helt främmande att förbjuda namn på Internet. Detta
stider mot yttrandefriheten."
Enligt Folkpartiets uppfattning måste regeringen
skyndsamt göra en översyn av PUL i syfte att noga
analysera om lagen har inneburit en mer långtgående
begränsning än vad direktivet anger. I detta arbete bör
andra länders genomförande av direktivet noga stude-
ras.
Det finns i detta sammanhang en mycket privile-
gierad grupp. Det är nämligen de som ägnar sig åt
journalistisk, litterär och konstnärlig verksamhet. De
skyddas av § 7 i PUL och slipper alltså tillämpa PUL
fullt ut. Jag skulle vilja säga att de slipper tillämpa
allt som egentligen är väsentligt i PUL. Det råder i
dag stor osäkerhet om vilka som ingår i denna gynna-
de personkrets, som åker i sin alldeles egen gräddfil.
Bedömningen av denna personkrets kan göras så vid
att PUL:s räckvidd kraftigt inskränks, och det vore till
förmån för yttrandefriheten. Det tycker vi liberaler
vore bra. Låt alla som vill komma till tals i olika
medier färdas i denna gräddfil.
Den personliga integriteten är självklart viktig.
EU har liksom Folkpartiet kraftigt betonat rätten för
varje individ att slippa schavottera med känsliga och
privata uppgifter. I PUL finns förbud mot behandling
av känsliga personuppgifter som ras, politiska åsikter
och liknande. Men detta gäller alltså inte den nämnda
privilegierade gruppen. För den gäller bara bestäm-
melserna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-
hetsgrundlagen.
En annorlunda och mer långtgående lösning, fru
talman, vore att skilja på dataregister och Internet-
kommunikation och då se Internet inte som behand-
ling av datauppgifter utan som ett massmedium. Så är
det i Tyskland, där man tillämpar ett system med
ansvarig utgivare också för Internettidningar.
För oss i Folkpartiet är det viktigt att den tekniko-
beroende integritetslagstiftning som bör ersätta PUL
behandlar alla lika, oavsett vilken personkrets de
tillhör. Yttrandefriheten är en rättighet som ska till-
komma varje människa fullt ut. Varje människas
integritet ska värnas, oavsett vem som skriver. All-
varligare övergrepp, av vem som än begår dem, ska
angripas enligt sedvanliga straffbestämmelser och
skadestånd ska tilldömas för förtal.
Nu föreslår regeringen i propositionen att ringa
överträdelser av PUL:s straffbestämmelser ska av-
kriminaliseras. Detta tillstyrker vi. Men straffriheten
får inte avsedd effekt om inte även rätten till skade-
stånd enligt § 48 tas bort. Annars kan ju skadeståndet
innebära ett väl så starkt straff. Det är fullt tillräckligt
att skadestånd vid ringa brott mot PUL kan utgå en-
ligt andra lagar, t.ex. om det handlar om ärekränkning
och förtal. Sekretesslagen kan också gälla i den mån
dessa lagar är tillämpliga. Det är nämligen lagar som
inte gör skillnad mellan Internet och andra medier för
kommunikation.
Fru talman! I backspegeln kan konstateras att EU
tyvärr antagit ett mycket olyckligt direktiv som satte i
gång arbetet med PUL. Sverige är ju skyldigt att
implementera de direktiv som kommer från EU, men
detta direktiv berör fundamentala frågor där svensk
grundlag står emot Europarätten. Folkpartiet anser att
Sverige inte bör böja sig för EU när det gäller grund-
lagsskyddad yttrande- och informationsfrihet.
Om EU mot förmodan skulle beivra den nya
svenska PUL i EG-domstolen ser vi det enbart som
en fördel att EG-domstolen prövar om direktivet om
personuppgiftsskydd verkligen är förenligt med ytt-
rande- och informationsfriheten. Traditionella yttran-
defrihetsprinciper får inte sättas åsido, även om det
skulle innebära att Sverige inte till fullo följer direkti-
vets text.
Som jag sade tidigare anser Folkpartiet att de fö-
reslagna förändringarna visserligen är ett steg i rätt
riktning, men att det nu är hög tid att ta ett helhets-
grepp på hur personuppgifter ska behandlas i ett mo-
dernt mediesamhälle.
Konstitutionsutskottet har vid sin behandling av
PUL efterlyst en mer teknikoberoende grundlagsreg-
lering av yttrandefriheten. Detta uppdrag har nu givits
till Mediegrundlagsutredningen. Inom ramen för
utredningens uppdrag bör den, anser vi i Folkpartiet,
uppmärksamma PUL och komma med förslag när det
gäller de fortsatta förändringarna i syfte att stärka
yttrande- och informationsfriheten också för nya,
moderna medier. Detta, menar vi, bör riksdagen som
sin mening ge regeringen tillkänna.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla folk-
partireservationer, men jag nöjer mig nu med att yrka
bifall till reservationerna 3 och 4.
Anf. 122 PER LAGER (mp):
Fru talman! Det blåste väldigt kraftigt omkring
den här frågan för ett år sedan. Vi var många som fick
e-postlådorna fulla med förfrågningar om ifall våra
namn fick användas. Det såg ut som en allmän kala-
balik kring vad som egentligen gällde och inte gällde.
Nu blev det inte så illa som man kunde befara.
Själva lagstiftningen har ju vad jag vet inte resulterat
i några anmälningar vad gäller överträdelser - i alla
fall inte några som har uppmärksammats eller lett till
åtal. Rätta mig gärna om jag har fel på den här punk-
ten, den som vet.
Internetverksamheten har utvecklats i en rasande
fart sedan dess. Den formen av kommunikation och
informationsspridning har blivit tillgänglig för alltfler
människor. Utvecklingen accelererar på detta område,
och lagstiftningen hamnar på något sätt i fjärran. Jag
har för övrigt inte fått en enda förfrågan om mitt
namns användande på över ett halvår. Det verkar som
ingen bryr sig om detta längre.
Därför är det oerhört viktigt att det föråldrade
synsätt som lagstiftningen och dess bakomliggande
EU-direktiv ger uttryck för snabbt revideras och får
ett innehåll som motsvarar vad som sker i verklighe-
ten.
Propositionens förslag om att mjuka upp och lite
halvhjärtat godta överföringen av personuppgifter till
tredje land som har en adekvat skyddsnivå låter
krystat, tycker jag. Regeringen medger också att
offentliggörandet av personuppgifter på Internet
blixtsnabbt kan nås av hundratals miljoner människor
i alla världens länder - givetvis också sådana som
helt saknar skyddsregler för hur personuppgifter be-
handlas. Därför säger man i propositionen att det ofta
kan anses finnas adekvat skyddsnivå i ett tredje land
trots en total avsaknad av skyddsregler helt enkelt
därför att något skydd inte är nödvändigt eller inte
skulle ha någon reell effekt.
Detta lite märkliga påstående utvecklas vidare.
Jag läser fortsättningsvis:
Det som i EG-direktivet kallas adekvat skyddsni-
vå är alltså enligt regeringen något annat än de regler
som kan gälla i ett tredje land, nämligen ett uttryck
för att omständigheterna kring överföringen sam-
mantagna ska vara sådana att personuppgifterna har
tillräckligt skydd. Det kan alltså enligt regeringens
uppfattning mycket väl finnas situationer där det inte
finns några skyddsregler alls i det tredje landet, men
skyddsnivån ändå är adekvat.
Förstå det, den som kan! Jag kan det inte.
Lagrådet, som i och för sig inte motsätter sig änd-
ringarna av personuppgiftslagen, ifrågasätter just
hållbarheten i regeringens resonemang om tolkningen
av EG-direktivet.
Regeringen har i propositionen också föreslagit att
ringa fall av överträdelse av personuppgiftslagens
straffbestämmelse ska undantas från det straffbara
området. Gärningar som betecknas som ringa ska
alltså inte leda till straff.
Regeringen menar också att den föreslagna av-
kriminaliseringen inte påverkar det skadeståndsrätts-
liga ansvaret. Lagrådet å sin sida menar att själva
tveksamheten om i vad mån skadestånd kan utgå vid
överträdelser som föreslås bli straffria faktiskt kan
motverka syftet av avkriminaliseringen. Regeringen
anser ändå att förslaget om avkriminalisering innebär
att lagstiftningen närmar sig en missbruksinriktad
regleringsmodell. Vi får väl hoppas att det är rege-
ringen, och inte Lagrådet, som har rätt i det här fallet.
Fru talman! Miljöpartiets åsikt är att regeringen
snarast ska utarbeta ett förslag till en revidering av
hela EG-direktivet mot en mer missbruksinriktad
regleringsmodell. Vi är väldigt många här i kamma-
ren som tydligen är överens om just den modellen.
Regeringen bör också ta initiativ i EU-samarbetet för
att så fort det går få till stånd en förändring. Samtidigt
måste regeringen lägga fram ett förslag till en ge-
nomgripande förändring av den svenska personupp-
giftslagen med inriktning mot den s.k. missbruksmo-
dellen.
I detta sammanhang, fru talman, är det väldigt
viktigt för oss att offentlighetsprincipen och tryck-
och yttrandefriheten har en avgörande betydelse i
bedömningarna.
Fru talman! Utskottet gör i det här betänkandet
samma bedömningar som det gjorde i våras, och
kommer till samma slutsatser. Bl.a. sägs det att det är
av vikt att regeringen med kraft verkar för en revide-
ring av direktivet och att en översyn av personupp-
giftslagen borde komma till stånd för att inom EG-
direktivets ram åstadkomma en förändring med sikte
på missbruk.
Det låter rätt så bra, men enligt Miljöpartiet är
detta en alltför avvaktande och försiktig hållning.
Kraven på regeringen måste vara mer distinkta vad
gäller att snabbt få i gång ett arbete med den nödvän-
diga förändringen av både direktivet och själva per-
sonuppgiftslagen.
Med anledning av detta, fru talman, yrkar jag bi-
fall till reservationerna 2 och 3.
Anf. 123 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s):
Fru talman! För tids vinnande ska jag hoppa över
de inledande preludierna, men kanske något rekapi-
tulera det som sades inledningsvis i debatten. Det var
Inger René som påminde kammaren om att det nu är
tredje gången sedan personuppgiftslagen antogs av
riksdagen våren 1998 som kammaren debatterar lag-
stiftningen.
Regeringen föreslår att personuppgiftslagens be-
stämmelse om förbud mot överföring av personupp-
gifter till tredje land ändras. Vidare föreslår regering-
en att ringa fall av överträdelser av lagens straffbe-
stämmelse ska undantas från det straffbara området.
Fru talman! Jag yrkar redan inledningsvis bifall
till hemställan i betänkandet i dess helhet. I betän-
kandet finns fem reservationer, och jag yrkar härmed
också avslag på dem.
Utskottet är enigt i ett litet tillkännagivande till
regeringen med anledning av motion K328 som
handlar om nummerpresentation vid telefonsamtal till
myndigheter. Utskottet har tidigare i ett betänkande
behandlat en motion med liknande lydelse. Nu kom-
mer vi tillbaka. I det här tillkännagivandet överlåter
utskottet till regeringen att i något lämpligt samman-
hang överväga hur anonymiteten ska kunna upprätt-
hållas för enskilda som kontaktar myndigheter per
telefon utan att den enskilde själv ska vara den som
tar ansvar för att anonymiteten upprätthålls.
Alltsedan, och för all del även före, personupp-
giftslagens ikraftträdande har debatten och kritiken
framför allt kommit att gälla överföringsförbudet till
tredje land. Nu föreslås en uppmjukning av förbudet i
33 § personuppgiftslagen. Vi är alla överens om att
det är ett steg i rätt riktning. Sedan kan vi diskutera
hur stort det steget är. Det är i alla fall ett betydelse-
fullt steg. Det betyder att överföringar av t.ex. elek-
tronisk post, Internet och andra internationella kom-
munikationsnät blir tillåtna om behandlingen i sig
görs enligt personuppgiftslagens övriga regler.
I EG-direktivet finns bestämmelser om överföring
till tredje land. Det handlar om att skyddsnivån i
tredje land ska bedömas utifrån flera kriterier. Ett
offentliggörande av personuppgifter på Internet inne-
bär, precis som Per Lager talade om nyss, att de också
förs över till länder som helt saknar skyddsregler för
hur personuppgifter får behandlas.
Fru talman! Direktivets överföringsregler är snå-
riga. Per Lager har läst dem och sagt att han inte
begriper dem. Det finns andra som också har pekat på
detta. Frågan är alltså hur man uppfattar det som
benämns adekvat skyddsnivå. Det som förvillar kan
vara att begreppet används i två betydelser, den första
som en beskrivning av situationen generellt i ett land
eller en delstat och den andra som en beskrivning
avseende en enskild överföring. Datalagskommittén
på sin tid uppfattade och tolkade begreppet enligt den
första betydelsen. Så kom den också att gälla i perso-
nuppgiftslagen. Vi vet också att det ledde till Inter-
netproblematiken.
Regeringen föreslår nu en ändring av lagen som
innebär en tolkning även enligt den andra betydelsen.
Regeringen har funnit att det är möjligt med en mer
flexibel tolkning av det här direktivet. Lagrådet har i
sak inte någon erinran mot det, men pekar på att det
finns en osäkerhet rörande regeringens tolkning.
Fru talman! Då är vi inne på nästa stora fråga i
ärendet om personuppgiftslagen. Regeringens fö-
reslag är en reglering av missbrukskaraktär. Det är en
reglering av det slag som vi från alla partier har utta-
lat oss för och begärt att regeringen ska arbeta för. I
reservationer i KU:s betänkande krävs mer miss-
bruksmodell och fortare.
Jag tror att det är på sin plats att reflektera något
lite omkring det. Det som kännetecknar en miss-
bruksmodell är just svårigheten att på förhand avgöra
vad som är tillåtet eller inte. Den medaljens baksida
är just av det slaget att man med säkerhet inte vet
förrän i efterhand. IT-kommissionens IT-rättsliga
observatorium har arbetat för att försöka finna en
utformning av en missbruksmodell. De har också
beskrivit problemet med missbruksregleringen unge-
fär så som jag gjorde nyss.
I övrigt när det gäller frågan om hur en renodlad
missbruksmodell skulle kunna se ut, finns det inte
någon som har kunnat visa hur en sådan lag skulle
kunna se ut. Min fråga är om det finns någonstans i
världen. Jag vet inte det. Lagregleringar med inslag
av missbrukskaraktär finns, men är det någon som har
sett ett heltäckande förslag? Det var någon som be-
rättade för mig att Schweiz i sin konstitution har
stiftat enligt missbruksmodell, men att själva tillämp-
ningen inte skiljer sig så mycket från en hanterings-
reglering med missbruksinslag, dvs. ungefär det som
vi är inne på.
Det är inte lätt som en plätt att utforma en
skyddslagstiftning som skyddar den personliga integ-
riteten och samtidigt tillåter det som vi alla är ivriga
anhängare av, nämligen användning av informa-
tionstekniken.
Fru talman! Jag vill också kort kommentera den
reservation som gäller skadeståndsbestämmelsen. Åsa
Torstensson kritiserade den i sitt anförande.
Regeringens förslag innebär att ringa överträdelse
av personuppgiftslagens bestämmelser inte ska leda
till straff. Det har ingen i utskottet några invändningar
emot. Men reservationen vänder sig emot att skade-
ståndsbestämmelsen finns kvar.
Utskottsmajoriteten anser att regeringens ställ-
ningstagande är riktigt. Det är en grundläggande
rättsprincip, som också kommer att gälla i det här
fallet, att om en enskild orsakar skada eller kränkning
ska det finnas möjlighet till upprättelse och ersätt-
ning. Av allmänna principer följer också att det är den
enskilde som ska visa skadan, och sambandet mellan
gärning och skada ska vara klarlagt. Det är domsto-
larna som får bedöma det enskilda fallet på samma
sätt som de gör när det gäller kränkningsersättning
som döms ut i andra sammanhang, t.ex. misshandel.
EG-direktivet är också tydligt i kravet på det skade-
rättsliga ansvaret. Redan i dag har också skadestånds-
bestämmelsen en uppmjukning i form av jämknings-
möjligheter.
Fru talman! Till sist vill jag ta upp det fortsatta
arbetet som regeringen beskriver på s. 19 i proposi-
tionen under rubriken Framtida åtgärder för att un-
derlätta användningen av informationsteknik. Arbetet
fortsätter med att undersöka alternativa lagstiftnings-
metoder. Regeringen kommer att överväga ytterligare
inslag av missbruksreglering. Man kommer att arbeta
för förändringar inom direktivet som kan leda till
mindre byråkratiska regler.
Det här är bra. Det är i enlighet med vad KU och
riksdagen tidigare också har uttalat sig för. Riksdagen
har också uttalat sig för att regeringen ska arbeta för
en revidering, modernisering och förändring av EG-
direktivet. Vi tycker inte att det är världens bästa.
Regeringen beskriver också hur det arbetet nu in-
går i processen. I strategin ingår att Sverige i EU-
sammanhang redovisar de svenska erfarenheterna och
problemen med direktivet. Man arbetar för att öka
insikten och förståelsen för det svenska synsättet
bland medlemsländerna och hos kommissionen.
Sverige har tillsammans med Österrike och Stor-
britannien initierat en seminarieserie där man utbyter
erfarenheter av tillämpning och tolkning. Det första
mötet hölls i Stockholm den 24 september. Med-
lemsländerna Danmark, Finland, Nederländerna,
Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike del-
tog. Kommissionen var också på plats. Nästa möte
hålls i Wien den 17 december.
Vad jag har inhämtat från det första mötet var det
mycket framgångsrikt. Intresset för det kommande
seminariearbetet ökar också bland medlemsländerna.
Datainspektionen har i uppdrag att regelbundet
rapportera till regeringen hur tillämpningen av perso-
nuppgiftslagen fungerar i praktiken. Regeringen gör
ett omfattande, grundläggande förberedelsearbete och
kommer naturligtvis att nyttja möjligheten att driva
frågan under det svenska ordförandeskapet.
Kommissionens avsikt - och det är fastslaget - är
att hösten år 2001 göra en utvärdering av direktivet
och dess genomförande. Regeringen och utskottsma-
joriteten gör bedömningen att det är i det samman-
hanget som revideringsarbetet och moderniseringen
kan få ett ordentligt genomslag.
Det låter väldigt käckt, men det är nog dessvärre
inte en konstruktiv framgångsväg att göra det som
man säger i reservationerna, dvs. att regeringen ome-
delbart inom EU ska ta initiativ till att få fram ett
modernt direktiv. Även tidigare talare sade i dag att
det skulle ske omgående. Mycket talar nämligen för
att Sverige nu skulle stå ganska ensamt om ett sådant
krav.
Många medlemsländer är ännu inte klara med sitt
genomförande. Det finns länder som inte delar Sveri-
ges kritik och som inte förstår vad vi bråkar om. Någ-
ra länder har haft en debatt där ännu strängare regler
förordas och menar att teknikutvecklingen har fått för
stort utrymme på bekostnad av människors rätt till
integritetsskydd. Den diskussionen har funnits i
Danmark, Frankrike och Tyskland.
Regeringen arbetar målmedvetet och konstruktivt
med sikte på att finna en hållbar modell för framtiden.
Där ingår också - och vi är alla överens om att det nu
krävs - en revidering av direktivet. Det är definitivt
ingen uppgivenhet i regeringens fortsatta strategi,
som Inger René talade om - tvärtom. Det är målmed-
vetet och konstruktivt, och framför allt är det realis-
tiskt.
Anf. 124 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Det här är inte lätt som en plätt, sade
Barbro Hietala Nordlund. Det kan jag väl i och för sig
hålla med om, även om jag tycker att jag nu ser en
mycket klar linje för hur Sverige kan gå vidare. Det
var det jag redovisade i mitt anförande, så jag är för-
hoppningsfull när det gäller att hitta en bra modell.
Jag kan nämna något som jag läste i ett medde-
lande från Europeiska kommissionen häromdagen. I
EU har man ännu inte själv för sina egna institutioner
och organ tagit fram en motsvarighet till personupp-
giftslagen. Det är lite anmärkningsvärt med tanke på
att EU hade så bråttom att få ut direktiven. Men om vi
går i bräschen kanske vi kan få EU att ta vår modell.
För mig är det väsentligt att man tillämpar upp-
gifter på Internet - det jag egentligen vill kalla data-
bastidningar eller webbtidningar - som i andra
massmedier. Det gör man t.ex. i Tyskland. Där har
man ett system med ansvarig utgivare, och det tycker
jag är någonting som Sverige skulle kunna ta fasta på
i det fortsatta arbetet.
Jag vill också ta upp det som Barbro Hietala
Nordlund nämnde när det gällde skadeståndsfrågan.
Jag delar den uppfattning som Centern har. Centern
och Folkpartiet har en gemensam reservation. Vi
baserar våra synpunkter också på det som har påpe-
kats från Lagrådet, nämligen att för den som ska
tillämpa lagen är det inte bara bra om det är straffri-
het. Blir man utsatt för risken att behöva betala ska-
destånd är det ju ett lika stort straff. Det är ett väsent-
ligt straff att man får betala skadestånd till någon. Det
skapar naturligtvis, precis som Lagrådet påpekar, stor
osäkerhet hos den som vill gå ut med uppgifter. Det
är det bakomliggande skälet till att vi tycker att ska-
deståndet ska tas bort. Blir man grovt förtalad får man
naturligtvis använda sig av förtalslagstiftning och
liknande.
Anf. 125 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Först till diskussionen om straffrihet
och funderingarna om effekten i förslaget. Skade-
ståndsbestämmelsen är ju inte unik. Vi har flera lag-
stiftningar i vårt land som är utformade på det sättet.
Vad gäller verkningsgraden kommer det inte att
handla om harmlösa uppgifter, som vi har pratat om
ibland. Det handlar om när den enskilde verkligen
känner sig kränkt eller har lidit skada. Varför ska det
här området undantas? Vi måste ju vara överens om
att en felaktig behandling av personuppgifter kan vara
kränkande för den enskilde. Det kan också medföra
specifika problem där man har lidit skada.
I vilka andra fall i vår lagstiftning ska den som har
orsakat en skada eller kränkning slippa att ta ansvar
för det? Det tycker jag att Helena Bargholtz kan svara
på.
Anf. 126 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Det ska jag gärna svara på. Om man
har åstadkommit en allvarlig kränkning ska man
självfallet ådömas skadestånd. Men i det här fallet
handlar det om att regeringen föreslår att ringa över-
trädelse av PUL:s straffbestämmelser ska avkrimina-
liseras, men i gengäld kopplas det till en skade-
ståndsmöjlighet. Det är det jag vänder mig emot. För
den enskilde känns det i praktiken naturligtvis som
om man inte har gjort någon avkriminalisering. Det är
en invändning jag har.
Även om jag vet att det kanske inte precis faller
inom de små förändringar som ligger inom proposi-
tionen vill jag ändå ta upp 7 §, den s.k. gräddfilen,
och svårigheterna att tillämpa den. Fru talman, jag
undrar om Barbro Hietala Nordlund har några funde-
ringar om hur det i praktiken ska tillämpas, för det är
ju ett akut problem.
Anf. 127 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Återigen till den första frågan om
skadeståndsersättning. Faktum är, Helena Bargholtz,
att det i direktivet alldeles tydligt anges att det ska
finnas en sådan sanktion. Och eftersom vi än så länge
är bundna av direktivet är det naturligtvis regeringens
ståndpunkt att detta ska vara kvar.
Beträffande gräddfilen är den heller inte i sig
unik. Yttrandefrihet för medier finns ju i grundlagen.
Det finns också som en lösning i personuppgiftslagen.
Jag tror och hoppas att i det fortsatta arbetet
kommer praxis och erfarenhet från övriga länder och
småningom även rättspraxis - för det finns ju egentli-
gen inte heller någon ordentlig sådan - att falla ut,
och då kommer diskussionen om det som vi i Sverige
kallar gräddfil att återkomma till oss. Den är det
många människor som irriterar sig på. Men när per-
sonuppgiftslagen kom till stånd var det ändå många
som såg den som en lösning på ett oerhört komplice-
rat problem som handlade om vår grundlag.
Anf. 128 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Jag skulle också vilja få ett förtydli-
gande från Barbro Hietala Nordlund med anledning
av 48 § och begreppet ringa brott. Det vore bra om
Barbro Hietala Nordlund kunde utveckla svaret ytter-
ligare mot bakgrund av det tidigare svaret, just med
tanke på frågan om det är rimligt att man för yttran-
den som inte kan leda till påföljder faktiskt ska kunna
kräva skadestånd. Jag skulle vilja ha ett förtydligande
och därmed också kunna ringa in vad Barbro Hietala
Nordlund ser i begreppet ringa brott.
Anf. 129 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Skadeståndsbestämmelsen innebär att
om en enskild orsakar skada, genom att t.ex. den
personuppgiftsansvarige behandlar personuppgifter i
strid med personuppgiftslagen, så ska en sådan skada
ersättas. Behandlingen av personuppgifter om någon
annan innebär alltid, enligt mitt och regeringens sätt
att se det, att det finns risk för att informationen kan
behandlas på ett sätt som leder till intrång i andra
personers privata sfär.
Behandling av personuppgifter ska därför alltid
ske på ett ansvarskännande sätt, det kan vi väl vara
överens om. Men har man orsakat en skada får man
ersätta den. Det kan vara ekonomisk skada.
Av allmänna principer följer att det är den enskil-
de som ska göra en anmälan. Det kan utgå för kränk-
ning. Felaktig behandling kan ibland vara kränkande.
Naturligtvis är det inte så, fru talman, som Åsa
Torstensson kanske antydde, att kränkningsersättning
kan utgå för andra överträdelser. Kränkningsersätt-
ning kräver att det visas i det enskilda fallet att det
finns något som är kränkande. Det är domstolens sak
att bedöma det, precis som i andra sammanhang där
vi kan fråga oss var gränsen går.
I princip borde det inte förekomma när det gäller
mindre allvarliga överträdelser. Det är självklart,
tycker jag, att den som genom sitt beteende har orsa-
kat en skada eller en kränkning också ska utge ersätt-
ning. En befogad motfråga till framför allt Centern
och Folkpartiet måste vara: I vilka fall ska den som
orsakar skada inte behöva ersätta en enskild om man
kan bevisa att han blivit skadad?
Anf. 130 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Kan Barbro Hietala Nordlund se att
det får någon praktisk betydelse med den beskrivning
som Barbro Hietala Nordlund gör? Får det en praktisk
betydelse för de människor som i dag tvekar att pub-
licera namn på Internet? Vilka effekter blir det med
den här beskrivningen?
Anf. 131 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Möjligtvis en eftertankens effekt, som
Åsa Torstensson också antydde. Den praktiska ef-
fekten kan jag inte direkt se.
Ett av huvudskälen till att det här finns med är att
vi känner igen det från övrig svensk lagstiftning. Det
är inget unikt. Men framför allt föreskriver direktivet
det. Vi är än i dag bundna till direktivets skrivningar i
den här frågan.
Anf. 132 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Vi har i dag en lag som kan vara till
skada för yttrandefriheten. Det tror jag att vi alla är
överens om. Den kan hämma kreativiteten och kreativ
samverkan med andra människor, och den är ett be-
kymmer i arbetet när man använder sig av IT och
datorer. Detta är vi överens om.
Vi är också överens om att den modell som vi an-
vänder till lagstiftning inte är en bra modell. Det
redovisade Datalagsutredningen redan för två och ett
halvt år sedan.
Jag har inte heller sett någon remissinstans någon-
stans uttrycka sig på något annat sätt än att man säger
att vi måste ha en annan modell för lagstiftningen,
dvs. att vi måste gå från hanteringsmodell till miss-
bruksmodell.
Ingen har däremot sagt att detta är ett lätt arbete.
Tvärtom säger man att det finns många svårigheter på
vägen.
Då tycker vi som har reserverat oss i reservation
nr 2 att man väl får sätta i gång detta arbete omedel-
bart. Bums, om jag ska använda samma vokabulär
som Barbro Hietala Nordlund.
Det har vi inte sett att regeringen gör. Därför, me-
nar vi, är det viktigt att regeringen sätter i gång detta
arbete genast. När man ska utföra en svår uppgift är
det alltid bra att ha ett tidsperspektiv. Vi tycker att en
lämplig tidpunkt att redovisa detta vore när Sverige är
ordförande under första perioden 2001.
Denna reservation vill sätta en blåslampa på rege-
ringens arbete med att förändra lagstiftningen.
Anf. 133 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Den blåslampan på regeringen finns.
Regeringen har intensifierat sitt arbete och också tagit
ett initiativ bland medlemsländerna för den här semi-
narieserien. Ur den kommer det naturligtvis att rinna
erfarenheter av tillämpning av problem, inte bara
svenska utan också från de andra medlemsländerna.
Missbruksmodellen har vi alla uttalat som en
framtidsmodell som vi vill komma fram till. Det är
regeringens avsikt att den också ska arbetas fram.
Ingen har hittills kunnat presentera det. Därför måste
det blir ett samarbetsprojekt. I seminariearbetet och i
de fortsatta kontakterna finns den här frågan med. Det
kan jag garantera.
Blåslampan känner regeringen i allra högsta grad
av i den här frågan.
Anf. 134 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Vi skulle gärna vilja se en tydligare
redovisning av vad man gör, en tydligare tidsplan.
Regeringen skriver t.ex. att det är svårt och besvärligt
och tar lång tid, men man redovisar inte de steg man
har att gå i detta arbete.
Man säger tvärtom att det är ungefär hälften av
EU:s länder som ännu inte har plockat in den här
lagstiftningen i sin egen lagstiftning. Man verkar vilja
vänta på det. Men andra länder som har det besvärligt
med sin lagstiftning tittar också på oss, och kanske
väntar tills man får en annan typ av lag innan man
använder sig av direktiven i sin egen lagstiftning.
Jag kan fortfarande inte se annat än att regeringen
i det här fallet är saktfärdig. Vi tycker att man ska
sätta i gång med det här arbetet på ett mycket mer
kraftfullt sätt, och ha en målsättning för när man kan
föreslå ändrade direktiv för de övriga EU-länderna.
Anf. 135 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Nu tycker jag att vi strider om påvens
skägg eller slår in öppna dörrar. Det som skiljer i det
som Inger René kallar ett snabbt tempo är ungefär sex
månader, dvs. ett halvår.
Det svenska ordförandeskapet inträffar under det
första halvåret 2001, och kommissionens utvärdering
är fastslagen till ett halvår senare. Ingen tid däremel-
lan kommer att förspillas i det här arbetet.
Den beskrivning som regeringen har gjort, och
som jag hänvisade till i mitt anförande, tycker jag
visar på en tidsplan som är realistisk. Det är nog fak-
tiskt så att varje bedömare inser att en revidering av
direktivet kommer att ske genom att det befintliga
direktivet gås igenom punkt för punkt. Där måste
Sverige lyfta fram de frågor som vi menar ska beak-
tas.
Det duger inte att vi föreslår att direktivet ska gö-
ras om efter en helt annan modell eftersom den mo-
dellen inte finns i sinnevärlden i dag. Ingen har pre-
senterat den. Det här måste ske i samarbete. Här lig-
ger Sverige i täten.
Jag tycker att vi faktiskt kan låta oss nöja med att
vara realistiska här i kammaren, inte bara stora visio-
närer.
Anf. 136 MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Det finns i vissa kretsar föreställning-
en att PUL är resultatet av en konspiration mot of-
fentlighetsprincip och yttrandefrihet. Om det vore så
väl, höll jag på att säga. En sådan sammansvärjning
mot det fria ordet skulle ju kunna identifieras, isoleras
och - det är jag övertygad om - besegras.
Tyvärr är nog saken lite mer komplicerad än så.
Det handlar inte bara om EU-byråkratins outgrundli-
ga inre logik. Jag kanske återkommer till den saken.
Debatten om PUL har ju framför allt handlat om
§ 33. Där står det att det är förbjudet att till tredje
land överföra personuppgifter som är under behand-
ling. Förbudet gäller också överföring av personupp-
gifter för behandling i tredje land.
Personuppgifter är t.ex. ett namn. Behandling av
personuppgifter är t.ex. att skriva namnet i ett ordbe-
handlingsprogram. Överföring till tredje land är att
publicera namnet på en hemsida på Internet.
Om jag alltså lägger upp en hemsida vars enda in-
nehåll är orden: Birgitta Dahl är talman, har jag enligt
PUL begått ett brott, om jag inte har bett om Birgittas
tillstånd.
Detta är uppenbart orimligt. Denna orimlighet är
ett resultat av ett EG-direktiv från 1995 som vi, till
skillnad från de flesta andra länder, har implementerat
i tid.
Man kan spekulera om hur man ska tolka att det
här direktivet finns.
Det skulle kunna vara så att EU, i det här fallet
EU-parlamentet och rådet, vill försvåra användningen
av Internet. Eller att EU anser att personuppgifter på
Internet i och för sig ska vara förbjudna, men inte
förväntar sig att någon ska följa lagen. Eller att EU
skrev fel, och inte upptäckte felet i tid. Eller att EU
inte visste vad Internet och hemsidor var.
Var och en må fundera över vilket alternativ som
är troligast. Oavsett vad man kommer fram till är det
inte särskilt lugnande.
Fru talman! Det är vanligt att man kritiserar lag-
stiftning för att vara tandlös. I det här fallet har kriti-
ken varit den motsatta. Regeringen och KU har med
gemensamma ansträngningar filat ned PUL-tänderna
till tandköttet och gjort en del tillägg i § 33 som jag
inte ska upprepa här.
Då kommer man in på den lilla frågan vad som är
en adekvat skyddsnivå, som det talas om i den nya
lydelsen. Ja, propositionens och lagtextens svar på det
är att det beror på. I betänkandet på s. 5 redovisas
resonemanget i propositionen. Man säger att Internet
är överföring till länder utan skyddsregler i vissa fall.
Men eftersom det är okej att sprida dessa namnupp-
gifter inom EU- och EES-området till hundratusen-
tals, för att inte säga hundratals miljoner, människor
förefaller det meningslöst att begränsa spridningen
ytterligare. Det går för övrigt inte, för det finns inget
Internet bara för EU-EES-området.
Propositionen landar då på detta, enligt betänkan-
det: "I sådana situationer kan det ofta anses finnas
adekvat skyddsnivå i ett tredje land, trots en total
avsaknad av skyddsregler, helt enkelt därför att något
skydd inte är nödvändigt eller inte skulle ha någon
reell effekt."
Detta är strålande. Det är kanske något oortodoxt
som lagstiftningsteknik, men onekligen kreativt. Det
är en seger för förnuftet, om än inte för juridikens
estetiska kvaliteter.
Jag sade inledningsvis att jag inte tror på någon
konspiration mot yttrandefriheten. Det här handlar i
grunden inte om korkade EG-direktiv, även om det
ställer till en del problem, utan det handlar om en
reell konflikt mellan å ena sidan yttrandefrihet och
offentlighet och å andra sidan personlig integritet - en
konflikt där balanspunkten har placerats olika i olika
länder och i olika politiska kulturer. EU-
medlemskapet skärper den här konflikten och gör det
än viktigare för oss att försvara öppenhetens princip-
er.
Jag kan inte låta bli att kort kommentera det Hele-
na Bargholtz sade, att när den svenska grundlagen
kommer i konflikt med EG-rätten ska vi försvara
grundlagen och inte böja oss. Nej, det ska vi inte. Det
tycker inte heller vi i Vänsterpartiet. För att undvika
den konflikten sade vi nej till EU-medlemskapet, till
skillnad från Folkpartiet, som sade ja till att svensk
grundlag skulle underordnas EG-rätten. Jag ska inte
dra det där om vad det innebär att vara liberal, men
det skulle onekligen ha passat i det här sammanhang-
et.
Förutom konflikten mellan personlig integritet
och yttrandefrihet kommer den tekniska utvecklingen
på medieområdet att skapa orimliga juridiska konsek-
venser snabbare än vi som lagstiftare hinner med.
Därför är också Mediegrundlagsutredningens arbete
av mycket stor betydelse i det här sammanhanget.
KU har sedan förra hösten flera gånger behandlat
PUL-frågan. Vi har i politisk enighet noterat proble-
men, och vi har anvisat vägar för en lösning. Vi har
vänligt men bestämt manat på regeringen i frågan.
Regeringen har självfallet lyssnat till utskottet - något
annat vore otänkbart. Det föreliggande lagförslaget är
ett resultat. Arbetet inom EU för en förändring av
direktivet redovisas i betänkandet. Barbro Hietala
Nordlund har också redovisat det, och det är ett annat
resultat.
Mot den bakgrunden finns det enligt vår mening
inte några skäl att ytterligare uppfostra regeringen.
Därför kan vi med mycket gott samvete, men i med-
vetande om att det här arbetet inte är slutfört, yrka
bifall till utskottets hemställan i betänkande KU7.
Anf. 137 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Jag vill bara kort säga till Mats Ei-
narsson, som utmanade mig i sitt inlägg, att det väl är
jättebra att Sverige nu är med i EU. Det ger oss möj-
lighet att påverka det lagstiftningsinitiativ som har
kommit från EU i en riktning som vi tycker passar
svensk lagstiftning. Jag är övertygad om att EU
kommer att tycka som vi så småningom. Om vi stod
utanför EU hade vi inte haft möjlighet till detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 15.54 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 16.00 då
dagens votering skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.
Beslut
KU7 Personuppgiftslagens överföringsregler
Mom. 4 (EG-direktivet)
1. utskottet
2. res. 2 (m, c, fp, mp)
Votering:
185 för utskottet
112 för res. 2
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 34 v, 37 kd
För res. 2: 69 m, 1 kd, 14 c, 14 fp, 14 mp
Frånvarande: 17 s, 13 m, 9 v, 4 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp
Andre vice talman Eva Zetterberg (v) anmälde att hon
avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.
Mom. 5 (översyn av personuppgiftslagen)
1. utskottet
2. res. 3 (mp, c, fp)
Votering:
254 för utskottet
41 för res. 3
1 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 68 m, 34 v, 38 kd
För res. 3: 14 c, 13 fp, 14 mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 9 v, 4 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp
Andre vice talman Eva Zetterberg (v) anmälde att hon
avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.
Karl-Göran Biörsmark (fp) anmälde att han avsett att
rösta nej men markerats ha avstått från att rösta.
Mom. 6 (yttrandefriheten)
1. utskottet
2. res. 4 (fp, c)
Votering:
256 för utskottet
27 för res. 4
12 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 68 m, 34 v, 38 kd, 2 mp
För res. 4: 13 c, 14 fp
Avstod: 12 mp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 9 v, 4 kd, 5 c, 3 fp, 2 mp
Andre vice talman Eva Zetterberg (v) anmälde att hon
avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.
Mom. 7 (sekretesslagen)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, c)
Votering:
269 för utskottet
28 för res. 5
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 34 v, 38 kd, 14 mp
För res. 5: 14 c, 14 fp
Frånvarande: 17 s, 13 m, 9 v, 4 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp
Andre vice talman Eva Zetterberg (v) anmälde att hon
avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.54,
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 15.54
Hem
Sök i Rixlex